Klassrummet kan betraktas som en betydelsefull social kontext, inom vilken elevernas självbild, syn på varandra och sitt lärande etableras genom interaktion. Syftet är att belysa hur diskursiva könsnormer manifesteras inom klassrummets språkpraktiker, för att synliggöra vad detta innebär för elevers förutsättningar i lärandet. Undersökningen bygger på 17 timmars observerad svenskundervisning fördelad på tre klasser i årskurs nio. Materialet har undersökts både kvantitativt i form av statistik över talutrymmet, samt kvalitativt genom diskursanalys. Tre tematiska diskurser har tagits fram: humordiskurs, konkurrerande diskurs och svordomar och skällsord som diskurs. Resultatet visar att eleverna främst tar talutrymme, samt att en större andel flickor är tysta i klassrummet. Könsrelaterade skillnader inom språkpraktikerna visar att samtliga elever använde humor samt svordomar, men att könsrelaterade skillnader går att utläsa i praktiserandet. Den konkurrerande diskursen och skällsord är dock dominerade praktiker av pojkar. Slutsatsen är att de språkliga praktikerna skapar ramverk för hur eleverna agerar i undervisningen och påverkar således elevernas lärande, där flickor tenderar att förbli mer passiva medan pojkarna agerar motstridigt mot svenskämnet.

I detta arbete undersöks några lärares föreställningar om kopplingar mellan språk, klass och skolframgång. Med utgångspunkt i skolans reflexiva förhållande till språket analyseras hur lärarna ser på arbetarklasselevers svårighet att förstå ett språk de inte är socialiserade i och hur denna syn påverkar undervisningen och elevernas möjlighet att lyckas i skolan. Tre lärare från två olika skolor har intervjuats och deras berättelser och upplevelser har tjänat som grund till analysen och teorierna. Två av intervjuerna har spelats in och sedan transkriberats medan den tredje intervjun har utförts skriftligt då informanten inte har kunnat närvara. Med utgångspunkt i aktuell statistik om klassrelaterad differentiering i skolan stödjer sig denna studie på Bernard Lahires (2008) teser om det dissonanta mötet mellan arbetarklasselevernas praktiska förhållande till språket och skolans krav på ett reflexivt, objektifierat språk, samt på Basil Bernsteins (1975) kodteori kopplad till skolframgång och på Ann Runfors (2010) diskussion kring kategoriseringen och underkännandet av vissa elever i namn av utjämning. I analysen konstateras att lärarna gör en koppling mellan språk, klass och skolframgång och att denna koppling påverkar undervisningen och elevernas möjlighet att lyckas i skolan. Elever socialiserade i familjer med låg skolkapital tycks ha svårigheter att förstå skolans krav, då dess specifika språk och objektifierade kunskaper, konstruerade av de dominerande klasserna, inte motsvarar de språk och kunskaper dessa elever har med sig. Mest drabbade tycks dock vara arbetarklasspojkarna (med eller utan svensk bakgrund) då de är sämre förberedda till skolans språkpraktiker. Detta leder till en klass- och könsdifferentiering i skolresultaten och förvandlar på så sätt skolan till en sorteringsarena.