Företagsrekonstruktion är ett speciellt insolvensrättsligt förfarande som ger en näringsidkare med betalningssvårigheter möjlighet att genom ett särskilt förfarande rekonstruera sin verksamhet. Lagen om företagsrekonstruktion (1996:764), LFR, började tillämpas i september 1996 och har således varit i kraft i över tio år. Vid en företagsrekonstruktion ska en utsedd rekonstruktör hjälpa företagets ledning att få företaget på ”fötter igen”. Rekonstruktören tar således inte över ledningen av företaget som en konkursförvaltare tar över och leder ett konkursbo. Konkurslagstiftningen bygger på principen att alla tillgångar en skuldsatt gäldenär har tas om hand i ett konkursbo och används för att betala av skulder som gäldenären har. Konkursinstitutets funktion är således att fördela gäldenärens tillgångar bland borgenärerna så att borgenärerna delar den uppkomna förlusten lika och proportionellt med hänsyn till fordringarnas storlek. Gäldenären förlorar genom konkursbeslutet rådigheten över sin egendom och sin rättsliga förmåga att förfoga över egendomen genom att ingå förbindelser som kan göras gällande i konkursen. Istället tar konkursförvaltaren helt över ledningen av företaget under konkursförfarandet. En förvaltare ska enligt lag ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver, men det finns även ett krav på att förvaltaren även i övrigt ska vara lämplig för uppdraget. Konkursförvaltare står under tillsyn av tillsynsmyndigheten, TSM och som tillsynsmyndighet agerar kronofogdemyndigheten. Det är tillsynsmyndighetens uppgift att opartiskt övervaka förvaltningen och då förvaltarna i konkurser. Förvaltaren i en konkurs har även ett skadeståndsrättsligt ansvar. Förvaltaren är skyldig att ersätta de skador han vållat konkursboet, en enskild borgenär, gäldenären men även tredje man. Skadeståndsansvaret bygger på culpaprincipen och gäller både sak- och personskada och ren förmögenhetsskada. En företagsrekonstruktör har till uppgift att undersöka om verksamheten i ett gäldenärsföretag kan fortsätta helt eller delvis och hur detta ska ske, vilket ger honom en central roll i förfarandet. I 2:11 LFR stadgas att rekonstruktören ska ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver. Han ska ha borgenärernas förtroende och även i övrigt vara lämplig för uppdraget. Det finns ingen tillsyn över själva förfarandet företagsrekonstruktion och följaktligen ingen kontroll över rekonstruktören på det sätt en förvaltare blir kontrollerad under ett konkursförfarande. Emellertid finns det tillsyn över området utbetalning av lönegaranti vid företagsrekonstruktion enligt Lönegarantilagen (1992:497). En tillsyn över rekonstruktörer finns inte i nuläget och inte heller verkar det finnas något intresse i den förestående utredningen (kommittédirektiv (Dir. 2007:29) om ett Samordnat insolvensförfarande) för en utvidgning av tillsynen. Att det finns en väl utarbetad kontroll över förvaltare men inget intresse för motsvarande vid företagsrekonstruktioner är i högsta grad förvånande. I LFR regleras inte rekonstruktörens ansvar. Frånvaron av en ansvarsreglering liknande den i konkurslagen, ska emellertid enligt doktrin, inte tolkas som att lagstiftaren tagit ställning i denna fråga. Åsikterna går emellertid isär hur rekonstruktörens ansvar ska bedömas. Viss doktrin säger att det är rättstillämpningen som ska avgöra under vilket ansvar en rekonstruktör handhar en rekonstruktion medan andra menar att en reglering av rekonstruktörens ansvar bör införas i LFR. Det är nära till hands att jämföra ett eventuellt ansvar för en rekonstruktör med förvaltarens ansvar i konkurser. En förvaltare har skadeståndsansvar gentemot gäldenären, borgenärerna och konkursboet för den skada han orsakar när han fullgör sitt uppdrag. Den stora skillnaden mellan förvaltaren och rekonstruktören är dock, som nämnts, att den senare vid en rekonstruktion ska arbeta för att uppnå rekonstruktionens syfte medan gäldenärsföretaget fortfarande har visst rådrum. Vissa författare inom den juridiska litteraturen på området håller inte med om att förvaltarens ansvar ska användas som utgångspunkt vid bedömningen utan anser att förvaltarens och rekonstruktörens roller är väldigt olika och betonar att rekonstruktören endast anses vara en fristående rådgivare. Det anses att eftersom arbetsuppgifterna för en förvaltare respektive en rekonstruktör är så pass artskilda är det fel att anse att de ska ha samma ansvar. En fråga som uppkommer i sammanhanget är även hur rekonstruktörens ansvar ska anpassas till det ansvar som gäldenärsföretagets ledning har och i vilken utsträckning de ordinarie bolagsorganen i ett aktiebolag kan undgå ansvar med hänvisning till att de följt en rekonstruktörs råd i en viss situation. Vid en eventuell reglering av rekonstruktörers ansvar kommer troligen även andra problem uppstå vid bedömningen av en rekonstruktörs ansvar. Detta beror på att det är svårt att fastställa hur ingripande roll en rekonstruktör har i en rekonstruktion. Rekonstruktörens roll kan skifta från rekonstruktion till rekonstruktion och inte heller sakkunniga på området är eniga i denna fråga. Om det inte finns ett uttryckligt stöd för rekonstruktörens ansvar i en paragraf eller en hänvisning till Konkurslagen (1987:672) eller skadeståndslagen (1972:207) kan resultatet bli att gäldenärsföretaget inte känner sig benäget att välja företagsrekonstruktionsförfarandet. Istället väljer kanske företaget att kämpa vidare tills det tvingas gå i konkurs. Resultatet kan av allt att döma bli att företaget trots allt känner sig tryggare med ett konkursförfarande då företaget genom konkursen i alla fall omfattas av ett gammalt beprövat förfarande. Detta även om konkursförfarandet gör att både gäldenärsföretaget, borgenärerna och ofta staten förlorar mer genom konkursen än om företaget rekonstrueras. Under våren 2007 har det fastställts att en utredning ska tillsättas där utredningen bl.a. har till uppgift att se över rekonstruktörens ansvar. Detta kan möjligtvis göra att en ansvarsreglering för rekonstruktörer blir verklighet inom en inte allt för avlägsen framtid.

Företagsskandalerna i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet förde fram debatten om bolagsstyrning i ljuset. De stora krav på omdöme och uppförande som krävs av bo-lagsledningar för att rätt förvalta andra människors pengar förstärker väsentligheten av att det finns verksamma incitament för företagsledningarna att fullgöra sina skyldighe-ter. Som ett resultat av dessa skandaler tillsatte regeringen Förtroendekommissionen, vars uppgift var att arbeta fram åtgärder för att stärka förtroendet för det svenska när-ingslivet. Ett år senare tillsattes Kodgruppen, och det slutliga resultatet av Kodgruppens arbete är den svenska kod för bolagsstyrning som idag ingår i Stockholmsbörsens noter-ingskrav. Att i valet mellan lagstiftning och självreglering, beslutet ändock föll på självreglering genom kod, har sin förklaring i självregleringens flexibilitet, snabbhet och anpassnings-barhet till de olikartade förhållanden som råder inom svenskt näringsliv. Koden är dess-utom semidispositiv genom principen comply or explain, vilket innebär att ett bolag kan välja att inte följa Kodens regler, bara de kan förklara orsaken till varje enskild avvikel-se. Att avvika från Kodens regler kan i vissa fall vara en förutsättning för att god bo-lagsstyrning ska kunna anses vara för handen. Då Kodens regler faller inom ABL:s naturliga tolkningsområde fungerar Koden som ett utfyllande tolkningsinstrument beträffande bolagsledningars skadeståndsansvar. Detta är möjligt genom att Koden konkretiserar det ansvar som bolagsledningen genom sin vårdplikt har gentemot bolaget. För de oäkta bolagsorgan som instiftats enligt reglerna i Koden, bedöms ansvaret olika beroende på vilken ställning inom bolagshierarkin de an-ses inta. Det oäkta bolagsorganet valberedningen och dess ledamöter är, på samma sätt som styrelsens ledamöter, sysslomän för bolaget. Mot denna bakgrund är det därför vik-tigt att berörda parter; bolaget självt samt aktieägare och tredjeman, kan göra ansvar gäl-lande mot culpös ledamot av valberedningen. Att beskriva övriga oäkta bolagsorgan; revisionsutskottet och ersättningsutskottet, som egna organ är delvis missvisande då det endast är fråga om en delegering av uppgifter inom styrelsen och inte inrättandet av ett nytt organ, såsom fallet är med valberedningen. Ansvaret ska således bedömas på sam-ma grunder som vid övrig arbetsfördelning inom styrelsen. Avsaknaden av en officiell instans som bevakar och godkänner de förklaringar företa-gen lämnar till sina avsteg från Koden, medför att det istället har blivit marknadens sak att bedöma, och indirekt utdöma sanktioner mot, de förklaringar som lämnas och som inte håller en acceptabel kvalité. Resultatet av principen comply or explain, eller snarare bristen på bevakning av förklaringarna, medför att Koden inte blir det skärpande verk-tyg för svensk bolagsstyrning som det var tänkt från början. / The company scandals in the late 1990s and early 21st century brought attention to the debate of corporate governance. The demand for good judgement and good behaviour by corporate executives in order to manage the money of other people, enhances the need for effective incentives in order to make the executives fulfil their obligations. As a result of these scandals, the Swedish government appointed Förtroendekommissionen, whose task was to work out measures to enhance the confidence of Swedish economy. A year later Kodgruppen was appointed, and the final result of their work is the Swed-ish code of corporate governance that now is a part of the Stockholm stock exchange rules. The reason, in the choice between legislation and self-regulation through a code, that the choice became self-regulation is the flexibility, rapidity and adaptability to the dif-ferent conditions in the Swedish economy that this regulation possesses. The Swedish code of corporate governance is also semi optional through the principle comply or ex-plain, which means that a company is allowed to choose not to observe all the rules in the Code, provided that they are able to explain the reason for each of the deviations. To differ from the Code can even, in some circumstances, be a requirement for good corpo-rate governance. When the rules of the Code fits under the natural interpretation area of the Swedish lim-ited liability company law, the Code works as a tool in the interpretation about the li-ability for the corporate executives. This is possible because the Code makes the liabil-ity of the executives real, this through their duty to take good care of the company. The unauthorized company bodies that are founded according to the rules of the Code, are being judged differently depending of their position in the company hierarchy. The un-authorized company body called election board, and its members, are in the same way as the members of the board, trustees of the company. Considering this, it is important that involved parties such as the company itself, their shareholders and third parties, have the possibility to claim liability of a member of the election board that has been neglecting his duties. To describe all of the other unauthorized company bodies, such as the audit committee and the compensation committee, as independent company bodies are partly misleading, because it is only a matter of delegation of tasks within the board, and not the founding of a new body, as it is in the case with the election board. The li-ability is therefore to be judged after the same preferences as in other delegation of tasks within the board. The fact that there is no official authority that monitors and approves the explanations given by the companies of why they do not follow the guidelines given by the Code, has the consequence that it is up to the market to decide whether the explanation has a qual-ity that can be approved. The market will also be the one that punish companies who has explanations of poor quality. The use of the principle comply or explain, or rather the lack of monitoring its explanations, has as a consequence that the Code will not be-come the sharpening tool for Swedish corporate governance that it was supposed to be in the original idea.

Organiserad hästavel har bedrivits i Sverige sedan sekler tillbaka. Under de senaste åren har aveln ökat och effektiviserats genom användningen av artificiell insemination. I dagsläget kan ett enda ejakulat fördelas på flera ston och stona behöver inte längre transporteras långa sträckor till hingsten. Den nya tekniken har också medfört att aveln blivit mer selektiv och möjligheten att sålla bort olämpliga hingstar har ökat. Tekniken är dock inte perfekt och ibland händer det att hingstar med dolda genetiska fel används i aveln och detta kan orsaka skador och sjukdomar i stoet eller fölet. Ur juridisk synvinkel uppkommer här en mycket intressant frågeställning: kan köparen av ett ejakulat hävda att ejakulatet är felaktigt på grund av att det innehåller anlag för genetiska sjukdomar och kan köparen i så fall få någon ersättning för de skador han lider på grund av att fölet drabbats av sjukdomen? Rent definitionsmässigt föreligger en produktskada som avser skador på annat än den köpta varan. Produktansvarets omfattning för säljare har dock varit omdebatterat i svensk rätt och sambandet mellan köprättsliga regler och allmänna produktansvarsregler är förhållandevis oklart. Frågeställningen kompliceras också med hänsyn till den speciella typ av vara som ett ejakulat får anses utgöra och en tillämpning av gällande rätt leder till en del svårlösta tillämpningsproblem. Syftet med uppsatsen har varit att belysa och diskutera dessa problem. Frågan om ejakulatet är felaktigt får bedömas med hänsyn till vad köparen med fog kan förutsätta om ejakulatets egenskaper och eventuella användningsområde. Ejakulatet är i köprättslig mening inte felaktigt om det inte påverkar varans möjlighet att användas för sitt tilltänka användningsområde. Problemet vid köp av ejakulat är dock att köparen ofta utöver den primära avsikt med ejakulatet har en sekundär avsikt med det producerade fölet och frågan är vilket ansvar säljaren bör ha för att fölet inte går att använda till detta speciella användningsområde. Har köparen tänkt använda en vara till något speciellt krävs i allmänhet att varans lämplighet för det tilltänkta användningsområdet undersöks. Köparens möjlighet att genom en undersökning av ejakulatet kontrollera fölets lämplighet är dock väldigt begränsad och troligen föreligger därför ingen undersökningsplikt. Genom en undersökning av hingsten skulle köparen dock kunna upptäcka ärftliga fel som kan påverka avkomman men då denna undersökning inte omfattar själva varan är det tveksamt om den kan påverka parternas felansvar. Köparen bör därför inte med fog kunna förutsätta att det producerade fölet ska gå att använda till något speciellt användningsområde och således föreligger inget köprättsligt fel. Även om ejakulatet inte anses som felaktigt föreligger ändå en produktskada och enligt utomobligatoriska skadeståndsregler och rättspraxis har säljaren ett ansvar för culpa eller garanti. Säljarens garantiansvar omfattar utöver uttryckliga garantier även ett ansvar för underförstådda garantier. När en underförstådd garanti kan anses föreligga är dock relativt oklart och kan vara svårt att avgöra. Vid hästavel kan det tänkas att en godkänd avelsvärdering kan utgöra en garanti för att ejakulatet i vart fall ska vara fritt från anlag för sådana sjukdomar som kan orsaka lidande i fölet och som är förbjudna enligt gällande avelsregler. Garantiansvaret är dock förhållandevis osäkert och då gällande lagar är dispositiva har säljaren en stor möjlighet att begränsa omfattningen av sitt ansvar för produktskador. Med hänsyn till de problem som en tillämpning av gällande rätt medför och den osäkerhet som föreligger får det slutligen anses att köparens bästa möjlighet till att få ersättning för skador i fölet är att välja en försäkring som ger skydd även för dolda och medfödda fel.

<p>Företagsskandalerna i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet förde fram debatten om bolagsstyrning i ljuset. De stora krav på omdöme och uppförande som krävs av bo-lagsledningar för att rätt förvalta andra människors pengar förstärker väsentligheten av att det finns verksamma incitament för företagsledningarna att fullgöra sina skyldighe-ter. Som ett resultat av dessa skandaler tillsatte regeringen Förtroendekommissionen, vars uppgift var att arbeta fram åtgärder för att stärka förtroendet för det svenska när-ingslivet. Ett år senare tillsattes Kodgruppen, och det slutliga resultatet av Kodgruppens arbete är den svenska kod för bolagsstyrning som idag ingår i Stockholmsbörsens noter-ingskrav.</p><p>Att i valet mellan lagstiftning och självreglering, beslutet ändock föll på självreglering genom kod, har sin förklaring i självregleringens flexibilitet, snabbhet och anpassnings-barhet till de olikartade förhållanden som råder inom svenskt näringsliv. Koden är dess-utom semidispositiv genom principen comply or explain, vilket innebär att ett bolag kan välja att inte följa Kodens regler, bara de kan förklara orsaken till varje enskild avvikel-se. Att avvika från Kodens regler kan i vissa fall vara en förutsättning för att god bo-lagsstyrning ska kunna anses vara för handen.</p><p>Då Kodens regler faller inom ABL:s naturliga tolkningsområde fungerar Koden som ett utfyllande tolkningsinstrument beträffande bolagsledningars skadeståndsansvar. Detta är möjligt genom att Koden konkretiserar det ansvar som bolagsledningen genom sin vårdplikt har gentemot bolaget. För de oäkta bolagsorgan som instiftats enligt reglerna i Koden, bedöms ansvaret olika beroende på vilken ställning inom bolagshierarkin de an-ses inta. Det oäkta bolagsorganet valberedningen och dess ledamöter är, på samma sätt som styrelsens ledamöter, sysslomän för bolaget. Mot denna bakgrund är det därför vik-tigt att berörda parter; bolaget självt samt aktieägare och tredjeman, kan göra ansvar gäl-lande mot culpös ledamot av valberedningen. Att beskriva övriga oäkta bolagsorgan; revisionsutskottet och ersättningsutskottet, som egna organ är delvis missvisande då det endast är fråga om en delegering av uppgifter inom styrelsen och inte inrättandet av ett nytt organ, såsom fallet är med valberedningen. Ansvaret ska således bedömas på sam-ma grunder som vid övrig arbetsfördelning inom styrelsen.</p><p>Avsaknaden av en officiell instans som bevakar och godkänner de förklaringar företa-gen lämnar till sina avsteg från Koden, medför att det istället har blivit marknadens sak att bedöma, och indirekt utdöma sanktioner mot, de förklaringar som lämnas och som inte håller en acceptabel kvalité. Resultatet av principen comply or explain, eller snarare bristen på bevakning av förklaringarna, medför att Koden inte blir det skärpande verk-tyg för svensk bolagsstyrning som det var tänkt från början.</p> / <p>The company scandals in the late 1990s and early 21st century brought attention to the debate of corporate governance. The demand for good judgement and good behaviour by corporate executives in order to manage the money of other people, enhances the need for effective incentives in order to make the executives fulfil their obligations. As a result of these scandals, the Swedish government appointed Förtroendekommissionen, whose task was to work out measures to enhance the confidence of Swedish economy. A year later Kodgruppen was appointed, and the final result of their work is the Swed-ish code of corporate governance that now is a part of the Stockholm stock exchange rules.</p><p>The reason, in the choice between legislation and self-regulation through a code, that the choice became self-regulation is the flexibility, rapidity and adaptability to the dif-ferent conditions in the Swedish economy that this regulation possesses. The Swedish code of corporate governance is also semi optional through the principle comply or ex-plain, which means that a company is allowed to choose not to observe all the rules in the Code, provided that they are able to explain the reason for each of the deviations. To differ from the Code can even, in some circumstances, be a requirement for good corpo-rate governance.</p><p>When the rules of the Code fits under the natural interpretation area of the Swedish lim-ited liability company law, the Code works as a tool in the interpretation about the li-ability for the corporate executives. This is possible because the Code makes the liabil-ity of the executives real, this through their duty to take good care of the company. The unauthorized company bodies that are founded according to the rules of the Code, are being judged differently depending of their position in the company hierarchy. The un-authorized company body called election board, and its members, are in the same way as the members of the board, trustees of the company. Considering this, it is important that involved parties such as the company itself, their shareholders and third parties, have the possibility to claim liability of a member of the election board that has been neglecting his duties. To describe all of the other unauthorized company bodies, such as the audit committee and the compensation committee, as independent company bodies are partly misleading, because it is only a matter of delegation of tasks within the board, and not the founding of a new body, as it is in the case with the election board. The li-ability is therefore to be judged after the same preferences as in other delegation of tasks within the board. The fact that there is no official authority that monitors and approves the explanations given by the companies of why they do not follow the guidelines given by the Code, has the consequence that it is up to the market to decide whether the explanation has a qual-ity that can be approved. The market will also be the one that punish companies who has explanations of poor quality. The use of the principle comply or explain, or rather the lack of monitoring its explanations, has as a consequence that the Code will not be-come the sharpening tool for Swedish corporate governance that it was supposed to be in the original idea.</p>

<p>Organiserad hästavel har bedrivits i Sverige sedan sekler tillbaka. Under de senaste åren har aveln ökat och effektiviserats genom användningen av artificiell insemination. I dagsläget kan ett enda ejakulat fördelas på flera ston och stona behöver inte längre transporteras långa sträckor till hingsten. Den nya tekniken har också medfört att aveln blivit mer selektiv och möjligheten att sålla bort olämpliga hingstar har ökat. Tekniken är dock inte perfekt och ibland händer det att hingstar med dolda genetiska fel används i aveln och detta kan orsaka skador och sjukdomar i stoet eller fölet.</p><p>Ur juridisk synvinkel uppkommer här en mycket intressant frågeställning: kan köparen av ett ejakulat hävda att ejakulatet är felaktigt på grund av att det innehåller anlag för genetiska sjukdomar och kan köparen i så fall få någon ersättning för de skador han lider på grund av att fölet drabbats av sjukdomen?</p><p>Rent definitionsmässigt föreligger en produktskada som avser skador på annat än den köpta varan. Produktansvarets omfattning för säljare har dock varit omdebatterat i svensk rätt och sambandet mellan köprättsliga regler och allmänna produktansvarsregler är förhållandevis oklart. Frågeställningen kompliceras också med hänsyn till den speciella typ av vara som ett ejakulat får anses utgöra och en tillämpning av gällande rätt leder till en del svårlösta tillämpningsproblem. Syftet med uppsatsen har varit att belysa och diskutera dessa problem.</p><p>Frågan om ejakulatet är felaktigt får bedömas med hänsyn till vad köparen med fog kan förutsätta om ejakulatets egenskaper och eventuella användningsområde. Ejakulatet är i köprättslig mening inte felaktigt om det inte påverkar varans möjlighet att användas för sitt tilltänka användningsområde. Problemet vid köp av ejakulat är dock att köparen ofta utöver den primära avsikt med ejakulatet har en sekundär avsikt med det producerade fölet och frågan är vilket ansvar säljaren bör ha för att fölet inte går att använda till detta speciella användningsområde. Har köparen tänkt använda en vara till något speciellt krävs i allmänhet att varans lämplighet för det tilltänkta användningsområdet undersöks. Köparens möjlighet att genom en undersökning av ejakulatet kontrollera fölets lämplighet är dock väldigt begränsad och troligen föreligger därför ingen undersökningsplikt. Genom en undersökning av hingsten skulle köparen dock kunna upptäcka ärftliga fel som kan påverka avkomman men då denna undersökning inte omfattar själva varan är det tveksamt om den kan påverka parternas felansvar. Köparen bör därför inte med fog kunna förutsätta att det producerade fölet ska gå att använda till något speciellt användningsområde och således föreligger inget köprättsligt fel.</p><p>Även om ejakulatet inte anses som felaktigt föreligger ändå en produktskada och enligt utomobligatoriska skadeståndsregler och rättspraxis har säljaren ett ansvar för culpa eller garanti. Säljarens garantiansvar omfattar utöver uttryckliga garantier även ett ansvar för underförstådda garantier. När en underförstådd garanti kan anses föreligga är dock relativt oklart och kan vara svårt att avgöra. Vid hästavel kan det tänkas att en godkänd avelsvärdering kan utgöra en garanti för att ejakulatet i vart fall ska vara fritt från anlag för sådana sjukdomar som kan orsaka lidande i fölet och som är förbjudna enligt gällande avelsregler.</p><p>Garantiansvaret är dock förhållandevis osäkert och då gällande lagar är dispositiva har säljaren en stor möjlighet att begränsa omfattningen av sitt ansvar för produktskador. Med hänsyn till de problem som en tillämpning av gällande rätt medför och den osäkerhet som föreligger får det slutligen anses att köparens bästa möjlighet till att få ersättning för skador i fölet är att välja en försäkring som ger skydd även för dolda och medfödda fel.</p><p> </p>

No description available.

No description available.

En person som blir utsatt för ett frihetsberövande på grund av misstanke om brott är berättigad till ersättning från staten om hen sedermera inte blir dömd. Enligt frihetsberövandelagen kan sådan ersättning omfatta kostnader för utgifter, förlorad arbetsförtjänst, intrång i näringsverksamhet och lidande. Syftet med uppsatsen är att beskriva och utreda hur lidandet ersätts av JK och staten samt vilka faktorer som kan påverka lidandet för den felaktigt frihetsberövade personen. För att klargöra vad som faktiskt anses påverka lidande har förarbetena till lagen samt ett flertal olika JK-avgöranden och domstolsavgöranden studerats. Ersättning för en persons lidande utgår med ett normalbelopp enligt en intern mall hos JK, som baseras på en förutbestämd summa pengar per månad. Normalbeloppet kan höjas eller sänkas efter beaktande av omkringliggande omständigheter som t.ex. brottsmisstankens art och den felaktigt frihetsberövades ålder. Tidigare gavs högre ersättning för den uppmärksamhet som frihetsberövandet hade fått i massmedia, men enligt gällande praxis ingår hänsyn till massmedial publicitet i normalersättningen. På liknande sätt ingår också det lidande som uppstår på grund av restriktioner i normalbeloppet. Ersättningsbeloppet kan däremot komma att helt vägras eller jämkas om den felaktigt frihetsberövande personens eget beteende har föranlett frihetsberövandet. Med anledning av att lidande är en icke ekonomisskada som ska ersättas av staten är min slutsats att det är behövligt att JK utgår från ett normalbelopp baserat på frihetsberövandets varaktighet. Att sedan kunna höja eller sänka normalbelopp på grund av omkringliggande omständigheter, så som den enskildes subjektiva upplevelser eller eget beteende är bra. Däremot anser jag att en mer subjektiv bedömning bör göras av hur den enskildes lidande påverkas av massmedias publicitet, och där med inte vara en del av normalersättningen.

Idag omfattar det skadeståndsrättsliga ansvaret för prospekt endast organledamöterna enligt regleringen i ABL. Frågan om ett utvidgat prospektansvar har genom en rapport från Finansinspektionen i september år 2021 fått ny aktualitet. Saken har varit flitigt diskuterad och har vid två tillfällen kulminerat och resulterat i konkreta lagförslag år 2005 och år 2013. Litteraturen som behandlar prospektansvar är omfattande och därav finns ett behov av att systematisera de argument som präglar den juridiska diskussionen. I uppsatsen har argumenten kategoristerats, systematiserats och analyserats i syfte kunna besvara om prospektansvaret bör utvidgas och hur en sådan utvidgning bör utformas. Kategorisering av de argument som använts i den juridiska debatten har i uppsatsen resulterat i fem huvudargument. Argumenten består av förtroendeargumentet, träffsäkerhetsargumentet, harmoniseringsargumentet samt investerarskyddsargumentet och borgenärsskyddsargumentet. Utredningen och analysen av de fem huvudkategorierna visar att övervägande skäl talar för att prospektansvaret bör utvidgas, men att det risker att utvidgningen inte blir ändamålsenlig om utformningen av ett sådant ansvar blir bristfällig. Därmed ligger samtliga fem huvudargument till grund för hur prospektansvaret bör utformas. I uppsatsen utreds särskilt vilket orsakskrav och beviskrav som bör råda, hur ansvarsfördelningen bör se ut mellan bolag och ansvariga organledamöter samt hur den ersättningsberättigade kretsen bör bestämmas. Efter avvägning av de juridiska argumenten föreslås i uppsatsen ett utvidgat prospektansvar. Ansvaret är utformat för att svenskt prospektansvar ska harmoniseras med andra länders reglering på området, för att förtroendet ska upprätthållas för kapitalmarknaden, för att ansvaret av aktörerna på kapitalmarknaden ska anses träffsäkert och för att det ska råda en balans mellan principen om borgenärsskydd och principen om investerarskydd.

<p>From July 2005 on, the new Swedish Corporate Governance Code will be applied gradually by companies listed on the stock exchange or any authorized financial market in Sweden. The Code has been drawn up in order to clarify and to improve the self-regulation in Swedish companies. The need for codified self-regulation standards has been considered as urgent due to negative trends on the market such as the last few years’ corporate scandals in domestic and international trade and industry. The sought-after consequence is to clarify the mission framework for corporate directors.</p><p>Ch. 15, section 1 of the Swedish Corporate Act (Aktiebolagslagen) regulates the internal and external damages liability of corporate directors. In order to decide whether or not they have broken a rule or neglected to follow their responsibilities, and thereby contracted damages liability, a so-called culpa judgement is to be made. Virtue of the culpa judgement is foremost found in Ch. 8 of the Swedish Corporate Act, regulating the tasks of the corporate directors.</p><p>The Stockholm Stock Exchange has decided to incorporate the Code in their quotation prerequisites. This means that all quoted companies have to comply to the Code or, when compliance is not possible, explain the cause of divergence.</p><p>My purpose with this master thesis is to investigate in what way the new Corporate Governance Code affects the culpa judgement, as well as to discuss in what conditions the Stockholm Stock Exchange can handle the code as a disciplinary instrument towards the quoted companies.</p> / <p>Från juli 2005 skall den nya svenska koden för bolagsstyrning successivt börja tillämpas av bolag vars aktier kan handlas på börs eller annan auktoriserad marknadsplats i Sverige. Koden har utformats i syfte att förtydliga och förbättra självregleringen i svenska bolag. Behovet av kodifierade självregleringsnormer har ansetts stort inte minst med tanke på de senaste årens bolagsskandaler i svenskt och internationellt näringsliv. Följden blir, hoppas man, bland annat att bolagens styrelser och verkställande direktörer skall kunna arbeta efter tydligare ramar i sina uppdrag.</p><p>Genom ABL 15:1 regleras styrelseledamots och vd:s interna och externa skadeståndsansvar. För att kunna avgöra huruvida de brutit mot eller underlåtit att genomföra sina förpliktelser, och därigenom ådragit sig ett skadeståndsansvar, görs en s k culpabedömning. Ledning för culpabedömningen hämtas främst från bolagsledningens arbetsuppgifter såsom de är formulerade i ABL 8 kap.</p><p>Stockholmsbörsen har beslutat att införliva koden i sina noteringskrav. Detta innebär att samtliga noterade bolag måste följa kodens regler eller, när så inte är möjligt, avge en förklaring till varför så inte skett.</p><p>Föremålet för min uppsats är att utreda på vilket sätt den nya koden för bolagsstyrning påverkar culpabedömningen, samt diskutera Stockholmsbörsens förutsättningar att hantera koden som ett disciplinärt instrument gentemot de noterade bolagen.</p>