The success (or failure) of aid programmes in developing countries is difficult to measure in terms of results. In fact international cooperation in development programmes seems to have reached few of its objectives. World recessions and wildly fluctuating commodity prices have hit many developing countries hard, while an ecological doomsday looms in the background. What went wrong with development cooperation through aid? What can be done better? What should the objectives of development programmes be? These questions imply that we need to study not only the impact of development projects but also initiation, implementation and evaluation processes for aid programmes. Aid organizations need to emphasize the efficiency of these processes if development programmes are to succed. This dissertation deals with structures and processes in aid organizations. It shows how planning and evaluation work in practice in a comparative study of two organizations, the United Nations Development Programme (UNPD) and the Swedish International Development Authority (SIDA). Several examples of industrial development projects in Tanzania are used – some successful, some failures, with others somewhere in between. The aim is to learn from this experience – whether successful or not – and to delineate the potential for more effective development cooperation. / Diss. Stockholm : Handelshögsk.

<p>Diss. Stockholm : Stockholm School of Economics, 1972.</p><p>Part I : Principles and methods</p><p>Part II : Problems of application</p>

Korruption är ett allvarligt problem som har många negativa effekter på samhällets olika sektorer, därför måste korruption i all dess form bekämpas. De länder som är mest drabbade av korruption är Somalia och Sydsudan. Korruptionen i bland annat dessa länder samt ett flertal andra länder i Afrika har lett till långvariga problem, inte minst för personer som redan har en relativt låg levnadsstandard. Trots anti-korruptionsarbeten och utvecklingsbistånd, existerar korruption fortfarande och dess konsekvenser tenderar att förvärras. Denna undersökning diskuterar faktorer som ligger till grund för korruption och sätter dem i relation till anti-korruptionarbete och utvecklingsbistånd, för att söka svar på varför korruption inte bekämpas.

Den här uppsatsen behandlar problematiken förknippad med givande och mottagande av utvecklingsbistånd. En negativ konsekvens som kan uppstå av utvecklingsbistånd är biståndsberoende. Med det menas oftast att mottagarna blir beroende av givarnas medel och därmed är de fast i en ond cirkel då de blir fortsatt beroende av en utomstående part. Jag kommer dock belysa att myntet har två sidor, även givarna blir beroende men i det här fallet av att ge bistånd. Att givarna blir biståndsberoende har att göra med att biståndet har utvecklats till en industri där många människor är beroende av dess fortlevnad för att säkra intressen och sin försörjning. De inbyggda faktorerna i utvecklingsbiståndet är mycket komplicerade och att vara givare eller mottagare innefattar så mycket mer än att ”bara” vara givare eller mottagare. Den här studien syftar till att förstå hur det kommer sig att länder söder om Sahara som låg i topplistan på biståndsmottagare för 30 år sedan än idag finns kvar på samma lista. Uppsatsen behandlar frågorna: Hur påverkas utvecklingsprocesserna i länderna söder om Sahara av utvecklingsbistånd? Kan utvecklingsbistånd leda till oanade och rent av negativa konsekvenser och vilka är då dessa? Och vidare, vad har givarna för intresse av att ge bistånd?

Denna kvalitativa studie fokuserade på effektiviteten av svenskt utvecklingsbistånd i Zimbabweutifrån på organisationernas synpunkter samt hur de arbetar med utvecklingen i landet. Sammanlagt genomfördes fyra semistrukturerade intervjuer med kvalificerade biståndsarbetare somrepresenterade svenska utvecklingsorganisationer och partnerorganisationer i Zimbabwe.Dessa organisationer var Diakonia, Zimbabwe Women's Resource Center &amp; Network, Afrikagrupperna och Unionen. Resultaten har visat att det finns positiva och identifierbara inverkanav utvecklingsbistånd trots utmaningarna i landet. Dessutom presenteras i denna uppsats deförändringar som biståndsorganisationerna har genomfört i olika städer i Zimbabwe. Slutsatsensom studien har kommit fram till är, för att de möjligheter som biståndsorgan skapar ska varahållbara bör regeringen välkomna aktörerna i det civila samhället och den privata sektorn somhar resurser för att komplettera det som regeringen inte har. Samt skapa en bra politisk miljödär regeringen och det civila samhället kan samarbeta. / This qualitative study focused on the effectiveness of Swedish development aid in Zimbabwe,based on the organizations' views and how the aid organizations work with development in thecountry. A total of four semi-structured interviews were conducted with qualified developmentworkers representing Swedish development organizations and partner organizations in Zimbabwe from, Diakonia, Zimbabwe Women's Resource Centre &amp; Network, Afrikagrupperna andUnionen. The results have shown that there is a positive impact of development aid despite thechallenges in the country. We have presented in this essay the positive and identifiable changesthat aid agencies have accomplished in various cities in Zimbabwe. The conclusion of this studyis, for the opportunities created by aid agencies to be sustainable, the government should welcome the civil society actors and the private sector that have the resources to complement thosethat the government does not have. As well as create a good policy environment in which government and civil society can cooperate.

<p>The purpose of this essay is to review the Swedish international development cooperation carried out by Sida to control whether the implementation of the international aid is compatible with the policy. There are a lot of different ways to implement the economic aid that are being used by the donors today. The Swedish method has since the 1960s mainly been focused on attempting to diminish the poverty in the world. In the latest time another goal has been added, that is a focus on supporting the civil rights. This essay will be concentrated to aim on what kind of countries receiving aid from Sweden, and exactly why these countries are being chosen.</p><p>The main question of this essay is: What countries are receiving the international developing aid, and how can this distribution be understood? To answer the main question there are two themes in the essay:</p><p>• What kind of countries is supposed to receive developing aid from Sweden according to the policy?</p><p>• What kind of countries is receiving the aid, and how can this be understood?</p><p>This essay is mainly based on quantitative data obtained from Sida, together with index of corruption and poverty will the different types of Swedish cooperation countries be described.</p><p>The conclusions of this essay are that there are two objectives of the policy: to fight poverty, and to strengthen the civil rights. What is noticeable in this essay is that it seems like there are more recipient of the aid from Sida that are relatively wealthy than there are poor. Still, it is obvious that the poor countries recieve a bigger amount of aid than the wealthy countries do. It is in other words difficult to declare which objective that is the superior one</p>

<p>FN påbörjade sina första biståndsprojekt för drygt 60 år sedan och i Sverige började man arbeta med organiserat bistånd under 60-talet. Det är alltså under relativt lång tid som världens rikare länder har försökt hjälpa de mindre rika länderna att utvecklas. Arbetet kring bistånd är dock mycket komplext och en hel del problem har uppstått under den här perioden.</p><p>Den här uppsatsen syftar till att belysa några av de risker som kan uppstå i samband med biståndsarbetet. Att risker uppstår är inte speciellt konstigt då två (eller flera) länder med ofta mycket olika politiska system ska samarbeta, eftersom värdegrunderna kan skilja sig avsevärt.</p><p>Resultatet har visat att dessa risker är svåra att hantera, vilket kan bero på olika faktorer som projektens omfattande storlek samt att givare och mottagare av bistånd inte alltid har samma uppfattning om hur biståndet bör användas. Resultatet har också visat att trots att man under en så pass lång period har arbetat aktivt med att utveckla och förbättra biståndsarbetet inte lyckats komma tillrätta med risker och problem som exempelvis korruption, ett problem som snarare tycks växa. Slutligen tyder resultatet också på att bistånd i vissa fall riskerar att göra mer skada än nytta, vilket visar på att arbetet kring bistånd måste förbättras avsevärt för att biståndet verkligen ska få de positiva följder som biståndsgivarna säger sig sträva efter.</p>

Aid effectiveness is a reoccuring theme in the social sciences. Maybe rightfully so, as development is slow in many parts of the developing world. Core literature on the matter seems to suggest that aid effectiveness is contingent on recipients’ level of corruption. Assuming this to be true, I examine the EU’s disbursements of Official Development Assistance over the past decade by running regressions: is there a relationship between the level of aid received, and a country’s level of corruption? As the EU is one of the largest donors of foreign aid globally, and has the power to shape the global foreign aid agenda, this question puts to the test whether the EU is leading the way, or rather is an obstacle in front. My findings suggest that corruption is not a determinant for aid. The EU thus fails to provide the much needed incentive for reforming political structures and fighting corruption in the developing countries.

FN påbörjade sina första biståndsprojekt för drygt 60 år sedan och i Sverige började man arbeta med organiserat bistånd under 60-talet. Det är alltså under relativt lång tid som världens rikare länder har försökt hjälpa de mindre rika länderna att utvecklas. Arbetet kring bistånd är dock mycket komplext och en hel del problem har uppstått under den här perioden. Den här uppsatsen syftar till att belysa några av de risker som kan uppstå i samband med biståndsarbetet. Att risker uppstår är inte speciellt konstigt då två (eller flera) länder med ofta mycket olika politiska system ska samarbeta, eftersom värdegrunderna kan skilja sig avsevärt. Resultatet har visat att dessa risker är svåra att hantera, vilket kan bero på olika faktorer som projektens omfattande storlek samt att givare och mottagare av bistånd inte alltid har samma uppfattning om hur biståndet bör användas. Resultatet har också visat att trots att man under en så pass lång period har arbetat aktivt med att utveckla och förbättra biståndsarbetet inte lyckats komma tillrätta med risker och problem som exempelvis korruption, ett problem som snarare tycks växa. Slutligen tyder resultatet också på att bistånd i vissa fall riskerar att göra mer skada än nytta, vilket visar på att arbetet kring bistånd måste förbättras avsevärt för att biståndet verkligen ska få de positiva följder som biståndsgivarna säger sig sträva efter.

The purpose of this essay is to review the Swedish international development cooperation carried out by Sida to control whether the implementation of the international aid is compatible with the policy. There are a lot of different ways to implement the economic aid that are being used by the donors today. The Swedish method has since the 1960s mainly been focused on attempting to diminish the poverty in the world. In the latest time another goal has been added, that is a focus on supporting the civil rights. This essay will be concentrated to aim on what kind of countries receiving aid from Sweden, and exactly why these countries are being chosen. The main question of this essay is: What countries are receiving the international developing aid, and how can this distribution be understood? To answer the main question there are two themes in the essay: • What kind of countries is supposed to receive developing aid from Sweden according to the policy? • What kind of countries is receiving the aid, and how can this be understood? This essay is mainly based on quantitative data obtained from Sida, together with index of corruption and poverty will the different types of Swedish cooperation countries be described. The conclusions of this essay are that there are two objectives of the policy: to fight poverty, and to strengthen the civil rights. What is noticeable in this essay is that it seems like there are more recipient of the aid from Sida that are relatively wealthy than there are poor. Still, it is obvious that the poor countries recieve a bigger amount of aid than the wealthy countries do. It is in other words difficult to declare which objective that is the superior one