Idag råder synsättet att individens delaktighet är att föredra i så gott som alla behandlings- och insatsformer samt att relationen mellan den professionelle och den som tar emot hjälpen är av stor vikt. Tvångsvård och tvångsåtgärder är något som strider mot den allmänna synen på hur man bäst tar hand om människor. I situationer där någon kan vara till fara för sig själv eller andra och inte inser detta kan dock tvång vara nödvändigt. Hur är det möjligt att göra någon delaktig i en behandling som sker mot dennes vilja? Syftet med denna uppsats var att undersöka hur personal som utövar olika former av tvångsvård går tillväga för att skapa en god behandlingsrelation och för att få klienten delaktig i behandlingen. Sju kvalitativa intervjuer med åtta respondenter genomfördes på en psykiatrisk klinik i Norrland. Resultatet visar att personalen utifrån de förhållanden som råder kan göra patienterna delaktiga genom att samtala med dem och bemöta dem med respekt och ömsesidighet. Om delaktighet definieras som en känsla hos individen snarare än att delta aktivt i saker kan delaktighet under tvång utrycka sig genom att den som blir utsatt för tvånget ändå känner sig sedd, respekterad och likvärdig.

Bakgrund: Tvång inom den slutna psykiatriska vården är ett komplext ämne. Ofrivillig intagning, tvångsmedicinering, avskiljning och bältesläggning är tvångsåtgärder inom den psykiatriska vården. Dess utförande styrs av lagar och riktlinjer som syftar till att skydda patientens integritet och autonomi. Sjuksköterskans roll vid åtgärderna är att se till att patientens rättigheter tillvaratas samt identifiera patientens omvårdnadsbehov. Vården eftersträvar att patienten i efterhand ska uppleva åtgärderna som acceptabla. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av tvångsåtgärder inom den slutna psykiatriska vården. Metod: En deskriptiv litteraturstudie med systematiska sökningar genomfördes. Studien baserades på tio vetenskapliga artiklar hämtade ur tre databaser. Resultat: Vid tvångsåtgärder upplevdes känslor såsom rädsla, ilska och maktlöshet. Vid tvångsmedicinering var biverkningar en stor oro.Kränkning av integriteten och autonomin upplevdes vid tvångsåtgärderna som följd till att patienter upplevde att de förlorade sig själva. Patienterna upplevde personalen som distanserad och ouppmärksam på patientens behov och en relation till vårdpersonalen saknades. Närståendes stöd beskrevs ha både positiv och negativ inverkan på upplevelserna av tvångsåtgärderna. Konklusion: Psykiatriska patienters upplevelser påverkas av många faktorer såsom personalens handlande, åtgärd som utförs, insikt i sin sjukdom samt relation till närstående och personal.Sjuksköterskan har möjlighet att påverka upplevelserna till det bättre, genom att skapa en relation till patienten där känslor och behov uppmärksammas.

This study examines whether or not there are inherit flaws in Swedish legislation concerning psychiatric institutional care, or in the application of the act, which might lead to the failure of rule of law for the private citizen. Law (1991:1128) concerning psychiatric institutional care in certain instances (LPIC) aims to establish rules which will ensure rule of law for the mentally ill in case of psychiatric institutional care. Despite this, there are legal cases which indicate that these rules, and their implications, are not always considered at the psychiatric wards. The questions at issues which this study aims to answer are thus: Are there any deficiencies concerning rule of law in LPIC 2−3 §§, 4−6 §§, 7−10 §§,15−25 §§ and 32−33 §§ ? This section focuses on LPIC and its design. Whether or not the act adheres to rule of law is examined through a definition which has evolved through discussions of concept based in Peczeniks definition of rule of law. The second question at issue is: Does The National Board of Health and Welfare activity supervision and the National Psychiatric Coordination inquiry point to any deficiencies in the application of the regulation that might negatively impact rule of law? This section is based on the parts concerned with compulsory commitment in The National Board of Health and Welfare activity supervision and the National Psychiatric Coordination’s inquiry. The considerations of rule of law in the application of the rules are based on the definition of rule of law derived from Annika Staaf’s viewpoints. This definition deals with the application of the rules concerning compulsory commitment. The third question at issue takes the form of a discussion dealing with the first two questions. The answer is thus based on the answers to the two opening questions and includes an extra focus placed on the historical heritage and the future psychiatric institutional care. To answer the questions at issue a traditional legal method will be used. This means that the law is determined by studying texts of law and preparatory work. Doctrine concerning compulsory psychiatric commitment is also used. To achieve a deeper understanding of the questions at issue concerning rule of law that might arise in the usage of compulsory psychiatric commitment, a historical retrospect spanning the legislative development will be presented. The result produced by the analysis indicates that the legislation in accordance with the definition of rule of law based on Peczeniks definition in most cases can be considered to adhere to rule of law. On the other hand, the demand for necessity , which rules the assessment of compulsory psychiatric commitment, is found to be indeterminable. According to the inquiry this will in some cases lead to arbitrary and routine-like admissions, and in other cases lead to the patient being in bad condition at the time of admission. The patient will thereby find it difficult to gain any usefulness from the care given. The inquiry here points to local variation which leads to a non-existing predictability. The second question at issue, where Staaf’s definition of rule of law is used, finds a somewhat higher number of deficiencies. I can in my paper thus determine that most of the deficiencies can be found in the application of the act. The gravest deficiency from a rule of law standpoint found by The National Board of Health and Welfare is the lack of local instructions regarding the monitoring of time limits during compulsory commitment. Based on these conclusions the paper’s question at issue is discussed in the last chapter. Like the National Psychiatric Coordination finds in its inquiry, this paper finds the answer to the question at issue to be that a reformation of the act is needed. In light of the historical exposition I find that new forms of care and methods of treatment have arisen since the conception of the act, which provides new possibilities for the compulsory psychiatric commitment.

Bakgrund Tio till trettio procent av befolkningen kommer att vid ett eller flera tillfällen i sitt liv uppleva psykiska problem som kräver intervention av sjukvården. Inom sluten psykiatrisk vård tillämpas i vissa situationer särskilda tvångsåtgärder i enlighet med lagen ompsykiatrisk tvångsvård. Det innebär att sjuksköterskor inom den psykiatriska vården kan komma att möta situationer som involverar tvångsvård. Vårdformer som involverar tvångär ofta etiskt konfliktfyllda och kan för sjuksköterskor som individer leda till känslor av obehag. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att utföra särskilda tvångsåtgärder på en psykiatrisk sluten vårdsavdelning. Metod Med anledning av syftet tillämpades en kvalitativ semi-strukturerad intervjumetod. Sju intervjuer genomfördes varav en pilotintervju. Dessa spelades in med hjälp av diktafon och transkriberades ordagrant och analyserades med hjälp av en induktiv kvalitativ innehållsanalys. Resultat I resultatet framgick det att samtliga sjuksköterskor upplevde bristande personalresurser,ledarskap och kunskap inom våldsförebyggande arbete som de mest framträdande negativa faktorerna vid hot- och våldssituationer. Sjuksköterskorna eftersökte ett förbättrat samarbete med läkare då det ansågs leda till ökad säkerhet för personal och patienter. Slutsats En utökning av personalstyrkan och utbildning inom våldsförebyggande modeller ansågs som nödvändiga åtgärder för att förbättra kommunikationen med patienter samt minska på antal bältesläggningar som ansågs vara den mest kränkande tvångsåtgärden.

Denna intervjustudie syftar till att belysa behandlares erfarenheter av och uppfattningar om särskilda faktorer som påverkar behandlingsutfall hos ungdomar inom tvångsvården. Syftet innebär även att få kunskap kring hur behandlare resonerar om hur de förhåller sig till olika faktorer i behandlingsarbetet. Studien bygger på en hermeneutisk ståndpunkt och en kvalitativ ansats. Semistrukturerade intervjuer har gjorts med sex behandlare som arbetar inom ungdomsvården. Resultatet har tolkats utifrån teorin om risk- och skyddsfaktorer, behovsprincipen och responsivitetsprincipen. Resultatet visar på olika faktorer som kan vara hindrande respektive främjande för behandlingens utfall. Dessa faktorer är skola, familj och nätverk, fritidsintresse, begåvning och psykisk hälsa. Det visar också på att en god relation är en förutsättning för att behandlingen ska bli så effektiv som möjligt. Resultatet visar på att personalen förhåller sig till de olika faktorerna i arbetet främst genom behandlingsplanering, utredningar och samtal. En viktig slutsats är att eftervården bör förbättras.

Denna studie handlar om relationen mellan narkotikamissbrukare och samhällets organisering av ansvar, tvång och omvårdnad i Sverige. Syftet är att bidra till en djupare förståelse av hur narkotikamissbrukare blir bemötta av samhället och vilka val de ställs inför. Med hjälp av kvalitativ data har uppsatsens syfte varit att belysa tvångsvårdens betydelse för narkotikamissbrukarnas självidentitet och frihet som enskilda individer. Undersökningen har genomförts med hjälp av ansvariga på myndigheter inom narkotikaområdet, sociologiska teorier samt lagtexter som pekar på en djupare förståelse av individer med narkotikaproblem samt hur den svenska tvångsvården motiveras. Resultatet i uppsatsen redovisas med intervjuer från respondenter som arbetar inom narkotikamissbruk på institutioner och vi presenterar även teorier som anknyter till vår undersökning. Avslutningsvis diskuterar vi undersökningen i sin helhet.

No description available.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett stort problem i samhället som många är drabbade av. Det är en livssituation som kan leda till att man tappar kontrollen över sitt liv och få förödande konsekvenser. Om individen nekar till vård så ger lagen om psykiatrisk tvångsvård rätten till ett omhändertagande. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka patienters erfarenheter av att ha varit inlagd på tvång inom den psykiatriska heldygnsvården, samt att beskriva urvalsgrupper inom de valda artiklarna. Metod: En deskriptiv litteraturstudie. Med hjälp av databasen Cinahl har 15 stycken kvalitativa vetenskapliga artiklar granskats objektivt och analyserats av författarna för att uppnå studiens syfte. Huvudresultat: Resultatet innehåller information om patienternas negativa och positiva erfarenheter som presenteras i följande kategorier: Hopp och återhämtning, relationer till vårdpersonal och stigmatisering, relationer till andra patienter, sjukdomsinsikt och information, isolering och livskvalitet, rutiner och regler, miljö.Slutsats: Att vara inlagd mot sin vilja kan upplevas på olika sätt. Sjuksköterskans arbete är viktigt för patientens tillfrisknande och hantering av vardagslivet. Information om kommande behandling samt ett gott bemötande och engagerad personal är betydelsefullt för att stärka patientens autonomi och livslust.

Bakgrund: Cirka 12 000 patienter vårdas årligen enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) i Sverige. Könsfördelningen är jämnt fördelad men unga kvinnor är den grupp som står för flest antal fastspänningar. Att vårda patienter under tvång ställer krav på vården både i  kvalité och i speciellt hänsyn till patientens autonomi. Studier visar att patienter som vårdas under tvång ofta är missförstådda av vårdpersonalen och att patienters erfarenhet av denna typ av omvårdnad främst är av negativ aspekt.   Syfte: Patienters upplevelser av att ha vårdats under lagen om psykiatrisk tvångsvård. Metod: Kvalitativ litteraturstudie med bloggar som litteraturkälla och en innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Resultatet presenteras i fyra kategorier. Upplevelse av att vara inlåst, omfattar patienternas upplevelser av att sitta inlåst på vuxenpsykiatrin och de känslomässiga konsekvenserna av det. Upplevelse att inte bli hörd, sammanfattar patienternas upplevelser av kommunikationen mellan patient och vårdpersonal. Fråntagen beslutsrätten, handlar om hur patienter som vårdats under LPT upplevde att deras rätt till självbestämmande vid flera tillfällen blev fråntagen och Betydelse av omhändertagande som omfattar patienternas förståelse för lagen om psykiatrisk tvångsvård.  Slutsats: Studien kan bidra till en ökad förståelse för patienters upplevelser av att ha vårdats under LPT. Den kan även bidra till att förbättra sjuksköterskors insikt i hur behandling påverkar patienterna för att bättre kunna möta deras behov. Patienter som vårdas under LPT skall kunna uppleva delaktighet i sin egen vård och kunna påverka sin egen behandling. Tidvattenmodellen kan här ge möjligheter att öka vårdpersonalens engagemang till att bättre kunna förstå patienten och att utveckla en individualiserad vård

Abstract The study was based on seven interviews with staff members who worked or is working within the compulsory care on the States institutionalboards (SiS) special juvenile homes. The aim was to examine how staff members from SiS uses their fantasies about gender and sexuality and how their fantasies are given expression in relation to the adolescents currently living in the special juvenile homes. The collected information was analyzed with Hirdmans (2001) and Butlers (2007) gender theories. One important conclusion in this study is that the staff members fantasies, to a great extent emanated from a normative perspective. For example, was same-sexed attraction on the institution in many ways unthinkable.