<p>Det blir allt vanligare med stora barngrupper i förskolan och personaltätheten är ofta låg i</p><p>relation till barngruppens storlek. Detta leder till att pedagoger i förskolan, upplever</p><p>frustration när det gäller att uppnå förskolans uppdrag som innefattar att tillgodose varje</p><p>barns behov för att främja deras utveckling. Syftet med vår studie är att belysa</p><p>pedagogers utsagor, inklusive resonemang, om arbetssätt och organisation av</p><p>verksamheten gällande individualisering av barns språkutveckling i förskolans stora</p><p>barngrupper. Studien bygger på sex kvalitativa forskningsintervjuer med pedagoger som</p><p>arbetar eller har arbetat med barn i åldern 3-5 år. Resultatet av vår studie visar att ett</p><p>arbetssätt för att se den enskilda individen är att dela in den stora gruppen i mindre</p><p>grupper. Ett annat arbetssätt är att i vardagssituationer möta barnen i samspel och dialog</p><p>på den nivå de befinner sig. Den stora barngruppen kan hindra barnens språkutveckling</p><p>på olika sätt som när det gäller barnens talutrymme och möjlighet till enskild tid med</p><p>pedagogerna. Dokumentation och kartläggning hjälper pedagogerna att följa barnens</p><p>individuella språkutveckling och att organisera verksamheten. Det är inte alltid</p><p>gruppstorleken som bidrar till att pedagogerna inte kan möta alla barn utan</p><p>konstellationen av gruppen kan vara minst lika betydelsefull.</p> / <p>Today, pre-schools are often associated with large children’s groups and the</p><p>personnel are understaffed in relation to the size of the children’s groups. This</p><p>results in, pedagogues feel frustrated that they do not have the time (and</p><p>resources) to provide for every child’s need to support their development,</p><p>which is one of the commissions of the pre-school. The purpose of our study is</p><p>to illustrate a pedagogue reasoning on how to work in order to individualise 3-</p><p>5-year-old children’s language process in relation to the size of the children’s</p><p>groups. The study is based on six qualitative interviews with pedagogues who</p><p>work or have worked with children in the ages of 3 to 5 years old. This method</p><p>is chosen in order to realise how teachers reflect on and act to notice and</p><p>distinguish every child and their language process among the rest of the</p><p>children. The results show that it is often easier to pay attention to every child</p><p>when they are divided into several smaller groups. Another way is to interact</p><p>with the child in ordinary situations in their own level of language</p><p>development. The large group of children can stop their language process when</p><p>it comes to their speech development and possibility of individual time with the</p><p>pedagogues. Documentation helps the teachers to organise the way to work and</p><p>thereby on how to follow every child’s individual language process. Something</p><p>that can be of importance is that it is not always the size of the group that is the</p><p>contributory cause for a pedagogue to take notice to every child and its needs</p><p>but the composition of the group can also be determining.</p>

I denna uppsats undersöks fenomenet kollektivt lärande kopplat till utmaningar och strategier i stora barngrupper på förskolan. Enligt tidigare forskning framgår det ett dåligt samspel mellan förskolepersonal och barn till följd av utmaningar och svårigheter med stora barngrupper. Dessa utmaningar är exempelvis tidsbrist, då förskolepersonalen inte alltid hinner genomföra planerade aktiviteter och svårigheter som att arbeta utifrån läroplanens intentioner när det finns fler barn i gruppen. Syftet med denna studie var att undersöka kollektivt lärande och kompetens i förskolan, med särskilt fokus på utmaningar med stora barngrupper. Data samlades in och analyserades med hjälp av observationer och intervjuer med nio förskolepersonal. Resultaten visade att förskolepersonalens utmaningar med stora barngrupper var att uppfylla enskilda barns speciella behov och att ha tillräcklig med tid för att ge uppmärksamhet åt varje barn. Förskolepersonalens strategier var att samtala med kollegor för att hitta lösningar för barn med speciella behov, men också att dela in barnen i mindre grupper. Att hitta strategier för att hantera stora barngrupper är viktigt för förskolepersonalen. Brist på strategier för att hantera utmaningarna visade på mindre möjlighet för gemensam reflektion över strategier, vilket därmed inte främjade det kollektiva lärandet.

Denna essä tar sin utgångspunkt i två självupplevda händelser som speglar varandra i form av kaosartat spring inomhus och strukturerad rörelseaktivitet utomhus. Händelserna skapar starka motsatta känslor inom mig och jag undrar varför jag anser att det ibland är okej att röra på sig och ibland inte.  Syftet med denna essä är att studera rörelse på förskolan utifrån olika perspektiv och utvinna kunskap om vad rörelse på förskolan innebär. Genom att undersöka flera olika perspektiv på rörelse har jag en vision om att skaffa mig tillräckligt med kunskap för att skapa bra förutsättningar för barns rörelse inomhus. Miljön ska locka alla individer oavsett kön och därför har jag även valt att undersöka vad tidigare forskning säger om pojkars och flickors rörelse. Frågorna som ligger till grund för studien öppnar upp för att distansera mig från dilemmat och skapa förståelse genom nya perspektiv. Hur ser jag på rörelse, hur ser andra på rörelse och vad kan ligga till grund för barnens kroppsliga uttryck för rörelse?   Essän syftar till att rikta blicken mot mig själv och mitt agerande i händelserna, vad jag gjorde bra och vad jag kunde ha gjort annorlunda. Genom att reflektera med en pendlande rörelse mellan teorier, mina tankar och mina händelser, försöker jag synliggöra vad som är min praktiska kunskap. Jag ställer mig kritisk mot den forskning som påstår att stora barngrupper är stressande för barn och vuxna, då min upplevelse av fenomenet är annorlunda. Min praktiska kunskap, baserad på mina två års erfarenheter med stora barngrupper, säger mig att med välorganiserade strukturer blir även detta ett framgångsrikt arbetssätt.   Essän i sig är en metod där jag genom att utgå från mina egna erfarenheter, reflekterar kring dessa med hjälp av andra teorier. Att skriva en essä handlar om processkrivande där jag undersöker ett fenomen ur flera olika perspektiv. Till grund för framskridandet av min studie ligger även hermeneutiken med sin tanke om att tolka meningen bakom och fenomenologin genom att se på ett fenomen så som det upplevs av människan som subjekt. / This essay is based on two self-perceived events that reflect each other in the form of chaotic indoor running and structured outdoor movement activity. The events create strong opposing emotions within myself and I wonder why I think that sometimes it is acceptable to move around and sometimes it is not.   The purpose of this essay is to study movement in preschool from different perspectives and extract knowledge about what movement in preschool means. By exploring multiple perspectives on motion, I strive to gather enough knowledge to create exemplary conditions for children's movement indoors. The environment should attract all individuals regardless of gender and therefore I have chosen to examine what earlier research says about boys and girls movement. The questions that form the basis for the study allow me to distance myself from the dilemma and create an understanding through new perspectives. How do I view movement? How do others view movement and what could be the underlying factors for the children's physical expression of movement?   The essay intends to look inwards at my thought processes and outwards at my actions in the events. What I did well and what I could have done differently? By reflecting continuously between theories, my thoughts and my events, I try to highlight my practical knowledge. I find myself critical of the research that says that large groups of children are stressful for children and adults, as my experience of the phenomenon is to the contrary. My practical knowledge, based on my two years of experience with large groups of children, tells me that with well-organized structures even large groups can be a successful approach.   The essay itself is a method whereby I start from my own experiences and then reflect on those experiences with the help of other theories. The essay itself is a writing process throughout which I examine a phenomenon from different perspectives. The underlying theoretical perspectives of my study are hermeneutics with the idea of interpreting the meaning behind the situation and phenomenology, by looking at a phenomenon as it affects humans as subjects.

Syftet med min studie var att synliggöra hur pedagogerna formar en god läromiljö i stora barngrupper. Jag ville få en klarhet i hur pedagogerna förhåller sig till, och upplever arbetet med att tillgodose barns utveckling och lärande. Jag genomförde fem kvalitativa intervjuer med förskollärare i en liten kommun, där jag riktade mig mot förskolor som hade en barngrupp med mer än 15 barn. Resultatet av min studie visade att informanternas svårigheter var att hinna med arbetet både mot läroplansmålen men också att hinna tillgodose varje barns behov i stora barngrupper och att barn påverkas olika; behoven skiljer sig från barn till barn. Informanternas arbetssätt utgår från barngruppens sammansättning, och barns olika behov. Samtliga informanter som var med i studien var eniga om att barngrupperna är för stora idag. Deras önskan var att ha max 15 barn i gruppen. För att på ett bra sett tillgodose alla barns behov och att barnen skall bli sedda, var informanternas strategi att dela in barnen i små grupper när möjligheten fanns. Samtliga informanter tryckte på att tryggheten var viktig att jobba med i deras verksamhet. Svårigheten var att hinna se alla barnen, då fokus hamnade på själva gruppen och att få ihop dagen med alla vardagliga rutiner som skall göras. / The aim of my study was to find out how pedagogical views affect their work in large children groups. Furthermore, I wanted to know how the pedagogues organize a good learning environment to provide for children´s development and learning. I conducted five qualitative interviews with preschool teachers in a small municipality, where I aimed for preschools that had a children group with more than 15 children. The results of my study showed that the difficulties of informants were to work with both the learning objectives, and also to meet the needs of every child in large children's groups and that children are affected differently; the needs differ from child to child. The informants' approaches are based on the composition of the children's group, and the different needs of children. All informants who participated in the study agreed that the children's groups are too big today. Their wish was to have a maximum of 15 children in the group. In order to properly accommodate the needs of all children and the children to be seen, the informants' strategy was to divide the children into small groups when the opportunity was available. All informants stressed that safety was important to work in their business. The difficulty was to see every child, as the focus was on the group itself and getting the day together with all the everyday routines needing to be done.