I denna praktiknära studie undersöks på vilka kvalitativt skilda sätt studenter i högre utbildning kan hantera referatet i skriftliga examinationer och vad de behöver urskilja för att utveckla detta kunnande. Utifrån en fenomenografisk och variationsteoretisk ansats intervjuades 13 studenter i anslutning till sin skrivprocess och såväl transkriptioner från intervjuerna som studenternas texter utgjorde underlag för analys. Fyra kvalitativt skilda sätt att förhålla sig till att referera framträdde. Utifrån skillnaden mellan de fyra kategorierna identifierades fem aspekter som kan anses kritiska för att utveckla kunnandet. Studenten behöver urskilja att: A) ett relevant urval från källor görs utifrån en helhet, B) referatet skrivs med egna ord, C) den egna rösten kan användas i relation till referatet, D) det kan finnas fler läsare än examinatorn och E) referathantering är en del i ett vetenskapligt sammanhang. Resultaten diskuteras i relation till effektiv undervisning om referathantering i gymnasieskolan och högre utbildning.

<p>Denna uppsats redogör för regering och riksdags samt högskoleledningars uppfattning om nivån på andraspråksstudenters språkliga kompetens i det svenska språket. Uppsatsen visar hur dessa instanser anser att högskolor och universitet bör arbeta för att höja denna kompetens hos studenterna, där det behövs. I ljuset av denna politiska diskurs undersöker och beskriver uppsatsen hur skolor runtom i landet svarar på regeringens krav och hur kraven påverkar det arbete de för inom sina studentstödsverksamheter, de så kallade Studieverkstäderna. Uppsatsen är till sin karaktär dels en presentation eller ”positionsrapport” av verksamheternas arbete i nuläget och dels en inventering både av den problematik som studentstödsverksamheterna arbetar med och av de krav som de politiska instanserna ställer på andraspråkselevers språkkompetens.</p><p>Den teoretiska grunden för uppsatsen är forskningen inom interkulturell retorik, speciellt viktig är community of practice-teorin, som innebär att miljön formar grupper som hålls samman av det de gör; exempelvis kan en gemensam språklig praktik forma en sådan sammanhållen grupp – en community of practice eller språkgemenskap. Uppsatsen tar även avstamp från ett socialt perspektiv på skrivande och lärande där begrepp som litteracitet (literacies), socialisering och praktiker är centrala.</p>

Denna uppsats redogör för regering och riksdags samt högskoleledningars uppfattning om nivån på andraspråksstudenters språkliga kompetens i det svenska språket. Uppsatsen visar hur dessa instanser anser att högskolor och universitet bör arbeta för att höja denna kompetens hos studenterna, där det behövs. I ljuset av denna politiska diskurs undersöker och beskriver uppsatsen hur skolor runtom i landet svarar på regeringens krav och hur kraven påverkar det arbete de för inom sina studentstödsverksamheter, de så kallade Studieverkstäderna. Uppsatsen är till sin karaktär dels en presentation eller ”positionsrapport” av verksamheternas arbete i nuläget och dels en inventering både av den problematik som studentstödsverksamheterna arbetar med och av de krav som de politiska instanserna ställer på andraspråkselevers språkkompetens. Den teoretiska grunden för uppsatsen är forskningen inom interkulturell retorik, speciellt viktig är community of practice-teorin, som innebär att miljön formar grupper som hålls samman av det de gör; exempelvis kan en gemensam språklig praktik forma en sådan sammanhållen grupp – en community of practice eller språkgemenskap. Uppsatsen tar även avstamp från ett socialt perspektiv på skrivande och lärande där begrepp som litteracitet (literacies), socialisering och praktiker är centrala.

This dissertation examines Swedish writing centers’ pedagogical positions in relation to surrounding conditions through a case study of organization, attitudes and learning potential in a pedagogical collaboration project on writing with many multilingual students. The data consists of steering documents, students’ texts, interviews, observations, and recorded tutorials. The general aim of the thesis is to explore the learning potential for participants in the collaborative project. The theoretical framework has a sociocultural approach drawn from New Literacy Studies, Wenger’s Social Learning Theory and Dialogism. Three studies are included. The first study examines organizational conditions in the specific context and shows that the writing center and its tutors have marginalized positions separated from relevant research. The second study finds that conceptions of writing as a skill, alongside those of writing as a process limit students’ opportunity for meaning-making and contesting. The third study focuses on tutorial interaction and results show that  tutors support students by i) discussing norms and conventions, ii) strengthening students as writers and second language learners and iii) stimulating meaning making and participation, which seems to increase potential for negotiation and developing academic writing. General conclusions suggest that writing centers have potential to be sites for pedagogical development where tutors can share, with students and staff, their expertise gained when working with a diverse student population. To strengthen writing centers’ position at universities professionalization of tutors is needed and most importantly research needs to be conducted in writing centers. Students from diverse backgrounds are entering higher education and to value their knowledge and experiences is crucial, not least from a democratic perspective. The writing center can play an important role in this effort.