Abstract   Studiens syfte är att undersöka vad lärare i skolämnet svenska som andraspråk (SVA) och modersmålslärare anser sig ha för roll inom modersmålsundervisningen. Modersmålsundervisningens betydelse för elevers språkutveckling och hur förstärkta språkkunskaper leder till möjlighet att tillägna sig andra skolämnen är något som flitigt studeras inom nyare pedagogisk och didaktisk forskning. Vidare undersöks, analyseras och problematiseras elevers och föräldrars syn på modersmålsundervisning. Undersökningen genomförs med hjälp av enkäter för att få svar på hur modersmålsundervisningen uppfattas av både föräldrar och elever. Vidare så har en fundering uppstått gällande arbetet kring modersmålsundervisningen och de lokala samordnarnas roll i detta. En fundering jag har efter att ha studerat vad de lokala samordnarna har för roll i modersmålsundervisningen?   Forskning inom fältet visar att modersmål och SVA har en viktig och betydelsefull funktion för att få till en gynnsam språkutveckling samt att eleverna ska klara sig bättre även i andra skolämnen. Som en konsekvens av detta blir lärarnas kompetens och val av arbetsmetoder av stor betydelse för elevernas möjligheter att utveckla språket och kunna bedriva framtida studier.   Enligt ett flertal studier är modersmålseleverna mer eller mindre beroende av grundläggande grammatiska regler i svenska språket, speciellt de elever som inte har svenska som sitt första språk Att förmedla dessa grammatiska regler ses därför som själva kärnan i modersmålsundervisningen, vilket också framkommer i min studie.     Studiens empiri bygger på enkäter som distribuerats till och besvarats av SVA – lärare, modersmålslärare och samordnare som har ansvaret för grupperingar av eleverna i olika modersmålsgrupper. Enkäter har också insamlats och besvarats av elever och vårdnadshavare vilka är inbegripna i modersmålsundervisningen.   En av undersökningens slutsatser är att grundskolor har behov av mer kunniga lärare inom olika områden som kan påverka elever med annat modersmål negativt. Vidare visar studien.       att det finns en brist på förståelse och acceptans vad det gäller de specifika svårigheter som elever med annat modersmål möter. Studien visar vidare på att kommunikationen mellan modersmålslärarna och klasslärare är en kommunikation som idag uppvisar en hel del brister. Enligt resultatet behövs det mer samarbete mellan skolans olika lärarkategorier för att de tillsammans ska kunna ge den adekvata hjälpen och stödet till eleverna i sin språkutveckling.

<p>Syftet med studien är att undersöka hur barn med ett annat modersmål än svenska trivs på förskolor i ett mindre svenskt samhälle och i vilken utsträckning de får hjälp med språkinlärningen. För att ta reda på detta har intervjuer genomförts med förskollärare och föräldrar till barn med annat modersmål där erfarenheter från såväl Språkförskola som vanlig förskola fångades upp.</p><p>Studien visar att i de vanliga förskolegrupperna fick barn med annat modersmål upp-backning i form av att förskollärarna var uppmärksamma på barnens språkanvändande. När de behövdes var de med och stöttade, hjälpte till med nya ord och förtydligade när så behövdes. På individnivå använde lärarna inte några speciella pedagogiska metoder som hjälpte barnen att utveckla språket. Däremot visar studien att i Språkförskolan an-vände man medvetet olika metoder för att utveckla barnens språk. Här genomfördes även tester som visade barnens språknivå och språkutveckling.</p><p>I de förskolor där intervjuerna genomfördes fanns det inte någon hemspråkundervisning.</p><p>De intervjuade förskolelärarna såg inte några större problem i att ha barn med annat mo-dersmål med i gruppen tillsammans med svensktalande barn. Med tanke på kulturellt utbyte fanns det även fördelar att ha med dem i gruppen.</p>

Syftet med studien är att undersöka hur barn med ett annat modersmål än svenska trivs på förskolor i ett mindre svenskt samhälle och i vilken utsträckning de får hjälp med språkinlärningen. För att ta reda på detta har intervjuer genomförts med förskollärare och föräldrar till barn med annat modersmål där erfarenheter från såväl Språkförskola som vanlig förskola fångades upp. Studien visar att i de vanliga förskolegrupperna fick barn med annat modersmål upp-backning i form av att förskollärarna var uppmärksamma på barnens språkanvändande. När de behövdes var de med och stöttade, hjälpte till med nya ord och förtydligade när så behövdes. På individnivå använde lärarna inte några speciella pedagogiska metoder som hjälpte barnen att utveckla språket. Däremot visar studien att i Språkförskolan an-vände man medvetet olika metoder för att utveckla barnens språk. Här genomfördes även tester som visade barnens språknivå och språkutveckling. I de förskolor där intervjuerna genomfördes fanns det inte någon hemspråkundervisning. De intervjuade förskolelärarna såg inte några större problem i att ha barn med annat mo-dersmål med i gruppen tillsammans med svensktalande barn. Med tanke på kulturellt utbyte fanns det även fördelar att ha med dem i gruppen.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare kan arbeta språkstödjande för barn med annat modersmål än svenska. Utifrån syftet har dessa frågeställningar ställts: “Hur kan förskollärare arbeta för att synliggöra och stödja barns olika modersmål i förskolan?” och “Vilka metoder och material kan förskollärare använda för att stödja flerspråkiga barns språkutveckling i svenska? Den teoretiska ramen för studien utgörs av det interkulturella förhållningssättet, stöttat lärande (scaffold) och det socialsemiotiska multimodala perspektivet. Den metod som använts är kvalitativa samtalsintervjuer med fyra pedagoger i två olika förskolor i ett multietniskt område samt en språk- och kulturpedagog. Studien visar att det finns flera likheter mellan de två olika förskolornas arbetssätt när det gäller flerspråkighet. Bägge förskolor arbetar multimodalt och språkutvecklande med olika medel genom att använda sig av tecken som stöd, musik, böcker, samarbete med föräldrar och genom att använda sig av flerspråkig personal. Samtliga pedagoger i studien lyfter fram det interkulturella förhållningssättet genom att diskutera vikten av att synliggöra olika språk i förskolan för alla barn. Pedagogerna i förskolan tillvaratar vardagliga situationer som ständigt återkommer i förskolan, exempelvis måltidssituationer och samlingar, för att arbeta språkutvecklande.

Introduktion/bakgrund: Dagens samhälle har blivit allt mer multikulturellt. Ökad rörlighet över gränser och allt fler humanitära kriser i världen skapar språkbarriärer i vården, vilket är ett växande problem, som riskerar påverka patientsäkerheten. Syfte: Är att undersöka hur språkstöd kan bidra till ökad patientsäkerhet när patient och sjuksköterska inte talar samma språk. Metod: Arbetet har utformats i enlighet med Polit &amp; Becks (2017) nio steg för litteraturstudier.  Sökningar i Chinahl, PubMED och PsycINFO resulterade i 14 artiklar efter kvalitetsgranskning, enligt granskningsmallar för kvalitativa och kvantitativa artiklar (Polit &amp; Becks 2017). Materialets data bearbetades enligt konventionell innehållsanalys som utgår från en induktiv ansats. Resultat: Resultatet framkom genom granskning av de 14 artiklarna vilket presenteras i fyra huvudkategorier: Vikten av dokumentation för en säker vård, verbal kommunikation- stöd för en säkrare vård, icke verbal kommunikation- säkra vården utan ord, och utbildning- kunskap som ökar patientsäkerheten. Slutsats: Språkbarriärer är ett stort växande problem. Genom att sjuksköterskan tidigt identifierar och dokumenterar så blir språkbarriären tydlig och tillgänglig för alla som vårdar patienten. Med den vardagliga kommunikationen bygger sjuksköterskan relationer och tillit. Sjuksköterskan bör använda sig av de språkstöd som finns. Genom utbildning kan sjuksköterskestudenter förberedas på språkbarriärer, hur en tolk används i klinisk praktik och vilka språkstöd som finns. Att diskutera och sprida erfarenheter inom vårdteamet leder till en mer patientsäker vård.

Syftet med denna studie är att öka kunskapen kring användandet av TAKK som kompletterande metod inom förskolan för att stimulera barns språkutveckling, samt att få kännedom om hur kunskapsnivån avseende TAKK uttrycks av förskollärare. Insamlandet av empiri har skett via halvstrukturerade intervjuer med sex förskollärare som därefter analyserats med stöd av begrepp inom den sociokulturella teorin, samt relevant forskning och litteratur. Resultatet visade på att förskollärarna anser att TAKK är gynnsamt för alla barns språkutveckling och de ger uttryck för en önskan om kompetensutveckling inom TAKK. En slutsats är att förskollärarna behöver ha de kompetenser som erfordras, exempelvis i form av tillräckligt förråd av tecken, för att hjälpa barnen uppnå en god språkinlärning. För att erhållandet av kompetensutveckling ska vara möjligt behöver fler få chans till grundutbildning. Samarbetet mellan kommun, landsting och universitet behöver öka så att fler får de kompetenser i TAKK som behövs för att metoden ska kunna nyttjas på ett sätt som är stimulerande för barns språkinlärning och språkutveckling.

Vi fokuserar i vår studie på begreppet språkstörning och har undersökt förutsättningarna som förskollärarna har för att uppmärksamma och ge stöd till barn med språkstörning. Malmö Stads gemensamma mål ”Alla barns rätt till stöd” tillsammans med läroplanens mål fick oss att fundera över vilket ansvar förskollärare egentligen har att uppmärksamma barn i behov av särskilt stöd. I samband med egna erfarenheter där vi upplevt att kunskapen kring begreppet språkstörning har varit varierande funderade vi vidare på vilken förkunskap förskollärare har om stödinsatser för barn med språkstörning. Vidare var vi intresserade av förskolans resurser gällande språkstöd och vilken inverkan dessa har på förskollärarens förutsättningar att uppmärksamma och ge stöd till barn med språkstörning.I vår kvalitativa studie har vi intervjuat sex förskollärare, tre av dessa jobbar på en språkavdelning och tre på en icke språkavdelning. Teoretiska utgångspunkter som vi har använt oss av är specialpedagogiska perspektiv samt det nyinstitutionella perspektivet. Utifrån studiens resultat kan vi konstatera att majoriteten av förskollärarna, i undersökningsgruppen, efter utbildningen inte kände till begreppet språkstörning. Samtliga har i arbetslivet kommit i kontakt med barn i behov av språkstöd. Flertalet förskollärare uttryckte att de önskade mer resurser och redskap för att skapa en mer språkstimulerande miljö för alla barn.

Undervisningens organisation kring nyanländas lärmiljöer är trots regleringar fortsatt varierande. Syftet med studien är att undersöka speciallärarens roll i nyanländas lärmiljöer, vilka hinder och möjligheter som föreligger och hur rollen skulle kunna formuleras. Studien avgränsas till undervisningens organisation där lärare i svenska som andraspråk och studiehandledare på modersmålet genom den tidigare forskningen framträder som nyckelroller, medan speciallärare där lyser med sin frånvaro. Genom att intervjua de tre yrkesgrupperna på tre grundskolor tecknas bilden av deras inbördes roller, samverkansgrad och framförallt vilka hinder och möjligheter som finns för speciallärare att verka där. Professionsteoretiska perspektiv, liksom perspektiv på inkludering och språklig sårbarhet används som redskap för att analysera materialet. Ur detta framträder resultat som indikerar att speciallärare finns i nyanländas lärmiljöer i olika grad. En avgörande faktor för speciallärares närvaro förefaller vara hur specialpedagogiskt språkstöd definieras i relation till nyanländas lärande. Ett hinder som identifieras är en vänta-och-se-attityd i elevernas andraspråksutveckling, där den anses självläka över tid, med sena och ibland ineffektiva specialpedagogiska insatser som följd. En önskan finns hos samtliga yrkesgrupper om en speciallärarroll som verkar förebyggande mot språklig sårbarhet från förberedelseklass till ordinarie klass. Speciallärarens perspektiv på inkludering och sårbarhet i språk-, läs- och skrivutvecklingen föreslås som verktyg i en sådan roll för att utveckla undervisningen och stärka nyanländas lärande.

Kommunikationen fungerar som en grundläggande faktor för att sociala samspel ska utvecklas och relationer skapas. Relationen är en viktig och grundläggande förutsättning för att kunna främja och stötta barn i deras kommunikation. Relationen är dock beroende av tillit och förtroende för att den ska kunna ge barnen trygghet vilket är nödvändigt för att barnen ska våga uttrycka sig och kommunicera i sociala samspel. Denna studie är gjord ur ett relationellt perspektiv och utifrån en hermeneutisk tematiserad analys. Studiens syfte var att bidra till en djupare förståelse för de utmaningar och förutsättningar pedagoger upplever med att använda alternativa kommunikationsformer för att stötta barn i behov av kommunikativt stöd, samt deras tankar kring relationens betydelse för kommunikationen. Datainsamlingen skedde genom intervjuer med  förskollärare  och barnskötare vid tre olika svenska kommuner. Våra informanter är utvalda i egenskap av att de använder alternativa kommunikationsformer kontinuerligt i sitt arbete. Resultatet visar på att pedagoger upplever relationen, tid, material och förstående, samspelta kollegor som grundläggande förutsättningar för att kunna stötta barn i kommunikation. Slutsatser  som dragits grundade på pedagogernas utsagor är att miljön där barnen vistas samt trygga relationer är avgörande för att kunna möjliggöra att varje barn får sitt stöd utifrån sina  behov och sina individuella förutsättningar. / <p>2020-06-08</p>

Problemområde: Språket har en viktig funktion för barnets helhetsutveckling och är även viktigt för samhället i stort. Dagens samhälle är komplext där det krävs förmåga att samspela och kommunicera med många olika sorters människor i skilda situationer vilket medför att de som inte kan hantera ett språk till fullo riskerar att hamna utanför (Nettelbladt & Salameh, 2007). Med läroplanens (Lpfö 98/2010) skärpta målformulering och stora barngrupper känner vi en oro över att som pedagoger i förskolan hinna med att samtala med samt lyssna till varje barn. Specialpedagogen har fördjupade kunskaper om barns språkutveckling genom sin påbyggnadsutbildning. Hur tillgänglig är specialpedagogen i det vardagliga, språkutvecklande arbetet? Syfte: Vårt syfte med studien är att belysa och undersöka hur specialpedagogiskt arbete gällande förskolebarns språkutveckling kan se ut. Hur resonerar specialpedagoger och förskollärare kring sin roll när det gäller att stimulera och stödja? Teoretisk ram: Våra teoretiska utgångspunkter är både det systemteoretiska synsättet samt det sociokulturella. Öquist (2010) menar att systemteorins fokus finns på sammanhang, olika mönster och hur de kan förändras. Ett systemteoretiskt perspektiv innebär alltså att se helheter och dess sammanhang. Den sociokulturella teorin visar att språkutvecklingen inte kan ses isolerad utan utvecklingen har anknytning till det kulturella, sociala och historiska sammanhanget (Vygotskij, 2001). Metod: Vi har genomfört en kvalitativ undersökning där vi använt oss av fokusgrupp som metod. Två specialpedagoger och tre förskollärare har ingått. Gruppen har blivit intervjuad inom två olika temaområden, språkutvecklande samt språkstödjande arbetssätt i förskolan.Resultat med analys: Vårt resultat visar på ett inkluderande arbetssätt där den främsta framgångsfaktorn enligt fokusgruppen är att arbeta språkutvecklande i vardagens alla situationer och där pedagogens förhållningssätt och bemötande spelar stor roll. Det finns en hög medvetenhet hos både specialpedagoger och förskollärare som intar ett relationellt synsätt där miljön och deras eget agerande står i centrum istället för ett kompensatoriskt synsätt där barnets fel och brister är i fokus. Specialpedagogens roll avseende språkutvecklande och språkstödjande arbete anses betydelsefull i handledning till personal, i samarbetet med föräldrar samt med andra aktörer. Konklusion: Resultatet visar på betydelsen av konkreta, didaktiska tillvägagångssätt där speciellt specialpedagogens roll framträder men även förskollärarens. En reflektion är att vi inte funnit specialpedagogens roll och uppdrag beskrivna i någon större utsträckning i varken styrdokument eller litteratur. Att få ta del av ”uppfattningar nära golvet” har därför varit viktigt för oss, vilket vi anser är vårt kunskapsbidrag.Implementering: Vår lärdom är att det på organisationsnivå är av betydelse att specialpedagogens uppdrag är tydligt där dokumentation och utvärdering av det egna förhållningssättet samt handledning i det språkutvecklande arbetet ges utrymme av förskolechefen. Om denna förutsättning ges kan ett samarbete mellan specialpedagogen och förskolläraren växa fram som kan få betydelse för förskolans verksamhet och dess kvalitet avseende språkutvecklande arbetssätt.