Denna studie syftar till att undersöka användandet av tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) i förskolan. Forskningsfrågor som studien utgår ifrån är hur TAKK används i förskolan, vad pedagoger ser för syfte med användandet av TAKK samt om teckenstöd kan ha betydelse för barns språkutveckling. Studien berör hur teckenstödet används men även vad litteratur och forskare säger i ämnet språkutveckling och teckenanvändning. Undersökningen utgår från intervjuer med förskollärare om deras syn på användandet av TAKK samt hur de ser på TAKK i relation till barns tillägnande av språk. I studien har en kvalitativ forskningsmetod tillämpats och fyra förskollärare intervjuats. Förskollärare representerade i denna studie använder sig av TAKK i det vardagliga arbetet i förskolan. Både förskollärarna i studien och forskare är eniga när det gäller hur barn tillägnar sig TAKK som en alternativ kommunikation. Barn är kommunikativa redan från födseln och tecken kan hjälpa barn till att kommunicera innan det verbala språket har mognat fram. Det fanns flera olika syften varför förskollärarna i studien använder sig av TAKK i deras verksamhet. Det var både av anledningen att barn med behov av alternativ kommunikation fanns i barngruppen men även för att tydliggöra språket för barnen.

Syftet med vår studie var att undersöka hur och om förskollärare upplever att användningen av teckenstöd kan gynna alla barns språkutveckling i förskolan. I studien har vi använt oss av kvalitativ metod med fokus på semistrukturerade intervjuer. Resultatet visade att förskollärarna använder sig av teckenstöd med hjälp av sångkort, bildstöd och tecken för att utveckla alla barns språk. Slutsatsen är att förskollärarna i studien tycker att teckenstöd gynnar alla barns språkutveckling, samt att det behövs implementeras från en tidig ålder. Det framkom även att förskollärarna behöver utbildning och mer resurser för att kunna använda sig av teckenstöd i barns språkutveckling.

Syftet med den här studien är att få en fördjupad inblick utifrån verksamma förskollärares och barnskötares perspektiv gällande arbetet med språkanpassning i förskolan. Vi har inspirerats av Vygotskijs sociokulturella teori i vår studie och genomfört en enkätundersökning med förskolepersonal från två förskolor och från en grupp på facebook. Observationer har också genomförts i två olika förskolor, för att se hur förskolepersonalen förhåller sig till arbetet med språkanpassning i praktiken. Resultatet visar att förskolepersonalen arbetar med att utveckla och utmana barns språk på ett varierat sätt, med material, bildstöd, teckenstöd, dialoger m.m. Slutsatsen är att språket är en viktig del av förskolans verksamhet som sker i alla situationer och att språket utvecklas i relationer och i samspel med andra.

Att högläsning är viktigt håller de flesta med om, men hur erbjuds detta till de barn som är i behov av teckenstöd? Högläsning har bevisade effekter på barns språkutveckling och allra mest effektiv är den när den är interaktiv, alltså att den vuxna läser med barnet istället för till (Wauters & Dirks, 2017, s. 243). Studier visar även att teckenstödd verbal kommunikation förtydligar ord när talsituationerna är försämrade på grund av ljud i omgivningen (Drijvers & Özürek, 2017, s. 212; Obermeier m.fl., 2011, s. 857), vilket visar att alla kan dra nytta av teckenstöd. I denna studie undersöks den teckenstödda högläsningen i förskolor, jämför den mellan tryckta och digitala böcker, samt vad som behövs för att öka den teckenstödda högläsningen i förskolan enligt pedagogerna själva. Vi utgår från ett sociokulturellt perspektiv och undersöker teckenstödet som medierande verktyg samt hur pedagogen med teckenstöd hjälper barnet i den proximala utvecklingszonen. Undersökningen sker genom två delstudier; en enkätstudie bestående av tretton frågor, inriktad på frekvensen inom olika områden av högläsning med teckenstöd, samt en enkätstudie med sju öppna frågor, inriktad på vad pedagogerna anser om den teckenstödda högläsningen. I den kvantitativa delstudien deltar 41 pedagoger verksamma inom förskolan, samt fem pedagoger i den kvalitativa delstudien. Resultatet visar att en majoritet av pedagogerna i förskolan anser att teckenstöd och högläsning är viktigt, men att få använder teckenstöd vid högläsning. Detta verkar bero på praktiska hinder som kan underlättas genom att få tips och råd, varför konklusionen av denna undersökning är att det krävs mer utbildning inom TAKK för att öka den teckenstödda högläsningen i förskolan.

I läroplanen Lpfö 18 står det att ” Utbildningen i förskolan ska lägga grunden för barnens förståelse för olika språk och kulturer, inklusive de nationella minoriteternas språk och kulturer” (Skolverket, 2018, s. 6). För att kunna arbeta framgångsrikt med språkutvecklingen hos flerspråkiga barn måste förskolan förbättra kartläggningen av barns språkliga och kognitiva bakgrund, och till stor del informera sig själva och vara intresserade av deras upplevelser och deras livsmiljö. Detta behövs för att kunna planera och skapa en verksamhet som utgår från och anpassar sig till varje barn och som ger bästa möjliga förutsättningar för barnets språkutveckling. Språkutvecklingsarbetet måste utvecklas så att det fullständigt uppfyller alla aktiviteter i förskolan. Språkutveckling är något som barn gör ständigt, inte bara genom vissa faser (Skolinspektion, 2010).Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare beskriver sin planering i arbetslaget för att främja språkutvecklingen hos flerspråkiga barn, och vilken roll förskollärare anser sig ha i språkutvecklande möten med flerspråkiga barn. Studiens teoretiska perspektiv baseras på sociokulturella begrepp hämtade ur Säljö (2014) och Smidt (2010), som mediering, den närmaste utvecklingszonen och scaffolding, som används som ett analytiskt verktyg. Studien utgörs av intervjuer med åtta förskollärare.Resultatet har granskats i relation till våra teoretiska perspektiv och vi har kommit fram till att förskolans uppdrag är att arbeta med flerspråkiga barns språkutveckling. Språkutveckling i förskolan bygger på förskollärarnas planer och organiserade miljö, och kan även förstås som en pedagogisk process som lägger grunden för barns växande. Resultatet tyder även på att förskollärare har viktiga och omfattande uppdrag för att främja språkutvecklingen hos flerspråkiga barn. Vi har identifierat fyra strategier som förskollärare kan inta som stöd för flerspråkiga barns språkutveckling; bild- och teckenstöd, planering av aktiviteter, miljöns betydelse och lekens betydelse. Dessa strategier är sammanflätade och kan dessutom som teoretiska konstruktioner främja flerspråkiga barns språkutveckling.

Dagens förskola präglas av flerspråkighet och kulturell mångfald. Många barn talar annat språk än svenska i hemmet. Förskolan och förskollärares arbete utgör en viktig del av barns lärande och utveckling. Förskollärare har en central roll när det kommer till att främja flerspråkiga barns språkutveckling. Därför är syftet med studien att få fördjupad kunskap om förskollärares erfarenheter av arbetet med att främja språkutveckling hos flerspråkiga barn. För att besvara studiens syfte intervjuades 8 förskollärare från 5 olika förskolor. Dessa förskolor valdes ut på grund av att de är mångkulturella förskolor samt har flertalet flerspråkiga barn. Teorier som har använts i studien är sociokulturellt perspektiv, scaffolding, kulturella redskap och mediering. Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod med åtta strukturerade intervjuer som har genomförts och transkriberats. Utifrån tidigare forskning och studiens dataanalys visar resultaten att förskollärare har många arbetsmetoder för att främja språkutveckling hos flerspråkiga barn. Resultatet av studien påvisade att förskollärarna använder metoder som högläsning, dela in barnen i mindre grupper, kartläggning, TAKK-tecken och bilder som stöd. Förskollärare anser att vikten av samverkan med hemmet och utformningen av miljön är viktig för att utveckla språket hos flerspråkiga barn. I resultaten framkom också att förskollärare verkar ha ett medvetet arbetssätt och använder olika metoder som de tycker är användbara för flerspråkiga barns språkutveckling.

The purpose of this study is to increase knowledge about how preschool teachers approach the use of signs as a support tool in preschool when it comes to children´s language development. The method used to collect information for this work was the qualitative method, with semi-structured interviews. The interview procedure is divided into five individual interviews with five different preschool teachers whose workplaces are in two different preschools.  The theoretical perspective used was the socio-cultural perspective and the concepts from which the study is based are scaffolding, mediating tools and the proximal development zone.  The results of this survey show that signs as support are used to a very large extent in preschool teaching. The preschool teachers considered that signs as support are an important part of the children´s language development as it increases their opportunities for both participation and equality for all, and that it helps the children to be able to communicate to reinforce what they mean. The conclusion of the study is that signs as support are used to a very large extent in teaching, something that increases the conditions for all children who have not reached their verbal language or for those who come from other countries and have to learn a new language. It creates opportunities for those who have communication difficulties to make themselves understood, which increases participation and community for everyone. / Syftet med denna studie är att öka kunskapen om hur förskollärare ställer sig till användandet av tecken som stöd som redskap i förskolan när det gäller bar-nens språkutveckling. Den metod som användes för att samla in information till detta arbete var den kvalitativa metoden, med semistrukturerade intervjuer. Intervjuförfarandet är uppdelat i fem enskilda intervjuer med fem olika förs-kollärare vars arbetsplatser är på två olika förskolor.Teoretiskt perspektiv som användes var den sociokulturella perspektivet och de begrepp som studien utgår från är stöttningsinteraktioner, medierande red-skap och den proximala utvecklingszonen.Resultatet av denna undersökning visar att tecken som stöd används i mycket stor utsträckning i förskolans undervisning. Förskollärarna ansåg att tecken som stöd är en viktig del i barnens språkutveckling då det ökar deras möjlig-heter till både delaktighet och likvärdighet för alla, samt att det hjälper barnen att kunna kommunicera för att förstärka det de menar. Slutsatsen av studien är att tecken som stöd används i mycket stor utsträckning i undervisningen, något som ökar förutsättningarna för alla barn som inte har nått sitt verbala språk eller för de som kommer från andra länder och ska lära sig ett nytt språk. Det skapar möjligheter för de som har kommunikationssvårigheter, att göra sig för-stådda, vilket ökar delaktigheten och gemenskap för alla.