Bakgrund: Att drabbas av en allvarlig psykisk störning påverkar hela människan och gör att individen hamnar i en utsatt position. Samhället har ett ansvar och en skyldighet att skydda människor när de på grund av psykisk sjukdom är farliga för sig själva eller för andra. Ibland måste därför vård kunna ges, även om det är mot individens vilja. Syfte: Att belysa patientens upplevelse av tvångsvård och tvångsåtgärder inom psykiatrin. Metod: Litteraturstudie. Elva vetenskapliga artiklar utgör grunden för resultatet. Resultat: Beskrivs utifrån fyra teman. Negativa upplevelser av tvångsvård: Fängslad och utelämnad i ovisshet, där det som framför allt var påfrestande var det fysiska tvånget. Positiva erfarenheter av tvångsvård och tvångsåtgärder: En avskildhet som kunde ge ro, stöd och en trygghet. Vikten av information och möjlighet att kunna behålla sin autonomi. Hur patienter inom psykiatrisk tvångsvård upplever personalen: Patienterna upplevde att de var underställda personalen som var inkompetenta och sällan hade tid för patienten. Andra beskrev personalen som ett stöd och en resurs. God omvårdnad, empati och närhet kunde kompensera för negativa upplevelser. Diskussion och slutsats: Kvaliteten i kontakten mellan patient och personal inverkar på hur tvångsvård och tvångsåtgärder upplevs. Ytterligare forskning är nödvändig.

For a long time, the legal framework of open involuntary mental treatment inSweden has been criticized as being contradictory and unpredictable. It iscrucial that the legislation concerning the restrictions of individual integrityand freedom should comply with the high standards of legal certainty (aSwedish term "rättssäkerhet"). It is of utmost importance that the involuntarymental treatment legislation is clear and predictable for both law practitionersand patients.In this thesis, the legal framework for open involuntary mental treatmentis investigated and critically assessed from a legal certainty perspective. Thisis done using the legal dogmatic method. The legal framework pertaining toopen involuntary mental treatment is given interpretation and systematisationwith the help of the traditional sources of law, such as legislation, case lawand preparatory works, as well as legal dogmatic literature.Open involuntary mental treatment may be provided to the patient outsideof the health care facility. This is possible if special conditions are met.Such conditions may require that the patient agree to receive medication orthat his or her whereabouts be restricted to a certain place. One of the legalprerequisites for open involuntary mental treatment is that the patient opposesthe treatment in question. At the same time, the medical providers are notallowed to use coercion to implement the treatment conditions, nor may theyimpose any sanctions if the patient does not comply with the prescribed conditionsof the care. Whilst the term open involuntary mental treatment (öppentvångsvård in Swedish, which can be translated literally as "open enforcedcare") signals the possibility of resorting to coercion, no coercive measuresare permitted within this form of care.However, it seems inconsistent to forbid the use of coercive measures ininvoluntary treatment, i.e. treatment which is given without a patient's consent.The way open involuntary mental treatment conditions are formally setforth in the Swedish legal system assumes that the patient opposes the treatment- whilst at the same time requiring that he or she must voluntarilycooperate during the aforesaid treatment. This appears to be contradictory.It can be argued that the patient's compliance with the special conditionsis based on the lack of knowledge of the rules that regulate open involuntarytreatment or on fear of being readmitted to inpatient care. It can also be discussedwhether such compliant behavior indicates the presence of an underlyingthreat or that the patient has been misguided or misinformed regardingthe regulation of open psychiatric care, which can be seen as manipulation. Thus, lack of consent on the one hand and lack of authority to resort tocoercion on the other hand appear to be two conflicting requirements preventingthe application of open involuntary care from complying with the legalrequirements. The study demonstrates that there are significant shortcomingsin the current regulation regarding open involuntary mental treatment, especiallyin terms of predictability. The analysis concludes that there is a need toreview the current legal framework for open involuntary mental treatment.4

Psykiska sjukdomar är vanligt i hela världen, under denna huvudgrupp ingår en rad olika diagnoser som påverkar personers liv. Litteraturstudien inriktar sig på patienters upplevelse av att vårdas under tvång. Tvångsvård kan ses som ett kraftfullt fenomen som påverkar personens välmående fysiskt och psykiskt. Genom att öka kunskapen om patienters upplevelser av att vårdas under tvång kan den professionella medvetenheten förbättras och därmed utvecklas i klinisk praxis. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters upplevelse av tvångsvård inom den psykiatriska slutenvården. En systematisk litteratursökning genomfördes i en bibliografisk databas därefter gjordes en relevansbedömning och kvalitetsgranskning vilket resulterade i att tolv vetenskapliga artiklar ingick i litteraturstudien. Resultatet som framkom i artiklarna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Analysprocessen resulterade i tre slutkategorier: att bli fråntagen sin identitet och värdighet, att inte få vara delaktig i sin egen vård, att fostras istället för att vårdas. Slutsatsen var att patienterna upplever att deras identitet och autonomi blir fråntagen samt hur de som vårdas under tvång blir kategoriserade som något de inte är. En möjlighet som kan förbättra kvalitén på vården är om vårdpersonal använder sig av Bergenmodellen samt att vårdpersonalen stärker patienters självbestämmande rätt genom att använda empowerment.

Women who abuses alcohol or drugs during pregnancy risk to in different ways harm their unborn child. Diseases - and injury symptoms such as fetal alcohol syndrome, underweight and abstinence are consequences that can be related to the pregnant woman’s addiction. According to swedish law, LVM, there is a possibility to committ alcohol- and drug addicts to compulsory institutional care. However, this can only take place when the reason for the deprivation is to protect the mother from harm, not the fetus. The overall purpose of this thesis is to look into the legal status of the fetus and to investigate whether there is a need for a legislation that allows compulsory institutional care for pregnant addicts. The thesis is a legal dogmatic study. The bill that was presented in 2009 featured a supplement to existing legislation, where compulsory treatment could be initiated if there was a substiantial risk of harm to the fetus due to addiction. The main concern regarding this type of legislation is how it will effect the pregnant woman’s right to freedom and right of self-determination in relation to the fetus interests. Problems have primarly affected the perception of the fetus legal status and lack of values that determine when birth defects occur.  In Norway the government has managed to legislate in this matter and have a similar rule regarding compulsory institutional care of pregnant addicts. The preventive measures available today are mainly long-term, and for those pregnant women who already suffers from addiction, the aid often arrives too late. A need for such legislation seems to be useful to some extent, but not necessarily the same legislation as the one in the bill from 2009. / Kvinnor som missbrukar alkohol eller narkotika under graviditeten riskerar att på olika sätt skada sitt ofödda barn. Sjukdoms- och skadesymptom såsom fetalt alkoholsyndrom, undervikt och abstinens är konsekvenser som kan relateras till den gravida kvinnans missbrukande. Enligt svensk missbrukslagstiftning, LVM, finns idag en möjlighet att tvångsvårda alkohol- och narkotikamissbrukare, men någon indikation som skyddar fostret under graviditeten finns inte. En gravid kvinna kan således tvångsomhändertas, men då enbart gällande omständigheter som rör henne själv. Det fanns en oro hos regeringen över att barn föds med alkohol- och narkotikarelaterade skador, och att myndigheter inte kan göra något för att stoppa missbruket och skydda dessa barn. År 2009 inkom därför ett lagförslag gällande tvångsvård av gravida missbrukare. Uppsatsen är utförd enligt en rättsdogmatisk metod och det övergripande syftet är att undersöka fostrets rättsliga ställning och utreda huruvida det finns ett behov av en lagstiftning gällande tvångsvård av gravida missbrukare. I uppsatsen redovisas svensk tvångsvårdslagstiftning och ovan nämnda lagförslag från år 2009. Vidare redogörs även för fosterskador i samband med missbruk, och fostrets och kvinnans intressen ur en nationell och internationell kontext för att kunna besvara de uppställda frågeställningarna. Tvångsvårdslagstiftning måste av rättssäkerhetsskäl följa vissa formella krav, bl.a. att det inte finns samtycke till vård och att det finns ett behov av vård. Det lagförslag som lades fram år 2009 i Ds 2009:19 innehöll ett tillägg till nuvarande LVM-lagstiftning, där tvångsvård skulle kunna initieras om det fanns en påtaglig risk för skada hos fostret p.g.a. missbruk. I Norge finns redan en sådan lagstiftning om tvångsvård av gravida kvinnor, som synes ha fungerat trots bristen på kunskap om tröskelvärdena. Problematiken har framförallt rört frågan om synen på fostrets rättsliga ställning och avsaknaden av gränsvärden som fastställer när fosterskador uppstår. De preventiva insatser som finns idag är framförallt långsiktiga, och för de gravida kvinnor som redan missbrukar kommer den hjälpen ofta för sent. Ett visst behov av en sådan lagstiftning tycks därför finnas, men inte nödvändigtvis en lagstiftning som lagförslaget från år 2009.

No description available.

<p>Abstract</p><p>Denna uppsats fokus ligger på klienter intagna på ett LVM – hem i Hessleby, som ligger 2 km utanför Mariannelund i Eksjö kommun. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur väl Hesslebys behandlingshems policy eller grundläggande handlingsprogram implementeras hos de intagna klienterna. Att se om den behandling som Hessleby säger sig stå för överhuvudtaget är möjlig att realisera så att klienterna upplever den på ett likvärdigt sätt som behandlingshemmet. </p><p>Hesslebys policy är i korthet, att skapa tillit mellan kontaktperson och klient. Detta skall leda till känsla av sammanhang (KASAM), som i sin tur skall leda till ökad motivering av att underkasta sig frivillig vård när klienten blivit utskriven från Hessleby behandlingshem. Även om det inte är uttalat är det inte speciellt svårt att förstå att det är så här deras policy ser ut.</p><p>Det är en kvalitativ undersökning och intervjuer är gjorda med fyra intagna klienter, men också med institutionschefen på Hessleby Dessa intervjuer har jag valt att spegla mot fyra olika teorier, Erving Goffmans teori om totala institutioner, Aaron Antonovskys teori om KASAM (känsla av sammanhang), tillit och ontologisk trygghet som är en teori av Anthony Giddens och Håkan Jenners definition av begreppet motivation.</p><p>Genom min uppsats har jag kommit fram till att Hessleby lyckas väl med sin implementering i två fall och mindre väl i ett annat. I det fall där Hessleby lyckats mindre väl har dock klienten lyckats att skaffa sig motivation till att sluta med sitt missbruk på ”egen hand”. En klient valde att lämna intervjun och därför redovisas inte det resultatet i uppsatsen.</p><p>Nyckelord: behandlingshem, KASAM, LVM, missbruk, motivation, tillit, tvångsvård.</p>

<p>Anorexi är en sjukdom som framförallt drabbar flickor, på grund av att sjukdomen i uppskattningsvis 90 % av alla fall är av det kvinnliga könet kan denna anses vara en typisk flickproblematik. Sjukdomen kännetecknas av en kraftig viktnedgång, ångest, depression och tvångstankar. Behandling av sjukdomen är flerårig och i några fall är det en sjukdom som patienten aldrig blir helt frisk från. Ätstörningen kan i vissa fall gå så långt att den leder till döden. De som lider av sjukdomen har en felaktig bild av sig själva och inser ofta inte att de är allvarligt sjuka, det kan därför vara svårt att få dem att gå med på frivilliga former av vård. Trots detta finns det inte några lagliga förutsättningar att tvångsvårda unga med anorexi. Psykisk störning i sig kan inte grunda tvångsvård enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), utan endast det beteende som störningen ger upphov till. I ett prejudicerande fall från Kammarrätten har slagits fast att det beteende som anorektiker uppvisar som en följd av sin psykiska störning inte faller under begreppet socialt nedbrytande beteende i 3 § LVU. De uppfyller heller inte kravet på allvarlig psykisk störning, som är en av grundförutsättningarna för att lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) ska kunna tillämpas.</p><p>Unga med anorexi befinner sig således i en gråzon, där varken tvångsvård enligt LVU eller LPT kan aktualiseras. Denna gråzon mellan allvarlig psykisk störning och socialt nedbrytande beteende existerar på grund av att lagliga förutsättningar för att tvångsvårda unga med anorexi inte kan erhållas vare sig i LPT eller i LVU, tillhörande förarbetsuttalanden eller rättspraxis. Eftersom anorexi är ett tillstånd där man, ofta ovetandes om sitt egna allvarliga tillstånd, pendlar mellan liv och död bör lagtexten förändras så att unga med anorexi faller inom LVU eller LPT:s ordalydelse.</p>

<p>This study examines whether or not there are inherit flaws in Swedish legislation concerning psychiatric institutional care, or in the application of the act, which might lead to the failure of rule of law for the private citizen. Law (1991:1128) concerning psychiatric institutional care in certain instances (LPIC) aims to establish rules which will ensure rule of law for the mentally ill in case of psychiatric institutional care. Despite this, there are legal cases which indicate that these rules, and their implications, are not always considered at the psychiatric wards.</p><p>The questions at issues which this study aims to answer are thus: Are there any deficiencies concerning rule of law in LPIC 2−3 §§, 4−6 §§, 7−10 §§,15−25 §§ and 32−33 §§ ? This section focuses on LPIC and its design. Whether or not the act adheres to rule of law is examined through a definition which has evolved through discussions of concept based in Peczeniks definition of rule of law. The second question at issue is: Does The National Board of Health and Welfare activity supervision and the National Psychiatric Coordination inquiry point to any deficiencies in the application of the regulation that might negatively impact rule of law? This section is based on the parts concerned with compulsory commitment in The National Board of Health and Welfare activity supervision and the National Psychiatric Coordination’s inquiry. The considerations of rule of law in the application of the rules are based on the definition of rule of law derived from Annika Staaf’s viewpoints. This definition deals with the application of the rules concerning compulsory commitment. The third question at issue takes the form of a discussion dealing with the first two questions. The answer is thus based on the answers to the two opening questions and includes an extra focus placed on the historical heritage and the future psychiatric institutional care.</p><p>To answer the questions at issue a traditional legal method will be used. This means that the law is determined by studying texts of law and preparatory work. Doctrine concerning compulsory psychiatric commitment is also used. To achieve a deeper understanding of the questions at issue concerning rule of law that might arise in the usage of compulsory psychiatric commitment, a historical retrospect spanning the legislative development will be presented.</p><p>The result produced by the analysis indicates that the legislation in accordance with the definition of rule of law based on Peczeniks definition in most cases can be considered to adhere to rule of law. On the other hand, the demand for necessity , which rules the assessment of compulsory psychiatric commitment, is found to be indeterminable. According to the inquiry this will in some cases lead to arbitrary and routine-like admissions, and in other cases lead to the patient being in bad condition at the time of admission. The patient will thereby find it difficult to gain any usefulness from the care given. The inquiry here points to local variation which leads to a non-existing predictability. The second question at issue, where Staaf’s definition of rule of law is used, finds a somewhat higher number of deficiencies. I can in my paper thus determine that most of the deficiencies can be found in the application of the act. The gravest deficiency from a rule of law standpoint found by The National Board of Health and Welfare is the lack of local instructions regarding the monitoring of time limits during compulsory commitment. Based on these conclusions the paper’s question at issue is discussed in the last chapter. Like the National Psychiatric Coordination finds in its inquiry, this paper finds the answer to the question at issue to be that a reformation of the act is needed. In light of the historical exposition I find that new forms of care and methods of treatment have arisen since the conception of the act, which provides new possibilities for the compulsory psychiatric commitment.</p>

Abstract Denna uppsats fokus ligger på klienter intagna på ett LVM – hem i Hessleby, som ligger 2 km utanför Mariannelund i Eksjö kommun. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur väl Hesslebys behandlingshems policy eller grundläggande handlingsprogram implementeras hos de intagna klienterna. Att se om den behandling som Hessleby säger sig stå för överhuvudtaget är möjlig att realisera så att klienterna upplever den på ett likvärdigt sätt som behandlingshemmet. Hesslebys policy är i korthet, att skapa tillit mellan kontaktperson och klient. Detta skall leda till känsla av sammanhang (KASAM), som i sin tur skall leda till ökad motivering av att underkasta sig frivillig vård när klienten blivit utskriven från Hessleby behandlingshem. Även om det inte är uttalat är det inte speciellt svårt att förstå att det är så här deras policy ser ut. Det är en kvalitativ undersökning och intervjuer är gjorda med fyra intagna klienter, men också med institutionschefen på Hessleby Dessa intervjuer har jag valt att spegla mot fyra olika teorier, Erving Goffmans teori om totala institutioner, Aaron Antonovskys teori om KASAM (känsla av sammanhang), tillit och ontologisk trygghet som är en teori av Anthony Giddens och Håkan Jenners definition av begreppet motivation. Genom min uppsats har jag kommit fram till att Hessleby lyckas väl med sin implementering i två fall och mindre väl i ett annat. I det fall där Hessleby lyckats mindre väl har dock klienten lyckats att skaffa sig motivation till att sluta med sitt missbruk på ”egen hand”. En klient valde att lämna intervjun och därför redovisas inte det resultatet i uppsatsen. Nyckelord: behandlingshem, KASAM, LVM, missbruk, motivation, tillit, tvångsvård.

Anorexi är en sjukdom som framförallt drabbar flickor, på grund av att sjukdomen i uppskattningsvis 90 % av alla fall är av det kvinnliga könet kan denna anses vara en typisk flickproblematik. Sjukdomen kännetecknas av en kraftig viktnedgång, ångest, depression och tvångstankar. Behandling av sjukdomen är flerårig och i några fall är det en sjukdom som patienten aldrig blir helt frisk från. Ätstörningen kan i vissa fall gå så långt att den leder till döden. De som lider av sjukdomen har en felaktig bild av sig själva och inser ofta inte att de är allvarligt sjuka, det kan därför vara svårt att få dem att gå med på frivilliga former av vård. Trots detta finns det inte några lagliga förutsättningar att tvångsvårda unga med anorexi. Psykisk störning i sig kan inte grunda tvångsvård enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), utan endast det beteende som störningen ger upphov till. I ett prejudicerande fall från Kammarrätten har slagits fast att det beteende som anorektiker uppvisar som en följd av sin psykiska störning inte faller under begreppet socialt nedbrytande beteende i 3 § LVU. De uppfyller heller inte kravet på allvarlig psykisk störning, som är en av grundförutsättningarna för att lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) ska kunna tillämpas. Unga med anorexi befinner sig således i en gråzon, där varken tvångsvård enligt LVU eller LPT kan aktualiseras. Denna gråzon mellan allvarlig psykisk störning och socialt nedbrytande beteende existerar på grund av att lagliga förutsättningar för att tvångsvårda unga med anorexi inte kan erhållas vare sig i LPT eller i LVU, tillhörande förarbetsuttalanden eller rättspraxis. Eftersom anorexi är ett tillstånd där man, ofta ovetandes om sitt egna allvarliga tillstånd, pendlar mellan liv och död bör lagtexten förändras så att unga med anorexi faller inom LVU eller LPT:s ordalydelse.