Bakgrund Antalet invandrare som kommer till Sverige har ökat de senaste åren. Sjuksköterskor i vården stöter allt mer på patienter med kulturella och språkliga skillnader. Ett bra möte mellan sjuksköterska och patient, där båda kan förstå varandra, är viktigt för att få en god och säker vård. Det är av stor vikt att sjuksköterskor har kunskap om transkulturell omvårdnad för att möta patientens unika behov på vägen mot hälsa. Syfte Syftet var att belysa språkbarriärer i mötet mellan sjuksköterska och patient med kulturella och språkliga skillnader.  Metod En litteraturöversikt valdes som metod för att göra en sammanställning av tidigare gjord forskning kring det valda ämnet. Totalt 17 vetenskapliga artiklar inkluderades.  Resultat I resultatet framkom tre kategorier: språkbarriär, kulturell kompetens samt brist och tillgång till tolk. De tre kategorierna delas in i tre subkategorier format i en tabell. Resultatet visade vidare att språkbarriären utgjorde det största hindret i kommunikationen mellan sjuksköterskan och patient med invandrarbakgrund. Kulturell kompetens och brist och tillgång till tolk, var två andra hinder av betydelse i kommunikationen.  Slutsats För att kunna ge god omvårdnad behöver sjuksköterskan kommunicera med patienten och dessutom ha en viss förståelse för patientens kulturella bakgrund. Det är viktigt att sjuksköterskor får utbildning inom transkulturell omvårdnad. Med mer kunskap i ämnet kan förhoppningsvis ömsesidiga missförstånd och frustration därav minskas samt förebyggas. För att få en säkrare vård, kunna känna trygghet och undvika missuppfattningar är det viktigt att engagera en professionell tolk i sjuksköterskans möte med patienten.

Bakgrund En fjärdedel av barn i Sverige har utländsk bakgrund, de har enligt Barnkonventionen (2020) samma rättigheter som barn till svenskfödda. Primärvården är oftast deras första kontakt med svensk hälso- och sjukvård, vilket ställer krav på sjuksköterskor som bär ansvar i att tillgodose och möjliggöra jämlik vård. Ojämlikheter i vården kan dock uppstå och beror ofta på kommunikationsbarriärer i mötet.  Syfte Syftet var att beskriva primärvårdssjuksköterskors erfarenheter av kommunikationsbarriärer i mötet med barn till utrikesfödda föräldrar. Metod Studien genomfördes med kvalitativ design med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sjuksköterskor inom primärvården i Västsverige. Intervjuerna analyseradesmed kvalitativ innehållsanalys. Resultat Sjuksköterskor inom primärvården har i möten med barn och deras utrikesfödda föräldrar verktyg för att överbrygga kommunikationsbarriärer, bland annat genom att hantera dialogen med föräldrarna och navigera barriärer som uppstår. Sjuksköterskor kan även identifiera kulturen och finna sätt att kommunicera och utveckla behovet av mer utbildning och beredskap inför dessa möten. På så sätt även bära ansvaret och känslorna i uppdraget mot en mer jämlik vård. Genom arbetet med kommunikationsbarriärer ser sjuksköterskan till att barnets rätt till god hälsoutveckling tillgodoses, och bidrar till att utveckla kunskap om kommunikationsbarriärer och vägen framåt med det hälsofrämjande arbetet. Slutsats Ur olika perspektiv har kommunikationsbarriärer lyfts i tidigare forskning både internationellt som nationellt. Men mer kunskap om lösningar kring kommunikationsbarriärer behövs frånbarnets perspektiv. Forskning behöver riktas mer på hur man kan arbeta kring problemet, inkludera barnet och blicka framåt / Background A quarter of children in Sweden have a foreign background, according to the Convention onthe Rights of the Child (2020) all children own the same rights. Primary care is usually their first contact with Swedish healthcare, which places demands on nurses who are responsible for providing and enabling equal care. However, inequalities often arise due to communication barriers in the meeting. Purpose The purpose was to describe primary care nurses' experiences of communication barriers in the meeting with children of foreign-born parents.  Method The study was conducted with a qualitative design and an inductive approach. Semistructured interviews were conducted with nurses in primary care in western Sweden. The interviews were analyzed with a qualitative content analysis according. Results In caring for children of foreign-born parents, nurses in primary care possess tools for bridging communication barriers. By navigating the dialogue and identifying the culture and finding ways to communicate can enable preparedness for the task. Thus nurses can bear the responsibility and feelings in the mission towards a more equal care for the child. By overbridging communication barriers, nurses are able to cherish for the child's rights and increase knowledge of the phenomenon. Conclusion Communication barriers have been lifted worldwide in previous research. More knowledge concerning solutions for communication barriers is needed from the child's perspective. Research needs to focus more on how to work around the problem with a drive forward.

BakgrundPå grund av olika omständigheter tvingas allt fler människor fly från sina ursprungsländer, vilket leder till att allt fler länder blir mångkulturella. Ett mångkulturellt samhälle återspeglas i sin tur inom hälso- och sjukvården. Sjuksköterskor ställs inför stora utmaningar i vården av patienter som har andra kulturella bakgrunder. Därför är det viktigt att sjuksköterskor är kulturellt kompetenta samt kan kommunicera med patientersom inte har samma språk och kultur. SyfteSyftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av transkulturell omvårdnad bland vuxna patienter. MetodEn litteraturöversikt som är baserad på 15 vetenskapliga artiklar genomfördes. Insamlingen av data gjordens genom att använda databaser PubMed och CINAHL ResultatResultatet av studien påvisade att sjuksköterskor står inför flera utmaningar inom området transkulturell omvårdnad vilken inkluderar bristande kulturkompetens, kommunikationsbarriärer, fördomar och individuella värderingar. Det blev tydligt att tillräcklig kulturell kompetens, effektiv kommunikation, respekt och ett välkomnande bemötande utgör betydande och avgörande faktorer för att kunna tillhandahålla meningsfull och värdig omvårdnad till patienter med en annan kulturell bakgrund. SlutsatsSjuksköterskor står inför utmaningar i vården av patienter med olika kulturella bakgrunder, vilket kan leda till osäkerhet och missförstånd. För att säkerställa kvalitativ vård behöver sjuksköterskor öka sin kunskap om transkulturell omvårdnad och utveckla effektiva kommunikationsstrategier. / Background Due to various circumstances, more and more people are forced to flee their countries of origin, which leads to more and more countries becoming multicultural. A multicultural society is in turn reflected in health care. Nurses are faced with great challenges in the care of patients who have other cultural backgrounds. Therefore, it is important that nurses are culturally competent and able to communicate with patients who do not share the same language and culture. AimThe purpose was to describe the nurse's experiences of transcultural nursing among adult patients. MethodA literature review based on 15 scientific articles was conducted. The collection of data was done by using databases PubMed and CINAHL ResultsThe results of the study showed that nurses face several challenges in the field of transcultural nursing which include lack of cultural competence, communication barriers, prejudices, and individual values. It became clear that sufficient cultural competence, effective communication, respect, and a welcoming attitude are significant and decisive factors in being able to provide meaningful and dignified care to patients with a different cultural background. ConclusionsNurses face challenges in caring for patients from different cultural backgrounds, which can lead to uncertainty and misunderstanding. To ensure quality care, nurses need to increase their knowledge of transcultural nursing and develop effective communication strategies.

Bakgrund: Vård i livets slut innebär en ofta svår och komplex vårdsituation med många faktorer som skall tas hänsyn till för att främja livskvalitet och en värdig död. I en globaliserad värld med ökad migration och mångkulturalism sker transkulturella möten i vården allt oftare. Detta betyder att vårdpersonal kommer möta människor från andra kulturella bakgrunder med skilda tankar om vad hälsa och sjukdom innebär. Detta ställer särskilda krav på sjuksköterskors kulturkompetens, då det ingår i det professionella ansvaret att tillgodose vård i livets slut som är personcentrerad. Syfte: Syftet var att beskriva vårdpersonals erfarenheter av transkulturella möten vid vård i livets slut. Metod: Tio kvalitativa vetenskapliga artiklar inom ämnet samlades in från databaserna CINAHL Complete och PubMed, för att sedan sammanställas i en litteraturöversikt. Resultat: Fyra huvudteman och fyra subteman identifierades totalt. “Kulturell kunskap och kompetens hos vårdpersonal” innehöll två subteman: “Osäkerhet och bristande kunskap” och “Strategier och förhållningssätt”. “Kulturens betydelse vid vård i livets slut” samt “Vårdpersonals kommunikation med patienter och deras anhöriga” var enskilda huvudteman. Slutligen var det fjärde huvudtemat “Familjen- och anhörigas centrala roll”, som innehöll två subteman: “Samverkan med familj och anhöriga” och “Stöd från familj och anhöriga”. Sammanfattning: Transkulturella möten vid vård i livets slut kan innebära en utmanande vårdsituation för vårdpersonal. Hänsyn till kulturella faktorer är emellertid viktig för att bevara värdigheten för patienter som befinner sig i livets slut. Litteraturöversikten belyser ett behov av utbildning för att stärka vårdpersonals kulturkompetens samt ett behov av förbättrade verktyg som kan stödja kommunikation vid förekomst av språkbarriärer. / Background: Care at the end of life can often mean a difficult and complex care situation with many factors that must be considered to promote quality of life and a dignified death. In a globalized world with increased migration and multiculturalism, transcultural encounters in a care context will occur more often. This means that health personnel will meet people from other cultural backgrounds with different ideas about what health and illness are. This places special demands on nurses' cultural competence, as it is part of the professional responsibility to provide end-of-life care that is person-centred and culturally adapted. Aim: The aim was to describe health personnel’s experiences of transcultural encounters during care at the end of life. Method: Ten qualitative scientific articles in the subject were collected from the databases CINAHL Complete and PubMed, and then compiled in a literature review. Results: Four main themes and four sub-themes were identified. "Cultural knowledge and competence of health personnel" contained two sub-themes: "Uncertainty and lack of knowledge" and "Strategies and approaches". "The importance of culture in care at the end of life" and "Health personnel’s communication with patients and their relatives" were individual main themes. Finally, the fourth main theme was "The central role of family and relatives", which contained two sub-themes: "Cooperation with family and relatives" and "Support from family and relatives". Summary: Transcultural encounters in care at the end of life can be challenging for health personnel. Cultural consideration is however important to preserve dignity of patients at the end of life. This literature review highlights a need for education to strengthen health personnel's cultural competence as well as a need for improved tools for communication in the presence of language barriers.

SAMMANFATTNING Bakgrund   Cirka 200 miljoner kvinnor lever världen över med någon form av könsstympning, och varje år utsätts 3.9 miljoner kvinnor i världen för detta ingrepp. Ingreppet utförs främst i afrikanska länder och vissa länder i mellanöstern. I och med den pågående migrationen kommer några av dessa kvinnor komma i kontakt med hälso- och sjukvården i de mottagande länder när de söker vård. Kvinnorna har olika upplevelser av vårdmötet beroende på hur de blir bemötta. Inom transkulturell omvårdnad är det en viktig förutsättning för sjukvårdspersonal att ha kunskap om andra kulturer, idéer och värderingar kring hälsa, ohälsa och omvårdnad. Syfte Att belysa upplevelser av mötet med hälso- och sjukvården hos kvinnor som tidigare genomgått könsstympning. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt har genomförts baserat på 16 vetenskapliga artiklar av både kvalitativ och kvantitativ design. De inkluderade artiklarna har eftersökts i databaserna PubMed, CINAHL, Academic Search Elite och PsycINFO med relevanta sökord relaterat till studiens syfte. Resultat Vid sammanställning av resultatet framträdde tre huvudkategorier: Brist på kunskap om könsstympning hos sjukvården, Betydelsen av anpassad omvårdnad samt Informerande vårdmöten kan ändra kvinnans inställning till könsstympning. Utifrån de tre huvudkategorierna skapades två underkategorier där det beskrivs sviterna av vårdmötet i ursprungsländer och bristfälligt bemötande från vården i mottagande länder, vad det kan innebära för kvinnor som är könsstympade. Slutsats Några delar av hälso- och sjukvården är inte bereda att erbjuda kulturellt anpassad vård till kvinnor med könsstympning och därför bemöts kvinnorna av okunskap i vårdmötet. Att bli bemött på ett lyhört, empatiskt och respektfullt sätt gör att dessa kvinnor känner sig trygga i mötet med vården och att deras problem tas på allvar. En tillitsfull relation med vården kan vara ett verktyg för att bekämpa det fortsatta utförandet av ingreppet på framtida generationer av flickor och kvinnor. / ABSTRACT Background Around 200 million women worldwide live with some form of genital mutilation and the number is growing as 3.9 million women are being exposed to this procedure every year. The procedure is performed mainly in African countries and some countries in the Middle East. With the ongoing migration patterns, healthcare in the host countries will encounter more and more women living with some form of genital mutilation. The women have different experiences of their encounter with the health care system based on how they were treated. In transcultural nursing, it is an important prerequisite for healthcare professionals to have knowledge of other cultures and their ideas and values around health, sickness, and nursing.  Aim To highlight the experiences of women previously exposed to genital mutilation encounters with health care. Method A non-systematic literature review has been conducted based on 16 scientific articles of both qualitative and quantitative design. The included articles have been searched in four databases with keywords relevant to the purpose of the study.  Results The quality of selected articles was examined, and the content was analyzed to be compiled into three main categories: Lack of knowledge about genital mutilation within the healthcare system, The importance of tailored nursing as well as Informative meetings with healthcare providers can change the woman's attitude to genital mutilation. Based on the first main category, two subcategories were created: The outcome of encounters with healthcare in the country of origin and Unsatisfactory treatment from healthcare in the host countries.  Conclusions The encounter can be experienced in various ways by women who have undergone genital mutilation based on how they are treated by health care professionals. There are some parts of the meeting that carry more weight than others. Being treated in a responsive, empathetic, and respectful manner gives these women a feeling of safety during the encounter and that their health issues are taken seriously. A trusting relationship with health care can even be a way to fight the continuation of the tradition on future generations of girls.

Bakgrund: En individanpassning efter kulturella referensramar förutsätter personcentrerad vård i transkulturella vårdmöten. Att omvårdnaden är kulturell kompetent är meningsfullt för att säkerställa jämlik och effektiv vård för alla patienter, oavsett deras kulturella bakgrunder. Med ett mångkulturellt samhälle som bakgrund och jämlik vård som mål inom hälso- och sjukvården, blir betydelsen av ökad kulturell kompetens alltmer accentuerad. Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av transkulturella vårdmöten i Skandinavien. Metod: En litteraturstudie baserad på 12 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Fyra kategorier och 13 underkategorier identifierades. Kategorierna var: Upplevelser av utmaningar i transkulturella vårdmöten, Upplevelser av osäkerhet i transkulturella vårdmöten, Upplevelser av otillräcklighet i transkulturella vårdmöten, Upplevelser av svårigheter i transkulturella kommunikationen. Konklusion: Trots utmaningar i transkulturella vårdmöten visade sjuksköterskorna en god kulturell medvetenhet, en vilja att förvärva kulturell kunskap samt en adekvat kulturell sensitivitet, vilket bekräftade möjligheten till att utveckla kulturella kompetenser och ge kulturkongruent omvårdnad. / Background: An individual adaptation based on cultural frameworks presupposes person-centered care in transcultural care encounters. Ensuring cultural competence in care is meaningful to achieve equitable and effective healthcare for all patients, regardless of their cultural backgrounds. With a multicultural society as the backdrop and equitable care as the goal in healthcare, the importance of increased cultural competence becomes increasingly emphasized. Aim: To illustrate nurses' experiences of transcultural care encounters in Scandinavia. Method: A literature review based on 12 qualitative scientific articles. Results: Four categories and 13 subcategories were identified. The categories were: Experiences of challenges in transcultural care encounters, Experiences of uncertainty in transcultural care encounters, Experiences of inadequacy in transcultural care encounters, Experiences of difficulties in transcultural communication. Conclusion: Despite experiences of negative elements, nurses demonstrated good cultural awareness, a willingness to acquire cultural knowledge, and adequate cultural sensitivity, confirming their potential to develop cultural competencies and provide culturally congruent care.