Bakgrund: Prostatacancer är den vanligast förekommande cancerdiagnosen bland svenska män. Vid en prostatacancerdiagnos förekommer det att män drabbas av en livskris då begreppet cancer allmänt associeras med död och lidande. Därför är det viktigt att dess män får behovet av psykosocialt stöd och information tillfredsställt. Syfte: Att beskriva prostatacancerdiagnostiserade mäns omvårdnadsbehov i form av psykosocialt stöd och information. Metod: Nio vetenskapliga artiklar varav fyra kvalitativa och fem kvantitativa användes för att genomföra denna litteraturstudie. Sökning av artiklar gjordes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Resultat: Utifrån analys av artiklarnas resultat, framkom sex olika teman: individanpassat informationsbehov, informationskällor, val av behandling – ett svårt beslut, biverkningar – vikten av information, information och stöd från patientens sociala nätverk samt information och stöd från sjukvården. Slutsats: Sjukvårdspersonalen bör vara medvetna om att informationen skall individanpassas för att männen bättre skall kunna anpassa sig till den förändrade livssituationen. Viktiga informationskällor ansågs vara läkaren, familjen, Internet samt män som tidigare diagnostiserats med prostatacancer. Det framkom att informationsbehovet vid val av behandling och biverkningar inte var tillgodosedda. Anhöriga visade sig ha en betydelsefull roll under hela sjukdomsförloppet genom sin stödfunktion. Stödtjänsterna som finns tillgängliga inom sjukvården var många män omedvetna om, vilket kan förklara varför inte stödtjänsterna utnyttjades till fullo.

SAMMANFATTNING: Ätstörningar är ett allt vanligare problem bland yngre människor i vårt samhälle. Föräldrar i denna situation kan behöva stöd för egen del för att inte själva drabbas av ohälsa. Syftet med vår studie var att belysa föräldrars upplevelser av att leva med barn som drabbats av ätstörningar. En systematisk litteraturstudie användes som metod. Resultatet grundar sig på åtta artiklar. Studien har en dokumenterad sökstrategi, en sammanställning och granskning av de kvalitetsbedömda artiklarna. I dataanalysen kom vi slutligen fram till ett antal teman som repriserades i artiklarna. Dessa teman blev upplevelse av föräldrarollen och upplevelse av stöd. Vår studie visar att anhöriga har behov av att prata om både sin egen förtvivlan och rädsla och även om den sjukes ångest och rädsla. Det är vanligt att föräldrar inte känner sig delaktiga och att vårdpersonal inte är intresserade av något samarbete eller att delge information. Många föräldrar uttryckte känslor som ilska, sorg, rädsla, skuld och otillräcklighet. Familjelivet blev upp- och nervänt, det blev svårt att leva ett normalt liv. När föräldrarna inte fick stöd eller fick vara delaktiga i vården av sitt barn ledde det till att tiden för tillfrisknande blev längre.

Det är en svår upplevelse att förlora en anhörig. Sorgen kan medföra ett känslomässigt lidande och en påfrestning på hälsan. Sjuksköterskor ställs ofta inför den svåra situation som det innebär att möta anhöriga till avlidna patienter och många känner sig inte bekväma med uppgiften. Detta resulterar i att anhöriga inte alltid får det stöd de önskar eller behöver vilket kan öka lidandet. Vi beskriver i denna systematiska litteraturstudie vad sjuksköterskan kan göra för att stödja anhöriga i sorgeprocessen. Två övergripande teman framträdde stöd i mötet och stöd i organisationen. Genom att skapa god relation, med ärlighet, omtanke och vänlighet, och ha samtalet i fokus kan sjuksköterskan stödja den anhörige initialt i mötet. Samtalet kan även vara ett redskap för att bedöma behov så att varje individ kan få ett optimalt stöd. Resultatet visade även att organisationen kan stötta sjuksköterskan i arbetet att stödja anhöriga genom att ha klara rutiner, god samverkan (mellan olika instanser) och ge utbildning. Denna studies resultat har uppbackning av tidigare teorier och forskning inom ämnet. Dock kvarstår det faktum att sörjande fortfarande inte upplever att de får ett tillräckligt stöd. Fortsatt forskning för att utreda varför teoretisk kunskap inom detta område inte praktiskt tillämpas behövs.

Inledning: De flesta människor har någon gång hamnat i situationer då de skulle vilja ta sitt liv, självmord är dock vanligast hos ungdomar. Riskfaktorer var faktorer som kunde bidra till att ungdomar försökte begå självmord, till exempel hopplöshet, ensamhet, avsaknad av livslust. Syftet med studien var att belysa riskfaktorer vid självmordsförsök för ungdomar och deras behov av stöd. Metoden Litteraturstudierna baserades på 11 vetenskapliga artiklar utförda med kvalitativ och kvantitativ metod. Artikelsökning gjordes i databaserna PubMed, Cinahl och Psyk info. Resultatet visade att riskfaktorer för självmordsförsök var bristande stöd. Sjuksköterskan skulle ha goda färdigheter inom kommunikation samt kunskaper om riskfaktorer. Diskussion Det fanns många anledningar till självmordsförsök hos ungdomar bland annat bristande stöd Slutsats Sjuksköterskan borde ha kunskaper om självmordsförsök för att förhindra dem när riskfaktorer dök upp, det var även viktigt att ge stöd.

Denna studies syfte är att få fram lärares uppfattningar av vad en tyst elev kan vara, detta för att kunna få fatt på lärares uppfattningar kring hur tysta elever kan stödjas för att deras muntliga deltagande i klassen ska öka. Vi har utefter vårt syfte utformat följande frågeställningar som studien vilat på:   -         Vilka uppfattningar finns hos lärare om tysta elever? -         På vilka sätt uppfattar lärare att tysta elever kan stödjas gällande sitt muntliga deltagande?   Den tidigare forskning samt litteratur vi tagit del av har haft sin utgångspunkt ur de tysta elevernas perspektiv, fokus har således varit att visa på hur de tysta eleverna upplever, tänker och känner om sin tystnad. I vår studie vill vi istället få fram hur läraren uppfattar de tysta eleverna. Det har även funnits tidigare studier som fokuserat på hur ett visst arbetssätt kan stödja de tysta eleverna, vilket inte givit en bredare bild av hur de tysta eleverna kan stödjas. Vår studie presenterar ett vidare perspektiv gällande lärarens stöd till de tysta eleverna, stöd som inte enbart fokuserat på ett visst sorts stöd. Vi har även utgått från verksamma lärare som arbetat med de yngre eleverna, från förskoleklass till årskurs 3. Detta var ett medvetet val, eftersom att majoriteten av tidigare forskning kring tysta elever har utgått ifrån elever som går på högstadiet upp till universitetet.   Vår studie har genomförts med fenomenografi som metodansats, detta eftersom att vi ville få fatt på lärares uppfattningar kring vårt valda fenomen. Vi har därmed intervjuat fem lärare som arbetat på olika skolor. Den data vi samlat in har vi sedan analyserat, och i detta analysarbete fått fram de mest distinkta uppfattningarna lärarna hade kring tysta elever samt stödet gentemot dessa. Resultatet visade att det fanns en spridning i lärares uppfattningar av hur tysta elever uppfattas vara, vilket resulterade i fem uppfattningskategorier. Denna spridning fann vi även gällande hur dessa tysta elever kan stödjas av läraren för att det muntliga deltagandet ska öka, detta resulterade i sex uppfattningskategorier. Vi fann även likheter då flera lärare hade gemensamma drag i uppfattningarna. Denna studies resultat visar även på ytterligare en uppfattning som samtliga lärare hade, att lärarnas syn på och arbete med de tysta eleverna är något som förändrats över tiden de arbetat som lärare.

Studien bygger på tre elevers upplevelser av specialpedagogiskt stöd genom hela sin skolgång. Studien har utförts utifrån ett elevperspektiv med utgångspunkt i narrativ forskning som teori och metod. Med hjälp av livsberättelser kan dessa elevers erfarenheter synliggöras och ges en röst och kanske på så sätt kunna bidra till förståelsen av elever i behov av särskilt stöd. Mina frågeställningar utgår därför utifrån berättelseforskningens struktur i form av intrig och vändpunkter. Litteraturen; tidigare forskning på området samt rapporter av Skolverket ger en negativ bild av hur situationen för elever i behov av särskilt stöd ser ut idag. Lösningen i grundskolan handlar vanligtvis om segregerande åtgärder medan den vanligaste formen av stöd i gymnasieskolan sker i form av "stugor" och utnyttjas vanligtvis som läxhjälp. Denna studie bekräftar ovan beskrivna situation och definierar intrigen i egenskap av svårigheter. Resultatet visar även att det tydligaste tecknet på vändpunkten i deras skolsituation är just upplevelsen av att kunna påverka sin egen situation. Att bli lyssnad på och sedd som den de faktiskt är och inte som en diagnos som måste åtgärdas. De förmedlar alla känslan av att själva få välja att vara delaktiga i det de tidigare varit exkluderade från.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka faktorer i den psykosociala arbetsmiljön som gynnar det organisatoriska engagemanget samt om kommunikation har någon speciell betydelse i detta avseende. Tidigare forskning har påvisat samband mellan psykosociala arbetsmiljöfaktorer och organisatoriskt engagemang. Tidigare forskning har även påvisat att kommunikation är en betydande psykosocial arbetsmiljöfaktor. Undersökningen är genomförd på en gymnasieskola i Södra Sverige. Datainsamlingen bestod av intervjuer och enkäter. Totalt utfördes två intervjuer samt en enkätundersökning med 47 deltagare. Resultatet visade inget samband mellan organisatoriskt engagemang och de undersökta faktorerna kommunikation, socialt stöd, påverkansmöjligheter och utvecklingsmöjligheter. I diskussionen framgick det att kommunikation var en betydande faktor som hade samband med socialt stöd, påverkansmöjligheter och utvecklingsmöjligheter. / The purpose of this study was to find possible connections between psychosocial work environment factors and if the factors co-occur with organizational commitment and if communication have a special significance in this correlation. Other studies have shown a positive correlation between psychosocial work environment factors and organizational commitment. The earlier studies have also shown that communication is a significant psychosocial work environment factor.  The study is conducted in secondary school in the south of Sweden. Data were collected through interviews and questionnaires. A total of two interviews were conducted, and a survey with 47 participants. The results showed no correlation between organizational commitment and communication, social support, decision latitude and possibilities of growth. The discussion showed that communication was a significant factor as it correlated with the factors social support, decision latitude and possibilities of growth.

Purpose: The purpose of this interview study was to describe the nurses’ view of their experiences of interaction with other professionals to improve the elderly patient's nutritional status in municipal elderly care. Method: The study is based on qualitative interviews with nine nurses and was analyzed according to a qualitative content analysis method. Results: The main themes that emerged: Communication among the involved, To feel secure in their role, Lack of structure. The nurses worked closely with nursing staff and cooperated more with doctors about nutrition than with the physiotherapist and occupational therapist. The nurses felt they had the main responsibility for maintaining a good nutritional status of the elderly patient and described themselves as primarily responsible for nutrition while they lacked nutritional competence equal to the responsibilities they had during the whole nutrition process. The nurses had no community dietitian’s skills and felt that the dietitian had a great responsibility and the most updated knowledge in diet and nutrition. The results showed a lack of routine, structure and clearly defined responsibilities of different professional groups. Conclusions: A multidisciplinary approach is a successful method tackling malnutrition in older people. All the professionals at various levels have a common responsibility, and shall cooperate to provide the elderly patient a good nutritional care. Nurses have a key role but needs to develop collaboration with other professionals. Collaboration with dieticians should be increased. The dietician's role and competence are important to achieve a good quality of nutrition and needed to complete the nurses’ competence. To improve the elderly patient nutritional status we need to have a clear definition of the responsibilities for each professional group.

Syftet med den här studien var att undersöka hur ungdomarna som varit placerade i vård enligt SoL eller LVU upplever att det gått att lämna vård för att klara ett självständigt liv som vuxen och vad som har varit viktigt för dem. Fokusen har varit på deras relationer och stöd de haft och vilka skydds- och riskfaktorerna som kommer fram i deras livsberättelser. Studien har genomförts med en kvalitativ metod och genom semistrukturerade intervjuer med 4 ungdomar som varit placerade och där vård upphört och där de inte flyttat hem till de biologiska föräldrarna. De teoretiska perspektiven har varit anknytningsteorin för att se deras relationer och resilience för att se skydds- och riskfaktorer. Resultaten visar på att det finns gemensamma skyddsfaktorer i ungdomarnas berättelser, bland annat har alla ungdomarna haft stödjande relationer till vuxna och jämnåriga.

Syftet med föreliggande studie var att (1) undersöka om det fanns någon skillnad i upplevd psykisk hälsa hos elitfotbollsspelare och en jämförelsepopulation bestående av gymnasieelever; (2) undersöka om upplevelsen av socialt stöd från föräldrar skiljde sig mellan grupperna samt (3) undersöka om det fanns något samband mellan variablerna psykisk hälsa, socialt stöd och positiv sinnesstämning bland elitspelarna. Totalt deltog 280 ungdomar (ålder 16-20) där 122 var fotbollsspelare ifrån fyra olika fotbollsakademier och 158 ingick i en jämförelsepopulation. Instrumentet som använde var ett frågeformulär utvecklat av svenska folkhälsoinstitutet. Resultatet visade en signifikant skillnad mellan grupperna vad gäller upplevd psykisk hälsa där elitidrottarna upplevde psykisk hälsa än jämförelsepopulationen. Resultatet visade även att elitidrottarna upplever mer socialt stöd från föräldrar än jämförelsepopulationen. Ett ytterligare resultat var att det fanns ett samband mellan socialt stöd och positiv sinnesstämning. Rekommendationer som ges är att skapa ett nätverk mellan förening-föräldrar-skola i syfte att öka ungdomarnas välmående. Föreningar rekommenderas även att nå en förståelse för den enskilda individens behov av socialt stöd.