Den 1 november 2010 avskaffades revisionsplikten för småföretag i Sverige (Justitiedepartementet, 2010). De företag som inte behöver ha revisor är enligt aktiebolagslagen (SFS 2005:551) de företag som under två år inte överstiger mer än ett av följande krav: 1) nettoomsättning om 3 miljoner kronor 2) balansomslutning om 1,5 miljoner kronor 3) tre anställda.   Resultatet av avskaffandet var att ca 250 000 företag slapp krav om revisionsplikt (Justitiedepartementet, 2010). För dessa företag är det upp till de själva att ta ett beslut om de vill avskaffa sin revisor. För att ta ett sådant beslut är det viktigt för företagen att veta fördelarna och nackdelarna med revision.   I och med den starka förbättringen i den svenska ekonomin har företagens efterfrågan på krediter stigit de två senaste åren (Sveriges Riksbank, 2011, s. 33-34). Detta gör långivare till en aktuell aktör på marknaden och de har en stor betydelse för företagen. De största kreditinstituten som agerar på Sveriges finansmarknad är banker och de som står för majoriteten av utlåning är de fyra storbankerna Nordea, SEB, Handelsbanken och Swedbank (Svenska bankföreningen, 2010).   Syftet med denna studie är således att undersöka värdet av reviderade årsredovisningar för bankerna vid sina beslut om kreditgivning till småföretag. Studien har intention att underlätta för småföretag i sina beslut om att anlita en revisor eller inte, vilket är en ny situation som företagen ställs inför i och med revisionspliktens avskaffande.   De empiriska iakttagelserna tyder på att bankernas kreditgivningsprocesser utförs på liknande sätt. Exempelvis utgår alla bankers kreditgivningsprocess från att bedöma företagens återbetalningsförmåga. För att bedöma återbetalningsförmågan använder bankerna liknande informationskällor, där årsredovisningar används i stor utsträckning.   Slutsatser av denna studie är att reviderade årsredovisningar normalt sett inte är ett krav från bankerna för att bevilja kredit till företag. Handlar det däremot om stora lånebelopp eller om företaget agerar i en osäker bransch kan det finnas chans att banken kräver reviderade årsredovisningar. Vidare tyder det på att reviderade årsredovisningar kan påverkar företagets räntesats. Däremot finns inget som tyder på att lånebeloppet skulle vara olika beroende på om företaget har reviderade årsredovisningar eller inte. Det ska slutligen påpekas att studien genomfördes under en testperiod för bankerna och inga centrala beslut har ännu blivit tagna angående hur bankerna ska behandla företag med oreviderade årsredovisningar.

Den finansiella sektorn i länderna som tillhör G-10 har styrts av specifika regelverk tillämpade för banker ända sedan 1988, och blev då uppkallat Basel I. Detta beror till stor del på konsekvenserna från de finansiella kriser som samhället erfarit. Allt för generös kreditgivning och högt risktagande från banker har lett till att hela världsekonomin satts i turbulens. Vid kommande årsskifte, 2012/2013, planeras en tredje version av regelverket att införas, Basel III, och kommer att beröra samtliga länder som tillhör G-20 där bland annat Sverige ingår. I denna uppsats har vi därför valt att undersöka hur pass kapabla Sveriges banker är att möta det kommande regelverket, då med fokus på deras kapitalanskaffning. Eftersom regelverket berör samtliga svenska banker har vi valt att göra en specifik jämförelse mellan en mindre svensk bank, Swedbank Sjuhärad, och de fyra storbankerna2 grupperade som ett gemensamt kluster. Vi har valt att intervjua två respondenter från Swedbank Sjuhärad samt en respondent från FI där den sistnämnda försökt ge en samlad bild över storbankernas förhållande till regelverket. Därutöver har insamlandet av empiri skett genom flertalet rapporter och bankernas årsredovisningar. Studien är en fallstudie av kvalitativ karaktär och en abduktiv ansats har använts.Vår forskningsfråga är: Hur påverkas en mindre banks kapitalanskaffning på grund av Basel III i förhållande till de fyra storbankerna? Syftet med studien är att undersöka om en mindre banks kapitalanskaffning påverkas annorlunda på grund av Basel III i förhållande till de fyra storbankerna. I sådana fall vill vi ta reda på vilka eventuella kostnader detta innebär.Vi anser att den främsta skillnaden mellan Swedbank Sjuhärad och de fyra storbankerna är att storbankerna i dagsläget har en mer diversifierad kapitalstruktur och investerarbild. Vi är av uppfattningen att denna skillnad successivt kommer minska över tid eftersom Swedbank Sjuhärad i allt högre grad tvingas efterlikna storbankerna i takt med implementeringen av Basel III. Vi anser att detta i sin tur kommer innebära ökade kostnader för Swedbank Sjuhärad då de till viss del tvingas gå ifrån sitt billigaste finansieringssätt vilket är inlåning på konto. Vidare är de operativa på en mindre marknad, genomför förhållandevis små emissioner och har inte lika igenkännande profil mot potentiella investerare. Enligt bankens egen uppfattning går stabilitet före lönsamhet på kort sikt. Detta är något som vi anser kan gynna Swedbank Sjuhärad framöver då det signaleras som ett vinnande koncept både från myndigheter och från samhället i stort. / Program: Civilekonomprogrammet

Bakgrund och Problematisering: I dagens samhälle har hållbarhetsfrågor fått ett allt större fokus och många företag upprättar hållbarhetsredovisningar för att beskriva hur de jobbar med hållbarhet. Företags hållbarhetsarbete har även blivit mer harmoniserat runt om i världen vilket eventuellt innebär att det har vuxit fram hållbarhetslogiker inom vissa branscher. Samtidigt har bankernas hållbarhetsarbete fått en större uppmärksamhet i medier där bland annat negativa händelser såsom Panamaskandalen och Finanskrisen 2007-2008 har belysts, vilket har lett till att folk tappat förtroendet för banker. Syfte: På grund av den ökade uppmärksamheten och förändringar i hållbarhetsarbetet är syftet att analysera om det går att se en viss hållbarhetslogik inom de fyra svenska storbankerna, Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank, samt hur den i så fall har utvecklats över tid. Metod: För att se om det finns en hållbarhetslogik inom de fyra bankerna är uppsatsen uppbyggd på en kvalitativ innehållsanalys av bankernas hållbarhetsredovisningar och av deras årsredovisningar i de fall då separata hållbarhetsredovisningar inte finns. Kodning av redovisningar har skett i dataprogrammet Nvivo för kvalitativa innehållsanalyser. Redovisningarna har kodats utifrån fyra kategorier: anställda, etik, miljö och samhälle. Resultat: Det finns en hållbarhetslogik inom bankerna som delvis kan förklaras av att de ingår i samma organisationsfält då de alla verkar på samma marknad, erbjuder liknande produkter och tjänster, har liknande intressenter och följer samma lagar. I hållbarhetsredovisningarna syns det framförallt en tydlig utveckling gällande hur bankerna har tagit större ansvar med åren när det gäller miljö och etik. Denna utveckling kan kopplas till hur de anpassat sig till förändrade normer, lagar och värderingar i samhället. Till en viss del har även påtvingad isomorfism bidragit till att en hållbarhetslogik vuxit fram eftersom bankerna har varit tvungna att anpassa sig efter skärpta regelkrav såsom högre kapitalbuffertar och finansiering av terrorism. / Background and Problematization: In today’s society the knowledge about sustainability has increased, therefore many companies have decided to publish a sustainability report where they explain how they conduct their operation in a sustainable manner. Companies sustainability efforts have also become more harmonized around the world which might indicate that a certain sustainability logic has developed. Media have recently especially paid attention to issues of banks and have enlightened negative occurrences such as the tax evasion in Panama and the financial crisis of 2007-2008 that have led to people losing their confidence in banks. Purpose: Due to the increased attention and changes in sustainability work, the purpose of this study is to analyse if there exists a sustainability logic within the four major banks in Sweden, Handelsbanken, Nordea, SEB and Swedbank and how the logic has developed over time. Methodology: In order to see if there exists a sustainability logic within the four banks we decided to conduct a qualitative content analysis of the banks’ sustainability reports. The reports have been coded in a software program called Nvivo. The reports have been coded based on four categories: employees, ethics, environment and society. Result: There exists a sustainability logic within the banks which partially can be explained by the fact that they are a part of the same business field. They all operate in the same market, offer similar products and services, have similar stakeholders and follow the same laws and regulations. In the sustainability reports we can see a clear development regarding the level of responsibility banks have taken when it comes to their impact on environmental and ethical questions within their investments and customers. This development can be explained by how they have adapted to changed norms, laws and values in the community. We can also see how a coercive isomorphism has contributed to a harmonization of their sustainability work through changed laws regarding both capital demands and financing of terrorism.

<p>The retail banking market in Sweden is highly concentrated and oligopolistic. This has been confirmed by numerous reports from different competition authorities within the EU, for example the Swedish competition authority. A considerably high number of different sorts of competition barriers has been pointed out in these reports. The competition barriers are mainly directed to the smaller banks and the potential competition. The retail banking market in Sweden is dominated by four major banks, which together has over 80 percent of all market shares. These four dominating banks more or less control the payment systems and have a great deal of influence within the payment systems. It is necessary for all banks to be able to take part of the payment systems. The control that the four dominants have over the payment systems has been more significant considering their cooperation in so called infrastructure clubs. It is these clubs that have formed the conditions in every contract between the infrastructure club members and other smaller banks, who wants to be able to provide their customers a diversity of banking services. The dominating banks purpose with this infrastructure cooperation is to lower the network-expenses for the owners and to provide a more effective network-system. According to my results, these infrastructure clubs could help create a harder market climate and higher entry barriers for non-members than what ought to be considered as normal for such a market climate. Smaller banks who want to provide a variety of services, so called full-service banks, meet the hardest obstacles to overcome. Therefore there has not started a new full-service bank since 1993. The almost only payment system which the four dominants do not control is Riksbankens payment system “RIX”. The European commission has many different criteria in their search for different violations of abuse and dominant position. I have used nine of these in my paper. Eight of these criteria were concordant with my results whether or not connections exist to abuse and dominant position. My results have pointed out some problems that could be in dispute with Swedish competition law, considering the market position and the key role the members in an infrastructure club possesses. Despite the fact that detailed decisions from the European court of Justice (ECJ) especially obliges dominants to protect and not to distort competition in any way exists, my opinion is that there could be some parallels to a distorted competition on the Swedish retail banking market. Furthermore, the three different steps within the payment system are represented through the dominants participation when they are members in the same infrastructure club. This gives the result that their cooperation is vertically integrated. The cooperation involves important information about the member’s financial strengths and their ability to compete as a market actor, but also information of great importance of the infrastructure and its development and further efficiency. According to my results, the economical cooperation that the members of the infrastructure clubs have, could not be referred to as an “economic entity” in the same way as the ECJ used it regarding their investigations of collective dominance. The dominants cooperation, according to me, is better described as a collective behavior. The dominants cooperation in these infrastructure clubs could also be of that character as referred to in 6 § konkurrenslagen. I do not consider the payment systems owned by the dominants to have the same character as “essential facilities”, since smaller niched banks have entered the market and thus have chosen other channels than the dominants payment systems to reach their customers. I also have the opinion that every effect caused by the cooperation between the dominants could not be defendable as acceptable objective grounds. Due to the above mentioned arguments, I find it sensible to investigate further whether or not the dominants purpose with their infrastructure club is concordant with its means.</p>

The retail banking market in Sweden is highly concentrated and oligopolistic. This has been confirmed by numerous reports from different competition authorities within the EU, for example the Swedish competition authority. A considerably high number of different sorts of competition barriers has been pointed out in these reports. The competition barriers are mainly directed to the smaller banks and the potential competition. The retail banking market in Sweden is dominated by four major banks, which together has over 80 percent of all market shares. These four dominating banks more or less control the payment systems and have a great deal of influence within the payment systems. It is necessary for all banks to be able to take part of the payment systems. The control that the four dominants have over the payment systems has been more significant considering their cooperation in so called infrastructure clubs. It is these clubs that have formed the conditions in every contract between the infrastructure club members and other smaller banks, who wants to be able to provide their customers a diversity of banking services. The dominating banks purpose with this infrastructure cooperation is to lower the network-expenses for the owners and to provide a more effective network-system. According to my results, these infrastructure clubs could help create a harder market climate and higher entry barriers for non-members than what ought to be considered as normal for such a market climate. Smaller banks who want to provide a variety of services, so called full-service banks, meet the hardest obstacles to overcome. Therefore there has not started a new full-service bank since 1993. The almost only payment system which the four dominants do not control is Riksbankens payment system “RIX”. The European commission has many different criteria in their search for different violations of abuse and dominant position. I have used nine of these in my paper. Eight of these criteria were concordant with my results whether or not connections exist to abuse and dominant position. My results have pointed out some problems that could be in dispute with Swedish competition law, considering the market position and the key role the members in an infrastructure club possesses. Despite the fact that detailed decisions from the European court of Justice (ECJ) especially obliges dominants to protect and not to distort competition in any way exists, my opinion is that there could be some parallels to a distorted competition on the Swedish retail banking market. Furthermore, the three different steps within the payment system are represented through the dominants participation when they are members in the same infrastructure club. This gives the result that their cooperation is vertically integrated. The cooperation involves important information about the member’s financial strengths and their ability to compete as a market actor, but also information of great importance of the infrastructure and its development and further efficiency. According to my results, the economical cooperation that the members of the infrastructure clubs have, could not be referred to as an “economic entity” in the same way as the ECJ used it regarding their investigations of collective dominance. The dominants cooperation, according to me, is better described as a collective behavior. The dominants cooperation in these infrastructure clubs could also be of that character as referred to in 6 § konkurrenslagen. I do not consider the payment systems owned by the dominants to have the same character as “essential facilities”, since smaller niched banks have entered the market and thus have chosen other channels than the dominants payment systems to reach their customers. I also have the opinion that every effect caused by the cooperation between the dominants could not be defendable as acceptable objective grounds. Due to the above mentioned arguments, I find it sensible to investigate further whether or not the dominants purpose with their infrastructure club is concordant with its means.

Bakgrund: Under senare år har skandaler inom svenska banker uppmärksammats. Det har senare visat sig att många skandaler har uppkommit till följd av brister inom den interna kontrollen. Samtidigt har antalet interna brott som begås på grund av en svag intern kontroll ökat trots att flera noterade bolag har ökat sina investeringar i den interna kontrollen. Banker har en viktig roll i samhället men den interna kontrollens betydelse för att motverka individuell yrkesbaserad ekonomisk brottslighet inom svenska storbanker är inte särskilt utredd. Syfte: Studien ämnar bidra med en förståelse för hur intern yrkesbaserad ekonomisk brottslighet motverkas med de svenska storbankernas interna kontroll med hänvisning till Internal Control – Integrated Framework och Three Lines of Defence. Vidare ämnar studien utreda om orsaker bakom individuell yrkesbaserad ekonomisk brottslighet är kända hos de svenska storbankerna samt om denna kännedom ser olika ut inom organisationerna. Slutligen syftar studien att diskutera eventuella förbättringsområden som upptäckts. Metod: Studien innefattar en kvalitativ del som består av intervjuer med personer som innehar god kännedom om intern kontroll. Även en kvantitativ del ingår i studien i form av enkäter som distribuerats till kontorschefer. Teori och empiri har kontinuerligt utvärderats och anpassats vilket innebär att ett iterativt synsätt har använts i studien. Resultat: Studien har visat att de svenska storbankerna byggt ut och kompletterat de modeller som syftet omfattar. Även indikationer på problemområden inom tillämpandet av Three Lines of Defence har uppmärksammats. Vidare har studien visat att bakomliggande orsaker till individuell yrkesbaserad ekonomisk brottslighet är mindre kända på en lägre organisatorisk nivå inom bankerna. Slutligen har ett antal förbättringsområden inom studiens ramar identifierats. De omfattar främst (1) att medarbetare i större utsträckning skall förstå syftet med den interna kontrollen och (2) att några kontrollaktiviteter har god utvecklingspotential inom bankerna. / Background: Scandals within Swedish banks have been observed during the past years. Many of these have occurred as a consequence of defaults in the internal control. Simultaneously many internal white collar crimes have been committed as a consequence of weak internal control, even though public companies have increased their investments in their internal control. Banks have an important role in society; still the importance of the internal control to counteract internal white collar crime towards Swedish banks is yet to be unraveled. Aim: The study aim to contribute to an understanding of how internal white collar crime within universal banks can be counteracted by means of the internal control, within Internal Control – Integrated Framework and Three Lines of Defence. The purpose is further to investigate if causes to internal white collar crime are well-known among the universal banks at different organizational levels. The study is also aiming to discuss potential improvements that have been identified. Implementation: Both qualitative and quantitative strategies have been used. The qualitative strategy has included interviews with persons who have intimate knowledge of internal control. The quantitative strategy has included a questionnaire that was distributed to chiefs of retail departments. The study is iterative since theory and empirics have been evaluated and adjusted on a regularly basis. Result: The universal banks have made supplements to those models that the study comprehends and there are some problem areas within the use of Three Lines of Defence. Further, the study has revealed that causes to internal white collar crime are less known at a lower organizational level. A few areas that can be improved have been identified. Those of most importance are; (1) the purpose of the internal control must be better understood of employees and (2) some control activities have development potential.Search terms: Internal control, COSO, Three Lines of Defence, the four largest Swedish banks, white collar crime.

Kreditbedömning är ett viktigt verktyg för de svenska storbankerna i rollen som kapitalförmedlare för företag. Den kan baseras på de 5 C’na och genomföras på flera olika beslutsinstanser. Det finns ett praktiskt och ett teoretiskt problem i hur bankerna skall organisera kreditbedömningen då tidigare forskning är oense om prioriteringen i kreditbedömningen på olika beslutsinstanser och vad som förklarar det. Studiens huvudsyfte är då vad beslutsinstanserna i de svenska storbankerna prioriterar i kreditbedömning av företag, inom ramen för de 5 C’na, och vilka faktorer som förklarar det. Med en kvalitativ metod har vi intervjuat chefer och företagsansvariga som representerar högsta och lägsta beslutsinstans på lokal nivå medan sekundärdata i form av bankernas riskrapporter har representerat central nivå och högsta beslutsinstans. Resultatet är att central nivå och cheferna prioriterar kapaciteten och de företagsansvariga karaktären. Faktorer som förklarar det är lagar och kreditpolicy som central nivå respektive cheferna uppger som mer styrande kring att prioritera kapaciteten. Vidare består ratingen av såväl finansiella nyckeltal som subjektiva bedömningar. Annan faktor är storleken på företaget där företagsansvariga hanterar mindre företag vilka lämpligast bedöms med utgångspunkt i karaktären. / Credit assessment is an important tool for the Swedish major banks in the role as capital intermediaries for companies. It can be based on the 5 C’s and used on several different decision levels. There is a practical and a theoretical problem in how the banks should organize the credit assessment since earlier research disagree regarding the prioritising in the credit assessment on different decision levels and what explains it. The main purpose of the study is then what the decision levels in the Swedish major banks prioritize in the credit assessment of companies, within the frame of the 5 C’s and which factors that explains that. With a qualitative method we have conducted interviews with managers and business advisors who represent the highest and the lowest decision levels on the local level, whilst secondary data in terms of the banks risk management reports have represented central level and the highest decision level. The result is that central level and the managers prioritize the capacity and the business advisors prioritize the character. Explaining factors is laws and credit policies which central level and managers sees as more controlling regarding prioritizing the capacity. Further on the rating consists of both financial ratios as well as subjective judgements. Another factor is the size on the company where business advisors handle smaller companies, which are easiest judged with base in the character.