Straffvärdebedömningen är en del av påföljdsbestämningsprocessen i vilken domstolen skall bestämma brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde. Försvårande faktorer kan utgöras av brottsinterna respektive brottsexterna omständigheter vilka skall beaktas vid straffvärdebedömningen. Försvårande omständigheter ökar brottets straffvärde. De brottsinterna omständigheterna påverkar bedömningen av brottsrubriceringen och till vilken grad ett gradindelat brott hör som anges i den särskilda straffbestämmelsen. De brottsexterna försvårande omständigheterna påverkar straffvärdebedömningen och skall beaktas först efter de brottsinterna omständigheterna. Den 1 juli 2010 trädde lagändringar gällande straffmätning i kraft till syfte att bland annat höja straffen för allvarliga våldsbrott och öka spännvidden mellan straffen för brott i allmänhet. Reformen innebar att straffen generellt skall höjas för allvarliga våldsbrott genom att det vid bedömningen av straffvärdet särskilt skall beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person. Denna försvårande omständighet lades till i 29 kap. 1 § andra stycket BrB. I förarbetena anges riktlinjer för hur straffhöjningen skall ske. Ytterligare ett av reformens mål var att försvårande omständigheter i 29 kap. 2 § BrB skall ges ett ökat genomslag vid straffvärdebedömningen av brott i allmänhet. Ändamålet har tillgodosetts genom att kvalificerande rekvisit har tagits bort eller ersatts mot andra rekvisit med en vidare betydelse. Punkt sex har utvidgats särskilt genom att ordalydelsen har ändrats i sin helhet. Sammanfattningsvis består punkterna av överskjutande uppsåt; stor hänsynslöshet; utnyttjande av någon annans skyddslösa ställning eller svårigheter att värja sig; utnyttjande av egen ställning eller missbrukande av ett särskilt förtroende; förmående av någon till medverkan genom tvång, svek eller missbruk av hans eller hennes ungdom, oförstånd eller beroende ställning; led i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt eller om brottet föregåtts av särskild planering; kränkning på grund av rasistiska motiv m.m. samt skadande av trygghet och tillit hos ett barn. Denna uppsats behandlar om reformen gällande brottsexterna försvårande omständigheter har fått genomslag i praktiken, det vill säga huruvida domstolarna tillämpar nyanseringen av försvårande omständigheter och därmed om syftet med reformen har uppnåtts. Granskningen visar att domstolarna har börjat tillämpa tillägget i 29 kap. 1 § andra stycket BrB. Dock har förändringsprocessen gått långsamt och domstolarna är relativt försiktiga med en alltför stor straffhöjning enligt riktlinjerna vilka anges i förarbetena. Emellertid talar detta för att domstolarna följer den restriktiva syn vilken lagstiftaren har krävt vad gäller försvårande omständigheter. Det fordras således en balansgång mellan användningen av riktlinjerna och tillämpningen av tillägget för att åstadkomma ett rättmätigt straff i det enskilda fallet. Ändringarna i 29 kap. 2 § BrB har fått visst genomslag om än inte fullt ut. Den största skillnaden torde vara att punkt sex om organiserad brottslighet tillämpas i betydligt större utsträckning än tidigare. Enligt yrkesverksamma jurister har reformen bidragit till en positiv utveckling vad gäller åberopandet av försvårande omständigheter i åklagarnas pläderingar och det finns en uppfattning om att åklagarna ger motiverade påföljdsförslag i större utsträckning än tidigare, vilket i sig gynnar underlaget för domstolens beslut. Sannolikt kommer alla punkter att få större genomslagskraft i framtiden vilket kommande rättspraxis får förtydliga.

No description available.

No description available.

No description available.

Denna uppsats har till syfte att främst utvärdera hur tillämpningen av Lag (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid (OmvL) sett ut sedan dess ikraftträdande den 1 november 2006, men även att diskutera hur denna lagstiftning förhåller sig till de grundläggande principer som präglar det svenska straffsystemet i övrigt. Utvärderingen har skett med utgångspunkt i en studie av främst de avgöranden enligt OmvL som meddelats av Örebro tingsrätt och Göta hovrätt, men även andra rättskällor, såsom OmvL i sig, samt förarbeten och doktrin har utgjort källmaterial för denna framställning. OmvL tillkom som en reaktion på att antalet livstidsfångar i svenska fängelser ökat kraftigt under de senaste 20 åren. Lagstiftningen infördes vidare i syfte att skapa ett mer rättssäkert och förutsebart system för frigivning av livstidsdömda jämfört med det dittills gällande diskretionära nådeinstitutet. Enligt OmvL skall vid omvandlingsprövningen särskilt beaktas den tid som den dömde har avtjänat, vad som av domen framgår om de omständigheter som legat till grund för straffmätningen, om det finns risk för att den dömde återfaller i brottslighet av allvarligt slag, om den dömde har åsidosatt vad som gäller för verkställigheten, samt om den dömde har medverkat till att främja sin anpassning i samhället. Av den företagna rättsfallstudien framgår att de viktigaste kriterierna för omvandlingsprövningen är den tid som den dömde avtjänat och om det finns risk för att den dömde återfaller i allvarlig brottslighet. Uppsatsens slutsats är att tillämpningen av OmvL huvudsakligen har skett i enlighet med vad som uttalades i förarbetena till lagstiftningen. En viss förändring av den inbördes vikten mellan de olika kriterierna har dock skett över tiden, resulterande i återfallsrisken nu framstår som det numera enskilt viktigaste kriteriet vid omvandlingsprövningen. Vad beträffar överensstämmelsen med de grundläggande principer som bildar utgångspunkt för straffsystemet i övrigt framstår OmvL som mer individualpreventivt inriktad än övrig lagstiftning som främst bygger på en proportionalitetstanke.

<p>The aim of this thesis is to scrutinise the statements from the social authorities to the criminal courts in the juvenile justice process, and to analyse in what extent these statements influenced the criminal courts in their penalty sentencing for boys aged 15-17 years, suspected and convicted for assault and battery and grand assault and battery, in Stockholm County the years of 1998 and 2000.</p><p>In 1998 a child’s perspective and the concept of the best interest of the child was introduced in the Social services act. A legal reform in 1999 in the criminal code introduced the concept of just desert for juvenile offenders, to make the juvenile justice system more predictable and fair and to make the statements more clarifying to the courts. Laws, preparatory documents and legal doctrine are studied. Theoretically, discourse analysis and neoinstitutional organisational theories are points of departure. The empirical material consists of criminal statistics, 103 statement from the welfare agencies and 103 criminal court records. The social authorities statements are scrutinised to discern specific patterns of intervention and then analysed together with criminal court records. The result indicates that the juvenile justice system seems to be unpredictable and unfair due to several factors linked to each other. There is a striking uncertainty in the statements because of great variations. The concept of the best interest of the child is hardly expressed as an interest in the statements. Social interventions are proposed both on the behalf of the child’s needs and to punish the child in a criminal justice mode. The statements seem to influence the courts sentencing in a great extent but there are difficulties to discern the grounds for differences in criminal sentencing. The juvenile justice system and the social services laws seem to be incompatible by contradictions in terms.</p>

The aim of this thesis is to scrutinise the statements from the social authorities to the criminal courts in the juvenile justice process, and to analyse in what extent these statements influenced the criminal courts in their penalty sentencing for boys aged 15-17 years, suspected and convicted for assault and battery and grand assault and battery, in Stockholm County the years of 1998 and 2000. In 1998 a child’s perspective and the concept of the best interest of the child was introduced in the Social services act. A legal reform in 1999 in the criminal code introduced the concept of just desert for juvenile offenders, to make the juvenile justice system more predictable and fair and to make the statements more clarifying to the courts. Laws, preparatory documents and legal doctrine are studied. Theoretically, discourse analysis and neoinstitutional organisational theories are points of departure. The empirical material consists of criminal statistics, 103 statement from the welfare agencies and 103 criminal court records. The social authorities statements are scrutinised to discern specific patterns of intervention and then analysed together with criminal court records. The result indicates that the juvenile justice system seems to be unpredictable and unfair due to several factors linked to each other. There is a striking uncertainty in the statements because of great variations. The concept of the best interest of the child is hardly expressed as an interest in the statements. Social interventions are proposed both on the behalf of the child’s needs and to punish the child in a criminal justice mode. The statements seem to influence the courts sentencing in a great extent but there are difficulties to discern the grounds for differences in criminal sentencing. The juvenile justice system and the social services laws seem to be incompatible by contradictions in terms.

The increased digitalisation has resulted in a large portion of the population being connected in a digital environment and engaging with each other on digital platforms. A certain type of problem that has been addressed involves women being targeted by online abuse, because they are seen as group members that represent their gender and characteristics related to gender. Women compared to men are more likely to be subjected to sexualised threats of violence. A committee of inquiry has recently been appointed to investigate whether offences with the motive for the act being to insult somebody on grounds of his or her gender should lead to an increased penalty value by the rule in Ch. 29, sec. 2, p. 7 of the Swedish Criminal Code (Sw. brottsbalken [1962:700]). Simultaneously the Committee will investigate if there is an actual need to include gender as a protected ground in the mentioned provision, since there is a possibility to increase the penalty value under the legislation in force due to such motive.  This essay strives to investigate how gender as a motive of crime is considered when applying the law, wherefore the current legislation will be addressed. The Committee seems to have its starting point in the rule on aggravating circumstances related to hate crime, which in its nature constitutes a part of the general hate crime legislation. Therefore, gender as a protected ground in the hate crime legislation is examined. A comparative law analysis is made to Finnish law which will include gender as a ground in a similar rule. A proposal for a directive from the European Union regarding gender-based acts is referred to, because of its impact on Swedish legislation once adopted by the European Parliament. Relevant legal literature is also of interest when answering if gender-based acts should be considered as hate crime. The protection for transgender people under hate crime legislation is briefly addressed to gain valuable insights to compare this group’s protection with cisgender persons’ current or future protection. A case study is performed with two judgments from the Courts of Appeal to discover similarities and differences between these judgements regarding the evaluation of the defendant’s motive to the crime. To not limit the sources of material a combined legal dogmatic and analytical method is applied. This method allows for the use of criminological literature and governmental manuals to answer the questions at issue. Throughout the analysis it is made clear that gender as a motive to an act, is not implemented by the courts. Furthermore, the advantages and disadvantages of a tougher legal approach, regarding gender-based acts and gender as a protected ground in the rule on aggravating circumstances related to hate crime, are discussed.  In conclusion women are far more exposed to gender-based acts in a digital environment and there are good reasons to let such motive increase the penalty value. Women as a group should be included in the rule on aggravating circumstances due to their exposure to gender-based acts. Simultaneously it is important that the Committee considers acts outside of the digital sphere, due to the general applicability of the rule. The Committee is encouraged to determine whether gender ought to be a protected ground in all hate crime legislation. / Den ökade digitaliseringen har medfört att befolkningen i stort vistas i digital miljö och interagerar med varandra på digitala plattformar. En viss problematik som har uppmärksammats är företeelsen att kvinnor blir föremål för systematiska kränkningar i digital miljö, eftersom de ses som gruppmedlemmar som representerar sitt kön och egenskaper hänförliga till könet. Kvinnor jämfört med män synes också motta bl.a. sexualiserade hot om våld i större utsträckning. En kommitté har nyligen tillsatts för att utreda om gärningar med motiv att kränka någon till följd av hans eller hennes kön ska verka straffvärdehöljande med stöd av 29 kap. 2 § 7 p. brottsbalken (1962:700). Samtidigt ska kommittén utreda om det finns ett behov att inkludera kön i straffskärpningsregeln, eftersom det enligt gällande rätt går att tillmäta ett sådant könsrelaterat motiv i straffskärpande riktning.  Uppsatsen syftar till att utreda hur kön som motiv till en gärning beaktas av rättstillämparen i dag, varför en redogörelse av gällande rätt görs. Utredningen synes utgå från straffskärpningsregeln, som till sin karaktär utgör en del av hatbrottslagstiftningen. Av denna anledning redogörs och utreds därför om kön kan utgöra en skyddad grupp inom ramen för hatbrottslagstiftningen. En rättsjämförelse görs till finsk lagstiftning som i en motsvarande hatbrottspräglad straffskärpningsregel kommer att inkludera grunden ”kön”. Även ett förslag till direktiv från Europeiska unionen utreds i fråga om könsrelaterade kränkningar eftersom detta, om det antas av Europaparlamentet, kommer att behöva harmoniseras i inhemsk strafflagstiftning. Det redogörs även för relevant juridisk litteratur för att belysa frågan om könsrelaterade gärningar kan utgöra hatbrott. Transpersoners straffrättsliga skydd i hatbrottslagstiftningen behandlas i korthet, för att kunna ge värdefulla insikter vad gäller gruppens skydd ställt mot cispersoners nuvarande eller framtida skydd. En rättsfallsstudie av två hovrättsavgöranden utförs därför för att kunna se likheter och skillnader avseende domstolarnas bedömning i fråga om motiv till gärningarna. En kombinerad rättsdogmatisk och rättsanalytisk metod används för att inte begränsa materialomfånget, utan inkluderar även viss kriminologisk litteratur och myndighetsmanualer på området för att kunna besvara frågeställningarna. I analysen konstateras att kön som motiv till en gärning inte tillmäts betydelse av domstolarna. Vidare diskuteras fördelar och nackdelar med en skärpt syn på könsrelaterade gärningar, och om grunden ”kön” ska ingå i straffskärpningsregeln som tar sikte på hatbrottsmotiv.  Slutsatsen är att kvinnor är särskilt utsatta för könsrelaterade gärningar främst i digital miljö och det finns skäl för att motivet inverkar höjande på straffvärdet. Till följd av utsattheten för könsrelaterade gärningar bör kvinnor som grupp upptas i straffskärpningsregeln, eftersom vissa företrädare utsätts för sådana gärningar till följd av sitt kön. Samtidigt är det av vikt att den svenska utredningen beaktar angrepp utanför den digitala miljön, eftersom regelns tillämpning är generell. Kommittén uppmanas även att utröna om ”kön” ska ingå i all hatbrottslagstiftning.