I takt med att fler barn börjar förskolan i Sverige och att inte fler förskolor öppnas stiger antalet barn i barngrupperna på de förskolor som redan finns. Detta bidrar ofta till en miljö med för många barn per barngrupp sett till Skolverkets rekommendationer för hur många barn det bör vara per barngrupp och vuxen. Hur påverkar detta barnens trygghet i förskolan? Blir barnen sedda, hörda och får de den uppmärksamhet och närhet de behöver?Syftet med det här arbetet är att se hur tre personer ur personalstyrkan på en av Malmös förskolor ser på påverkan av barnens trygghet under de omständigheter som en stor barngrupp producerar, informanternas syn innan och efter att de tagit del av den senaste svenska forskningen om barngruppens storlek i förskolan, den som pekar på att bland annat personalens kompetens är ett mera relevant problem än vad barngruppens storlek är. Empirin är gjord utifrån en kvalitativ metod där vi intervjuat tre personer ur personalstyrkan, innan och efter de tagit del av den senaste svenska forskningen - alltså två gånger vardera.Studien behandlar trygghetsspektrat hos de yngsta barnen på småbarnsavdelningen i förskolan, och vi har valt anknytningsteorin som teori för denna studie eftersom den behandlar känslomässiga och nära relationer mellan de yngsta barnen och förskolans vuxna.Resultaten efter intervjuerna har visat att de tre informanterna är ense om att något positivt med stora barngrupper inte kan åstadkommas när det gäller barnens trygghet i förskolan, och att barnens trygghet i förskolan i mångt och mycket inte har med kvalité på verksamheten eller personalens utbildning att göra, utan hur en är som person och den tid en har möjlighet att lägga på varje enskilt barn.

Förväntat kunskapsbidrag är att genom förskollärarnas utsagor bidra med kunskap som är betydelsefull för att främja detspråkutvecklande arbetet i förskolan, med fokus på barn i språklig sårbarhet i stora barngrupper. Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att få en fördjupad förståelse för förskollärarnas perspektiv på barn i språklig sårbarhet samt deras uppfattningar kring arbetet med barn i språklig sårbarhet i stora barngrupper. ● Hur tolkar förskollärare begreppet språklig sårbarhet? ● Hur uppfattar förskollärare att de tillgodoser behovet för barn i språklig sårbarhet i stora barngrupper? ● Vilket stöd önskar förskollärare av specialpedagog för att främja det språkutvecklande arbetet? Den teoretiska förankringen tar sin utgångspunkt i sociokulturell teori för att lättare kunna förstå, analysera och tolka den insamlade empirin. Även de specialpedagogiska perspektiven, dilemmaperspektivet, det kategoriska perspektivet och det relationella perspektivet har använts som hjälp för att tolka.  För att få svar på studiens syfte har fem kvalitativa halvstrukturerade intervjuer genomförts. Fem förskollärare med erfarenhet av arbete i stora barngrupper från olika verksamheter intervjuades. Empirin transkriberades och resultatet analyserades med inspiration av en fenomenografisk analysmodell (Fejes & Thornberg, 2015). Resultatet visar att förskollärarna tolkar begreppet språklig sårbarhet på ett snarlikt sätt och beskriver alla en önskan om mer handledning och specialpedagogiskt stöd. Detta för att kunna främja det språkutvecklande arbetet och möta samt utmana alla behov i den stora barngruppen. Den stora barngruppen ses som en utmaning för det språkutvecklande arbetet och förskollärarna arbetar därför på olika sätt med att framförallt dela in barngruppen i mindre grupper för att främja arbetet. Högläsning och visuellt stöd används som språkutvecklande arbetssätt på samtliga förskolor. I resultatet blir det tydligt att specialpedagogen framför allt behöver tillföra ett relationellt perspektiv på lärande och på så sätt berika kunskaper kring inkludering, som får förskollärarna att i stället börja fundera över hur de kan anpassa miljöerna för att främja det språkutvecklande arbetet och möta varje barns behov.

No description available.

Purpose The purpose of the study was to examine the educator’s thoughts and experiences regarding the term “attachment”. Similarly, we wanted to find out what strategies educators use to create comfortable and secure relationships for the younger children within the large groups of children. According to this purpose, we have formulated the following questions: What experience has educators in working with large groups of children? How do educators perceive the term attachment in relation to the younger children in preschool? Which known strategies the educators use to ensure the younger children’s security within the larger group? Method We have, with a qualitative method, interviewed six educators at three preschools in different municipalities. As a complement to the collected data, we made observations at two of the preschools. Our greatest focus and importance have been on the empirical evidence from the interviews conducted. Theory In our study we have taken the support of Bowlby's “attachment theory” which highlights the importance of close emotional relationships and we also used current research in the field. We have chosen to assume only this theory because we believe that it corresponds to the study's main purpose, namely children's secure attachment. Results From an attachment theory perspective that emphasize the importance of close and emotional relationships for the individual child's development and comfort, one of our results indicates that large groups of children complicate the educators ability to meet the individual child's needs on a daily basis. Based on the interview material it became clear that all educators agree on the importance of being a calm and present educator in the attachment work with younger children. Our results indicate that strategies such as dividing large groups in to smaller ones, as well as a structured working team, are important factors in order to tie in with all children within the larger groups. Most educators emphasize that an inspiring environment that raises the child's curiosity and exploration, promotes the child´s sense of security at the preschool. / Syfte Studiens syfte har varit att ta reda på pedagogers tankar om och erfarenheter av begreppet anknytning. Vi ville även ta reda på vilka strategier pedagogerna använder sig av för att skapa trygga relationer för de yngre barnen i stora barngrupper. Utifrån detta syfte har vi formulerat följande frågeställningar: Vilka erfarenheter har pedagogerna av att arbeta med stora barngrupper? Hur uppfattar pedagogerna begreppet anknytning i förhållande till de yngre barnen i förskolan? Vilka uttalade strategier säger pedagogerna att de använder sig av för att skapa trygghet till de yngre barnen i stora barngrupper? Metod Vi har med en kvalitativ metod intervjuat sex pedagoger på tre förskolor i olika kommuner. Vi har även observerat på två av förskolorna som ett komplement till vårt intervjumaterial. Det är empirin från intervjuerna som vi har lagt störst fokus och vikt på. Teori Vi har tagit stöd av Bowlbys anknytningsteori som belyser vikten av nära känslomässiga relationer i vår studie samt använt oss av aktuell forskning. Vi har endast valt att utgå från denna teori då vi anser att den motsvarar studiens huvudsyfte det vill säga barns trygga anknytningar. Resultat Ett av våra resultat påvisar att stora barngrupper försvårar pedagogers möjligheter att dagligen tillgodose det enskilda barnets behov, sett utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv som betonar vikten av nära och känslomässiga relationer för det enskilda barnets utveckling och trygghet. I intervjumaterialet framkom det att alla pedagoger är överens om vikten med att vara en lugn och närvarande pedagog i anknytningsarbetet med yngre barn. Vårt resultat påvisar att strategier som gruppindelning samt ett strukturerat arbetslag är betydelsefulla faktorer i arbetet med stora barngrupper. Flertalet pedagoger betonar att en inspirerande miljö bidrar till att väcka barns nyfikenhet och utforskande, vilket främjar barnets trygghet på förskolan.

<p>Validerat; 20140116 (global_studentproject_submitter)</p>

I läroplanen för förskolan (2010) framhålls att förskolan ska möta alla barn i sin utveckling samt att verksamheten ska anpassas efter barns olika behov. Utifrån detta tankesätt syftar studien till att öka kunskapen om hur förskollärare tacklar sin uppgift att arbeta inkluderande när barngrupperna tenderar att bli större. I en inkluderande verksamhet ska alla individer delta i en helhet, där olikheter accepteras och ses som värdefulla. För att ta del av förskollärares uppfattningar om verksamhetens vardag, valdes en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Informanterna är förskollärare som har arbetat som förskollärare i minst femton år. De arbetar nu i grupper med över arton barn.     Resultatet av studien pekar på att informanternas erfarenhet är att barngruppernas storlek har ökat de senaste åren samt att detta tillsammans med styrdokumentens ökade krav på dokumentation ses som ett problem i arbetet med en förskola för alla. För att ha möjlighet att ta vara på barns olikheter samt ha möjlighet till att se i vilken utsträckning inkludering sker, pekar resultatet på ett sätt att hantera problemet med att dela de stora grupperna i mindre grupper. Vidare belyser informanterna förskolepersonalens närvaro som en viktig del för att lyckas med samarbetet som även det anses vara en av viktig förutsättning i arbetet med inkludering. Samarbetet ses även viktigt ur denna aspekt att förskollärarna tillsammans diskuterar vad som anses vara ”avvikande” i ett beteende. Att förhålla sig till vad som är ”normalt” och ”avvikande” upplever informanterna vissa gånger vara ett svårt uppdrag och där ses specialpedagogens roll som ett betydelsefullt stöd i arbetet med inkludering.

Stora barngrupper och hur det påverkar barns stress ochlärande är en fråga som flitigt debatteras i media, men än så länge har inte politikerna gjort något för att grupperna ska blir mindre. Därför valdes ämnet i den här studien. Det är en kvalitativ studie där jag varit ute och intervjuat verksamma förskollärare om hur de ser på stora barngrupper och möjligheterna till lärande. Studien syfte är att ta reda på förskollärares erfarenheter och uppfattningar om växande barngrupper ur ett lärandeperspektiv. Hinns lärande och strävan mot att nå målen i läroplanen med? Analysen visar att informanterna kan se både för- och nackdelar med stora barngrupper, men de upplever ändå en otillräcklighetskänsla att inte hinna med sitt jobb så som de skulle vilja. De anser att tid till lärande finns, det handlar om förskollärarnas inställning till hur de ska hantera grupperna på bästa sätt. De uttalar samtliga att de vill jobba sociokulturellt men för att klara av vardagen krävs mycket struktur och flexibilitet för att verksamheten ska fungera. Vilket leder till att flera lärandeteorier än den sociokulturella finns representerade i mitt material.

With some help of a few interviews, with children, and some staff members, in two different schools, I hope to answer the question: if the picture of the operation, that the children and the staff are having, has some similarities, and I will try to compare these pictures with what some legal documents such as Lgr 11 and Kvalitet I Fritidshem is saying about daycare opera-tions? To be able to run a successful daycare center, is never an easy thing. The key to success is to make parties, like the staff, children and their parents to feel happiness, when it comes to things around and about the daycare center. The result shows that both the children and the staff are expressing a frustration around the daycare operation, because they feel that there being wrongly answered, by a higher authority. The children are frustrated of how the staff is answering them about different things and the staff is frustrated about how the headmasters are answering them. The staff has some improvements to do, when it comes to their commu-nication between them, about their answering of the children. It is obvious that the pictures that the staff is having of the operation, doesn’t always match the pictures that the children have of the same reality.

I detta arbete undersöks pedagogers stress i arbetet och hur det kan påverka den pedagogiska verksamheten. Ämnet är aktuellt i många debatter idag och upprorsgrupper visar på att de vill ha en förändring av arbetsförhållandet. Kraven från politiker och Skolverket sätter idag stor press på pedagogerna och sjukskrivningar ökar allt mer. Vi vill med studien undersöka hur stressen kan se ut i förskolan hos pedagoger och vilka faktorer som kan utlösa den. Den fokuserar även på hur barn kan bli påverkade i deras utveckling och lärande om pedagogerna utsätts för förhöjd stressnivå. Studien utgår från två olika frågeställningarna som lyder: 1. Vad i verksamheten upplever pedagogerna som stressande? 2. Hur ser pedagogerna på relationen mellan den upplevda stressen och den pedagogiska verksamheten som barnen erbjuds? Resultatet av enkätundersökningen redovisas i cirkeldiagram och sammanställs i en sammanfattning. Vi har valt att undersöka detta via en kvantitativ enkätundersökning. Den skickades ut till en grupp på Facebook som heter Förskoleupproret (u.å.), där medlemmarna till största del är verksamma pedagoger. Förskoleupproret behandlar ämnen som berör arbetsförhållandena i förskolan och arbetar för bättre villkor till verksamheten. I enkäten har det kommit fram att det inte är arbetsuppgifterna som är krävande, utan att den bidragande orsaken till stress är de stora barngrupperna samt tidsbristen. Dessa faktorer har också visat sig vara en orsak till att förskolorna inte kan upprätthålla en god kvalité och erbjuda barn den pedagogiska verksamhet som de har rätt till.

I fritidsverksamheten finns barn som alla är unika individer och alla har rätt att bemötas utifrån sina egna förutsättningar. I studien har fokus riktats mot de barn som ”inte syns”, det vill säga inte utmärker sig i olika sammanhang och som sällan tar egna initiativ. I den här studien kommer de att benämnas osynliga barn. Syftet med studien var att öka kunskapen om hur fritidslärare arbetar för att göra de osynliga barnen synliga och delaktiga i verksamheten. Studiens empiri redovisas genom en kvalitativ metodansats där semistrukturerade intervjuer låg till grund. Intervjuerna transkriberades och analyserades genom meningskoncentrering och kodning, vilket ledde till att olika teman framträdde.Två teoretiska perspektiv, det relationella- och systemperspektivet har tillämpats i analysarbetet. Studien slutsatser är att det finns många vägar till att skapa en verksamhet som öppnar upp så att alla barn kan känna sig synliga och delaktiga, men att det är ett viktigt och medvetet arbete när det gäller relationsskapande från fritidslärarna. Stora barngrupper och barn med utagerande beteende kan ses som ett hinder för ett fritidshem där alla känner sig sedda och delaktiga i verksamheten, men forskning visar att det även kan bero på fritidslärarens inställning.