Syftet med denna uppsats har varit att utifrån personliga assistenters perspektiv undersöka hur de ser på utvecklingsstördas självbestämmande och på vilket sätt de arbetar för att möjliggöra detta. För att undersöka detta har två fokusgruppsintervjuer genomförts, och vinjetter har använts. Att få bestämma i sin vardag såg de personliga assistenterna som självklart, men ifråga om hur väl det stämde överrens med utvecklingsstörning uppstod ambivalens. För att förklara begreppet självbestämmande, användes sociala konstruktioner. Utvecklingsstörning förklarades vara avvikande från det som ansågs vara normativt i samhället. I den sociala konstruktionen associeras dock utvecklingsstörning med individuella funktionsnedsättningar, vilket de personliga assistenterna såg som en svårighet. Förmågan till självbestämmande förknippade assistenterna med den utvecklingsstördes social konstruktion, och detta utifrån bland annat hur väl kommunikationen dem emellan fungerade. Arbetssätten som beskrivs i uppsatsen kan förklaras som en balansgång mellan paternalism och empowerment, utifrån vad assistenterna ansåg vara normalt.

Syftet med denna studie var att utifrån kriminalvårdspersonalens bild söka förståelse för vad fängelsepåföljd för lagöverträdare med utvecklingsstörning kan innebära. Vår undran var om fängelseanstalter har resurser att rehabilitera och vårda personer med utvecklingsstörning som har särskilda behov. Vi ville även undersöka vilka effekter fängelsepåföljd kan få för personer med utvecklingsstörning. Ytterligare en fråga var om det i dagsläget finns andra alternativ till slutna anstalter för dessa lagöverträdare. Med en kvalitativ ansats har vi via telefon intervjuat två kriminalvårdsinspektörer och erhållit svar via e-post från ytterligare två kriminalvårdsinspektörer inom kriminalvården, samt erhållit svar via e-post från en sakkunnig person inom kriminalvårdens huvudkotor. Studien grundar sig även på tidigare forskning samt debatt i media. Det resultat som framkom var, att det i dagsläget inte finns särskilda alternativa anstalter för lagöverträdare med utvecklingsstörning. Däremot finns åtalsunderlåtelse, skyddstillsyn samt fotboja som alternativ till fängelsepåföljd. Resultatet visade även att kriminalvårdare inte har någon särskild kompetens att vårda och rehabilitera personer med utvecklingsstörning. De resurser som fanns att tillgå var arbetsträning, individuell terapi, gruppterapi, psykiaterkonsult samt psykologresurser. De negativa effekter som fängelsepåföljd kunde medföra var att det inte var lämpligt med fängelsepåföljd då situationen kunde vara mycket förvirrande för dessa personer, samt att de blev utnyttjade till att utföra kriminella handlingar och mobbade. Det framkom även positiva effekter i form av att dessa personer kunde bli omhändertagna av andra ”normalbegåvade” interner. Detta motsäger tidigare forskning samt medias bild där det framkommit att personer med utvecklingsstörning farit illa av att vistas i fängelse. Den slutsats vi kommit fram till är det finns ett behov av ett alternativ till fängelsemiljön, då det visat sig att fängelsepåföljd inte är ett lämpligt straff för dessa personer.

Under mina första år som obehörig lärare har jag arbetat med en elev med lindrig utvecklingsstörning. Eleven har genom sin lindriga utvecklingsstörning svårt att ta emot längre instruktioner, hamnar eleven i nya situationer blir eleven stressad och eftersom eleven genomför sina uppgifter med stor noggrannhet hamnar eleven efter med skolarbetet. Syftet med studien var att se hur en elev som har lindrig utvecklingsstörning utvecklas genom att träna med ett arbetsminnesträningsprogram som heter Robomemo och hur resultaten kan sättas i ett integreringsperspektiv. Resultatet visade att eleven hade en stor utveckling både om jämförelsen sker utifrån medelindexutvecklingen samt utifrån sitt eget startindex. Slutsatserna som kunde dras utifrån studiens resultat var kopplingen mellan arbetsminnet och möjligheten till inlärning är tydlig och att arbetsminnesträning kan ha en mycket positiv påverkan på elever med lindrig utvecklingsstörning som är integrerade. Studien är intressant ur ett integreringsperspektiv då individperspektivet, där man söker en förändring hos eleven blir relevant.

Denna studie undersöker vilka diskurser kring föräldraförmåga för personer med en utvecklingsstörning som kan urskiljas i ett urval förvaltningsrättsliga domar. Datamaterialet utgörs av 10 domar som rör 2 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Domarna har analyserats med hjälp av Norman Faircloughs (1993) kritiska diskursanalys. Som teoretisk referensram har studien haft sociala konstruktioner kring språk, kritisk diskursanalys, teoretiska perspektiv på funktionshinder och utvecklingsstörning och teoretiska perspektiv på föräldraförmåga. I resultatdelen presenteras fyra diskurser som har bedömts vara genomgående för domarna. Diskurserna kring föräldraförmåga för personer med en utvecklingsstörning är: (1) föräldraförmåga som en informationsfråga, (2) föräldraförmåga som en fråga om nätverksresurser, (3) föräldraförmåga som en utvecklingsfråga och (4) föräldraförmåga som en fråga för professionella. Det kunskapsbidrag som studien bidrar med är främst att rikta fokus på det aktuella ämnet. Ingen tidigare forskning kring diskurser om föräldraförmåga för personer med en utvecklingsstörning har återfunnits i de sökningar som gjorts. Studien är dock begränsad i omfång, och resultatet måste bedömas utifrån det. Studien har dock visat att det är motiverat med framtida studier inom ämnet.

Syftet med denna studie var att utifrån en fiktiv fallbeskrivning undersöka vilken information och vilket stöd ensamlevande kvinnor som har en lindrig utvecklingsstörning får före, under och efter en graviditet i Bollnäs kommun. Vi intervjuade fyra olika verksamheter som kommer i kontakt med dessa kvinnor och vi använde oss av en halvstrukturerad kvalitativ intervjuform. Resultatet av studien visade att den förberedande och förebyggande informationen till kvinnor med lindrig utvecklingsstörning som ännu inte blivit gravida är knapphändiga hos alla de intervjuade verksamheterna. Under graviditet erbjuder ett par av verksamheterna kvinnorna stöd i form av samtal och praktisk föräldrautbildning. När barnet är fött finns till exempel olika typer av stödinsatser som beviljas av Socialtjänsten och stödet skräddarsys efter behov och problematik. Ett av de viktigaste stöden Socialtjänsten erbjuder är vistelse på HVB-hem. Resultatet i studien analyserades utifrån ett systemteoretiskt perspektiv.

"Livet efter gymnasiesärskolan" är en intervjuundersökning med två årgångar elever som tagit studenten 2012 och 2013 från något av de fem erbjudna nationella programmen på gymnasiesärskolan inom Jämtlands gymnasieförbund (JGY). Syftet med studien var att närmare undersöka hur boendesituation, sysselsättning och ekonomiska villkor ser ut efter avslutade gymnasiestudier för avsedd målgrupp. Intervjusvaren visar faktisk fördelning av sysselsättningsform, könstraditionella yrkesval och samstämmighet mellan sysselsättning och genomgångna gymnasieprogram. Studien omfattar frågor och svar om boende, nuvarande sysselsättning och om eventuell anställningsform samt förslag till eventuella förändringar av nuvarande livssituation. Studien tar sin utgångspunkt i semi- strukturerade intervjuer med fyrtiofem avgångselever från något nationellt gymnasiesärskoleprogram inom upptagningsområdet för JGY. Samtliga intervjuer utfördes en och en via personliga möten och i vissa fall, då intervjupersonen önskat så, via telefon. Resultatet visar att informanterna förutom de sju som vid tidpunkten för studien var arbetslösa trivdes med sin nuvarande sysselsättning. Noterbart är att det är färre arbetslösa bland informanterna i föreliggande studie än för övriga ungdomar i Jämtland/Härjedalen. Överensstämmelse mellan sysselsättning och utbildning har 66 procent av populationen. Studien indikerar att det finns könsbundna yrkesval inom undersökningsgruppen. Den vanligaste boendeformen var LSS-boende vilket tjugo informanter hade vid tidpunkten för studiens genomförande. Tolv informanter hade eget boende och ytterligare tolv bodde i föräldrahemmet. Tjugoåtta informanter angav att de inte önskar någon förändring av nuvarande livssituation. De förslag till förändringar som emellertid framkommer i studien handlade främst om möjligheten till arbete och eget boende.

Vår erfarenhet är att skolan i Sverige har en tendens att sortera ut elever när problem uppstår, snarare än att titta på hur undervisningen organiseras och hur resurser fördelas. Skolan behöver ta ett helhetsgrepp på organisation, resurs och miljö så det kan bli en skola för alla.   Syftet med vårt arbete är att öka kunskapen om och söka möjligheter för inkludering i grundskolan av elever med utvecklingsstörning, genom att undersöka hur pedagogers syn på detta är i deras arbete och hur de arbetar med elever som läser efter grundsärskolans mål i grundskolan.   När det förs diskussioner kring En skola för alla ute på våra skolor kan man se en tendens att både lärare och rektorer är obekanta med många av de statliga styrdokumenten som reglerar rätten till undervisningen. Vår teoretiska grund vilar på Dewey, Goffman, Hattie, Skrtic och Vygotskij. Med stöd av deras teorier har vi undersökt hur elever, utvecklas genom undervisning i sociala sammanhang. Vår undersökning innehåller en kvalitativ metod i form av en webbenkät. Respondenterna är pedagoger som arbetar med elever som läser efter grundsärskolans mål och är inkluderade eller delvis integrerade i grundskolan. Resultatet visar att elever gynnas av att inkluderas och att det är viktigt att säkerställa kvalitet genom att öka kunskapen på skolorna kring utvecklingsstörning. Men även att hitta tid för samarbete och reflektion.

Abstract: Den här uppsatsen handlar om gruppen lindrigt utvecklingsstörda. Mitt syfte med uppsatsen är att försöka få en inblick om hur en lindrigt utvecklingsstörd person kan se på sig själv samt hans/hennes omgivning och vad det är för faktorer som hjälper till att skapa den här synen. För att ta reda på detta har jag använt mig av kvalitativ metod i form av intervjuer som jag har gjort med fyra lindrigt utvecklingsstörda män. När jag analyserade materialet visade det sig bland annat att samtliga personer som jag intervjuat haft stabila familjeförhållanden men att detta inte automatiskt kan kopplas till personernas funktionsnedsättning. De umgås både med personer som har funktionsnedsättningar och med personer som inte har någonfunktionsnedsättning och värderar relationen till icke funktionsnedsatta personer högt. Samtliga har upplevt stigmatisering i form av mobbning och trakasserier. Den slutsats som jag kommit fram till är att de personer jag intervjuat ändå upplever sin livssituation till stor del som positiv. Dock framkommer bilden att de upplever ett relativt stort mått av ensamhet ochviss social isolering med tanke på att de har förhållandevis få vänner.

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera hur pedagoger använder digitala verktyg inom grundsärskolan utifrån ett didaktiskt perspektiv. Studien har en kvalitativ ansats som är abduktiv för att studera och analysera den verklighet som finns i skolan i arbetet med digitala verktyg. Datainsamlingen skedde på sex grundsärskolor i södra Sverige, från åk 1-10. Heldagsobservationer med låg grad av struktur samt halvstrukturerade parintervjuer var de metoder som användes. Analysen skedde sedan i flera steg. Först gjordes en kvalitativ innehållsanalys för att få fram teman och kategorier. Sedan gjordes en analys utifrån det sociokulturella perspektivet och till sist ur ett didaktiskt perspektiv med en fördjupning på undervisningsstrategier. Resultatet av vår analys visade att ur ett sociokulturellt perspektiv blev samspelet framträdande. Eleverna hjälpte varandra mer spontant och lärarna planerade för samspel på ett mer medvetet sätt. Pedagogerna ansåg att det var positivt för eleverna i grundsärskolan att använda digitala verktyg. Men för att få ett positivt lärande hos eleverna krävs det att pedagogen är engagerad, intresserad och närvarande. Ur ett didaktiskt perspektiv blev det mest framträdande att pedagogerna ansåg att eleverna lärde sig både auditivt, visuellt och taktilt genom att arbeta med digitala verktyg. Digitala verktyg är också ett alternativt verktyg för elever med motoriska svårigheter och kommunikations svårigheter. Det var också tydligt att pedagogerna ansåg att eleverna blev motiverade genom arbete med digitala verktyg. Samverkan med hemmet blev enklare genom att pedagogerna använde sig av olika sociala medier. Varför pedagogerna använde sig av digitala verktyg, var att det ur ett samhällsperspektiv är en nödvändig kunskap för eleverna. Dessa kunskaper gör eleverna delaktiga i det tekniksamhälle som är under ständig utveckling. Vi tolkar det som ett framtidsperspektiv.

No description available.