SAMMANFATTNING   Syftet med denna studie var att undersöka om det finns något samband mellan dialekter och åhörarnas förväntningar på identitet hos den dialekttalande. Är våra förväntningar så hårt inpräntade av tidigare erfarenheter att vi analyserar en person, och dömer den enbart med hjälp av personens dialekt?   Frågeställningarna blev följande: hur ser intervjupersonerna på sin egen dialekt? På vilket sätt påverkas intervjupersonen av de olika dialekterna samt vilka förutfattade meningar, sedan tidigare erfarenheter, om dialektbrukarens identitet går att finna hos dessa intervjupersoner?   Metodologiskt användes en semistrukturerad intervjuform som åtföljdes av en ram som fångade in olika huvudteman. Urvalet bestod av tolv intervjupersoner i åldrarna 20-30 år. Intervjuerna varade mellan 30-40 minuter. De flesta intervjupersoner tycktes ha påverkats av teman som förväntningar och solidaritet då det kom till deras syn på den egna och andras dialekter. / ABSTRACT The purpose of this study, was to see if there were any connections between dialects and the listeners expectations on the identity of the person who speek the dialect. Are our expectations effected by earlier experience, that we tend to analyze a person, and judge him or her, on their dialect? What does the interview person think about his own dialect?   The questions were as follows: What does the interviewee think about his/her own dialect? In what way did the interviewed person get influenced by the dialects and which expectations can be found that are influenced by earlier experiences?   Methodologically a semi-structured interview-structure was used, following a frame which would represent different head-themes. The selected crowd consisted of twelve interview persons between the age of 20-30. The interviews lasted for approximately 30 to 40 minutes. The obtained result indicated that most of our interview persons where effected of themes as expectations and solidarity when it came to their vision of their own and other peoples' dialects.

Fokus i föreliggande examensarbete är solidaritet och hur den kan uttryckas mellan karaktärer i bilderböcker för barn. I förskolans verksamhet är det vanligt förekommande med bilderböcker och de anses viktiga för tidig litteracitet, språkutveckling och framtida läsinlärning (Druker 2018, s.2; Björklund 2008, ss.221 - 224). Dock är det kanske inte lika vanligt att se bilderböcker i förskolan som utmanande och utvecklande skönlitterär läsning som gör oss till bättre människor. Syftet är att synliggöra hur text och bild i bilderböcker kan förmedla ett specifikt ämne. En forskningsfråga ställs för att vägleda undersökningen: Hur förmedlas solidaritet mellan karaktärer i bilderböckers text och bild? För att besvara syftet tillämpades metoden kvalitativ innehållsanalys i relation till ikonotext. Det innebar att data samlades in ur bilderböckerna och därefter kategoriserades det insamlade materialet med hjälp av analysfrågor. Undersökningens deskriptiva resultat visar solidariteten i tre huvudkategorier med tillhörande underkategorier. I den första huvudkategorin som benämns “solidaritet uttryckt som aktiv handling mellan karaktärer” ser en karaktär ett behov hos en annan samt handlar aktivt genom att ge hjälp i olika former. Några av underkategorierna, som framkommer ur nyss nämnda huvudkategori, är solidaritet som omedelbar hjälp och uttrycks då hjälp ges omgående till den som är utsatt. Vi har även noterat ömsesidighet mellan karaktärerna då båda hjälper varandra. Det synliggörs vidare att solidaritet mellan karaktärer i bilderböcker kan vara i form av verbalt försvar samt att försvara någon genom att visa med kroppsspråk.

Det problemområde som ligger till grund för denna studie är att barns filosofiska förmågor har ifrågasatts och kritiserats. Kritikerna menar att barn inte bör utsättas för oro som kan orsakas av dilemman och frågor utan tydliga svar. Barnkonventionen säger att barn har rätt till yttrandefrihet, och att barns röster behöver göras hörda genom att vuxna ger möjlighet till detta. Ett sätt att skapa dessa möjligheter i skolan är genom sokratiska samtal. Syftet med studien är att undersöka hur elevernas medvetenhet kring värdegrundsfrågor kan utvecklas med sokratiska samtal som metod på fritidshemmet. Frågeställningarna är: Hur kan sokratiska samtal bidra till att utveckla elevernas förståelse och empati för andra människors livssituationer? Utvecklas elevernas resonemang kring andra människors livssituationer när de får bearbeta dessa i sokratiska samtal, i så fall hur? Studien är kvalitativ och sokratiska samtal har genomförts med nio elever i årskurs 3.Resultatet visar att eleverna som deltagit i de sokratiska samtalen visade medvetenhet kring och god förmåga till empati och förståelse för andra människors livssituationer. Vissa elever upplevdes utveckla sina resonemang i någon mån under samtalens genomförande genom att de motiverade sina ståndpunkter och visade på viss förmåga att analysera och problematisera de olika perspektiv som framkom under samtalen. Från det första till det tredje samtalet upplevdes elevernas resonemang vara något mer innehållsrika och utförliga, vilket kan tyda på en viss utveckling i deras förmåga att resonera kring människors livssituationer. För att tydliggöra denna utveckling och bevisa effekterna av sokratiska samtal krävs större studier där samtal genomförs kontinuerligt under en längre tidsperiod.