I en fältstudie på grundskolan studeras elevernas arbete med Lego som visuell kultur och hur de ser på lärande kring Lego. Syftet med studien är att ge ett bidrag till förståelsen av olika könsstrukturer i byggandet av Lego och därmed se eventuella skillnader i utföranden mellan flickor och pojkar. Det handlar också om att låta eleverna vara medforskare och göra deras röster hörda samt bidra till elevernas berättandekultur och kunskapande. Frågeställningarna är: På vilket sätt blir olika genusperspektiv framträdande i byggandet med Lego? Hur framträder skillnader mellan pojkar och flickor? På vilket sätt kan elever uppfatta och beskriva Lego som en kunskapsform? Undersökningen har en socialkonstruktionistisk teoretisk ram, där eleverna ses som kunskapande aktörer och medaktörer till grundskolediskursen. Det empiriska materialet analyseras utifrån metoder inom diskursanalys som en variant av textanalys. Resultatet av detta arbete har medfört att jag har fått en större förståelse för hur viktig kommunikationen är i bildämnet för språkutveckling. Jag har också funnit att det behövs en reflektion och medvetenhet kring genusperspektivet för att kunna förändra dessa mönster. Som bildlärare har jag genom detta arbete sett de positiva effekterna av att skaffa mig mer kunskap om jämställdhet för att kunna förändra äldre traditioner.

Det här är en kvalitativ forskningsstudie med en diskurspsykologisk ansats där socialkonstruktionismen står som teori. Syftet är att undersöka hur lärare beskriver att de bemöter matematiken i skolan när det finns elever i behov av läs- och skrivstöd. En diskurspsykologisk analys studerar hur människan skapar och förstår sin omvärld genom användning av sin språkliga förmåga. Analysmaterial består av utskrivna transkriptioner från två fokusgruppintervjuer gjorda på två olika skolor. Resultat visar att lärare går in i olika roller beroende av hur de förstår det fenomen som diskuteras. De bemöter undervisningen olikt och tre lärarroller är tydliga. De är antingen varierade i sin undervisning för att den ska passa alla elever, förespråkar repetition för framgång hos eleverna eller är väl förberedda för att inte stöta på problem.

År 2013 berördes 1876 barn av vräkning och 504 av dessa barn och deras familjer blev vräkta från sin bostad. Att bli vräkt innebär att flytta från sin bostad med tvång. Regeringen formulerade 2007 en nollvision om att inga barn ska vräkas. I Sverige saknas skydd mot vräkning av barnfamiljer. Socialtjänsten är en instans som har vissa möjligheter att förhindra att barnfamiljer vräks dock stäcker sig inte deras möjligheter till alla led i vräkningsprocessen.   Denna studie syftar till att undersöka hur rättsliga instanser talar om barnfamiljer och resonerar kring deras situation i vräkningsärenden. Studien ska undersöka hur ett barnperspektiv tas tillvara samt vilka följder konstruktionerna kring den vräkningshotade barnfamiljen får. Studiens frågeställningar är: Hur konstrueras bilden av barn i rättsfallen? Hur konstrueras ett barnperspektiv i rättsfallen? Hur konstrueras bilden av föräldrar/vårdnadshavare i rättsfallen? Vilka följder får konstruktionerna av barn, barnperspektiv och vårdnadshavare? Den teoretiska utgångspunkten för denna studie är socialkonstruktionism. Metoden som använts i uppsatsen är diskursanalys och diskursteori och det empiriska materialet utgörs av 13 rättsfall från Svea hovrätt.    Resultatet och analysen visar att den typiska vräkningshotade barnfamiljen i materialet består av en ensamstående vårdnadshavare med barn och som hotas av vräkning på grund av problem med hyresbetalningen. Det stora mönstret i materialets definierade diskurs om den vräkningshotade barnfamiljen är att familjen inte konstrueras som en enhet av hovrätten. Vårdnadshavaren konstrueras som en ansvarslös hyresgäst. I de få fall där hovrätten talar om barnen är det endast som en del av en avvägning som görs, av vårdnadshavarna konstrueras barnen antingen som några som bara bor i bostaden eller som personer i behov av skydd. Familjens behov av att få bo kvar i bostaden argumenteras i vissa fall utifrån hela familjens behov och ibland särskilt utifrån barnens behov. Den typiska barnfamiljen i denna studie blir vräkt, vare sig de konstruerar ett behov av att få bo kvar eller inte.

I tidigare forskning har det framkommit att reglering av miljö och material får konsekvenser för barnen. Konsekvenserna kan vara att kreativitet och lek får stå tillbaka för normer och regler rörande miljön och hur den är planerad. Barnsynen och tidigare erfarenheter som förskollärare har, påverkar den pedagogiska inomhusmiljöns utformning. Materialet som finns tillgängligt är det material som barnen förväntas kunna hantera. Barnets  dentitetsskapande påverkas även av den miljö som barnet vistas i på förskolan. Barnet ställs inför både möjligheter och begränsningar i samspelet med miljö och lekmaterial. Studien har sin utgångspunkt i socialkonstruktionistisk teori. Tanken är att om barns utveckling beror på kulturellt sammanhang och kontext vilket det valda perspektivet hävdar, så är den fysiska miljöns utförande av stor betydelse för förskolebarnets identitetsskapande, lärande och utveckling. Med kvalitativ forskningsintervju samt observationer av miljön som metod har syftet varit att belysa vad som avgör hur miljön på förskolan tar form samt vilka konsekvenser det får för barngruppen och det enskilda barnet. För att kunna påvisa vad som avgör hur miljön utformas har vi sökt förskollärarnas perspektiv, med anledning av att det är de som ordnar och planerar miljön. Det har även varit av intresse att få svar på vilken roll förskollärarna tillskriver miljön och dess innebörd för barnen. Resultatet visar att reglering av miljö, rum och material samt hur det introduceras är centrala teman. Förskollärarna anser att miljö och material behöver introduceras för barnen för att de ska veta hur de sedan ska förhålla sig till det. Det finns möjligheter kring förhandling mellan barn och förskollärare om regler rörande miljön men den vuxne har alltid sista ordet. Reglerna kan exempelvis röra huruvida material får flyttas mellan rummen. Det finns tydliga platsrelaterade normer kring hur förskolebarnet förväntas agera i inomhusmiljön på förskolan. Det finns även en övertygelse hos förskollärarna att miljön påverkar barnen, deras lek, lärande och utveckling på olika vis. Det finns en önskan om en ökad tillgänglighet av materialet men hinder som bristande möjligheter att räcka till leder till att materialet placeras oåtkomligt. Miljön är en aktiv aktör i barnets identitetsskapande på förskolan. Barn beskrivs som olika individer med olika behov. Förskollärarna tar hänsyn till dessa olikheter i bemötandet av barnen och i skapandet av miljön.

The aim of this study is to examine how eight pre-school teachers conceptualise and talk about the concept "Fundamental values" that has been presented by the Swedish National Agency for Education. To examine this, eight preschool teachers were interviewed using five open-ended questions related to how they view the use of the concept "Fundamental values" in the preschool, where they get theoretical input for their work with these values, how they work with fundamental social values at their preschool and how they view their strengths, weaknesses and opportunities for improvements within that framework. The study uses the social construction perspective to examine how the preschool teachers talk about the fundamental social values and their work at their pre-schools. The perspective is used to highlight how the concept "Fundamental values" is conceptualised by these eight preschool teachers compared to how it is conceptualised by the Swedish National Agency of Education, what values they express in regards to the concept and how they gain knowledge to further improve their work on "Fundamental values". The results show how the pre-school teachers have conceptualised "Fundamental values" in accordance with the Swedish National Agency of Education and previous research in the area. The teachers stated that the "Fundamental values" permeate the preschool. The pre-school teachers are role model for these value and some values are discussed and showcased in a way easily understood by the children. The teachers studied little or no research to improve their work with "Fundamental values". Colleagues were the main source used to gain further knowledge and inspiration in their work with "Fundamental values" which shows that it is a socially constructed concept that needs to be understood in its cultural context.

No description available.

Sammanfattning Denna studie avser att undersöka hur socialsekreterare, boendepersonal och ensamkommande barn talar om integration samt vilka skillnader och likheter som konstrueras mellan grupperna. Syftet är även att studera vilka problem som uppstår i och med att integrationen konstrueras på olika sätt. Detta görs genom kvalitativa intervjuer med tre ensamkommande ungdomar, tre socialsekreterare och fyra boendepersonal. Materialet bearbetas utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv och belyser konstruktioner som vi ansett haft en betydelse för våra frågeställningar: Diskursanalyshar även varit vår teoretiska utgångspunkt tillsammans med José Alberto Diazactor context model. Studien visar att det inte finns en enhetlig konstruktion av integration, vilket gör att arbetet och förväntningarna kring integration ser olika ut. Genom respondenternas konstruktioner belyser vi olika aspekter som de menar har betydelse för integrationsprocessen. Deras konstruktioner ger även en bild på förväntningar och behov som respondenterna menar måste tillgodoses för ett gynnsammare arbete med ensamkommande barn och dess integration.

Den här uppsatsen har tagit sin utgångspunkt i forskning som pekar på att det finns en klyfta mellan de gymnasieelever som identifierar sig som religiösa respektive ickereligiösa. Religionskunskapsämnet (GY11) skulle kunna vara en brobyggare dem emellan. För att förenkla ett möte begrundade uppsatsen om den religiösa terminologin skapade hinder och om det hade kunnat avhjälpas med ett abstraktare språk. I uppsatsen översattes åskådningar och religioner till kunskapssystem, vilka definierades som socialt konstruerade. För att åskådliggöra den inverkan kunskapssystemen har på hur världen kategoriseras, användes begreppet politisk ontologi. Begreppet användes för att analysera religionskunskapsämnet i GY11. Därefter visades hur politisk ontologi kunde användas didaktiskt i undervisningen med hjälp av ontic. Det skulle kunna vara ett sätt att påvisa att lärarna och eleverna befunne sig i en metafysik som influerade hur deras verklighetsbild konstruerats. Genom att se verkligheten som en social konstruktion, resonerade uppsatsen, fick eleverna verktyg att kunna analysera hur en religiös respektive en ickereligiös åskådning inverkade på hur världen kategoriserades, samt skulle kunna ställa frågor om dess möjlighetsbetingelser vore uttömda. / This thesis has started with the premiss shown in research which point to a gap between pupils in the Swedish upper secondary school who identify themselves as either religious or non-religious. Religious education (GY11) could be the link between them. This thesis assumed that an abstract terminology could have facilitated the meeting between the two groups. Therefore religious and non-religious worldviews were translated into systems of knowledge, which were socially constructed. The concept of political ontology was used to visualize how systems of knowledge were categorizing the world. The concept was used to analyse RE described in GY11. Thenceforth it was shown how political ontology could be used didactically in a classroom context through the concept of ontic, whereby the teacher could demonstrate that the pupils were in a metaphysical realm which influenced how they accepted a reality which was endogenously objective. By seeing the reality as socially constructed, assumed the thesis, could the pupils receive tools to be able to analyse how either a religious or a non-religious worldview affected how the world were categorised, and to be able to ask questions if the conditions of possibility were exhausted.

I denna studie undersöks hur fenomenet mobbning har konstruerats i Sverige mellan åren 1973 och 2014. Mer specifikt handlar det om den konstruktion som tagit plats i den faktalitteratur som har haft en central betydelse för de som genom sitt arbete eller i egenskap av förälder kommer i kontakt med barn och ungdomar inom skolan. Utgångspunkten är ett socialkonstruktionistiskt teoretiskt perspektiv i allmänhet, och ett foucauldianskt teoretiskt och metodologiskt perspektiv i synnerhet. Syftet är att både se till konstruktionen av fenomenet i sig, men även vilka makteffekter som kommer av dessa konstruktioner. Resultatet visar på två tydligt åtskilda diskurser som tar form under denna period. För det första en individfokuserad diskurs, inom vilken mobbning konstrueras som ett individproblem med grund i personliga egenskaper och beteendemönster. De makteffekter som inom denna diskurs produceras gäller framför allt subjektspositionen förälder, utifrån det ansvar de tilldelas när det gäller barnets uppfostran. För det andra en kontextfokuserad diskurs, inom vilken man ser till det större sammanhang som en mobbningssituation tar plats inom. Det finns inom denna diskurs en ambition om att belysa problematiken från flera perspektiv, och framförallt är det det naturligt förekommande relationsarbetet mellan elever som lyfts fram. De makteffekter som produceras står i relation till de miljömässiga och organisatoriska förutsättningar som finns inom skolan, och de subjektspositioner som aktualiseras är rektor och lärare.

Populärkultur utgör en central del av dagens massmediala samhälle och barn anses vara en aktiv målgrupp inom detta område. På grund av barns många möten med populärkulturella influenser är det ett aktuellt ämne för såväl hemmet som för förskolans verksamhet. Syftet med denna studie är att undersöka vilka diskurser som synliggörs i pedagogers samtal, gällande barns populärkulturella konsumtion. Vidare åsyftar den även till att studera hur pedagoger samtalar kring populärkultur som en potentiell resurs i organiserad verksamhet. Studien har genomförts på två förskolor och den kvalitativa metod som använts är fokusgruppssamtal. Det empiriska materialet har producerats i två fokusgrupper och sammanlagt har fem verksamma pedagoger deltagit. Det teoretiska ramverk som ligger till grund för studien är ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och metodologin tar avstamp i det diskursanalytiska fältet, med inriktning på diskurspsykologi. Studiens resultat visar på att pedagogerna upprättar en åtskillnad mellan traditionell kultur och populärkultur i vilka de tillskriver sig själva och barnen olika roller, i relation till olika erfarenheter och konsumtion. Det föreligger ett behov av att, som vuxen, kontrollera den populärkultur barn konsumerar med anledning av att det anses finnas bättre alternativt sämre influenser. Vidare lyfts barns populärkultur som en tillgång och ett potentiellt verktyg, under förutsättningen att det anpassas utefter en pedagogisk kontext.