<p>Integration av invandrare i det svenska samhället är ett aktuellt och angeläget ämne. En bristande social integration är ett resultat av en mängd olika faktorer på olika nivåer och kan leda till kriminalitet. Syftet med den här uppsatsen är att identifiera några av dessa faktorer och påvisa den speciella situation som uppstår för invandrarpojkar då dessa faktorer sammanfaller. Vår frågeställning är: Vilka sociala faktorer gör att pojkar med invandrarbakgrund hamnar i kriminalitet och missbruk? </p><p>Tillvägagångssättet har varit att med en kvaltitativ metod där tre nyckelinformanter, samtliga med mångårig erfarenhet från vård av kriminella invandrarpojkar, och fyra invandrare med ett kriminellt förflutet deltog. Nyckelinformanterna bidrog till att ge en övergripande bild av invandrarpojkars situation medan övriga informanter gav en specifik bild av deras personliga erfarenheter. Vid analysen utgick vi från teorier av Bauman, Weber, Berger & Luckman, Durkheim och begreppet stigmatisering för att kunna förstå ämnet på olika nivåer.</p><p>Resultatet av intervjuerna gav en skrämmande samstämmig bild av hur ett byråkratiskt samhälle, misslyckad socialisation och internalisering, socialt tvång och stigmatisering kan leda till mycket grov kriminalitet och visar även på en situation som måste betraktas som ett allvarligt samhällsproblem.</p>

Integration av invandrare i det svenska samhället är ett aktuellt och angeläget ämne. En bristande social integration är ett resultat av en mängd olika faktorer på olika nivåer och kan leda till kriminalitet. Syftet med den här uppsatsen är att identifiera några av dessa faktorer och påvisa den speciella situation som uppstår för invandrarpojkar då dessa faktorer sammanfaller. Vår frågeställning är: Vilka sociala faktorer gör att pojkar med invandrarbakgrund hamnar i kriminalitet och missbruk? Tillvägagångssättet har varit att med en kvaltitativ metod där tre nyckelinformanter, samtliga med mångårig erfarenhet från vård av kriminella invandrarpojkar, och fyra invandrare med ett kriminellt förflutet deltog. Nyckelinformanterna bidrog till att ge en övergripande bild av invandrarpojkars situation medan övriga informanter gav en specifik bild av deras personliga erfarenheter. Vid analysen utgick vi från teorier av Bauman, Weber, Berger & Luckman, Durkheim och begreppet stigmatisering för att kunna förstå ämnet på olika nivåer. Resultatet av intervjuerna gav en skrämmande samstämmig bild av hur ett byråkratiskt samhälle, misslyckad socialisation och internalisering, socialt tvång och stigmatisering kan leda till mycket grov kriminalitet och visar även på en situation som måste betraktas som ett allvarligt samhällsproblem.

Fenomenet sekundär traumatisering är främst utforskat i USA, och är ett relativt okänt begrepp i Sverige. Denna studie undersöker om sekundär traumatisering förekommer bland svenska professionella som möter traumatiserade individer i sitt arbete. Det empiriska underlaget består av fyra kvalitativa intervjuer. Intervjupersonerna valdes ut genom snöbolls/kedjeurval respektive subjektivt urval. Kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod av det empiriska materialet. Resultatet visar att det förekommer symtom som kan förklaras som sekundär traumatisering men är svårt att fastställa eftersom begreppet är komplext och saknar  tydliga gränser mellan redan vedertagna liknande fenomen som utbrändhet och motöverföring. Oavsett hur fenomenet rubriceras visar resultatet att det finns ett problem där professionella inte har nog med kunskap om vilka risker detta fält kan medföra och hur det påverkar det professionella- och inte minst det privata välbefinnandet. De främsta organisatoriska skyddsfaktorerna ansågs vara handledning, kollegialt stöd och tid för reflektion. Socialt stöd från nära relationer nämnes som en privat skyddsfaktor. Copingstrategier som nämnes var fysisk aktivitet, positivt förhållningssätt och bibehålla ett socialt liv. Personlig terapi framfördes som ett förslag till egenvård.

I denna kvalitativa intervjuundersökning studerar vi vad som har varit betydelsefullt för återhämtningen hos några unga vuxna, vilka upplevt trauman i sin uppväxt. Med hjälp av semistrukturerade djupintervjuer enligt en teori som har sitt ursprung i fenomenologin och hermeneutiken, Interpretative Phenomenological Analysis (IPA), belyser vi informanternas egna upplevelser. Särskilt intresse riktas mot att undersöka betydelsen av behandlingsrelationer. Resultatet visar att häst som verktyg i behandlingen har varit betydelsefullt. Hästen har förmedlat en trygghet vilket gett goda förutsättningar till skapandet av nära relationer till personalen och senare andra människor. Även personalens kompetens samt tiden efter behandlingen har varit viktig och bidragit till en självinsikt hos informanterna. Vårt resultat visar på att det sociala arbetet måste vara mer individbaserat istället för att försöka skapa generella metoder som förväntas fungera för alla. I denna studie kommer vi fram till att nära relationer har varit avgörande för informanternas återhämtningsprocess.

Studien undersöker hur psykoterapeuter påverkas av sitt arbete med traumatiserade patienter. Sju psykoterapeuter på tre traumamottagningar har i denna studie varit föremål för kvalitativa intervjuer. I mötet med det otänkbara exponeras psykoterapeuterna för närgångna berättelser som ofta är mycket detaljerade beskrivningar om mänsklig grymhet, råhet och ondska. Variationer i arbetsuppgifter på traumamottagningen, egen handledning och egen existentiell bearbetning är några exempel på hur psykoterapeuterna hanterar det material de exponeras för i patienternas berättelser. I intervjuerna framkom att det kliniska arbetet påverkade det egna livet utanför arbetet. Trötthet, känsla av ensamhet och att inte orka med det sociala livet utanför arbetet är några exempel som psykoterapeuterna lyfte fram. Den främsta slutsats som kan dras av studien är att psykoterapeutiskt arbete med komplext trauma påverkar psykoterapeuterna både i arbetet och i det egna livet.

Studien syftar på att belysa hur socialsekreterare som arbetar med barn och ungdomar upplever och hanterar sekundär traumatisering. Studien grundar sig i en kvalitativ forskningsmetod där fem semistrukturerade intervjuer har gjorts med socialsekreterare som arbetar med barn och ungdomar. För att kunna analysera resultatet som har tillkommit har en tematisk analys gjorts där det har skapats två huvudteman: upplevelser av sekundär traumatisering hos socialsekreterare och copingstrategier hos socialsekreterare med tillhörande subteman som bidrar till en större förståelse till de huvudteman som har identifierats. Studiens resultat visar att socialsekreterare upplever olika symptom som indikerar på att de upplever eller har upplevt sekundär traumatisering genom att ta del av traumatiserade klienters upplevelser. Resultatet visade att socialsekreterarnas arbetsförhållanden medför bland annat psykiska och emotionella påfrestningar som påverkar dem i flera arenor. Vidare visade resultatet att socialsekreterare använder sig av copingstrategier som skyddsfaktorer för att förhindra sekundär traumatisering hos sig själv. De copingstrategier som kom fram var såväl som fysisk aktivitet, socialt stöd och handledning, det var strategier som kom fram men i deras utsagor framkommer det att socialsekreterare även använder strategier som de inte är fullt medvetna om men som kan vara minst lika effektiva mot det komplexa fenomenet sekundär traumatisering. / The study aims to study how social workers who work with children and young people handle and experience secondary trauma. The study is based on a qualitative research method where five semi-structured interviews have been done. To analyze the results, a thematic analysis has been made where two main themes have been created: experiences of secondary traumatization among social secretaries and coping strategies among social secretarieswith associated subheadings that contribute to a greater understanding of the main themes identified. The results of the study show that social workers experience various symptoms that indicate that they experience or have experienced secondary trauma by taking part in the experiences of traumatized clients. The results showed that the social workers' working conditions entail, mental and emotional strains that affect them in several arenas. Furthermore, the results showed that social workers use coping strategies as protective factors to prevent secondary trauma to themselves. The coping strategies that emerged were as well as physical activity, social support, and guidance, these were strategies that emerged, but it appears that social workers also use strategies that they are not fully aware of, which can be least as effective against the complex phenomenon secondary trauma.

Professionella som arbetar med traumatiserade klienter löper risk att själva utveckla symtom på psykisk ohälsa, till exempel symtom på sekundär traumatisering som i längden kan leda till utbrändhet om det inte uppmärksammas och tas omhand. Flera faktorer brukar spela in så som hur arbetet är organiserat, trygghet i personalgruppen, utbildning och erfarenhet, antal år i yrket, tillgång till handledning och så vidare. Handledningens betydelse för professionella kan inte nog uppmärksammas. Vi har därför genomfört en kvalitativ intervjustudie i vilken vi har gjort en ansats att ta reda på handledares tankar och erfarenheter kring fenomenet sekundär traumatisering, hur resiliens kan byggas hos yrkesverksamma, hur chefens medverkan påverkar handledningen och gruppens betydelse. För att fördjupa förståelsen har vi använt oss av teorier kring sekundär traumatisering, affektsmitta/spegelneuron, gruppens betydelse i handledning och handledarens roll över tid kopplat till digitalisering. / Professionals working with traumatized clients are at risk of developing symptoms of secondary traumatization, which in the longrun can lead to fatigue and burnout if it goes unattended. It’s multifactorial with factors such as organizational factors, education, experience, years in the workfield, access to supervision and so on. We can’t give enough credit to the importance of supervision in the field of social and therapeutic work and therefore we’ve done this study giving voice to the supervisors. Supervisors in this field have lots of experiences, thoughts and knowledge regarding how to tend to professionals at risk of developing symptoms of secondary traumatization as well as how to build resilience in professionals. If group-supervision is a place where the boss attends or not is another question we’ll try to understand more about. We’ve used theories on secondary traumatization, affect contagion/mirror neurons, the significance of the group in supervision and the supervisor’s role over time linked to digitalization.

Studiens syfte var att undersöka behandlares upplevelser och erfarenheter av sekundär traumatisering. Studien syftade vidare att identifiera riskfaktorer som ökar risken att drabbas samt strategier för att hantera och förebygga sekundär traumatisering. En kvalitativ metod användes där åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes. Datamaterialet analyserades och tolkades med hjälp av tidigare forskning och sattes i relation till copingteorin och empatitrötthet. Studiens resultat tyder på att de flesta behandlarna har upplevt sekundär traumatisering i någon utsträckning med efterföljande symtom. Vissa ställer sig tveksamma till om de drabbats men uppger dock symtom som skulle kunna identifieras som sekundär traumatisering. Resultatet tyder även på att behandlarna besitter olika strategier för att hantera och förebygga sekundär traumatisering. Behandlarna tydliggör en brist på kompetens om sekundär traumatisering och benämner att detta bör uppmärksammas mer. Det är därför av relevans att fenomenet beforskas vidare för att öka medvetenheten om sekundär traumatisering. / The aim of the study was to investigate practitioners experiences of secondary traumatization. The study also aimed to identify factors that increase the risk of being affected and strategies for managing and preventing secondary traumatization. A qualitative method was used where eight semi-structured interviews were conducted. The material was analyzed and interpreted using previous research and put in relation to the coping theory and compassion fatigue. The results of the study suggest that most practitioners have experienced secondary traumatization to some extent. Some are unsure whether they have been affected but report symptoms that could be identified as secondary traumatization. The results also suggest that practitioners have different strategies for managing and preventing secondary traumatization. The practitioners reveal a lack of competence about secondary traumatization and state that this should be given more attention. It is therefore relevant that the phenomenon is further researched to increase awareness of secondary traumatization.

The aim of this study was to gain an increased understanding of how social worker’s in Sweden experience, manage and prevent secondary traumatization at work. It was a phenomenological and qualitative study were the results was collected through semi-structured interviews with social worker’s. The result has been interpreted from the coping theories by Lazarus and Folkman. The result shows that the majority of the social worker’s that we interviewed experience secondary traumatization and use different coping stratigies to handle said trauma. The main problemfocused coping strategies constitues coaching sessions and also simply being prepared. The more often used emotional strategies includes, among others, social support, self-care, reflection and avoidance. Social worker’s use different strategies during similar situations which is mainly based on their own personality, experiances and knowledge. A sense of purpose, competence building, and a balance between work- and private life are largely perceived to be the most important preventative factors, where both the organization and the individual need to take their respective responsibility.

I Sverige utförs en stor del av arbetet med våldsutsatta kvinnor av personer som arbetar på olika kvinnojourer. Detta arbete innefattar främst att tillhandahålla stödjande samtal till de våldsutsatta kvinnorna, som ofta kan lida av posttraumatiskt stressyndrom till följd av våldet. Dessa stödsamtal beskrivs i tidigare forskning som påfrestande för de personer som arbetar inom kvinnojouren. Stödsamtal med våldsutsatta kvinnor som lider av posttraumatiskt stressyndrom kan leda till upplevelser av sekundär traumatisering hos den som tar del av kvinnans traumatiska berättelser. Syftet med denna studie är att undersöka hur personer som arbetar inom kvinnojourer upplever de mentala påfrestningar som arbetet med våldsutsatta kvinnor kan medföra samt hur dessa påfrestningar kan förstås och hanteras. Materialet till denna studie har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med fem personer som arbetar inom olika kvinnojourer. Materialet har därefter analyserats utifrån kvalitativ innehållsanalys. De flesta av intervjupersonerna berättade att de upplevt mentala påfrestningar som till exempel ilska, trötthet, frustration, vanmakt och nedstämdhet till följd av arbetet. Begreppet sekundär traumatisering var relativt okänt för de flesta av respondenterna. Många av dem kunde inte heller säga sig upplevt symtom av sekundär traumatisering till följd av arbetet. Handledning samt stöd från kollegor var viktiga komponenter gällande hanteringen av dessa påfrestningar. Ytterligare ett resultat som framkom var intervjupersonernas inställning till arbetsrollen där respondenterna delade med sig av olika föreställningar om vad arbetsrollen innebär. Av resultatet framgår således att det finns tendenser av mentala påfrestningar som i vissa fall kan förklaras med hjälp av sekundär traumatisering. Olika copingstrategier används för att hantera de påfrestningar som arbetet medför. Arbetsrollen är komplex då den bygger på en historia av en stark ideologisk övertygelse som har sin inverkan på förhållningssättet mellan empati och distans i mötet med den våldsutsatta kvinnan.