Syfte Syftet med studien är att bidra med kunskap kring lärares upplevelser av att använda kooperativt lärande i den tidiga läs- och skrivutvecklingen, samt att få ta del av deras upplevelser av fördelar och nackdelar med att undervisa på detta sätt. Frågeställningar  Hur utformar lärarna den tidiga läs- och skrivundervisningen? Hur använder lärarna kooperativt lärande i läs- och skrivundervisningen? Vilka effekter ser lärarna av att använda kooperativt lärande i läs- och skrivundervisningen? Hur upplever lärarna att arbetssättet passar elevers olika förutsättningar? Teorier Den teoretiska grunden i studien vilar framför allt på några delar inom det sociokulturella perspektiv, KASAM och inkludering. Det kommer att tas upp generella tankar inom det sociokulturella perspektivet och sedan titta lite närmare på den proximala utvecklingszonen och scaffolding.  Metod Studien är inspirerad av en fenomenologisk metodansats där det empiriska materialet består av semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Dokumentationen består av videoupptagningar som sedan har transkriberats i sin helhet. Resultat Lärarna som ingick i studien hade en enig upplevelse av att kooperativt lärande var ett gynsamt förhållningssätt till undervisning. De ansåg att koopertivt lärande var bra på många olika plan. Dels för att eleverna skulle ha möjlighet att utveckla sina kunskaper och sina sociala förmågor på bästa sätt. Lärarnma var eniga om att det var ett arbetssätt och förhållningsätt till lärande som var gynnsamt för de flesta eleverna. Genom att arbeta på detta sätt var det lätt att göra anpassningar och eleverna stöttade varandra, vilket fördjupade deras kunskaper, menade lärarna. Respondenterna ansåg att arbetssättet ledde till stora vinster i den sociala utvecklingen hos elever vilket i sin tur även bidrog till ett gott klassrumsklimat. Dock såg några av dem svårigheteri de grupper där det fanns många elever med svårigheter att samarbeta. De kunde även se att det ibland blev rörigt och högljutt vilket var svårt att hantera för vissa elever. Några av lärarna menade även att planeringen av undervisningen blev tyngre eftersom det blev fler moment som skulle förberedas.

Denna studie jämför ett forminriktat och ett funktionellt perspektiv på läs- och skrivundervisning under de första skolåren. Befintlig forskning tenderar att fokusera på äldre elever, vilket skapar ett forskningsglapp för undervisningen av yngre elever. Studien diskuterar olika diskurser om läs- och skrivundervisning från 1970-talet och framåt, och kopplar dessa till dagens syn på svenskans läs- och skrivundervisning. Studien tar även upp historiska fokuspunkter och reaktioner på vad som ansetts viktigt inom detta område. Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur lärare ser på, och arbetar med läs- och skrivundervisning i årskurs ett utifrån utvalda delar av Wittingmetoden. Studien undersöker också hur lärarna arbetar med kompletterande undervisning till dessa delar av Wittingmetoden. Mina frågeställningar berör hur arbetet med läs- och skrivundervisning i klassrummet, tillsammans med lärares samtal, kan kopplas samman med literacydiskurser. Detta visar i sin tur på formativa eller funktionella undervisningsstrategier. Literacydiskurserna är en under denna studie kompletterad och bearbetad modell av de skrivdiskurser som Ivaniĉ (2004) observerat, samt det ramverk hon utarbetat. En bearbetad modell av Sturks (2023) observationsschema ingår även i denna studie. Resultatet visar att många olika literacydiskurser är synliga under läs- och skrivundervisningen både under observationer och intervjuer. Wittingmetodens strukturerade arbetssätt lägger stort fokus på en färdighetsdiskurs, men även en processdiskurs var lika framträdande. Lärarnas sätt att arbeta med Wittingmetoden visar därav att många diskurser samverkar simultant inom undervisningen. Detta innebär att lärarna ej enbart arbetade forminriktat trots att de utgick från Wittingmetoden. Det fanns istället flera inslag som visade på ett färdighetsinriktat perspektiv på läs- och skrivinlärning.

No description available.