Denna studie syftar till att undersöka användandet av tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) i förskolan. Forskningsfrågor som studien utgår ifrån är hur TAKK används i förskolan, vad pedagoger ser för syfte med användandet av TAKK samt om teckenstöd kan ha betydelse för barns språkutveckling. Studien berör hur teckenstödet används men även vad litteratur och forskare säger i ämnet språkutveckling och teckenanvändning. Undersökningen utgår från intervjuer med förskollärare om deras syn på användandet av TAKK samt hur de ser på TAKK i relation till barns tillägnande av språk. I studien har en kvalitativ forskningsmetod tillämpats och fyra förskollärare intervjuats. Förskollärare representerade i denna studie använder sig av TAKK i det vardagliga arbetet i förskolan. Både förskollärarna i studien och forskare är eniga när det gäller hur barn tillägnar sig TAKK som en alternativ kommunikation. Barn är kommunikativa redan från födseln och tecken kan hjälpa barn till att kommunicera innan det verbala språket har mognat fram. Det fanns flera olika syften varför förskollärarna i studien använder sig av TAKK i deras verksamhet. Det var både av anledningen att barn med behov av alternativ kommunikation fanns i barngruppen men även för att tydliggöra språket för barnen.

Studiens syfte var att undersöka hur pedagoger i förskolans yngre åldrar (1-3 år) arbetar talspråksutvecklande under samlingarna. Vi förstod ganska snabbt att det inte gjorts så mycket forskning på små barns talspråksutveckling; sådan forskning har snarare handlat om de äldre förskolebarnen samt skolbarnen. Vi har använt oss av intervju och observation för att samla in data och har delat upp studien i två delstudier, för att därigenom ta ansvar för varsin del. Observationerna gjordes vid tre olika samlingar, på två olika förskolor (totalt sex observationer) och vi intervjuade en förskollärare var. Den intervjuade förskolläraren var också den som observerades i samlingarna. Våra frågeställningar var av sådan typ att både observation och intervju behövdes som metod, för att få fram ett relevant resultat.Resultatet visar att båda de intervjuade förskollärarna är medvetna om barnens talspråksutveckling och det syns också i observationerna. Vi kan också se att vid samlingar med många barn lämnas mindre utrymme till barnens spontana uttryck, än vid samlingar med färre barn. I samlingar med färre barn tillåts barnen i större utsträckning att vara spontana. Resultatet ger några svar, men också några nya frågor där den mest framträdande frågan är om gruppindelningar i samlingarna är bra eller inte, med tanke på talspråksutvecklingen. I vår konklusion har vi lämnat det som förslag på vidare forskning.

I läroplanen för förskolan (Lpfö98/16) finns musik med som ett uppdrag, trots detta uppfattar sig pedagoger ofta inkompetenta, enligt Ehrlins (2012) forskning, när de ska utföra musik tillsammans med barnen i förskolans verksamhet. Musik är en del av det mänskliga livet, ses som ett nedärvt språk och finns i alla människors vardag, ändå är det många pedagoger som inte prioriterar musiken som inlärningsmetod (Ehrlin, 2012). Nyanlända barn och familjer flyr sina hemländer på grund av krig eller andra traumatiska situationer, kommer till ett nytt land med ett talspråk som inte är deras modersmål. I studiens resultat framgår musik som ett verktyg och internationellt språk som integrerar människor i en ny kultur. Syftet med vår studie är att undersöka och analysera hur pedagoger i förskolans verksamhet, förhåller och använder sig av musik i den fysiska miljön och som stöd i arbetet med att stärka nyanlända barns talspråksutveckling. När vi som forskare i studien talar om pedagoger syftar vi på förskollärare och barnskötare. Studien grundas i det sociokulturella perspektivet och i Vygotskijs syn på utveckling, språk och lärande. Grundtanken är att barn lär sig tillsammans med andra i social interaktion. Ett sociokulturellt perspektiv på lärande och utveckling kan även förklaras som vad en individ kan åstadkomma på en individuell nivå samt med en vuxen eller mer kunnig kamrats vägledning. Studien är en kvalitativ studie med intervjuer och observationer som utförts på mångkulturella förskolor. Under intervjuerna framgick det att pedagogerna såg på musik som någonting positivt och tryggt. Resultatet av analysen visar att pedagogerna i studien är måna om att få nyanlända barn att känna sig säkra och trygga i sin identitet för att barnen sen ska våga ta sig an nya utmaningar. Pedagogers självförtroende i musikaktiviteter kan påverka barns individuella utförande av musik. Pedagoger som känner sig säkra i sitt musicerande utvecklar fler spontana musikaktiviteter tillsammans med barnen. Samtliga pedagoger i studien arbetar kontinuerligt med att benämna ord med stöd av artefakter som fysiska miljön tillhandahåller.

Being born deaf, or with a moderate-severe hearing loss, means that linguistic and cognitive abilities might develop with an atypical pattern compared to children with normal hearing. With help from technical hearing devices like cochlear implants and/or hearing aids, combined with early intervention and support from caregivers and other people that interacts with the child, there is a good chance that the he or she will develop a well-functioning spoken language. In this study, the phonological working memory capacity of 22 children with cochlear implants, and a control group of 43 children with normal hearing, was investigated.  The usage of semantic strategies in tasks testing the phonological working memory was also examined. The results showed that the group of children with cochlear implants have a less developed phonological working memory in comparison with the children with normal hearing. Phonological working memory in children with cochlear implants was predicted by expressive vocabulary, which in turn was affected by the parent’s highest level of education. When investigating the retrieval strategies that was used, results indicated that children with cochlear implants used more semantic strategies than the group of hearing children. Higher ages at 1st cochlear implantation correlated with higher degree of semantic strategy use. The results regarding the phonological working memory indicated that the involvement and support from the caregivers were essential for the language and cognitive development. Regarding the usage of semantic strategies, the results indicated that children with cochlear implants used more semantic-related than phonological retrieval strategies when the phonological working memory capacity was investigated. / Att födas med en grav hörselnedsättning eller dövhet innebär att språkliga och kognitiva förmågor inte har samma förutsättningar att utvecklas som hos ett typiskt utvecklat, normalhörande barn. Tack vare tekniska hörhjälpmedel som hörapparater och cochleaimplantat (CI), finns idag goda möjligheter att med rätt stöd utveckla ett välfungerande talspråk, trots hörselnedsättningen. Många faktorer påverkar hur väl man tillägnar sig ett talat språk, och till exempel har tidig intervention och stöd från omgivningen visat sig vara mycket viktiga. I denna studie undersöktes fonologiskt arbetsminnesförmåga hos 22 barn med CI, och en kontrollgrupp bestående av 43 normalhörande barn. Även frekvensen av semantiska strategier vid nonordsgenerering undersöktes. Resultaten visade att gruppen med CI har en nedsatt fonologisk arbetsminnesförmåga i jämförelse med normalhörande barn. Fonologiskt arbetsminne hos barnen med CI predicerades av expressivt ordförråd, som i sin tur predicerades av föräldrars högsta utbildningsnivå. Hos barn med normal hörsel predicerade icke-verbal förmåga den fonologiska arbetsminnesförmågan. Vidare visade resultaten att barnen med CI använde signifikant fler semantiska strategier än normalhörande barn. Högre åldrar för när det första cochleaimplantatet (CI1) opererades in visade sig ha ett samband med högre grad av användning av semantisk strategi. Resultatet gällande det fonologiska arbetsminnet kan tyda på att engagemang och stöd från barnets vårdnadshavare är viktigt för utvecklingen av bland annat denna förmåga. Gällande semantiska strategier indikerade resultatet att barn med CI i hög grad använder sig av andra, mer semantiskt relaterade strategier än fonologiska, när den fonologiska arbetsminneskapaciteten prövas.

Studiens syfte har varit att få ökad kunskap om hur fem förskollärare resonerar kring musikaktiviteter i förskolan och vilken koppling sådana aktiviteter kan ha till barns talspråksutveckling. Studiens metod bestod av kvalitativa intervjuer med en fenomenologisk forskningsansats. Informanterna utgjordes av fem förskollärare från fyra olika förskolor i två kommuner. Med stöd i en intervjuguide utfördes de semistrukturerade intervjuerna via dataplattformen Zoom. Samtliga intervjuer spelades in och transkriberades, varefter en innehållsanalys gjordes. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av det sociokulturella perspektivet och didaktik perspektivet.Studiens resultat visar att samtliga förskollärare uttrycker att de har musikalisk kompetens och att de är bekväma med att leda musikaktiviteter i förskolan. Förskollärarna anser att det finns många olika syften med musikaktiviteter och de gör ingen större skillnad på talspråksutvecklande musikaktiviteter och andra musikaktiviteter. De anser att glädjen i musikaktiviteterna är grunden för att barnen ska kunna ta till sig innehållet på ett lustfyllt sätt. Förskollärarna beskriver att de upplever ett samband mellan musik och språk, där båda innehåller rytm, takt, tempo, ljud och melodi. Fokus i musikaktiviteter relaterade till barns talspråksutveckling är beroende av att barnen får ingå i en kontext där de får uppleva musikaliska grundelement (rytm, takt, tempo), tillsammans med det talade språket som finns i sånger, rim och ramsor och i all kommunikation som sker i musikaktiviteten. Genom att förskollärarna låter barnen ha inflytande och utgår från barnens intressen samt upprepar och varierar innehållet, anser de att barns talspråksutveckling kan stimuleras. Samtliga förskollärare nämner språkljud och ordförråd som språkliga delar som kan stimuleras i musikaktiviteter.