The aim of this study is to investigate the discourses of widening recruitment to higher education in some political documents from the 21st century. The scientific method applied is critical discourse analysis as developed by Norman Fairclough. This implies the analyses of the actual texts, the social practice as well as the discursive practice, i.e. the conditions under which the texts are produced, distributed and consumed. The major results include four discourses: a post-modern discourse, a neoliberal economic discourse, a political discourse of multi-culturalism and a modern discourse with its roots in the 20th century’s discussions about social imbalance in recruitment to higher education. The material shows a discursive struggle between ways of constructing widening recruitment and underrepresented groups, as well as the hegemonic, implicit conviction that higher education is advantegous. / Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka berättelser om breddad rekrytering som finns i några politiska dokument från 2000-talet. Jag använder kritisk diskursanalys så som den utvecklats av Norman Fairclough. Det innebär analyser av såväl text, som social praktik och diskursiv praktik, som innefattar villkor för produktion, distribution och konsumtion av texter. De huvudsakliga resultaten visar en diskursordning som innehåller fyra diskurser: en postmodern diskurs, en neoliberal ekonomisk diskurs, en politisk diskurs om mångkulturalism och en modern diskurs med rötter i 1900-talets diskussioner om social snedrekrytering. Materialet visar också en diskursiv kamp mellan olika sätt att konstituera breddad rekrytering och under-representerade grupper, såväl som en outtalad, gemensam övertygelse om det fördelaktiga med högre utbildning.

Bakgrund: De Nationella idrottsutbildningarna [NIU] utformades för att göra specialidrotten på gymnasiet mer elitfokuserad. Inom både utbildningssystemet och idrottsvärlden finns en social snedrekrytering som innebär att individer med den högsta sociala positionen gynnas mest. Något som dessutom blir tydligare om det finns en hög selektering vilket kan innebära en risk för ojämlikhet och minskad fysisk aktivitet hos ungdomar. Syfte: Syfte med studien var att redogöra för den sociala bakgrunden hos NIU- fotbollselever samt att identifiera hur representativ utbildningen är jämfört med Sveriges totala sociala bakgrundsindelning.   Metod: Kvantitativ metod, tvärsnittsdesign, valdes för att genomföra den aktuella studien. Datainsamlingen planerades att genomföras med enkäter samt inhämtande av jämförelsematerial från Statistiska centralbyrån (SCB).  Resultat: I och med samhällssituation våren 2020 på grund av Covid-19 kunde ingen data insamlas.   Diskussion: En genomgång av tidigare studier inom aktuellt område gav en i det närmaste samstämmig bild av social snedrekrytering till elitidrott. Med utgångspunkt i dessa studier diskuteras möjliga orsaker till denna snedrekrytering.  Slutsatser: Baserat på tidigare studier finns det sannolikt ett samband mellan social bakgrund och att tillhöra NIU-fotboll, där NIU-elever antas inneha mer gynnsamma sociala bakgrundsfaktorer jämfört med Sverige överlag.

Social snedrekytering är ett stort samhällsproblem, och en av orsakerna till klassbildningen i samhället idag. För två decennier har universitet och högskolor i Sverige aktivt arbetat med att bredda rekryteringen av elever från icke-akademisk bakgrund, men detta utan framgång. Denna studie försöker ta ett första steg i att hitta effektiva metoder som univeristeten kan använda sig av. Det teoretiska ramverket utgörs av nudging-teorin som går ut på att "knuffa" elever mot rätt riktingt genom att exponera dem för högskolealternativet, något som elever med akadeiska bakgrund får naturligt hemifrån. Det är en experimentell studie där eleverna har delats in två gruppern där den ena gruppen för behandling, och den andra gruppen används som kontrollgrupp. Studien utgår från hypotesen att en ökad närvaro av universitetet i utsatta områden kommer påverka målgruppen positivt. Resultaten ger stöd åt denna hypotes. Trots att den misslyckade randomiseringen gjorde det svårt för hypotesen förblev sambandet positivt. Alltså elever som hade fått behandlingen var mer benägna att ange högskoleförberedande program som sitt först val på gymnasiet än kontrollgruppen.

I högskolelagen 1 kap 5 § stycke 4 finns bestämmelsen ”Högskolorna skall också aktivt främja och bredda rekryteringen till högskolan.”. Bestämmelsen infördes för att motarbeta den sociala och etniska snedrekryteringen på Sveriges högskolor och aktivt främja mångfald genom breddad rekrytering. Breddad rekrytering är olika slags aktiva åtgärder, bland annat användandet av alternativt urval i antagningsprocessen till högskolor och universitet. Under åren har det kommit ett antal rättsfall om användandet av positiv särbehandling vid antagning till högskolor och universitet, både baserat på etnisk tillhörighet i någon mån och baserat på kön, för att ge förmån till underrepresenterade grupper. I svensk gällande rätt står det numera klart att positiv särbehandling baserat på etnisk tillhörighet inte är tillåtet. Den här uppsatsen är indelad i två delar. Den första delen undersöker de rättsliga gränserna för jämlikhetsfrämjande åtgärder vid antagning till högskolor och universitet utifrån konstitutionell rätt, diskrimineringsrätt, utbildningsrätt och EU-rätt för att precisera hur ramarna ser ut enligt de olika rättsområdena samt klargöra vilket rättsområde som medger ett större utrymme och var det utrymmet åtstramas. Det framkommer att det konstitutionellrättsligt inte finns något hinder för att tillämpa positiv särbehandling för att främja underrepresenterade grupper. Enligt diskrimineringslagen är dock positiv särbehandling baserat på etnisk tillhörighet diskriminering eftersom det inte finns något undantag för att främja jämlikhet avseende etnisk tillhörighet (ett sådant undantag finns dock med syfte att främja jämställdhet mellan könen). Vidare medger inte heller högskoleförordningen, som har bestämmelser om antagningsregler, positiv särbehandling. I EU-rätten finns ett visst utrymme för positiv särbehandling, både avseende kön och etnisk tillhörighet, i EU-rättsliga direktiv. EU-domstolen har i flera rättsfall klargjort när positiv särbehandling är otillåtet, men har ännu inte uttalat sig om hur stor skillnaden får vara i meriter innan positiv särbehandling anses vara diskriminering. I den andra delen diskuteras om det borde införas en möjlighet att positivt särbehandla baserat på etnisk tillhörighet vid antagning till högskolor och universitet. I diskussionen används Critical Race-teori, vilket är en teori utvecklad i amerikansk kontext för att kritiskt analysera samhället och rätten. Med hjälp av Critical Race-teori kritiskt granskas argument för och emot positiv särbehandling, särskilt argument om rättvisa, jämlikhet och etnisk tillhörighet/ras. Jag argumenterar att det finns en tydlig dubbelhet i rätten, ställer visioner om faktisk rättvisa mot diskrimineringsförbud och diskuterar neutraliteten i dagens antagningssystem.