Ögonsjukvård är ett specialiserat område inom hälso- och sjukvård vilket kräver en kunskapsbaserad omvårdnad. Många patienter kontaktar sjukvårdsrådgivningen eller direkt till ögonmottagningar för att få hjälp med sina frågor. Fortfarande bemannas dock ögonmottagningar med allmänsjuksköterskor som saknar formell kompetens kring ögonsjukdomar. Patienten förväntar sig säker vård när hen söker vid akuta situationer därför behövs kunskap om allmänsjuksköterskans erfarenhet av telefonrådgivning inom ögonsjukvården. Syftet med studien var att belysa allmänsjuksköterskors upplevelse av telefonrådgivning för patienter som söker akut ögonsjukvård. Resultatet av intervjuerna med sex allmänsjuksköterskor analyserades med induktiv kvalitativ innehållsanalys. Två huvudkategorier framkom: Behov av kunskap för professionsutövning samt samarbetet med andra, Dessa kategorier delades sedan in i fem underkategorier, Brist på kunskap, brister i beslutsstöd, rådgivning via telefon, förväntningar från andra samt stöd från kollegor. Resultatet visade att respondenterna upplevde att telefonrådgivning var svårt och kunde leda till en ökad stress i arbetet men att det även var lärorikt. Respondenterna upplevde att de förväntades ha kunskap om ögonåkommor trots att de inte hade vidareutbildning, vilket skapade frustration och osäkerhet. Stöd från erfarna kollegor var en viktig del av arbetet och den största källan till kunskap. Det framkom att specifik utbildning inom telefonrådgivning samt ögonsjukvård är önskvärt. Detta kan ledas av den specialistutbildade ögonsjuksköterskan inom oftalmologisk omvårdnad. Fortsatt forskning behövs om innehållet i rådgivningen.

Bakgrund: Telefonrådgivning är en vårdinsats vars innehåll har blivit allt mer utökad och det krävs en högre kompetens för sjuksköterskor som arbetar med det. Sjuksköterskan måste kunna tolka och bedöma icke-verbal kommunikation samt lyssna aktivt. Kommunikationen mellan den vårdsökande och sjuksköterskan har en central betydelse, för att sjuksköterskan ska kunna bilda sig en uppfattning om symtomen och göra korrekta bedömningar. Syfte: Syftet med studien var att belysa vårdrelationen vid telefonrådgivning sett ur sjuksköterskans perspektiv. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes med totalt åtta vetenskapliga artiklar som inkluderades efter kvalitetsgranskningen, varav sju kvalitativa och en kvantitativ. Resultat: I analysen identifierades fyra kategorier: Att uppleva begränsning, Att vara lyhörd, Att känna sig utsatt och Att känna ansvar för den vårdsökande. De faktorer som identifierades som svårigheter för sjuksköterskan vid telefonrådgivning var kommunikationen och begränsningar på grund av att inte kunna se den vårdsökande. Detta medförde krav på lyhördhet under samtalet och sjuksköterskorna kände sig utsatta eftersom de kände ett ansvar för den vårdsökande. Slutsats: Det krävs att sjuksköterskorna inom telefonrådgivningen innehar en bred kompetens och stor erfarenhet eftersom det är ett svårt och utmanande arbete. Sjuksköterskan måste kunna bemöta och samtala med den vårdsökande för att skapa tillit i vårdrelationen.

Telefonrådgivning är en arbetsuppgift för sjuksköterskor i primärvården. Som sjuksköterska strävar man efter att skapa en bra kvalitet på varje samtal då man sitter i telefonrådgivningen. Men det lyckas tyvärr inte alltid då det är många faktorer som påverkar samtalen. Vad påverkar kvaliteten i telefonrådgivningen? Syftet med denna studie var att undersöka vilka faktorer som påverkar kvaliteten i telefonrådgivning. Studien baseras på 11 vetenskapliga artiklar. I analysen identifierades sex faktorer som fördelades på tre områden: faktorer i förhållande till sjuksköterska, faktorer i förhållande till uppringare och faktorer i förhållande till organisationen. I resultatdiskussionen lyfts betydelsen av kommunikativ teknik hos sjuksköterskan samt uppringare som upplevs av sjuksköterskan som svårare vårdmöten och sjuksköterskans arbetsmiljö i telefonrådgivning och sjuksköterskans upplevelse av att vara utsatt.

Bakgrund: Ett av sjuksköterskans och distriktssköterskans ansvarsområde är att fatta beslut som ger individer möjlighet till att förbättra, bibehålla eller återfå sin hälsa. Sjukvårdsrådgivning är en del av sjuksköterskans och distriktssköterskans arbete och utförs både via telefon och inom e-hälsa. E-hälsa innebär att använda digitala verktyg för att uppnå och bibehålla hälsa. Tydlig och korrekt kommunikation är viktigt för att uppnå en säker hälso- och sjukvård. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors och distriktssköterskors erfarenheter av att arbeta med rådgivning via telefon och e-hälsa.Metod: Systematiskt genomförd litteraturstudie med kvalitativ syntes. Totalt inkluderades 15 artiklar. Huvudresultat: Tre övergripande kategorier framkom: Sjuksköterskornas upplevda arbetssituation, Sjuksköterskornas erfarenhet av kommunikation och Sjuksköterskornas stöd och behov för arbetet. Arbetet präglades av ökad arbetsbelastning, tidsbrist, känslor av stress och oro. Olika strategier och hinder i kommunikationen med vårdsökande framkom som avgörande för interaktionen. Resultatet belyser också sjuksköterskans och distriktssköterskans behov av stöd i olika former samt reflektion med kollegor. Slutsats: Rådgivning via telefon och e-hälsa har visat sig frambringa olika slags känslor. Allt från ökad arbetsbelastning med upplevelser av stress, oro och tidsbrist till att sträva efter en felfri interaktion genom god kommunikation med vårdsökande. Stöd och feedback från verksamheten var uppskattat samtidigt som kontinuerlig utbildning och utveckling inom rådgivning var önskat. Denna studies resultat kan bidra till att sjuksköterskornas och distriktsköterskornas arbetssituation uppmärksammas, vilket i sig kan leda till en förändring och förbättring av arbetsmiljön samt arbetstillfredsställelse

Bakgrund: Telefonrådgivning är en tjänst som förenklar tillgången till vård och ökar i popularitet i flertal länder. Vårdtagare som ringer har förväntningar på tjänsten och sjuksköterskor har till uppgift att på ett tillförlitligt sätt tillgodose god vård, ibland med begränsat underlag för bedömning. Metod: En systematisk litteraturstudie med en beskrivande syntes utfördes och baserades på 11 vårdvetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av telefonrådgivning. Resultat: Tre teman framkom genom analysen; Erfarenheter av att vara i behov av stöd, Erfarenheter av kommunikationens betydelse vid telefonrådgivning samt Erfarenheter av att utföra ett betydelsefullt arbete. Det framkom att sjuksköterskorna ansåg att arbetet med telefonrådgivning var givande, varierande och bidrog till ökad kompetens. De erfor utmaningar i kommunikationen med vårdtagare gällande språket, att få andrahandsinformation och av att inte kunna se vårdtagare. Det framkom även att arbetet var självständigt och ansvarsfullt med begränsade resurser och brist på återkoppling. Slutsats: Det uppstod krav på kunskap och erfarenhet, vilket gör att tillgång till utbildning bör finnas för sjuksköterskor. Osäkerheter i den ensamma rollen som telefonrådgivare gör att sjuksköterskor bör få tillgång till mer återkoppling i sitt arbete. Det framkom även att en förbättring gällande organisatoriska resurser bör tillgå sjuksköterskor.

Bakgrund: Telefonrådgivning är vanligt förekommande inom hälso- och sjukvården. Det finns begränsad tillgång till studier riktade mot psykiatrisk vård då flertalet studier riktas mot primärvården. Tidigare forskning beskriver svårigheter med omvårdnad över telefon då kommunikationen begränsas. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av [LWG1] telefonrådgivning inom psykiatrisk vård. Metod: Kvalitativ metod med induktiv och manifest ansats. Semistrukturerade intervjuer med åtta sjuksköterskor på en basenhet i Mellansverige som analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Redovisas i fem kategorier: Att vara tillgänglig, Att har rätt kompetens, Att vara flexibel, Att känna osäkerhet och Utmaningen i att vara beroende av andra. Slutsats: Telefonrådgivning inom psykiatrisk vård är en komplex arbetsuppgift som kräver formell kompetens och klinisk erfarenhet samt goda kunskaper i bemötande och en kännedom om verksamheten. Tidsbegränsade samtal är inte anpassade för de komplexa fallen och sjuksköterskorna behöver sin tid för att inte riskera att göra felbedömningar eller missa relevant information. Tillgängligheten begränsas för patienter med nedsatt kognitiv förmåga. Osäkerheten som uppstår hos sjuksköterskorna kopplas till att inte ha mandat att hjälpa patienten fullt ut, vilket leder till en etisk stress.

Bakgrund: Telefonen är ett kommunikativ redskap som till fortsatt stor del användas idag, när personer ute i samhället behöver hälso-och sjukvårdsråd. Man kan definiera telefonrådgivning som praxis att tillhandahålla en komponent av telefonrådgivning som fokuserar på att bedöma, prioritera och referera till korrekt vårdnivå samt att identifiera orsaken och skyndsamheten av vårdsökarens behov. Svårigheter med telefonrådgivning för sjuksköterskor kan vara att man inte ser patienten som man samtalar med Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors och distriktsköterskors erfarenheter av telefonrådgivning. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes med databassökningar i Cinahl och Pubmed. Studien består av 12 vetenskapliga artiklar av kvalitativ, kvantitativ och mixmetod ansatts. Artiklarnas innehåll hade kritiskt granskat utifrån deras relevans mot syftet. Resultat: Tre övergripande kategorier framkom: Erfarenheter av kommunikation, Erfarenheter av krävande patientmöten och Erfarenheter av organisationen samt 12 subkategorier som belyser dessa svårigheter. Diskussion: I resultat så framkom det olika aspekter som telefonrådgivningssjuksköterskan fick hantera i samband med telefonrådgivningstillfället. Telefonrådgivningssjuksköterskans erfarenheter av att lyssna och ställa öppna medicinska frågor belystes som en bidragande faktor till att säkerhetsställa att korrekt information blivit utbytt mellan parterna. Det fanns många faktorer som kunde försvåra telefonrådgivningssamtalet så som krävande patienten men också telefonrådgivningssjuksköterskans egen arbetsmiljö. Slutsatser: Telefonrådgivningssjuksköterskornas erfarenheter av att arbeta med telefonrådgivning är att det förekommer många patientmöten som medför svårigheter för telefonrådgivningssjuksköterskan att hantera.

Telefonrådgivning av distriktssköterskor är en växande verksamhet. Att möta vårdsökande genom telefonmöten tillhör distriktssköterskans vardag. Emellertid finns det ett behov av mer kunskap om telefonmötet ur ett patientperspektiv, för att bättre kunna förstå de vårdsökandes behov och för att kunna utveckla verksamheten. Syftet med vår studie var att beskriva vårdsökandes upplevelser av mötet med telefonsjuksköterskan på vårdcentral. Studien genomfördes med hjälp av en kvalitativ intervjustudie där datamaterialet utgjordes av åtta intervjuer med vårdsökande som hade fått telefonrådgivning av vårdcentral. Datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras med fem kategorier enligt följande: Inbjudande, Interpersonellt, Professionellt, Otillgängligt och Avvisande. Resultatet kan förstås som att telefonmötet är Både inbjudande och avvisande. Slutsatsen är att det är tillfälligheter som avgör hur telefonmötet utfaller i samband med telefonrådgivning på vårdcentral. Det är den individuella telefonsjuksköterskan som sätter sin personliga prägel på telefonmötet och avgör graden av professionalitet. Det bör finnas utrymme för lyhördhet och empati för att ett gott telefonmöte skall kunna skapas. Upplevelsen påverkas vidare av hur samstämmiga de egna förväntningarna och de egna behoven är med det vårdmöte som telefonsjuksköterskan erbjuder. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Titel: Distriktssköterskor upplevelser av telefonrådgivning till föräldrar, vars barn är sjuka. Bakgrund: Distriktssköterskor bemannar ofta vårdcentralernas telefonrådgivningar. Det är många föräldrar som ringer dit när deras barn blir sjuka. Ofta vill de ha stöd och rådgivning, men ibland behöver de också träffa en läkare. Det ställs stora krav på distriktssköterskan vid den här typen av rådgivning, då han/hon förväntas göra rätt bedömning och fatta rätt beslut. Distriktssköterskan är ensam ansvarig för besluten som fattas, och kan ibland känna sig utlämnad i sitt arbete. Syfte: Att belysa distriktssköterskors upplevelser av telefonrådgivning till föräldrar, vars barn är sjuka. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Sju distriktssköterskor intervjuades genom semistrukturerade intervjuer. Datamaterialet analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: I analysen sammanställdes datamaterialet i tre huvudkategorier och åtta underkategorier. I huvudkategorin Komplexiteten vid bemötandet under samtalet  framkom att föräldrarnas oro ofta påverkade samtalet i stor utsträckning. Under huvudkategorin Utmaningar i telefonrådgivningen framkom att distriktssköterskorna upplever att de arbetar utifrån både uttalade och outtalade krav. Bristen på läkartider utgjorde en särskild faktor som påverkade i vilken utsträckning egenvårdsråd gavs. Telefonrådgivning till människor från andra länder var något alla distriktssköterskor upplevde som en särskild utmaning, då både språkförbistringar och annan kulturell bakgrund gjorde att egenvårdsråden inte alltid togs emot väl. Trivselkänslorna vid telefonrådgivning till föräldrar påverkades av flera faktorer, där det kollegiala stödet var viktigt för distriktssköterskorna. Det gjorde att de lättare kunde bearbeta jobbiga situationer och därmed öka sitt välbefinnande. Slutsats: Distriktssköterskorna upplevde att de arbetade utifrån en rad såväl uttalade som outtalade krav i arbetet med telefonrådgivning till föräldrar, vars barn är sjuka. Rådgivningsstödet utgjorde många gånger i trygghet. De upplevde även att de ofta utsattes för utmaningar, och trots att de ibland hamnade i stressiga situationer kände de sig ändå inte konstant stressade.

Bakgrund: Telefonrådgivning inom hälso- och sjukvård förekommer runt om i världen och är ett enkelt sätt för patienten att komma i kontakt med vården. Bedömningsprocessen i telefonrådgivning försvåras på grund av att sjuksköterskan inte ser patienten vilket ställer krav på en bred kunskap. Telefonrådgivning gör det möjligt för sjuksköterskan att utföra omvårdnadsarbete utan att fysiskt träffa patienten. Syfte: Att beskriva sjuksköterskan upplevelse av telefonrådgivning. Metod: En litteraturöversikt baserad på 11 artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Tre kategorier framkom ur analysen; Känslor av arbetet, Patientmötet i telefonrådgivning och Att göra egna bedömningar. Kategorierna understödjs av sammanlagt sju underkategorier. Diskussion: Sjuksköterskan upplever arbetet i telefonrådgivning som stressigt vilket kan påverka den vårdande relationen med patienten. Vid bedömning över telefon ställer sjuksköterskan mer frågor än vid ett fysiskt möte för att skapa sig en förståelse för patientens livsvärld. Detta kan leda till en mer individanpassad vård för patienten. Slutsats: Sjuksköterskan känner att arbetet i telefonrådgivning är stimulerande och givande. Den vårdande relationen är avgörande för hur sjuksköterskan känner för sitt arbete. Sjuksköterskan upplever dock vissa svårigheter, en av dessa är att fatta beslut och göra bedömningar utan att se patienten. / Background: Telephone counseling exists worldwide and it’s a easy way for the patient to come in contact with care.  The assessment process is made more difficult because the nurse can’t see the patient, which requires a broad knowledge. Telephone counseling is making it possible for the nurse to perform the nursing work without physically meet the patient. Aim: To describe the nurse's experience of telephone counseling. Method: A literature review based on 11 articles with qualitative approach. Results: Three categories emerged from the analysis; The sense of work, Meeting the patient in the telephone counseling and Doing your own assessments. The categories is supported a total of seven subcategories. Discussion: Nurses experience the work in telephone counseling as stressful, which can affect the caring relationship with the patient. In the assessment over the telephone the nurse ask more questions than at a physical meeting to create an understanding of the patient's life-world. This can lead to a more individualized care for the patient. Conclusion: The nurse feels that the work in telephone counseling is stimulating and rewarding. The caring relationship is crucial to how the nurses feel about their work. The nurse is experiencing some difficulties, one of these is to make decisions and an assessment without seeing patient.