Syftet med vårt examensarbete har varit att undersöka vad lärare har för uppfattningar om grupparbete som arbetsform i skolan. Det har vi undersökt genom att göra kvalitativa intervjuer med åtta lärare på olika skolor. Resultaten visade att alla lärarna ställde sig positiva till arbetsformen, men de var också snabba med att poängtera att det är en krävande arbetsform som förutsätter mycket arbete. Många av lärarna såg bland annat gruppindelningen som krävande där de visade sig använda olika metoder för att sätta samman väl fungerande grupper. Det rådde även delade meningar om i vilket ämne lärarna främst föredrog att använda sig av grupparbete. Några av lärarna förespråkade det i SO och NO medan ett par av dem tyckte att det var givande i ett teoretiskt ämne som matematik. Vid intervjuerna framgick det också att lärarna främst fokuserade på och framhävde de sociala förmågor som kan tränas vid grupparbete, och att de i mindre grad betonade de ämneskunskaper som eleverna kan tillägna sig i grupp. Samtliga lärare poängterade de sociala vinsterna eleverna får vid ett grupparbete och menade framförallt att grupparbete främjar elevernas samarbetsförmåga. Trots lärarnas positiva syn på arbetsformen tog alla upp nackdelar och svårigheter med metoden. Efter att ha forskat i ämnet tror vi att lärare generellt behöver tillägna sig mer kunskaper om hur arbetsformen kan användas. Detta för att få erfara fler fungerande grupparbeten och därmed vilja använda sig mer av grupparbete i sin undervisning. Vi menar dock att det inte bara hänger på läraren, utan även eleverna behöver få mer träning i hur man arbetar och samarbetar kollektivt. / 2010ht4716

Sammanfattning / AbstractUndersökningens syfte var att kunna jämföra och se likheter/skillnader mellan de svenska lärarna och eleverna och de i Tanzania. Jag tog reda på vilken eller vilka undervisningsmetoder lärarna använder för att eleverna ska nå målen samt vad lärare och elever skulle vilja ändra på om pengar inte var ett problem. För att uppnå mitt syfte har jag använt mig av intervjuer samt observationer. Eleverna har också fått skriva ett fiktivt brev för att svara på frågan vad de skulle vilja förändra om pengar inte var ett problem. Resultatet visar att det är stora skillnader när det gäller material och resurser. Utifrån mina observationer är den stora skillnaden också att lärarna i Tanzania har en bild av hur undervisningen ska se ut men inte tillräckligt med kunskaper för att kunna genomföra det. De svenska lärarna undervisar på det sätt som de utger sig för att göra, men begränsningen ligger här i resurser och modernare teknik. I diskussionen kommer jag fram till slutsatsen att verkligheten för lärarna i Tanzania är som de säger att undervisningen går till, men för mig det jag sett under observationerna. Verkligheten för de svenska lärarna är, enligt min mening, både som de gör och som de säger att de gör. / 2010ht4740

I denna uppsats undersöker vi hur pedagoger resonerar kring val av arbetssätt vid läs- och skrivundervisning samt hur pedagoger resonerar om individualisering vid läs- och skrivundervisning. Vi har valt att genomföra kvalitativa intervjuer för att undersöka syftet. Undersökningen utgår från sex pedagogers resonemang om sin läs- och skrivundervisning. Pedagoger som någon gång har varit verksamma i en årskurs 1 har intervjuats. Det teoretiska perspektiv som vi har använt oss av i denna uppsats är det sociokulturella perspektivet. Inom detta perspektiv är samspel centralt i undervisningen. Barn lär i olika sammanhang tillsammans med andra barn och vuxna.   Pedagogerna i vår undersökning valde arbetssätt utifrån tre avgörande faktorer, skolan, egna erfarenheter och barnen. Endast en pedagog i vår undersökning valde arbetssätt utifrån barnens erfarenheter. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv bör man som pedagog ställa sig frågan hur i min läs- och skrivundervisning kan jag bygga vidare på barns erfarenheter. Pedagogerna i vår undersökning hade en ambition av att anpassa undervisningen efter varje barn. Alla ansåg dock att det var svårt att anpassa undervisningen efter barns enskilda behov.

Kan det vara så att extramuralt lärande i forskarmiljö för elever vid gymnasiets naturvetenskapliga program kan öka motivationen till vidare studier inom naturvetenskap? Extramuralt lärande innebär allt lärande som sker under aktiviteter utanför skolan. Jag har i den här studien följt och intervjuat en klass i åk 2 som tillbringat en vecka på forskarskola i Garpenberg. En av frågorna i denna studie var om arbetssättet påverkat dem, och i så fall hur, om det har lockat eller avskräckt? Resultatet visar att alla elever i den här studien tyckte att forskarveckan var rolig och intressant. Ungefär 80% hade redan innan bestämt sig för att läsa vidare, men ca 45% ansåg att deras motivation till att läsa vidare hade ökat i och med forskarskolan. Höstens resultat ligger lite över genomsnittet som visar att ca 31% av gymnasieeleverna som under de sex åren som forskarskolan funnits har upplevt en ökad studiemotivation. En internationell studie från England inom extramuralt lärande visar på att många elever tycker att skolundervisningen är tråkig, irrelevant och för gammal och att den har en design som endast tilltalat ett fåtal elever. Däremot tycker eleverna att extramuralt lärande vid s k Science centers, botaniska trädgårdar och museum m fl presenterar vetenskapen på ett intressant och inspirerande sätt. Jag försöker i den här studien att se lärandet ur ett sociokulturellt perspektiv samt dra paralleller mellan tidigare studier om Science centers och min undersökning om forskarskolan som båda erbjuder extramuralt lärande. Jag anser dock att forskarskolan gör det lite mer konkret eftersom eleverna får genomföra ett projekt som de sedan redovisar inför alla forskare och övriga elever. Upplägget för ett besök på ett museum eller vetenskapscentra ser lite annorlunda ut. De allra flesta eleverna i studien insåg nyttan med att läsa ämnen som matematik, fysik, kemi och biologi, och de tyckte att arbetsformen att kombinera fältstudier med teori och laboratorieverksamhet var mycket givande. Eleverna ansåg att de under forskarskolan fått en inblick i hur det kan vara att arbeta som forskare men det var endast en elev som kunde tänka sig det yrket i framtiden. Studiens resultat gäller endast för de elever som deltagit i enkätundersökningen och kan inte sägas vara generaliserbart för alla elever på gymnasiets NV-program.

Bakgrund Enligt Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (2011) har skolan i uppdrag att främja den harmoniska utvecklingen hos eleverna genom att erbjuda arbetsformer som är varierade samt balanserade. För att växa med sin uppgift ska bland annat de estetiska aspekterna användas för att stimulera eleverna. Genom att använda sig utav drama, bild och musik ska eleverna få uppleva olika kunskapsuttryck. I denna undersökning har det studerats närmare på hur pedagogerna kan använda sig av musik i syfte att underlätta lärandet i matematik. Syfte Syftet med undersökningen är att studera möjligheten att med hjälp av musik underlätta lärande i matematik för elever i förskola till årskurs 3 (F-3). Frågeställning  På vilket sätt anser pedagogerna att undervisningen påverkas av att kombinera musik och matematikämnena? Metod Intervjuer samt observationer har använts som metod i denna undersökning. Intervjuerna samt observationerna genomfördes med pedagoger på deras arbetsplatser. Resultat Det som tydligast framkom i undersökningen som lärandefaktorer för matematik inom musik var vikten av att kroppen, fantasin och rummet var delaktiga i undervisningen för att underlätta lärandet i matematik. Detta görs genom att eleverna praktiskt får använda sina kunskaper som de får med sig från matematiksalen in i musiksalen när musik och matematik integreras med varandra. Eleverna lär lättare när olika undervisningsformer används.

Problemformuleringen som ligger till grund för studien är följande: Hur uppfattar förskollärare vad pedagogisk dokumentation är? Syftet med studien är att få en inblick i hur verksamma förskollärare uppfattar samt arbetar med pedagogisk dokumentation. Genom detta skapas möjligheter till att se pedagogisk dokumentation ur ett annat perspektiv som kan bidra till nya insikter och kunskaper om pedagogisk dokumentation som en integrerad del i arbetet som förskollärare. Det sociokulturella perspektivet har präglat arbetssättet med pedagogisk dokumentation vilket innebär att lärande och utveckling sker i olika sociala sammanhang dock har även det konstruktivistiska samt pragmatiska perspektiven påverkat arbetssättet kring pedagogisk dokumentation. Syftet med den pedagogiska dokumentationen är att synliggöra barns och pedagogers utveckling och lärande som sker i verksamheten är något som många litteratörer anser. I studien använder vi oss av en kvalitativ metod, en semistrukturerad intervju metod och fältanteckningar för att få svar på problemformuleringen. Resultaten som vi fann med hjälp av intervjumetoden och fältanteckningarna var intressanta då det visade positiva men även negativa aspekter hos förskollärarna kring arbetet med pedagogisk dokumentation. Dessa aspekter diskuteras med utgångspunkt ur litteraturen som styrker det som sägs men även tvärtom. Några förskollärare saknar till en viss del den rätta kompetensen kring arbetet, detta är något vi uppfattar utifrån resultaten samt diskussionerna.

Syftet med denna studie är att genom intervjuer med förskollärare få en inblick i hur de uppfattar barns lärande kring surfplattan. Barn kommer också att intervjuas och observeras för att se hur de uttrycker sig om sitt eget lärande och se om det framkommer ett lärande genom observationerna. Undersökningen har en kvalitativ ansats med intervjuer och observationer. Barn som växer upp idag kommer tidigit i kontakt med olika medier och enligt tidigare forskning ger ny teknik tillgång till nya sätt att lära sig på. Resultatet har analyserat utifrån tre perspektiv, det sociokultuella, det kogntiva samt det pragmatiska perspektivet. Resultatet visar att lärandet framförallt sker i samspel med andra barn eller pedagoger. I studien framkommer det att förskollärarna har ett sociokulturellt synsätt då alla uttrycker att samspelet är en viktig del av lärandet kring surfplattan. Andra perspektiv går också att urskilja men det sociokulturella är det mest framträdande. Barnens syn på lärande är kopplat till spelen de spelar på surfplattan eftersom de berättar om vad som är lätt och svårt och hur man gör i spelen. Det sociokulturella perspektivet framkommer även i observationerna då barnen tillsammans provar sig fram och upptäcker hur man ska göra. Surfplattan kan öppna upp för ett lärande som barnen kan ta med sig till andra aktiviteter utanför surfplattan och på så vis blir surfplattan ett verktyg till lärande.

Denna uppsats syftar till att undersöka upplevelser av distansutbildningar och dess begränsningar och möjligheter med fokus på lärande. Anledningen till inriktningen grundar sig i denna utbildningsforms konstanta förändring över tid, vilket idag berör många människors lärande. Detta skapar vidare ett behov av att undersöka fenomenet närmare, så att dess innehåll och kvalitet kan uppmärksammas och säkerställas. Kvalitativa intervjuer har använts som metod där tolkningsarbetet har utgått från en hermeneutisk ansats. Fem personer har intervjuats och resultaten har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv samt utifrån begreppen: distans i tiden, i rummet, i dialogen och i strukturen. Informanternas upplevelser av distansutbildningar och lärande har varierat i karaktär, dock finns det fyra återkommande teman som berör både positiva och negativa aspekter kring fenomenet. Dessa är betydelsen av lärarkontakt, den sociala kontexten, teknikens påverkan på situationen samt flexibiliteten. Uppfattningar kopplade till dessa områden tycks ha ett samband med utbildningens struktur, engagemang från läraren, en möjlighet till andra klasskamraters perspektiv på ämnet samt en variation i informationsteknikens innehåll.

Syftet med studien är att undersöka och synliggöra vad som innefattar ett professionellt förhållningssätt i en mångkulturell förskola, samt hur förskollärare arbetar för att vidareutveckla ett sådant förhållningssätt. Som metod har semi-strukturerade intervjuer genomförts med åtta verksamma förskollärare. Att inneha ett professionellt förhållningssätt i en mångkulturell förskola omfattas av att: arbeta utifrån förskolans läroplan, använda språket som verktyg för kommunikation, vara etisk medveten och ha öppenhet för kulturell mångfald, samt kunna använda olika verktyg för att tillämpa kunskap i förskollärarprofessionen. Av studien kan slutsatsen dras att ett professionellt förhållningssätt i en mångkulturell förskola, omfattas av att arbetet bedrivs i enlighet med intentionerna i förskolans läroplan, och att det krävs kunskap, erfarenhet och kompetensutveckling för att kunna vidareutveckla detta.

Examensarbetet handlar om vilka faktorer som påverkar barns lek och på vilket sätt samt hur detta kan förstås utifrån ett sociokulturellt perspektiv. I studien används bl.a. två metoder: observationer av barns lek och i intervjuer med barn som komplement till observationerna. Både observationerna och intervjuerna med barnen analyseras utifrån det sociokulturella perspektivet, sammanställs och jämförs med tidigare forskning.