This study aims to investigate individual and collective resistance strategies used by social service workers to improve their work situation. It also aims to describe what consequenses their acts of resistance has on an individual, collective and structural level. The study include ten qualitative interviews and three participating observations with social service workers within children and youth unit at the social Services in Stockholm County. The result is analysed with Hollander & Einwohners typology of resistance (2004). The study shows that speaking up towards high work load, union organization and to shift responsibility from the individual to the structural are powerfull ways to change the work load. This can lead to being seen as a trouble-maker, a vulnerable position in the workplace, but also to expanded resources like new positions. To take breaks, work slowly, a good atmosphere and overriding internal requirements for documentation are strategies that can bring stress and guilt but also make a great difference and bring understanding and support from the group. Covert resistance can lead to overt and individual resistance can lead to collective. The gist is that a rested social service worker can make a big difference to an experienced high work load.

Denna studie undersöker om socialsekreterares yrkeserfarenhet påverkar hur de uppfattar och hanterar sitt handlingsutrymme, liksom deras självförtroende och engagemang i arbetet. Effekten av yrkeserfarenhet är i stor utsträckning outforskad inom ramen för socialtjänsten och därför syftar studien till en utgångspunkt för framtida forskning avseende hur yrkeserfarenhet kan granskas närmare. Genom en webbenkät har 626 socialsekreterare och 54 biståndshandläggare från 40 svenska kommuner beskrivit sin yrkeserfarenhet och svarat på frågor om handlingsutrymme, självförtroende och engagemang i arbetet. Först utforskades signifikanta samband mellan 20 beroende variabler och socialsekreterares längd av yrkeserfarenhet. Signifikanta samband undersöktes närmare i en binär logistisk regressionsanalys, som även prövade livserfarenhet som en alternativ förklaring istället för yrkeserfarenhet. Resultatet jämfördes därefter med biståndshandläggare för att undersöka om sambanden kan finnas inom andra myndighetsutövande yrken. Slutligen undersöktes typ av arbetserfarenhet som en medierande effekt till längd yrkeserfarenhet i en ny analys. Resultaten visar att yrkeserfarenhet främst har ett förhållande till socialsekreterarnas självförtroende, och att detta är särskilt tydligt för dem med erfarenhet från barn och unga eller familjerätt. Studien argumenterar för att socialsekreterare behöver tillgodoses ett adekvat stöd och handledning oavsett nivå av yrkeserfarenhet och självförtroende. Det framkommer även indikationer på att sambandet mellan yrkeserfarenhet och självförtroende är signifikant för biståndshandläggare. Fyra variabler som initialt visat signifikanta förhållanden till yrkeserfarenhet kunde i den fördjupade analysen till större del förklaras av livserfarenhet eller verkade varken förklaras av livserfarenhet eller yrkeserfarenhet. Detta illustrerar problematiken att åtskilja kvantitativa mått av livserfarenhet och yrkeserfarenhet som förklarande effekter i forskning. / This study explores if social service workers work experience affect their discretion, self-confidence and work engagement. Since the effect of work experience is largely unexplored in the context of the social services, this study means to generate a starting point for future research. Through an online survey, 626 social service workers and 54 care administrators from 40 Swedish communes specified their work experience and answered questions about discretion, self-confidence and work engagement. First, 20 dependent variables were tested for significance to social service workers length of work experience. Correlations were closer examined in a binary logistic regression analysis, which also tested life experience as an alternative explanation. To examine if these correlations could exist within similar professions, significance was tested using care administrators. Finally, type of work experience was examined as a mediator to length of work experience. Results showed that work experience primarily had a significant relationship with the social service workers self-confidence, which was especially evident for workers with experience from child welfare or family law. The study proposes that social service workers need to be supplied support and coaching regardless of their work experience and self-confidence. Results also indicate that work experience correlates to self-confidence for care administrators. Four variables that initially showed a relationship to work experience could instead be explained by life experience, or could not be explained by neither work– or life experience. This illustrates the difficulty to separate measures of work- and life experience as predictive effects.

No description available.

Både internationellt och i Sverige har gängkriminaliteten ökat stadigt sedan 2000-talets början. Gängkriminaliteten orsakar stort mänskligt och ekonomiskt lidande, både för de direkta offren och för samhället i stort. Utifrån denna problembild har insatserna varit många för att stoppa gängen däribland interventioner för att få individer att lämna/hoppa av kriminella gäng. Verksamheter som bistår individer att lämna kriminella gäng benämns som avhopparverksamheter. I Malmö finns bland annat avhopparverksamheten Konsultationsteamet, som består av socialsekreterare och poliser och riktar sig till kriminella individer med en stor hotbild och som är i behov av att flytta till en ny stad. Teamet genomför initialt en utredning av avhopparens motivation och hotbild som används som underlag för ett officiellt beslut om insatser. Efter beslutet flyttas avhopparen till ett boende i en annan stad. Aspekten av samverkan har aldrig tidigare studerats i relation till Konsultationsteamet och dess arbete. Därmed syftar den aktuella studien är att undersöka de verksamma aktörernas, i.e. socialsekreterare och polisers, upplevelser och erfarenheter av arbetet inom Konsultationsteamet. Fokus har lagts på informanternas upplevelser av samverkan inom Konsultationsteamet samt samverkan med andra aktörer som deltar i arbetet med avhopparen. Studien syftar även till att studera vad för upplevelser och erfarenheter anställda på boendena har på arbetet och samverkan med Konsultationsteamet. Resultatet visar att arbetet och samverkan i Konsultationsteamet överlag upplevs fungera mycket bra. Informanterna som arbetar på boendena uttrycker även de att arbetet och samverkan med Konsultationsteamet fungerar bra. Vidare har det noterats att kvaliteten på boendena kan variera mycket vilket upplevts vara ett problem. Kontakten med Socialtjänsten skulle även kunna stärkas och förbättras då det noterats vissa brister i rådande kontakt. / The problem of gang criminality has increased substantially both internationally and in Sweden since the beginning of the 21st century. Criminal gangs cause a tremendous amount of harm and suffering, both physically and economically, to the victims of the crime and to society as a whole. The efforts to stop these criminal gangs have been many. Among the interventions aimed to stop criminal gangs are exit programs which aim to help gang members leave their criminal gang. One example of an exit program is Konsultationsteamet in Malmö. Konsultationsteamet is a form of cooperation between social workers and the police. They work with gang members who have an increased level of threat targeted against them and who are in need of a relocation in a new city. The team initially conducts an investigation of the gang member's motivation and the level of threat targeted against the gang member that wants to leave. This information is used as a basis for an official decision on interventions. After the official decision, the gang member is relocated to a new city. Konsultationsteamet has been studied before. However, the aspect of cooperation has never before been investigated in relation to Konsultationsteamet. The aim of this study is therefore to study the informants' experiences of the work in Konsultationsteamet, i.e. the social workers and the police officers. The focus has been on the informants' experiences of  the collaboration within Konsultationsteamet as well as collaboration with other actors who participate in the work with the exit programs. The study also aims to investigate the experiences of the employees, who work at the accommodations where the defectors are placed about their thoughts on their work and cooperation with Konsultationsteamet. The results shows that the informants at Konsultationsteamet are very satisfied with the work and cooperation within the team. The employees at the accommodations where the defectors are placed also express that their work and cooperation with Konsultationsteamet is working really well. Furthermore, it has been noted that the quality of the accommodations where the defectors are placed can vary greatly, which is perceived as a problem by all informants. Finally, the results also shows that the contact with the social services could evolve and improve more, as some  shortcomings in the current contact have been noted.

Most children born HIV positive live longer and have more healthy lives since the advent of Anti-Retroviral Therapy (ART), together with the accessibility of Anti-Retroviral Drugs (ARV) to persons living with HIV. However, some of those children find themselves in need of care due to abandonment, orphanhood and / or neglect. In South Africa such children may enter the formal Child and Youth Care System and be placed in centres such as Epworth Child and Youth Care Centre. Due to the complex nature of the consequences of such disclosure or non-disclosure of HIV positive children’s status to them, social service workers are posed with a dilemma. In the absence of clear guidelines and policy around such disclosure, the children concerned may be unaware of their HIV positive status, despite being on a medication regime. The aim of the study was to explore the perceptions of social service workers regarding disclosure of HIV status to children born HIV positive living at Epworth Child and Youth Care Centre in Lambton, Ekurhuleni, South Africa. The study was located within a qualitative research paradigm, and utilised a purposive stratified sample of 15 social service workers form various occupational groupings recruited from Epworth Child and Youth Care Centre. A semi-structured interview schedule was employed as the research tool, with in-depth one-on-one interviews being adopted as a method of data collection. Thematic content analysis was used to analyse the data collected during the interviews. The main findings of the study were that HIV status disclosure is viewed as a complex but essential process as it reinforces children’s ability to adhere to medication regimes and to dispel anxiety and suspicion within themselves and around their status; that non-disclosure may lead to poor or coerced adherence and strains the relationship between the children and the social service workers. Disclosure of children’s HIV positive status can be viewed as complex as it presents both positive and the negative. Recommendations relate to community educative and awareness programmes, policy and practice changes regarding disclosure and none disclosure of children’s HIV positive status, as well as future research.

Ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning [IF] som grupp lever i en mycket ojämlik situation i förhållande till andra grupper i samhället. Många ungdomar med IF lever i ett utanförskap och forskning visar att det finns en ökad risk för normbrytande beteende för gruppen. På så vis är detta en klientgrupp som socialsekreterare möter i sitt arbete. Syftet med denna studie är att undersöka hur socialsekreterare i en medelstor kommun arbetar med kriminella ungdomar som också har en IF. Studiens metod är kvalitativ utifrån semistrukturerade intervjuer med fyra socialsekreterare samt en gruppledare. De vetenskapsteoretiska utgångspunkter studien grundar sig i är professionsteori samt samverkansteori. Intervjupersonerna hade en gemensam uppfattning om att arbetet med målgruppen är utmanande samt komplext. Både faktorer inom den egna verksamheten och utomstående faktorer skapade utmaningar för arbetet. Slutsatser som dras av den genomförda studien är att nuvarande insatser inte är anpassade efter målgruppens behov samt att kunskapen och samverkan kring gruppen behöver öka. Arbetet med målgruppen beskrivs vara komplext samtidigt som forskningen kring gruppen är bristande. Gruppen unga kriminella med intellektuell funktionsnedsättning måste uppmärksammas inom det sociala arbetet och forskningen för att skapa en mer gynnsam framtid både för målgruppen och de professionella som möter den / Juveniles with intellectual disability (ID) as a group live in an unequal situation in relation to other groups in society. Many juveniles with ID lives in isolation and research shows that there is an increased risk of norm-breaking behavior. In this way, it is a client group that social service workers meet in their work. This study aims to examine how social service workers in a medium-sized municipality work with criminal juveniles who have an ID. The method of the study is qualitative on the basis of semi-structured interviews with four social service workers and one group leader. The theoretical approaches of the study are professional theory and interplay theory. The interviewees had a common perception that working with the target group is challenging and complex, partly because of internal factors within the organization but also external factors. Conclusions that are being made are that current efforts are not well adjusted for the target group’s needs, as well as that the knowledge and interplay about the group needs to increase. Working with the target group is being described as complex and the scientific research about the group is lacking. Criminal juveniles with ID need to be acknowledged within social work and scientific research to create a more favorable future for the target group and the professionals who meet them

The purpose of this study was to examine the school counsellors and social service workers experience of how the child psychiatry manage their authority in the collaboration concerning children with mental health problems. The study was conducted using qualitative interviews with school counsellors, social service workers and one former employee of the Swedish child psychiatric care. Our results are divided into two themes: Collaboration and distribution of responsibility and Children who fall between the cracks. Examples of groups of children who according to our study are at risk of falling between the cracks are those who apart from mental issues have substance abuse issues or social issues, those whose parents are in a child custody dispute, children who are acting out and children with self-harm issues. The study also reveals that it's easier for children whose parents are active and knowledgeable to get help from the child psychiatric care and that it's a requirement for both parents and children to be highly motivated.There are established social hierarchs between agencies who partake in collaboration regarding children with mental illness. The child psychiatry have a higher status than the social services and the school and therefore greater power to steer the collaboration in a way that benefits the organisations own interests. The structure of the Swedish child psychiatric care is founded in a way that benefits the sorting of clients through the requirement of diagnoses and the will to sort out the psychic problems from the social.Our conclusions with the study is the way that children with mental illness are categorized and where the child is referred is mainly because of a broad conception that Abbott (1981) could describe where the mental issues are considered as "pure" and the social issues are considered "impure".

Socialsekreterare verkar vara frånvarande i samhällsdebatten. Det är problematiskt, dels för att det ur en demokratisk aspekt är viktigt med insyn i offentlig förvaltning, dels för vikten av att någon – till exempel den aktör med mest kompetens på området – ger röst åt de utsatta i samhället som kan ha svårt att göra sig själva och sina behov hörda. Syftet med uppsatsen är att visa socialsekreterares syn på eventuella hinder som finns för dem att kommentera och debattera sociala frågor i det offentliga rummet. För att uppnå det genomfördes semistrukturerade intervjuer med sex stycken personer som jobbar med myndighetsutövning inom socialtjänsten. I intervjuerna kom det fram att det finns saker som hindrar socialsekreterarna att engagera sig i det offentliga samtalet. Dessa hinder verkar grunda sig i en krock mellan myndighetskulturen och idealet av socialarbetarrollen. Socionomen har under sin utbildning fått särskild professionskunskap men måste, när denne kliver in i socialtjänsten, förhålla sig till att förmågan att underordna sig organisationens sätt att arbeta på och att förvalta statlig makt värd­eras högst. Utifrån ett nyinstitutionellt perspektiv kan en förklaring till socialsekreterarnas tystnad vara att det inte ligger i myndighetens intresse att de ska uttala sig offentligt. Det riskerar att skada legitimi­teten vilket är ett hot mot organisationens existens. Därför växer det fram en icke stöttande kultur där rädsla och oro frodas, och där det inte skapas tydlighet kring ifall det ingår i socialsekreterarrollen att främja social förändring även på strukturell nivå. I en rituell socialiseringsprocess internaliserar social­sekreterarna organisationens trosuppfattningar till sina egna. De här sakerna bidrar till att socialsekre­terarna inte ger sig ut för att kommentera och debattera sociala frågor i det offentliga rummet. / Social service workers seem to be silent in public debate. For the sake of democracy, it is important there is transparency in public administration, hence the silence is problematic. It is also problematic because of the importance that someone – for instance the player with the most competence, experi­ence and expertise in the field – functions as a voice for the vulnerable who may have difficulties mak­ing themselves and their needs heard. The aim of this thesis is to show the views of social service workers on potential obstacles for them to comment and debate social issues in public debate. To accomplish this, semi-structured interviews were conducted with six persons working with responsi­bility for public authority within the social service. From the interviews it appeared that there are things hindering the social service workers to engage in social debate. These obstacles seem to be based on a clash between the authority culture and the ideal of the social worker role. The social worker has from his or her education gained certain professional knowledge but has to, when entering the social service, relate to that knowledge being valued less than the ability to subserve the organiza­tion’s way of working and to administer government dictat. From a neo-institutionalism perspective, one explanation for the silence of the social workers is that it is not in the organization’s interest that they should speak publicly. That risks hurting the legitimacy which is a threat to the organization’s very existence. Therefor a non-supporting culture grows where fear and anxiety flourish, and no intel­ligibility is created about if it is a part of the social service worker’s role to encourage social change also on a structural level. In a ritual socialization process the social service workers internalize the organization’s beliefs. These things contribute to social service workers not commenting on or debat­ing social issues in public debate.

The purpose of this study was to determine if there is a different personality trait between Department of Children's Services, intake and carrier workers. If there is a difference, does it effect job satisfaction when the worker is placed in a position that is not compatible with their personality trait?

Psykisk ohälsa ökar i Sverige och kostar samhället stora summor varje år i bland annat sjukskrivningar. Arbetsrelaterad stress är en vanlig orsak till psykisk ohälsa och socialtjänstarbetare är en särskilt utsatt grupp. Att vistas i skogen kan dock minska stress och förbättra den psykiska hälsan. Denna studie undersöker sambandet mellan skogsvistelse och psykiskt välbefinnande genom att jämföra två yrkesgrupper, socialtjänstarbetare och skogstjänstemän.Resultaten visade ett statistiskt signifikant samband mellan ett högre egenupplevt psykiskt välbefinnande och mer skogsvistelse på fritiden. Det fanns dock ingen signifikant skillnad mellan grupperna socialtjänstarbetare och skogstjänstemän avseende psykiskt välbefinnande, vilket indikerar att skogsvistelse i en arbetssituation inte medför samma återhämtning som skogsvistelse på fritiden gör.Skogen är viktig för den hållbara samhällsplaneringen och skogsvistelse kan vara ett verktyg för bättre folkhälsa. Vidare forskning bör fokusera på vilken typ av skogsvistelse som får bäst effekt samt hur skogen bör skötas för att ge mest samhällsnytta.