Klimatförändringarna med en ökande nederbörd som följd och ökningen av hårdgjorda ytor leder till att de dagvattensystem som finns i stadsmiljöer ibland inte räcker till för att hantera den intensivaste nederbörden. Det dagvatten som bildas innehåller mycket föroreningar och om det inte tas om hand kan det leda till att dessa går ut i recipient med förorenade sjöar och vattendrag som följd. EU:s ramdirektiv för vatten som kom år 2000 och de miljökvalitetsnormer som därigenom har uppkommit bidrar till att det har blivit mer fokus på att värna om de sjöar och vattendrag som finns. En av lösningarna för att hantera dagvatten kan vara att använda ekosystemtjänster för att både fördröja, absorbera och rena vattnet. Det går bland annat att nyttja träd, svackdiken, gröna tak och våtmarksanläggningar. Studien syftar till att undersöka om ekosystemtjänster aktivt används för att lösa problem med vattenkvalitet och om de används för att implementera vattendirektivet. Det är en flerfallsstudie på fyra kommuner i Stockholmsregionen. Det empiriska materialet utgörs av en litteraturstudie av vilka ekosystemtjänster som går att nyttja i dagvattenarbetet, dokument från kommunerna samt en semistrukturerad intervju med en representant från respektive kommun. Resultatet visar att samtliga kommuner har problem med övergödning och föroreningar i sina recipienter. De använder sig av ekosystemtjänster men en del aspekter som exempelvis platsbrist, prioriteringskonflikter och juridiska aspekter blir hinder för nyttjandet av dessa tjänster. I vilken utsträckning dessa tjänster används visar inte resultatet av studien.

Vi står inför en mängd osäkerheter, utmaningar och risker, kända och okända, många av vilka är kopplade till globala förändringar. Ny bebyggelse måste planeras att bli långsiktigt hållbar trots framtida förändringar och för att lyckas måste planeringen hantera osäkerheter. Den rådande synen av hållbarhet har resulterat i ett planeringsideal som strävat efter hållbarhet som en vision av en ideal utformning. Forskningen om resiliens ifrågasätter däremot hur något statiskt kan vara hållbart inför osäkerheter och framtida förändringar. För att möta framtida förändringar måste arbetet för hållbarhet fokusera på att öka städers kapacitet att vara resilienta. Städer som är resilienta har kapacitet att anpassa sig till framtida förändringar och samtidigt behålla samma funktion, struktur och identitet. Näringen är ett befintligt verksamhetsområde i Gävle vilket blivit utpekat som lämpligt för en större samlad exploatering. Genom att jämföra Gävle kommuns intention och ambition för Näringen kontra teoretiska principer för ökad resiliens i stadsmiljö syftar studien att undersöka i vilken utsträckning resiliens införlivas i planerings- och utvecklingsprocessen. Intentionerna och ambitionerna jämfördes med teoretiska resiliensprinciper genom en kvalitativ innehållsanalys av styrdokument och intervjuer med två tjänstemän. Av studiens resultat framgår det att kommunens intentioner och ambitioner i vissa avseenden ligger i linje med principerna för ökad resiliens i städer, men missar viktiga aspekter inom principerna. Kommunen eftersöker nya innovativa sätt att planera på, vilket principerna för resiliens kan bidra med. En problematik som kunde utläsas var att socio-ekonomiska förutsättningar och faktorer prioriteras över naturgeografiska faktorer och förutsättningar vilket kan leda till minskad hållbarhet och resiliens. Implementering av principerna i den kommunala planeringen anses inte i alla lägen vara enkelt till följd av att principerna i vissa aspekter överlappar varandra, beroende på vilken skala som planeras. Gävle kommuns rådande syn av hållbarhet ligger inte heller i linje med synsättet forskningen av resiliens förespråkar, att vi alla lever och verkar i komplexa social-ekologiska system. Resiliens behandlar komplexa teorier och försök till implementering av resiliensprinciper utan förståelse för systems komplexitet kan leda till att utfallet inte blir lyckat. Resiliensprincipen adaptiv planering innehåller potential för kontinuerligt lärande om social-ekologiska system och anses vara den princip som bör prioriteras i praktiken för hållbarhet genom resiliens. / We face a number of uncertainties, challenges and risks, known and unknown, many of which are linked to global changes. Urban development must be planned to become sustainable in the long term despite future changes and to succeed, planning must handle uncertainties. The current view of sustainability has resulted in a planning ideal that strives for sustainability as a vision of an ideal structure and design. The research on resilience question this by asking how something static can be sustainable in the face of uncertainties and future changes. The work towards sustainability must focus on increasing the capacity of cities to be resilient. Cities which are resilient have the capacity to adapt to future changes while retaining the same function, structure and identity. Näringen is an existing industrial area in Gävle which has been designated suitable for a larger urban development exploitation project. The study aims to investigate how resilience is incorporated into the planning and development process of Näringen. The study compared Gävle municipality's intentions and ambitions for the development of Näringen in relation to theoretical principles for increased resilience in urban environment. The comparison between theory and practice was done through a qualitative content analysis of policy documents and interviews with two officials. The findings show that the intentions and ambitions of Gävle municipality in some ways are in line with the principles for increased resilience in cities but miss important aspects within the principles. The municipality strives for novel and innovative ways of planning which the principles for resilience can contribute with. One problem which can lead to reduced sustainability and resilience is that socio-economic prerequisites and conditions are prioritized over natural geographical ones. Implementation of the principles in municipal planning is not easily achieved in all situations because the principles in some respects overlap depending on the scale. Gävle Municipality's view of sustainability is also not in line with the approach that the research of resilience advocates, that we all live and operate in complex social-ecological systems. Resilience deals with complex theories and attempts to implement resilience principles without an understanding for the complexity of systems can lead to an unsuccessful outcome. The resilience principle adaptive planning holds the potential for continuous learning about social-ecological systems and is considered the principle that should be prioritized in planning for sustainability through resilience.

More than 3,5 billion people currently lives in cities, a number that is expected to increase further. The densification of cities makes it increasingly difficult for people to access natural areas, at the same time as biological diversity is threatened. In this study, we highlight the importance of urban ecosystem services through social and ecological aspects. This study presents a summary of different evidence-based solutions that contribute with urban ecosystem services. It moreover uses a case of urban development in Slakthusområdet (Meatpacking district), Stockholm, in order to describe contemporary processes that integrate solutions that contribute to urban ecosystem services. The results show that there are challenges in implementing these solutions with respect to political, economic, and market factors. The study thereby identifies how examining authorities and policy demands on a green factor tool enable ecosystem service solutions. By studying ecosystem services as part of a social-ecological system, this study ultimately contributes with knowledge on the execution of multifunctional solutions, which are becoming ever more important with the densification of cities around the globe. / Över 3,5 miljarder människor är idag bosatta i städer, och i framtiden förväntas den siffran öka. Förtätningen av städer försvårar människornas tillgång till naturområden samtidigt som den biologiska mångfalden hotas. I den här studien understryker vi de urbana ekosystemtjänsternas roll utifrån sociala och ekologiska aspekter. Härigenom presenterar den här studien en sammanställning över olika evidensbaserade gröna lösningar som bidrar med urbana ekosystemtjänster. Vidare tar den här studien avstamp i stadsutvecklingen av Slakthusområdet i Stockholm i syfte om att studera samtida processer kopplat till implementeringen av lösningar som bidrar med ekosystemtjänster. Resultatet pekar på att det finns utmaningar för implementering av lösningar som bidrar med ekosystemtjänster kopplade till ekonomi, politik och marknadslösningar. Därigenom identifieras kravet för grönytefaktor (GYF) och de granskande myndigheternas arbete med möjligheter för implementering av gröna lösningar. Genom att studera ekosystemtjänster som en del av ett social-ekologiska system bidrar den här studien med kunskap om tillämpningen av mångfunktionella lösningar, vilka blir allt viktigare i och med den ökade förtätningen av städer.

Urbanisation is a global trend and in the year 2050 a big part of the world's population is expected to be living in urban areas. With this demographic change comes challenges. Biodiversity is the foundation for ecosystems to create services that human welfare depends on. The so called ecosystem services create functions that have provisioning, regulating, cultural and supporting values för humans. The expansion of ecosystems is threatened around the world because of the increased urbanisation and more paved areas and less green spaces that are available for species to settle in. Green infrastructure is a management system that has become popular mainly in urban areas as a tool to conserve biodiversity and manage ecosystems in a sustainable way. By re-creating habitats and ecosystem functions a higher resilience is created in cities and through that it becomes easier to face challenges that come with a changed climate. In Sweden green infrastructure is an important component to reach global and national environmental goals. The capital of Sweden, Stockholm is growing rapidly. Because of the growing population the design of the city and the amount of green spaces is even more important to improve the ecological, economical and social aspects in society. In this study a qualitative content analysis has been made to examine how Sweden works with the implementation of green infrastructure on a national, regional and local level. By analysing three relevant policy documents an analytical framework has been used to look closer at how ecosystem services are expressed in the different levels. The result shows that ecosystem services are given a large place in the guidelines and the action plan for green infrastructure in Sweden. It is even more clear on a local level because a big part of the planprogram over the formation of the new district Årstafältet concentrates on creating ecological solutions to help ecosystem services to create its functions. The result also shows that the implementation of green infrastructure should be overarched by cooperation and transparency where more participants are included for the best possible decisions to be made. / Urbanisering är en global trend och år 2050 förväntas en stor andel av världens befolkning vara bosatta i urbana områden. Med denna demografiska förändring kommer utmaningar. Den biologiska mångfalden är en grundsten för att ekosystem ska kunna skapa de tjänster som människans välmående är beroende av. Ekosystemtjänster skapar funktioner som har försörjande, reglerande, kulturella och stödjande värden för människor. Ekosystemens utbredning hotas världen över på grund av ökad urbanisering då många ytor hårdläggs och färre gröna ytor blir tillgängliga för arter att bosätta sig i. Grön infrastruktur är ett förvaltningssystem som har blivit populärt framförallt i urbana områden för att bevara den biologiska mångfalden och förvalta ekosystem på ett hållbart sätt. Genom att återskapa livsmiljöer och ekosystemfunktioner skapas en högre resiliens i städerna och det blir på så sätt lättare att stå emot de utmaningar som kommer i och med ett förändrat klimat. I Sverige är grön infrastruktur en viktig komponent för att nå upp till globala och nationella miljömål. Sveriges huvudstad Stockholm växer i snabb takt. I och med den växande befolkningen blir utformningen av staden och andelen gröna ytor än viktigare för att förbättra de ekologiska, ekonomiska och sociala aspekterna i samhället. Denna studie har utgått ifrån en kvalitativ innehållsanalys för att undersöka hur Sverige arbetar med implementering av grön infrastruktur på nationell, regional och lokal nivå. Genom att analysera tre relevanta policydokument har ett analytiskt ramverk använts för att undersöka hur ekosystemtjänster kommer till uttryck på de olika nivåerna. Resultatet visar att ekosystemtjänster får en stor plats i riktlinjerna och handlingsplanerna för grön infrastruktur i Sverige. Än tydligare blir det på lokal nivå då en stor del av planprogrammet för utformningen av den nya stadsdelen Årstafältet inriktar sig på att skapa ekologiska lösningar för att underlätta för ekosystemtjänsterna att utveckla sina funktioner. Resultatet visar även att implementeringen av grön infrastruktur måste genomsyras av samarbete och transparens där flera aktörer involveras för att bästa möjliga beslut skall fattas.

Den mänskliga populationen har tredubblats på 70 år och det råder konsensus om att människan är den dominerande faktorn till klimatförändringarna och den negativa påverkan på ekosystemens processer. Det betonar att den globala utvecklingen främst vilar i mänsklighetens händer, inte minst den urbana utvecklingen då städer i hög grad driver på klimatpåverkan. Därför behövs social-ekologiska hållbara system i städerna utvecklas för att bidra till global hållbarhet och för att främja människors välbefinnande. I städer är grönområden viktiga för människors välbefinnande och gynnar även den ekologiska anknytningen som är betydande för miljöfrämjande värderingar vilket understryker vikten av invånares integreringsmöjligheter med grönområden. Studier pekar däremot på att upplevd otrygghet kan hindra integreringen med grönområden och att kvinnor i högre utsträckning upplever barriärer än män.  Samuelsson, Peterson, Legeby, Brandt, & Barthel (2018) studie syftade till att undersöka människors upplever i Stockholm ur ett miljöpsykologiskt perspektiv. Med den studien som utgångspunkt syftar detta examensarbete till fördjupad förståelse för hur den urbana miljön påverkar registrerade upplevelser baserat på upplevd trygghet och även ur ett könsperspektiv. Samuelsson et al. (2018) utgick från en upplevelse- och deltagande baserad metodik för att förena rumsliga och erfarenhetsmässiga aspekter. I detta examensarbete utfördes därmed två statistiska kvantitativa analyser där den första syftade till att studera samband mellan upplevelser baserat på upplevd trygghet och miljökvalitet. Resultatet visade att positiva trygga upplevelser registrerats främst i grönområden och negativa otrygga i byggd stadsmiljö. Baserat på så få negativa registrerade upplevelser i grönområden syftade den andra analysen till att enbart analysera skillnaden mellan kön och positivt registrerade upplevelser i grönområden och i byggd stadsmiljö. Resultatet visade att kvinnor skattar både byggd stadsmiljö och grönområden i högre grad än män. Resultatet visade även att grönområden i högre grad skattats som positiva än byggd stadsmiljö. Det fanns ingen interaktionseffekt mellan kön och miljökvalitet, men en tendens till ett signifikant resultat.  Utifrån behovet att utveckla hållbara social-ekologiska system i städer för att främja global hållbarhet finns även ett behov att studera människors upplevelser i den urbana miljön. Utifrån resultaten i examensarbetet dras slutsatsen om att åtgärder i stadsutvecklingsprocessen främst bör riktas att designa den byggda stadsmiljön för att främja människors välbefinnande och att grönområden ska bibehållas och stärkas. Studier har visat på att kvinnor i högre utsträckning upplever barriärer för att interagera med grönområden men detta resultat visade inga belägg för det utan tvärtom att kvinnor skattar upplevelser i grönområden högre än män. Därmed anses det vara intressant att i framtida studier studera andra individuella skillnader som kan påverka upplevelserna, exempelvis fysiska och psykiska barriärer. Det vore även intressant att vidare studerar hur element i den urbana miljön, som belysning och bullernivåer, påverkar människors upplevelser och upplevda trygghet. Dessutom bidrar det här examensarbetet med betydande förbättringsförslag till hur framtida PPGIS-undersökningar kan utformas för att förbättra analysmöjligheterna. / The human population has tripled in 70 years and there is a consensus that humankind is the dominant factor in climate change and that ecosystem processes are adversely affected. It emphasizes that global development is primarily in the hands of humanity and, not least, the urban development as cities are greatly driving climate change. This requires sustainable urban systems to contribute to global sustainability and to promote people's well-being. In cities, green spaces are particularly important for people's well-being and also promote the ecological connection that is important for environmental-promoting values. It underlines the importance of residents' integration opportunities with green spaces. Studies, on the other hand, suggest that perception of unsafety can hinder integration with green spaces and that women experience barriers to a greater extent than men.  Samuelsson, Peterson, Legeby, Brandt, & Barthel (2018) study aimed to investigate people's experiences in Stockholm from an environmental-psychology perspective. Based on this study, this thesis aims at a deeper understanding of how the urban environment affects experiences based on perceived safety and from a gender perspective. Samuelsson et al. (2018) study was based on an experience- and participation-based approach to combining spatial and experiential aspects. In this work, two quantitative statistical analyses were carried out in which the first analysis was aimed to study whether there were links between experiences, based on perceived safety, and environmental quality. The result showed that positive safe experiences were recorded mainly in green areas and negative unsafe in built urban environments. Based on a small percentage of negative experiences in green areas the second analysis aimed to analyze only the difference between gender and positively recorded experiences in green areas and in built urban environments. The results showed that women estimating both built urban environment and green spaces in a higher grade than men based on perceived safety. The results also showed that green spaces were more appreciated as positive experiences than built urban environments. There was no statistical interaction between gender and environmental quality, but a tendency of a significant result.  Based on the necessity to develop sustainable social-ecological systems in cities to promote global sustainability, there is also a need to study people's experiences in the urban environment. Based on the results of this thesis, it is concluded that actions in the urban development process should primarily focus on designing the built urban environment in order to promote people's well-being and green spaces should primarily be maintained and strengthened. Studies have shown that women in a greater extent experience barrier to integrate with green spaces, but this thesis showed no evidence of this, instead women rate experiences in green spaces higher than men. Therefore, it is considered interesting to study individual differences that can affect experiences instead, such as physical and mental barriers. It would also be interesting if future studies aimed to study how elements of the urban environment, such as lighting and noise levels, affect people's experiences and perceived safety. In addition, this thesis contributes significant improvement proposals to how future PPGIS surveys can be designed to improve analysis opportunities.

Världens befolkning ökar idag i rask takt. Om cirka 30 år beräknas det bo närmare tio miljarder människor i världen, varav över sex miljarder beräknas bo urbant. Urbaniseringen ökar kraftigt vilket sätter stor press på den fysiska planeringen. För att kunna inhysa en ökande befolkning är det många kommuner som satsar på att förtäta städerna. Dock leder förtätning till att de grönområden som finns i städerna blir allt färre vilket gör att städerna blir fragmenterade och att invånarna får allt längre till rekreationsområden. Vilka är viktiga för människans hälsa och välbefinnande. Städer måste ha grönområden som klarar ett ökat besökstryck eftersom slitaget ökar. Slitage, förändrad markanvändning och fragmentering påverkar biologisk mångfald och ekosystemtjänster negativt, både lokalt och regionalt. Ett samhälle med låg biologisk mångfald och få ekosystemtjänster har sämre förutsättningar för att klara chock och stress såsom pandemier och en ökad befolkning. I denna kvalitativa studie undersöks hur Järfälla kommun, Sollentuna kommun samt Sundbybergs stad i Stockholmsregionen arbetar med ett ökat besökstryck på sina grönområden. Samtliga kommuner har olika förutsättningar men gemensamt är att alla har en förväntad befolkningsökning samt hög befolkningstäthet. Empirin har samlats in med hjälp av intervjuer med kommunala tjänstemän samt dokumentanalys av kommunernas översiktsplaner. Det teoretiska ramverket utgörs av tidigare forskning kring ekosystemtjänster i urban miljö samt social-ekologiska system. Resultatet visar att samtliga kommuner i någon form har förändrat sitt arbete till följd av det ökade besökstrycket och det beräknade ökade invånarantalet. Förvaltning, planering, samverkan, kunskap och värdering är viktigt för att skapa ett hållbart och resilient samhälle. / The world's population is growing rapidly. It is estimated that almost ten billion people will live in the world in about 30 years, of which over 6 billion people are estimated to live in urban areas. Urbanization is increasing, which puts great pressure on urban planning. In order to accommodate an increasing population, many municipalities plan to densify the cities. However, densification leads to fewer green areas in the cities, which means that the cities become fragmented and that the inhabitants have longer distances to recreational areas. Which are important to human health and welfare. Cities must have green areas that can withstand an increased visitor pressure as wear and tear increases. Wear and tear, changes in land use and fragmentation have negative effects on biodiversity and ecosystem services, both locally and regionally. A society with low biodiversity and few ecosystem services is less able to cope with shock and stress such as pandemics and an increased population. This qualitative study examines how Järfälla municipality, Sollentuna municipality and the city of Sundbyberg in the Stockholm region work with increased visitor pressure in their green areas. All municipalities have different conditions, but they all have in common that they have an expected population increase and a high population density. The empirical data has been collected with the help of interviews with municipal officials and document analysis of the municipalities' general plans. The theoretical framework consists of previous research on ecosystem services in urban environments and social-ecological systems. The results show that all municipalities in some forms have changed their work because of the increased visitor pressure and the estimated increased number of inhabitants. Management, planning, collaboration, knowledge and evaluation are important for creating a sustainable and resilient society.

As a consequence of global environmental change, sustainable management and governance of natural resources face critical challenges, such as dealing with non-linear dynamics, increased resource variability, and uncertainty. This thesis seeks to address some of these challenges by using simulation models. The first line of research focuses on the use of learning-by-doing (LBD) for managing a renewable resource, exemplified by a fish stock, and explores LBD in a theoretical model using artificial intelligence (Paper I and II). The second line of research focuses on the emergence of different forms of self-governance and their interrelation with the dynamics of trust among fishers when harvesting a shared resource, using an agent-based model. This model is informed by qualitative data based on small-scale fisheries in Mexico (Paper III and IV). Paper I and II find that the most sustainable harvesting strategy requires that the actor values current and future yields equally, cautiously experiments around what is perceived as the best harvest action, and rapidly updates its ‘mental model’ to any perceived change in catch. More specifically, Paper II reveals that understanding these aspects in relation to the type of change can yield not only increased performance, but also, and more importantly, increased robustness to both fast and slow changes in resource dynamics. However, when resource dynamics include the possibility of a more fundamental shift in system characteristics (a regime shift), LBD is problematic due to the potential for crossing a threshold, resulting in possible persistent reductions in harvests (Paper I). In Paper III, results indicate that cooperative forms of self-governance are more likely to establish and persist in communities where fishers’ have prior cooperative experience, fishers’ trustworthiness is more or less equal, and that this likelihood increases when resource availability fluctuates seasonally. Finally, to achieve a transformation toward more cooperative forms of self-governance, interventions are required that can strengthen both financial capital and trust among the members of the cooperatives (Paper IV). The unique contribution of this thesis lies in the method for ‘quantitatively’ studying LBD, the stylized model of a small-scale fishery, and the analysis of the two models to advance our understanding of processes of learning and self-governance in uncertain and variable social-ecological environments. Together, the results shed light on how social and ecological factors and processes co-evolve to shape social-ecological outcomes, as well as contributing to the development of novel methods within the emerging field of sustainability science. / I vårt antropocena tidevarv är ett långsiktigt förvaltarskap av naturresurser inom social-ekologiska system av yttersta vikt. Detta kräver en djup förståelse av människan, ekologin, interaktionerna sinsemellan och deras utveckling över tid. Syftet med denna avhandling är att nå en djupare och mer nyanserad förståelse kring två av grundpelarna inom forskningen av hållbar förvaltning av naturresurser–kontinuerligt lärande genom learning-by-doing (LBD) för att förstå naturresursens dynamik, samt vad som kan kallas socialt kapital, i detta sammanhang i betydelsen tillit mellan individer, som naturligtvis ligger till grund för framgångsrik gemensam förvaltning. Denna föresats operationaliseras genom att använda två olika simuleringsmodeller. Den ena modellen undersöker hur en hållbar förvaltning av en förnyelsebar resurs, i denna avhandling exemplifierad av en fiskepopulation, kan uppnås genom LBD. Den andra modellen söker blottlägga det komplexa sociala samspel som krävs för att praktisera gemensam förvaltning genom att använda ett fiskesamhälle som fallstudie. Tidigare forskning på båda dessa två områden är relativt omfattade. Emellertid har den forskning som specialiserat sig på LBD i huvudsak inskränkt sig till empiriska fallstudier. Vad som bryter ny mark i denna avhandling är att vi konstruerar en simuleringsmodell av LBD där vi kan studera lärandeprocessen i detalj för att uppnå en mer hållbar förvaltning över tid. Beträffande modellen som behandlar socialt kapital så har tidigare forskning fokuserat på hur en organisation, eller grupp, kan uppnå hållbar förvaltning. Dock saknas ett helhetsgrepp där som tar hänsyn till alla nivåer; från individnivå (mikro), via gruppnivå (meso), till samhällsnivå (makro). Detta är något som denna avhandling försöker avhjälpa genom att undersöka betydelsen av individers egenskaper, uppbyggnaden av socialt kapital, samt hur detta påverkar emergens av ett samhälle dominerat av mer kooperativa förvaltningsformer respektive mer hierarkiska diton. I papper I and II studeras kärnan av LBD som återkoppling mellan en aktör och en resurs, där aktören lär sig genom upprepade interaktioner med en resurs.  Resultaten visar att LBD är av avgörande betydelse för en hållbar förvaltning, speciellt då naturresursens dynamik är stadd i förändring. I den mest hållbara strategin bör aktören värdera nuvarande och framtida fångster lika högt, försiktigt experimentera kring vad aktören upplever som bästa strategi, för att sedan anpassa sin mentala modell till upplevda förändringar i fångst relativt dess insats någorlunda kraftigt. I papper III och IV behandlas uppbyggnaden av förtroende mellan individer och grupp, samt själv-organiserat styre. Genom att använda småskaligt fiske i Mexiko som en illustrativ fallstudie, utvecklades en agent-baserad modell av ett arketypiskt småskaligt fiskesamhälle. Resultaten indikerar att kooperativa förvaltningsformer är mer dominanta i samhällen där de som utför fisket har liknande pålitlighet, starkt gemensamt socialt kapital vid kooperativets start, och då resursen fluktuerar säsongsmässigt (papper III). Papper IV visar att för att uppnå en transformation från hierarkiska förvaltningsformer till kooperativa diton krävs interventioner som inriktar sig på både socialt och finansiellt kapital. Denna avhandling bidrar således till en djupare förståelse kring hur socialt kapital växer fram, samt hur mer strategiska LBD processer bör utformas när abrupta och osäkra förändringar i ekosystemen blir allt vanligare på grund av människans ökade tryck på planeten. / <p>At the time of the doctoral defense, the following papers were unpublished and had a status as follows: Paper 2: Submitted. Paper 3: Submitted. Paper 4: Manuscript.</p>

Limiting cities’ negative impact for global sustainability suggests compact city development. However, extensive and accessible urban nature is important for urban dwellers’ wellbeing. Aligning efforts to make cities locally and globally sustainable means resolving this conflict. This thesis applies spatial analysis of urban dwellers’ regularly occurring experiences, as these are important wellbeing indicators, looking specifically at Stockholm, Sweden. The aim is to contribute to a nuanced understanding of urban environments’ influence on urban dwellers’ experiences. Paper I investigates how accessibility to various environment features impact the probability that people have positive or negative experiences. Paper II applies resilience principles to investigate what experiences exist together in neighbourhoods. The environment have considerable influence on people’s experiences. Some common indicators in urban planning display weak relationships with experiential outcome, while other less common ones have larger effects. Neighbourhood compositions of experiences display consistent patterns, both spatially across Stockholm and with respect to resilience principles. Many neighbourhoods harbour diverse positive experiences, while a few are dominated by negative ones. The results suggest that human-environment relations should be given more consideration in urban discourse and urban planning. A relational approach could improve urban dweller’s experiences, and positively influence their wellbeing. For urban planning to be able to handle the complexity of such an approach, I suggest that resilience principles can be heuristics for an urban development that does not compromise people’s experiences. The methodological framework developed here can be applied in other cities, as it can identify specific places for transformation, but also increase knowledge of the interplay between urban environments and people’s experiences across different contexts. / För att begränsa städers negativa påverkan på global hållbarhet förordas ofta kompakta stadsmiljöer. För att säkra stadsbors välbefinnande krävs emellertid stora och tillgängliga naturområden. Denna konflikt måste lösas för att nå en stadsutveckling som bidrar till både lokal och global hållbarhet. Denna avhandling består av två studier av Stockholm som tillämpar rumslig analys av människors upplevelser, då dessa är viktiga indikatorer för välbefinnande. Den undersöker hur tillgänglighet till olika miljöfaktorer är relaterade till positiva och negativa upplevelser. Vidare tillämpar den resiliensprinciper för att undersöka vilka upplevelser som samexisterar på områdesskala. Stadsmiljön har betydande påverkan på människors upplevelser. Vissa vanliga indikatorer inom stadsplanering visar svaga samband med upplevelser, medan andra mindre vanliga har större effekter. Sammansättningar av upplevelser på områdesskala uppvisar genomgående mönster, både rumsligt och i förhållande till resiliensprinciper. Många områden innehåller en mångfald av positiva upplevelser, medan ett fåtal domineras av negativa upplevelser. Resultaten visar att relationer mellan människa och miljö bör ta en mer central plats i stadsplaneringen, då detta erbjuder möjligheter att förbättra stadsbors upplevelser. Resiliensprinciper kan fungera som tumregler inom stadsplaneringen för en stadsutveckling som inte äventyrar människors upplevelser. Metoden som utvecklats här kan appliceras i andra städer, då den kan identifiera specifika platser för omvandling, men också leda till djupare förståelse för samspelet mellan stadsmiljöer och människors upplevelser i olika sammanhang.

Denna studie har gjorts i syfte att få en överblick av var det svenska livsmedelssystemet befinner sig i förhållande till de fem strategier som tagits fram och föreslås av The EAT-Lancet Commission för en global och nationell omställning av våra livsmedelssystem, och uppfyllelse av nationella och globala hållbarhetsmål. Studiens utgångspunkt startar i det lokala med anledning av jordbrukets enorma miljöpåverkan, kommunernas planmonopol över markanvändningen, och av det faktum att det är i det lokala vi lever och verkar. Resultatet visar att de utmaningar som i nuläget hindrar utvecklingen av en lokal livsmedelsproduktion framför allt är ett kunskaps-/medvetandeglapp, centraliserade strukturer och system, jordbruksmarkens nedläggning och igenväxning, kommunala prioriteringar av infrastruktur och bostäder samt slutligen bristande samverkan mellan flertalet samhällssektorer och även inom kommunerna, möjligheter och stödsystem för nyetablering och omställning till hållbara cirkulära metoder. Ett återkommande tema under webinarier och intervjuer har varit sårbarheten i importberoendet och behovet av en högre beredskap för oväntade och plötsliga händelser. Dessutom har ett människo-decentrerat perspektiv uttryckts i vikten och värdet av att återskapa en ömsesidig relation till ekosystemen. Resultatet visar att kunskap (vetenskaplig och erfarenhetsbaserad) och kulturella värden som gemenskap och livskvalitet ger ökade förutsättningar för utveckling av lokalt jordbruk, och därmed en ökad livsmedelsförsörjning. Lokalt hållbart jordbruk är rättskaligt, giftfritt och diverst. Utvecklat, har det möjligheten att skapa beredskap inför oväntade händelser och plötsliga kriser, samt gynna hållbarhet genom samtliga dimensioner. Lokal livsmedelsproduktion är ett potent verktyg för en ökad grad av nationell självförsörjning samt som betydelsefull drivkraft i en hållbar samhällsbyggnad. / This paper was made with the purpose of reaching a broad perspective of where the Swedish food system is in relation to the five strategies that were brought threw and proposed by The EAT-Lancet Commission for a global transformation of our food systems, and to reach the national and global sustainable development goals. The base for the paper takes off in the local because of the enormous environmental impact caused by agriculture, the monopoly of land use within municipalities, and by the fact that we live and act from the local context. The result shows the challenges that today are blocking the development of a local food production is first and foremost a gap of knowledge and awareness, centralized structures and systems, shutdowns and overgrowth of agricultural land, municipalities prioritizing infrastructure and habitations, and lacking co-operation within and between civil sectors, possibilities and support systems for new establishments and transformation to sustainable circular agricultural methods. A reoccurring theme during webinars and interviews have shown the vulnerability in the import dependency and the need to raise preparedness for unexpected and sudden changes. In addition, the need for a human-de-centred perspective expressing the importance and value of re-connecting a mutual relationship to the ecosystems. The result shows that knowledge (scientific and experience-based) and cultural values of community and quality of life increase the conditions of developing local agriculture, and thereby increased self-sufficiency. Local sustainable agriculture is right-scaled, toxin-free and diverse. Developed, it has the capability to create preparedness for unexpected sudden changes, and promote sustainability threw all dimensions of sustainability. Local food production is a potent tool to increase national self-sufficiency and a significant driver towards building sustainable societies.

Med en växande stadspopulation världen över har förtätning av urbana områden ökat markant de senaste åren och Malmö är inget undantag. I takt med denna utveckling blir även frågan om den gröna infrastrukturens funktion och plats i den täta staden mer och mer aktuell. Detta examensarbetet syftar till att öka medvetenheten kring grön infrastruktur och ekosystemtjänster i den förtätade staden samt visa på vikten av att inkludera dessa i stadsplaneringen.Uppsatsen grundar sig i litteraturstudier och intervjuer med en en grupp av varierande kompetens inom forskningsområdet. Genom att sammanställa vilka kvaliteter och förutsättningar som finns i staden tar vi fram olika lösningar på hur man kan implementera grönska i en tät miljö. Detta resulterar i olika gestaltningsförslag med lösningar som riktar sig dels till kommunen och erbjuder en möjlighet till uppskalning som då ger en applicerbarhet på både lokal och regional nivå. Förslagen vänder sig även mot Malmös medborgare med exempel om hur man kan bidra till att skapa egna social-ekologiska system och bidra till gröna korridorer genom staden.Resultatet visar problematiken i att kombinera en tät stad med ett grönt nätverk. Det finns en vilja och ett intresse hos aktörer, ett relativt välfungerande samarbete mellan instanser samt ett fåtal handfasta verktyg som finns att tillgå för att mäta effekterna av ekosystemtjänster. I Malmö har kommunen kontroll över en liten del av stadsytan då mycket av den är privatägd, utvecklingen av den gröna infrastrukturen lämnas därför ofta till aktörer som tenderar att ha vinstdrivande intressen. Ytterligare faktorer som försvårar arbetet är att kunskapen om den gröna infrastrukturen är bristfällig, kommunikationen mellan olika parter undermålig och att förvaltningen blir lidande därefter. Det framkommer att konkurrensen om yta blir avgörande i planeringen och att det ställs höga krav på den grönska som finns i staden. Det är därför av yttersta vikt att starka samarbeten upprätthålls och att aktörer på området kontinuerligt utbildas i ämnet om grön infrastruktur och ekosystemtjänster. / The densification of urban areas have increased significantly in the last years due to the growing population in cities worldwide and Malmö is no exception. Along with this development, the question of function and place of the green infrastructure in the city is also becoming more and more relevant.This thesis aims to increase awareness of green infrastructure and ecosystem services in a dense city and show the importance of including these in urban planning.The thesis is based on a literature review and interviews with a group of varying expertise within the research area. By compiling the qualities and conditions of the city, we develop different solutions on how to implement greenery in a dense environment. This results in various design proposals where two of them entail solutions aimed at the municipality that offer an opportunity for upscaling, making them applicable at both a local and a regional level. The proposals are also aimed at the citizens of Malmö providing them with examples on how to create their own social-ecological systems and thereby contribute to green corridors throughout the city.The results display the issues of combining a dense city with a green network. There is a will and an interest among actors, a relatively well-functioning collaboration between agencies and a few tangible tools that are available to measure the effects of ecosystem services. In Malmö, the municipality has control over a small portion of the city space as much is privately owned. The development of the green infrastructure is therefore often left to actors who tend to have interests related to profit. Additional factors that further complicate the work is that there is a lack of knowledge of green infrastructure, communication between different actors is substandard and that maintenance suffers thereafter. It is made clear that the competition for space is one of the deciding factors in planning and that it puts high demands on the quality of greenery that exist in the city. It is therefore of utmost importance that strong collaborations are upheld and that stakeholders within the field are continuously educated on the subject of green infrastructure and ecosystem services.