Längdskidåkningen är en av de mest krävande uthållighetsidrotterna. Idrotten har utvecklats mycket de senaste decennierna vilket har lett till att kravprofilen för en längdskidåkare förändrats. Deltekniken stakning används betydligt mer, vilket ställer högre krav på åkarens överkroppkapacitet och teknik. För att följa åkarens utveckling används fysiologiska tester i fält- och labbmiljö som måste vara relevanta och standardiserade. Ett labbtest som används frekvent av längdskidåkare är tester på stakergometer. Med en kvantitativ metod har två fysiska tester som mäter överkroppskapacitet utförts av 37 skidåkare på ett idrottsgymnasium. Stakning utomhus på snö och på stakergometer har jämförts, och resultaten pekar på att tester på stakergometer är en relevant mätmetod eftersom samma personer presterar likartat i båda testerna. / Cross-country skiing is one of the most demanding endurance sports. The sport has developed a lot during the last couple of decades, and so has the physical requirements for the athlete. Double Poling is used more frequently and the power and capacity of the upper body and the technique has become more important than before. Physiological tests that are relevant and standardized are used to track the skier's development. A double-poling ergometer test is often used by athletes. In this study, with a quantitativ method, two different tests have been compared. 37 students between the age of 17 and 20 have completed two different tests, one on a double-poling ergometer and one outdoors on snow. The results indicate that the double poling ergometer test is a relevant measurement method, because the same athletes are at a similar level of performance in both of the tests.

No description available.

Introduktion: Ryggproblematik inom längdskidåkning har blivit ett omdiskuterat ämne inom idrottssektorn, detta i samband med att deltekniken stakning tagit allt större plats inom den klassiska skidåkningen. En regel om maximal stavlängd på 83% av åkarens kroppslängd har införts, samtidigt som studier visar att en längre stav än 83% visat fördelar för prestation. Förutom de prestationsrelaterade effekterna har forskning visat på att längre stavar ger mindre ledvinklar. En ökad grad flexion av ländryggen antas öka risken för att drabbas av diskbråck. Om stavlängden har betydelse för denna skulle optimering av stavlängd kunna bidra till att förebygga skador. Syfte: Syftet med denna experimentella pilotstudie var att jämföra rörelseomfång i ländryggen vid stakning med stavar i olika längder, samt hur stavlängder påverkar ledvinklar i knä, fot, höft, bäcken och thorakalrygg. Metod: En försöksperson rekryterades. Mätningen utfördes i en snöhall på uppmätt sträcka om 50m, vid stakning med stavlängderna 83%, 86% och 89% av kroppslängden. För mätning av rörelseomfång användes ett IMU-system. Insamlad data extraherades via Noraxon MR3 och bearbetades i Matlab för att få fram medelvärden av ledvinklar. Resultat: Lumbalflexionen var som störst vid 89% stavlängd (41,5°) och lägst vid 86% (36,3°). Minst ledvinklar i fot, knä, höft och bäcken uppmättes samtliga vid stavlängd 89%, där även thorakalflexionen var som minst. Konklusion: Resultaten indikerar att stavlängder inom 83-86% av kroppslängden minskar rörelseomfånget och flexionsgraden av ländryggen vid stakning. Ytterligare forskning behövs för att bekräfta sambandet mellan ländryggsflexion och stavlängd och om en optimal stavlängd skulle kunna verka skadeförebyggande.

Bakgrund: Nära hälften av Sveriges äldre personer uppnår inte rekommendationerna för fysisk aktivitet, vilket ökar risken för folksjukdomar. Det är därför viktigt att kunna erbjuda attraktiva träningsformer för att öka aktivitetsnivån. Ett relativt outforskat område är högintensiv intervallträning (HIT) för äldre personer, vilket visats kunna ha jämförbara kardiovaskulära och muskulära effekter som medelintensiv träning trots kortare träningstid. Syfte: Att utvärdera de akuta fysiologiska responserna och upplevelserna av supramaximal HIT anpassad till hemmiljö för äldre personer över 65 år för cykling jämfört med chairstand, trappgång respektive stakning med gummiband. Metod: Sju deltagare i ålderspannet 69-73 år deltog i valideringsstudien. Förtester utfördes för att hitta lämplig intensitet inför intervallpassen. Intervallpassen bestod av 10x10 sekunder intervaller varvade med 50 sekunder vila och metronom för frekvenshållning. Utfallsvariabler var hjärtfrekvens, upplevd ansträngning och ben- och armtrötthet mätt med Borgs RPE-skala respektive Borgs CR10-skala, samt mående mätt med Feeling Scale. Resultat: Under förtesterna påvisade trappgång statistiskt signifikant högre maximal hjärtfrekvens (140/136) och stakning påvisade signifikant lägre bentrötthet (CR 4/7) och upplevd ansträngning (RPE 16/17), jämfört med cykling. Under intervallpassen påvisade stakning signifikant lägre maximal hjärtfrekvens jämfört med cykling (109/124). Samtliga modaliteter bedömdes vara säkra och inga biverkningar rapporterades med undantag för chairstand, där sex deltagare upplevde träningsvärk och en deltagare upplevde bentrötthet två dagar efter intervallpasset. Slutsatser: Resultatet tyder på att chairstand och trappgång kan vara lämpliga att studera vidare som HIT i hemmiljö, och att stakning kan vara mindre lämplig på grund av det tekniskt komplicerade utförandet och det lägre pulssvaret.

Syfte Studien syftar till att klarlägga hur stavisättningen och stakfasen påverkas vid användandet av en böjd jämfört med en rak stavdesign vid stakning i hög hastighet på rullskidor på rullband. Följande frågeställningar har undersökts:  Leder en böjd stavdesign till att stavisättningen sker längre fram?  Leder en böjd stavdesign till att stakfasens absoluta längd förändras?  Leder en böjd stavdesign till att stakfasens relativa längd förändras? Metod Tio manliga längdskidåkare (ålder 25,3 ± 5,1 år, kroppslängd 182,1 ± 8,6 cm, kroppsvikt 78 ± 6,5 kg) deltog i studien. Forskningspersonerna genomförde ett Vmax-protokoll stakning på rullskidor på rullband, med rak såväl som med böjd stavdesign. Rörelsedata samlades in och analyserades för att fastställa eventuella skillnader i stavisättning, stakfas, återförandefas och total cykeltid. Resultat En signifikant skillnad kan påvisas gällande stavisättning, där en böjd stavdesign leder till en stavisättning längre framför bindningen jämfört med en rak stavdesign. Ingen signifikant skillnad kan påvisas rörande stakfasen, återförandefasen eller total cykeltid. Slutsatser Studiens visar att stavspetsens rörelsebana flyttas vid nyttjande av en böjd stavdesign i riktning framåt. Dock påverkas inte stakfasen, återförandefasen eller total cykeltid, vilket innebär att stakfasens längd, i absoluta såväl som relativa termer, är densamma vid stakning med rak och böjd stavdesign. / Purpose statement The purpose of the study is to examine how the pole plant and pole phase are affected by using a pole of curved, compared to straight, design for double poling at high speed on roller skis at a treadmill. The following research questions have been examined:  Does a curved pole design result in a pole plant further forward?  Does a curved pole design result in a change in the absolute length of the pole phase?  Does a curved pole design result in a change in the relative length of the pole phase? Methodology Ten male cross country skiers (age 25,3 ± 5,1 years, height 182,1 ± 8,6 cm, BW 78 ± 6,5 kg) took part in the study. The test subjects performed a Vmax-test double poling on roller skis on a treadmill, with straight and curved poles. Movement data was collected and analysed to examine potential differences regarding pole plant, pole phase, recovery phase and total cycle time. Results A significant difference was found regarding the pole plant, as a curved pole design resulted in a pole plant further forward compared to a straight design. No significant difference was found related to the pole phase, recovery phase or total cycle time. Conclusion The study shows that the path of the pole tip is moved forward when using poles of a curved design. There is no change in the pole phase, the recovery phase or the total cycle time, thus the length of the pole phase, absolute as well as relative, is unaffected by pole design when double poling.

Syfte Undersöka biomekaniska och fysiologiska skillnader mellan modern och gammeldags stakteknik vid konstant submaximalt arbete på rullskidor. Metod Tolv manliga elitskidåkare rekryterades till studien (ålder: 21 ± 4 år, längd: 183,6 ± 9,3 cm, och vikt: 77,8 ± 10,3 kg). Efter en standardiserad uppvärmning genomfördes två deltester, om fyra minuter vardera, i modern och gammeldags stakning med en individanpassad hastighet och lutningen 2,5°. Syreförbrukningen och ventilation analyserades under testen och efter varje deltest togs ett laktatprov och skattning av ansträngning utifrån Borgs RPE. Testerna filmades, där vinklar sedan plockades ut i ett videoanalysprogram. De olika testvärdena analyserade sedan med Paired samples t-test samt Paired samples Wilcoxon signed-ranked test. Resultat Ingen signifikant skillnad påvisades mellan modern och gammeldags stakning för syreförbrukning, energiförbrukning, rörelseekonomi, andningsfrekvens samt laktathalt. Signifikanta skillnader påvisades för hjärtfrekvens, ventilation, respiratory exchange ratio (RER) samt Borg RPE, där gammeldags stakning uppvisade högre värden för samtliga variabler förutom RER. Även i en del ledvinklar samt för tiden i den kraftskapande- och återhämtningsfasen stakcyklerna och tyngdpunktsförflyttningen. Slutsatser Studien visar inga signifikanta skillnader i energikostnad, syrekonsumtion, rörelseekonomi samt blodlaktatskoncentration mellan modern och gammeldags stakning vid submaximalt arbete. Däremot finns signifikanta skillnader i hjärtfrekvens, ventilation samt den skattade tröttheten som tyder på att gammeldags stakning upplevs något mer ansträngande. Framtida forskning behövsför att avgöra om detta skiljer sig i annan lutning och hastighet. / Purpose Examine whether biomechanical and physiological variables differ between modern and old-fashioned double poling technique (OFDP) at a constant submaximal work rate during roller skiing. Methods Twelve male elite cross-country skiers were recruited (age: 21 ± 4 years, length: 183,6 ± 9,3 cm, and weight: 77,8 ± 10,3 kg). After a standardized two subtests followed, in modern and OFDP technique at an individual velocity and the incline 2,5°. Oxygen consumption and ventilation were measured during the testand lactate concentration as well as estimation of Borg RPE were measuredafter every subtest. The test was recorded and angles were analysed. Test values were analysed using Paired samples t-test as well as Paired samples Wilcoxon signed-ranked test. Results No significant difference in energy expenditure (EE), O2 consumption, gross efficiency (GE), breathing frequency (BF) and lactate were shown. Significant differences were shown between heart rate (HR), ventilation, RER and Borg RPE, where higher values were shown for OFDP at all variables except RER. Significant differences were shown in some joint angles as well as the time of the power creating phase,returning phase of the pole stroke and the centre of mass (COM) displacement. Conclusions No significant difference in EE, O2 consumption, GE and lactate between modern and OFDP during a submaximal work rate. Differences in HR and estimated exhaustion gives a hint of the OFDP being more exhausting. Future research is required to determine if this differs in other inclines and velocities.