<p>I detta examensarbete har Stockholmsbörsens historiska utveckling under perioden 1919 – 2003 analyserats. Arbetet har genomförts med handledning från SEB Enskilda Banken och Institutionen för produktionsekonomi vid Linköpings tekniska högskola.</p><p>De viktigaste resultaten som dras ur detta arbete grundar sig främst på statistisk analys av historiska tidsserier över totalavkastning, direktavkastning, inflation och BNP-tillväxt. Först har Stockholmsbörsens totalavkastning analyserats och dess egenskaper presenterats. Här kan nämnas att utdelningarna spelat en stor roll för den historiska totalavkastningen, återinvesterade utgjorde dessa cirka 62 procent av den årliga reala totalavkastningen på 6,6 procent under perioden 1919 – 2003.</p><p>Vidare har Stockholmsbörsens direktavkastning och dess betydelse som värderingsmått studerats. Dessa analyser har utgått från publicerade undersökningar som berört den svenska marknaden och har sedan kompletterats med delvis egenutvecklade modeller av tydlig ad-hoc karaktär. Inget statistiskt signifikant samband kan konstateras mellan värderingen av Stockholmsbörsen och den reala totalavkastning som marknaden uppvisat i efterhand. Endast vissa indikationer på att en låg värdering (hög direktavkastning) medfört en högre efterföljande avkastning konstateras. Den svenska marknadens predikterbarhet utifrån olika värderingsmått verkar sammanfattningsvis ha varit låg eller obefintlig och därmed har marknaden i detta avseende inte uppvisat några tydliga tecken på att vara ineffektiv.</p><p>En amerikansk modell avsedd för att beräkna en framtida objektivt förväntad avkastning har även replikerats för svenska förhållanden. Denna modell utgår från den rådande direktavkastningen vid ingången av varje år under perioden 1929 – 2003. Den förväntade avkastningen har därefter beräknats som direktavkastningen adderad med olika bedömningar av den framtida utdelningstillväxten. Det konstateras att modellen, trots de justeringar som genomförts för svenska förhållanden, genererar en förväntad avkastning som inte bedöms besitta samma tillförlitlighet som på den amerikanska marknaden. Förklaringen till detta ses främst i att den svenska direktavkastningen har haft en betydligt lägre prognosförmåga (för efterföljande totalavkastning) än den amerikanska. En annan viktig bidragande faktor är att Stockholmsbörsens utveckling under längre perioder avvikit från tillväxten i fundamentala faktorer (såsom BNP per capita i fasta priser). Även i det sistnämnda avseendet konstateras betydande skillnader mellan den svenska och den amerikanska marknaden.</p><p>Utöver den bedömning av Stockholmsbörsens effektivitet som gjorts i samband med att direktavkastningens eventuella prognosvärde studerats diskuteras marknadseffektivitet ur en annan synvinkel. Det konstateras att det finns empiririska belägg för att marknaden har uppvisat en tendens till att överreagera och därmed pressat marknadspriserna för högt eller för lågt i relation till utvecklingen av efterföljande utdelningar. Det vill säga att volatiliteten i ett marknadsprisindex varit för hög jämfört med hur de underliggande företagen utvecklats i efterhand. Det sistnämnda har bidragit till att Stockholmsbörsens effektivitet har ifrågasatts i detta avseende.</p>

I detta examensarbete har Stockholmsbörsens historiska utveckling under perioden 1919 – 2003 analyserats. Arbetet har genomförts med handledning från SEB Enskilda Banken och Institutionen för produktionsekonomi vid Linköpings tekniska högskola. De viktigaste resultaten som dras ur detta arbete grundar sig främst på statistisk analys av historiska tidsserier över totalavkastning, direktavkastning, inflation och BNP-tillväxt. Först har Stockholmsbörsens totalavkastning analyserats och dess egenskaper presenterats. Här kan nämnas att utdelningarna spelat en stor roll för den historiska totalavkastningen, återinvesterade utgjorde dessa cirka 62 procent av den årliga reala totalavkastningen på 6,6 procent under perioden 1919 – 2003. Vidare har Stockholmsbörsens direktavkastning och dess betydelse som värderingsmått studerats. Dessa analyser har utgått från publicerade undersökningar som berört den svenska marknaden och har sedan kompletterats med delvis egenutvecklade modeller av tydlig ad-hoc karaktär. Inget statistiskt signifikant samband kan konstateras mellan värderingen av Stockholmsbörsen och den reala totalavkastning som marknaden uppvisat i efterhand. Endast vissa indikationer på att en låg värdering (hög direktavkastning) medfört en högre efterföljande avkastning konstateras. Den svenska marknadens predikterbarhet utifrån olika värderingsmått verkar sammanfattningsvis ha varit låg eller obefintlig och därmed har marknaden i detta avseende inte uppvisat några tydliga tecken på att vara ineffektiv. En amerikansk modell avsedd för att beräkna en framtida objektivt förväntad avkastning har även replikerats för svenska förhållanden. Denna modell utgår från den rådande direktavkastningen vid ingången av varje år under perioden 1929 – 2003. Den förväntade avkastningen har därefter beräknats som direktavkastningen adderad med olika bedömningar av den framtida utdelningstillväxten. Det konstateras att modellen, trots de justeringar som genomförts för svenska förhållanden, genererar en förväntad avkastning som inte bedöms besitta samma tillförlitlighet som på den amerikanska marknaden. Förklaringen till detta ses främst i att den svenska direktavkastningen har haft en betydligt lägre prognosförmåga (för efterföljande totalavkastning) än den amerikanska. En annan viktig bidragande faktor är att Stockholmsbörsens utveckling under längre perioder avvikit från tillväxten i fundamentala faktorer (såsom BNP per capita i fasta priser). Även i det sistnämnda avseendet konstateras betydande skillnader mellan den svenska och den amerikanska marknaden. Utöver den bedömning av Stockholmsbörsens effektivitet som gjorts i samband med att direktavkastningens eventuella prognosvärde studerats diskuteras marknadseffektivitet ur en annan synvinkel. Det konstateras att det finns empiririska belägg för att marknaden har uppvisat en tendens till att överreagera och därmed pressat marknadspriserna för högt eller för lågt i relation till utvecklingen av efterföljande utdelningar. Det vill säga att volatiliteten i ett marknadsprisindex varit för hög jämfört med hur de underliggande företagen utvecklats i efterhand. Det sistnämnda har bidragit till att Stockholmsbörsens effektivitet har ifrågasatts i detta avseende.

Denna studie undersöker förändringen i IAS 1 år 2009 där det bestämdes att totalresultat måste inkluderas i finansiella rapporter, för att redovisningen på så vis ska följa clean surplus accounting och kongruensprincipen. Syftet med studien är att se vilken inverkan förändringen har haft på börsvärdet i svenska börsnoterade bolag, med andra ord dess värderelevans. För att få klarhet kring syftet har regressioner genomförts för att jämföra de olika resultatmåtten under åren 2008 och 2010 utifrån deras samband med totalavkastning. Undersökningens urval har utgått från bolag listade på Stockholmsbörsen (OMXS30), som efter diverse kriterier mynnade ut i 50 bolag. Resultaten från regressionerna tyder på att förändringen har givit önskad effekt och att totalresultat de facto är ett mer lämpligt mått än nettoresultat plus dirty surplus accounting flows när det kommer till att förklara ett bolags börsvärde.

In this essay we have been studying the development of investment companies that is traded at Mid Cap and Large Cap at the Stockholm stock market. We took out five investment companies at random from the mentioned markets above. We used these companies as benchmarking for the study. To measure the development we looked at the change in the stock price and the total yield over the given time period, we then compared these to three random portfolios of 8 stocks each and the index called Six-Return index. All the companies in the random portfolios have another type of owner structure and lack Investment Company as a big owner. Those companies have a more divided ownership. In the essay we also look at the yield with consideration to the risk that is taken in the given investment in forms of Sharpe ratio and standard deviation for each portfolio. To get some extra insight we have interviewed Investor AB and Investment AB Latour. Both companies are leading investment companies in Sweden. The time period for the essay is 10 years and is stretching from 2004-01-01 until 2014-01-01. The results from the paper are that investment companies in general had a higher yield then the index and portfolios that was used as comparison. The results for the investment companies are better in terms of change in stock price and in yield but also with the consideration of the risk. The explanation of the results lies in several variables where the active ownership of the investment companies is the major part of the explanation and net asset discount together with the high dividend is another part. With these result investment companies is supposedly a very good investment for t hose that can’t beat the market, which would mean a great deal of all investors. / I denna uppsats studeras utvecklingen hos investmentbolag som handlas via Stockholmsbörsen på Mid Cap och Large Cap. Fem investmentbolag slumpades fram ifrån dessa listor och har sedan använts som jämförelsebolag. För att mäta deras utveckling har vi studerat kursförändringen samt totalavkastningen och jämfört dessa med slumpmässiga portföljer samt SIX Return index. De slumpmässiga portföljerna består av bolag utan något investmentbolag som större huvudägare. Detta resulterar i att de flesta bolagen i slumpportföljerna har ett mer splittrat ägande. I uppsatsen undersöker vi även avkastningen med hänsyn till risk i form av Sharpekvoter och standardavvikelse för varje portfölj. För att få en extra insyn i investmentbolagen har vi intervjuat Investor AB samt Investment AB Latour som är två ledande investmentbolag i Sverige. Studien tittar på en tidsperiod om 10 år mellan 2004-01-01 och 2014- 01-01. Det resultat som framkommit under studien är att investmentbolagen generellt sett har avkastat bättre än sina finansiella jämförelseobjekt. Detta med avseende på kursförändring och totalavkastning men även med hänsyn till risk. Förklaringen till detta ligger i ett antal variabler där investmentbolagens aktiva ägande är den största orsaken och substansrabatten i kombination med hög utdelning är ytterligare en orsak. Detta innebär att en portfölj med investmentbolag är en väldigt bra sparform överlag men framförallt för den som vill spara i aktier men saknar förkunskaper.

Syftet med denna studie var att förklara olika konjunkturlägens påverkan på totalavkastningen samt den riskjusterade avkastningen för tre olika investeringsstrategier. Dessa var Stock Selection for the Defensive Investor samt indexen OMX Stockholm 30 och OMX Stockholm Small Cap Price Index. Den förstnämnda strategin utgår ifrån det 14:e kapitlet i Benjamin Grahams bok, The Intelligent Investor. Genom att ställa höga krav på faktorer som lönsamhet, kontinuitet av utdelningar och låg värdering m.m. filtrerar denna aktiva investeringsstrategi bort många bolag och lämnar kvar stabilare bolag med lägre risk. OMX Stockholm Small Cap Price Index valdes eftersom det innehåller helt andra sorters bolag än Stock Selection for the Defensive Investor, vilket är småbolag. OMX Stockholm 30 valdes i sin tur för att bolagen i detta index, likt de Stock Selection for the Defensive Investor väjer ut, är stora bolag som ofta associeras med lägre risk. Detta genomfördes med syftet att hitta större kontraster mellan strategierna. Dessa strategier undersöktes under lågkonjunkturen 2007-2011, högkonjunkturen 2016-2019 samt under 15-årsperioden 2007-2021. Avkastningarna mättes i totalavkastning och CAGR medan deriskjusterade avkastningarna mättes med hjälp av Sharpekvot, Treynorkvot samt Jensen’s Alpha. Denna studie kom fram till att totalavkastningen för de olika strategierna skiljer sig åt mellan de olika perioderna. OMXS30 genererade högst totalavkastning under lågkonjunkturen medan OMXSSCPI genererade högst avkastning under både högkonjunkturen och under 15-årsperioden. Resultaten för de riskjusterade måtten visade på att det inte fanns någon statistisk signifikant skillnad mellan strategierna, vilket indikerar att skillnaderna i totalavkastningen beror på den risk som tas. / This study aimed to explain the impact of different economic conditions on the total return and riskadjusted return of three investment strategies: Stock Selection for the Defensive Investor, OMXStockholm 30, and OMX Stockholm Small Cap Price Index. The first strategy is based on the 14th chapter of Benjamin Graham's book, "The Intelligent Investor." By demanding high profitability, dividend continuity, low valuation, and other criteria, this active investment strategy filters out manycompanies and focuses on more stable companies with lower risk. OMX Stockholm Small Cap Price Index was chosen because it includes a different set of companies compared to Stock Selection for the Defensive Investor, specifically small-cap companies. On the other hand, OMX Stockholm 30 was selected because the companies in this index, similar to those preferred by Stock Selection for the Defensive Investor, are large companies often associated with lower risk. This was done in orderto identify more significant contrasts between the strategies. These strategies were examined during the recession 2007-2011, the economic boom 2016-2019, and a 15-year period 2007-2021. Returns were measured in terms of total return and compound annual growth rate (CAGR), while risk-adjusted returns were assessed using the Sharpe ratio, Treynor ratio, and Jensen's Alpha. This study found that the total returns of the different strategies varied across the different periods. OMX Stockholm 30 generated the highest return during the low economic cycle, while OMX Stockholm Small Cap Price Index produced the highest return during both the high economic cycle and the 15-year period. The results for the risk-adjusted measures indicated no significant differences between the strategies, suggesting that the variations in total returns are attributable to the level of risk undertaken.

The medical device industry has seen rapid growth in recent years, and the increasing valuations has caught the attention of investors. Although their growth has outpaced many indices, medical device companies’ reliance on capital to finance research, patents, and clinical testing to reach pre-market approval makes due-diligence and the investment research process especially complex. Investors frequently rely on intuition when making investment decisions and it would therefore be particularly valuable if there was a way to accurately predict future returns. Although stock return prediction and market anomalies are a frequently debated topic among finance researchers, unlike other studies which look at whole markets this study looks at a particular subset of companies. This study looks at 63 recently listed medical device companies in the US market to analyze the predictability of future shareholder returns. The metrics analyzed are some of the most common quantitative metrics used by investors. A multiple linear regression model is used to determine if the metrics can predict future total returns, and abnormal returns. An interview was conducted with an industry investment expert to get more insight in the sector and to evaluate the chosen metrics. This study also examines the same data set during two eras; predictability before and after the financial crisis in 2009, to see if predictability is constant over time. The findings show that free cash flow yield is the only statistically significant variable in the model. This implies that if a recently listed medical device company has a negative free cash flow yield for one year, it will have a positive return the following year. From the analysis on the two eras, before and after 2009, predictability is found to be lower after the financial crisis. / Den medicintekniska industrin har sett snabb tillväxt de senaste åren och de ökande värderingarna har lockat investerarnas intresse. Även om deras tillväxt har överträffat många index, innebär medicintekniska företags beroende av kapital för att finansiera forskning, patent och kliniska tester för att nå godkännande före marknaden en särskilt komplicerad besiktnings- och analyseringsprocess. Investerare förlitar sig ofta på intuition när de fattar investeringsbeslut och det skulle därför vara synnerligen värdefullt om det fanns ett sätt att noggrant förutsäga framtida avkastning. Även om aktieavkastnings förutsägbarhet och marknadsavvikelser är ett ofta diskuterat ämne bland finansforskare, undersöker denna studie en viss undergrupp av företag till skillnad från andra studier som undersöker hela marknader. Denna studie analyserar 63 nyligen börsnoterade medicintekniska företag på den amerikanska marknaden för att analysera förutsägbarheten av framtida aktieägaravkastning. Mätvärdena som analyseras är några av de vanligaste kvantitativa mätvärdena som används av investerare. En multipellinjär regressionsmodell används för att avgöra om måtten kan förutsäga framtida totalavkastning och abnorm avkastning. En intervju genomfördes med en expert på investeringar inom denna sektor för att få mer insikt och för att utvärdera de valda variablerna. Denna studie undersöker också samma datauppsättning under två epoker; förutsägbarhet före och efter finanskrisen 2009, för att se om förutsägbarheten är konstant över tid. Resultaten visar att fri kassaflödesavkastning är den enda statistiskt signifikanta variabeln i modellen. Detta innebär att om ett nyligen börsnoterat medicintekniskt företag har en negativ avkastning på fritt kassaflöde under ett år, kommer det att ha en positiv aktieavkastning året därpå. Från analysen av de två epokerna, före och efter 2009, visar sig förutsägbarheten vara lägre efter finanskrisen.