Kan pedagogerna tillgodose alla barns behov och ge en likvärdig utbildning till alla barn som det står i läroplanen för förskola? I denna studie är syftet därför att utifrån några förskolepedagogers perspektiv få reda på om de kan tillgodose alla barns behov och vilka förutsättningar som behövs. Deras erfarenhet och kontakt med specialpedagog kommer också att belysas i studien.   Teorin som jag valt att använda mig av är det relationella perspektivet med fokus på det mänskliga mötet, relationer och kommunikation. Jag har använt en enkät som metod i denna studie för att besvara syftet och enkäten skickades ut till tjugo utvalda respondenter.   I resultatet som framkommer från enkäten poängteras barngruppernas storlek, outbildad personal och personalbrist som påverkande faktorer, vilket även lyfts i tidigare forskning. Respondenternas kontakt och erfarenhet med specialpedagog skiljer sig dock från vad den tidigare forskningen kommit fram till. Slutsatsen är att förskolepedagogerna upplever att de inte har de förutsättningar och möjligheter som krävs för att kunna tillgodose alla barns behov i förskolan.

Specialpedagogen har etablerat en ny yrkesroll där det förespråkas goda relationer. Vi utgår ifrån mellanmänskliga relationer när vi vill förstå oss själva och varandra. Goda relationer utvecklas och skapas i mötet med andra. Syftet med vår studie är att belysa specialpedagogers upplevelser om hur de genom samtal som verktyg bygger relationer med förskollärare och grundskollärare och vilka förutsättningar de har för att ha samtal. Bubers dialogfilosofi har använts i den teoretiska tolkningen och som en del av definitionen av relation eftersom han ser på vad som händer i möten och samtal mellan människor. Enligt Buber (1997) innebär relation ett speciellt förhållande mellan Jag och Du. I studien genomförs en kvalitativ metod i form av djupintervjuer för att undersöka specialpedagogernas upplevelser utifrån syftet. Vi är inspirerade av en fenomenologisk ansats. En semistrukturerad intervjuguide användes i intervjuerna av sex specialpedagoger. Det vårt resultat visar är att specialpedagogerna har både lika och olika upplevelser om hur de genom samtal som verktyg bygger relationer med förskollärare och grundskollärare. Det är specialpedagogens organisering för samtal; tiden för samtal, närvaron för att kunna samarbeta med förskollärare eller grundskollärare och specialpedagogens samtalskompetens som framkommer i analysen. Vår studie bidrar med nya tankar om specialpedagogens verktyg att genom samtal bygga relationer med förskollärare eller grundskollärare och vilka förutsättningar de har för att kunna göra detta. I tidigare forskning har inte alla dessa tre delar: samtal, relationer och förutsättningar för detta, undersökts som en helhet. Vår analys och våra slutsatser visar att det finns ett behov av ett helhetsperspektiv.