I denna studie undersöktes möjligheter och hinder med informationsflödet utifrån sekretess mellan Socialtjänst och Polis inom Sociala insatsgrupper. Mycket tydde på att tillit utgjorde grunden för möjligheter och hinder inom all form av samverkan mellan olika aktörer. Men det som denna studie syftade till var att generera en djupare förståelse för vilka komponenter som skapar tillit mellan samverkande myndigheter och klient. I denna kvalitativa studie intervjuades SIG-samordnare i sex olika kommuner för att få en bild av hur man i praktiken kan navigera sekretessen och samtidigt främja tillit mellan myndigheter och målgruppen unga/unga vuxna i kriminalitet. Studiens resultat visade att det finns ett förtroende för samverkansprojektet nationellt och informanterna upplevde att arbetet i grunden är upplagt för ett bra informationsflöde. En slutsats från studien var att det finns utmaningar i informationsflödet i det praktiska arbetet med målgruppen utifrån att Polis och Socialtjänst hade olika perspektiv och angreppsätt som grundas i olika institutionella logiker. Ytterligare en slutsats blev därmed att det är tilliten på individnivå, relationer, flexibilitet, tydlig rollfördelning och kommunikationskompetens som utgör viktiga komponenter för att främja tillit mellan klient och samverkande aktörer. Utifrån denna slutsats diskuterades utmaningarna med att navigera sekretessbestämmelserna samt att leva upp till dessa komponenter på grund av Polisens och Socialtjänstens delade målbild utifrån olika perspektiv på individ- och samhällsnivå.

Studiens syfte var att studera sociala insatsgruppers avhopparverksamhet i Stockholm utifrån de yrkesverksammas perspektiv för att undersöka hur de upplever att stödet möter deltagarnas behov samt vilka faktorer de anser vara avgörande för att hjälpa deltagarna. I studien användes kvalitativ forskningsmetod, där empirin insamlats genom semistrukturerade intervjuer med fyra yrkesverksamma inom SIG. Intervjumaterialet har med hjälp av tematisk analys tematiserats och analyserats utifrån tidigare forskning och teorin om sociala band. Studiens resultat visade att stöd, boende/en stabil bas, jobb/sysselsättning, mognad samt motivation var de mest betydelsefulla faktorer för avhopparprocessen, enligt de yrkesverksamma. Studiens resultat visade även att SIG kunde möta deltagarnas behov relativt bra men att särskilda behov var svåra att tillgodose. Studiens huvudsakliga slutsats är att avgörande faktorer varierar utifrån deltagarens behov, men att det finns några återkommande varav några kan förklaras av teorin om sociala band samt att SIG till stor del kan möta dessa behov. / The purpose of this study was to investigate the defector program within sociala insatsgrupper in Stockholm from the perspective of the employees to find out how they perceive that the support meets the needs of the participants and which factors they find crucial to help the participants. A qualitative method was used, where the material was gathered through semi-structured interviews with four employees within SIG. The interview material was analyzed and thematized through a thematic analysis and was then compared with previous research and social bond theory. The result showed that support, accommodation, employment/studies/extracurricular activities, maturity and motivation were the most important desistance factors, according to the employees. The results also showed that SIG can meet the needs of the participants relatively well, but that some were difficult to meet. The main conclusions of this study are that crucial factors depend on the needs of the participants but there are some recurring ones, some of which can be explained by social bond theory and SIG can largely meet these needs.

Föreliggande uppsats undersöker hur deltagande i en social insatsgrupp (SIG) kan bistå upphörandeprocessen. Uppsatsens empiri bestod av elva semistrukturerade intervjuer som har utförts med totalt sex individer vilka har deltagit i en social insatsgrupp (SIG) och som uppgav att de har upphört begå brott. Intervjuerna bearbetades med en tematisk analys där resultatet analyserades utifrån Giordanos et al.s (2002) teori om kognitiva transformationer. Resultatet visade att SIG kan ses som en ”hook for change” (dvs. en krok för förändring). SIG-deltagarna behövde emellertid vara mottagliga för att förändras för att kunna dra nytta av insatsen och de behövde aktivt använda sitt aktörskap för att framgångsrikt upphöra med brott. Den del av insatsen som förefaller ha haft störst betydelse för upphörandet är relationen till samordnaren. Andra viktiga delar i insatsen som underlättat upphörandet av brott är materiellt och ekonomiskt stöd. / The aim of this paper was to investigate how participants in a community intervention team (SIG) perceived support from the intervention and how it helped them desist from crime. Data was collected through semi-structured interviews with six participants in SIG who claimed to have desisted. The data was analysed with a qualitative thematic analysis and linked to Giordano's et al.s (2002) theory of cognitive transformations. The results showed that the participant need to have an openness to change in order to desist with help from SIG. We also concluded that the participants needed to use agency in order to desist with support from SIG. The most important part of the intervention for assisting desistance was the relationship to the social worker employed in SIG. Structural support also played an important role in SIG assisting desistance, particularly housing opportunities.

I denna studie har fokus legat på sociala insatsgrupper i fyra områden i Stockholms län. Sociala insatsgrupper är en strukturerad samverkan på individnivå mellan i första hand socialtjänst, polis och skola som syftar till att förhindra nyrekrytering av ungdomar till kriminella grupperingar samt underlätta avhopp från kriminella grupperingar. Studiens övergripande syfte är att undersöka hur samverkan mellan socialarbetare och poliser ser ut inom projektet sociala insatsgrupper. Studien fokuserar på socialarbetarnas och polisernas yrkesroller samt stöd- och kontrollaspekter. Studiens resultat visar att sociala insatsgrupper uppfattas som ett framgångsrikt projekt, men också att det råder ett spänningsförhållande mellan en behandlingslogik och en straffrättslig logik som polis och socialarbetare måste förhålla sig till i samverkan kring ungdomen. Studiens resultat visar även att stöd och kontroll inte kan skiljas från varandra, något som kan härledas till en övergripande så kallad normaliseringslogik som delas av socialarbetarna och polisen i arbetet med ungdomen. För att belysa och problematisera resultaten har studien främst hämtat inspiration från den nyinstitutionella teoribildningen som riktar fokus på samverkansprocesser i organisationer. / Community Intervention Team [social insatsgrupp] is a structured collaboration between social services, police, and schools. It is a project that aims to prevent new recruitment of youth into criminal groups, but also to facilitate defections from criminal groups. The study's main aim is to investigate the collaboration between social workers and police officers within the framework of the community intervention teams. The study focuses on the roles of socialworkers and police officers, and the their aspects of support and control. The results show that community intervention teams is perceived as a successful project, but there is also a visible tension between the logics of treatment and the logics of punishment, that both social workers and police officers have to deal with as a part of their collaboration. The study also shows that support and control cannot be separated from one another; which can be attributed to the over all logics of normalization shared by social workers and police officer's in their work with young people. In order to highlight and to problematize the results, the study has mainly been inspired by the new institutional theory that focuses on collaborative processes in organizations.