Sedan Kol- och stålunionens grundande 1951 och fram till Europeiska unionen av idag har såväl antalet politikområden som antalet medlemsländer ökat i takt med att samarbetet utvecklats. EU består sedan utvidgningen 2004 av 25 medlemsländer och fler länder är intresserade av medlemskap samtidigt som det i unionen verkar finnas en oro för utvidgning. En intressant utmaning vid framtida utvidgningar är det faktum att de flesta länder utanför unionen har en svag ekonomi. Dessutom finns en diskussion inom unionen gällande Turkiets eventuella medlemskap där religionsfrågan har stått i fokus. Samtidigt står det i såväl EU-fördraget som i förslaget till konstitution för EU att unionen ska vara öppen för alla europeiska länder. Medan det i flera medlemsländer finns en oro för utvidgning av unionen så verkar de svenska partierna och regeringen eniga om fortsatt utvidgning. Uppsatsens syfte har varit att studera unionens utvidgning och i synnerhet ur svenskt perspektiv där jag ville undersöka vilket stöd det finns i Sverige för fortsatt utvidgning och då med utgångspunkt från partiernas program, valmanifest och diskussioner. Uppsatsen teoretiska ram utgörs av de klassiska teoriperspektiven liberalism, marxism och realism samt av Frank Schimmelfennigs teori om retoriskt agerande. Utifrån min analys av främst partiernas program, valmanifest och annan partiinformation kommer jag fram till att de svenska partierna har en positiv syn på fortsatt utvidgning trots att några av dem är kritiska till EU som organisation och egentligen önskar se en annan form av samarbete. Även EU-kritiska partiers företrädare har lyft frågan om medlemskap för länder utanför unionen. Den paneuropeiska visionen i unionens fördrag har stort stöd då de flesta partier tydligt betonar att unionen ska vara öppen för alla europeiska länder. Inget av de svenska partierna är i särskilt hög utsträckning präglade av realismen men däremot i hög utsträckning av antingen liberalismen eller marxismen eller en kombination av båda teoriperspektiven. Ju mer partierna präglas av liberalismen desto mer positiv är synen på EU och utvidgning men även bland partierna som präglas av marxismen finns inget uttalat motstånd mot utvidgning. Schimmelfennigs teori om retoriskt agerande visar på alternativa förklaringsmodeller och på hur svårt det är för motståndare till utvidgningen att motarbeta utvecklingen. De partier som är positiva till EU skulle knappast kunna motsätta sig fortsatt utvidgning då de betonar unionens betydelse för Europas fredliga utveckling och återförening. De partier som är negativa till EU har bl a kritiserat unionen för att vara en kristen klubb av rika länder och kan därför knappast motsätta sig fortsatt utvidgning. Det är inte omöjligt att EU-kritiska partier ser utvidgningen som en möjlighet till att EU utvecklas i, en för dem, mer positiv riktning.

In recent years, the possibility to deduct expenses for research and development (R&D) has been interpreted narrowly. As a response, the Income Tax Act chapter 16, section 9 (the R&D-rule) was amended to increase the possibility to deduct R&D of more general character. The purpose of this thesis is to determine the meaning of the R&D-rule to be able to decide if the amendment is an extension of the deductibility and whether this amendment can be considered adequate. According to the R&D-rule, the recipient of the grant needs to conduct R&D activity and there needs to be a sufficient connection between the R&D activity and the company to be allowed deduction. The difficulty in applying the R&D-rule is mainly when the research is conducted outside the company and the aim of the research is not to solve the company’s specific problem.The connection between the R&D-activity and the company needs to be reasonable. This means that only R&D-activity that falls completely outside the company’s activities should be excluded from deductibility. However, even R&D where some connection can be shown has been excluded from deductibility, which makes the application of the R&D-rule complex. The amendment of the R&D-rule means that deduction is now possible where a reasonable interest can be shown with either the principal business or the other business. The assessment if a reasonable interest can be shown between the R&D and the company’s activities, must now take into account all aspects of the company not only the principal activity. In conclusion, the amendment creates an extension of the deductibility. The purpose of the amendment of the R&D-rule was to extend the deductibilityof R&D. The amendment must therefore be considered adequate. The addition of the other business to the wording of the R&D-rule will lead to an actual extension of the deductibility of R&D. / De senaste åren har möjligheten till avdrag för FoU tolkats snävt vilket försvårat för företagen att få avdrag för FoU av allmän karaktär. Svaret på kritiken mot den snäva tolkningen förde med sig en lagändring av IL 16 kap 9 § (FoU-regeln). Uppsatsens syfte är att fastställa innebörden av FoU-regeln för att utreda om lagändringen är en utvidgning i förhållande till den tidigare lydelsen av lagregeln samt bedöma om lagändringen är ändamålsenlig.  Enligt FoU-regeln krävs det att mottagaren av bidraget utgör en FoU verksamhet samt att tillräckligt samband finns mellan FoU:n och företaget för att erhålla avdragsrätt. Svårigheten att bedöma sambandet är då FoU:n utförs av någon extern och syftet med forskningen inte är inriktad på att lösa företagets specifika problem utan forskningen är av mer allmän karaktär. Det måste finnas ett rimligt intresse mellan FoU-verksamheten och företaget, vilket innebä ratt bara sådan FoU som hamnar helt utanför företagets område ska uteslutas från avdragsrätt. I praxis har även dock FoU med visst samband uteslutits varför tillämpningen av FoU-regeln är komplex. Lagändringen av FoU-regeln innebär att avdrag får göras när det finns samband mellan FoU-verksamheten och den huvudsakliga verksamheten eller verksamheten i övrigt. Vid bedömningen ska hänsyn alltså tas till hela verksamheten. Det här innebär en utvidgning av avdragsrätten i förhållande till den tidigare lydelsen, då avdrag endast medgavs när samband fanns med kärnverksamheten. Det huvudsakliga ändamålet med lagändringen är en utvidgad avdragsrätt. Utifrån ordalydelse är det nu tydligt att avdrag får göras även då samband inte finns med den huvudsakliga verksamheten, men samband finns med den övriga verksamheten. Tillägget verksamheten i övrigt innebär således en faktisk utvidgning av avdragsrätten för FoU i förhållande till den tidigare lydelsen av FoUregeln.

No description available.

The aim of this Thesis is to analyse Türkiye’s progress and setbacks withinits association process and quest for EU membership. By examining Chapter23 in annual reports released by the European Commission for the years2013, 2018 and 2023, the role of the EU as a democracy promoter isdiscussed and questioned. In order to do this, this Thesis basis it’s theoreticalframework around Samuel Huntington’s (1991) theory of democratisation,which is applied and questioned. This Thesis uses a qualitative methoddesign to comprehensively analyse how the European Union (Commission)perceives Türkiye’s progress, and to be able to answer if over the last tenyears even any progress is made.

<p>The two Eastern enlargements in 2004 and 2007 marked a new chapter in the EU’s history, since it was the first time that the Union turned to enlarge eastwards. This thesis examines the borderline problem that arose with Article 49 of the <em>Maastricht</em> <em>Treaty on the European Union</em>, which gave the right to <em>any European country</em> that respects the principles of: liberty, democracy, human and fundamental rights, and the rule of law, to apply for membership in the EU.</p><p> </p><p>This thesis approaches the EU’s borderline problem by taking on three case studies consisting of Hungary, Lithuania, and Ukraine, for the purpose of analyzing the Eastern enlargement and Ukraine’s potentials of becoming a member of the EU. The reason for doing so is to compare Ukraine’s potentials of becoming a member in the EU with two Eastern states that, like Ukraine, have been involved with the Soviet Union, and that despite their degree of involvement, have been successfully integrated in the EU.</p><p> </p><p>As the EU has turned to enlarge eastwards, it gradually pushes its borderline with every enlargement, closer to Russian territory. Hence, it is necessary to investigate how potential integration of a country like Ukraine can affect the EU’s relations with Russia. The crucial aspect of the current relations between the EU and Russia is the interdependence of energy, where Ukraine is as a strategically important country, since it currently serves as a corridor between East (Russia) and West (EU). This thesis therefore shows that the problematic of potential integration of Ukraine goes much deeper than that of a geographical matter, and therefore touches other problem areas related to domestic political instability in Ukraine, and Russian political influence through its gas supplies.</p><p> </p><p>This thesis approaches the EU’s borderline problem from a foreign political perspective by investigating Ukraine’s potentials of becoming a member of the EU and suggesting, by the assistance of Westberg’s theoretical framework of integration theories, a third generation of integration theories to be needed in order to meet the problematic of the enlargement towards East. The thesis further gives recommendations to how the EU could deal with its borderline problem by answering three research questions related to the enlargement problematic.</p> / <p>De två östutvidgningarna 2004 och 2007 utgjorde ett nytt kapitel i EU:s historia då det var första gången som Unionen påbörjade utvidgningen mot Öst. Denna uppsats undersöker gränsproblematiken som uppkom i samband med Artikel 49 i <em>Maastricht</em> <em>Fördraget om Europeiska Unionen</em>, vilken gav rätten till varje Europeiskt land som respekterar principerna om: frihet, demokrati, mänskliga och fundamentala rättigheter, samt rättsstat, att ansöka om medlemskap i EU.</p><p> </p><p>Denna uppsats närmar sig EU:s gränsproblem genom att ta sig an tre fallstudier bestående av Ungern, Litauen, och Ukraina, i syfte att analysera östutvidgningen och Ukrainas potential att bli medlem i EU ur ett utrikespolitiskt perspektiv. Anledningen till detta är att jämföra Ukrainas potential att bli medlem i EU med två öststater som, i likhet med Ukraina, har varit involverade i Sovjet Unionen, men som oberoende graden av involvering med Ryssland, framgångsrikt blivit integrerade i EU.</p><p> </p><p>Eftersom EU påbörjat utvidgningen mot Öst så förskjuts EU:s gräns gradvis, med varje östutvidgning, nära ryskt territorium. Därmed är det nödvändigt att utreda hur potentiell integrering av ett land som Ukraina kan påverka EU:s relationer med Ryssland. Den avgörande aspekten när det gäller relationerna mellan EU och Ryssland, är det ömsesidiga beroendet kring energi, där Ukraina utgör ett strategiskt viktigt land, eftersom det för närvarande verkar som en korridor mellan Öst (Ryssland) och Väst (EU). Denna uppsats visar att problematiken kring potentiell integrering av Ukraina rör problemområden bortom geografisk natur, så som inhemskt politisk instabilitet i Ukraina, samt Rysslands politiska inflytande genom energiförsörjning till Europa.</p><p> </p><p>Denna uppsats närmar sig EU:s gränsproblem från ett utrikespolitiskt perspektiv genom att utreda Ukrainas potentiella medlemskap i EU. Den föreslår, med hjälp av Westbergs integrationsteoretiska ramverk, att en tredje generation av integrationsteorier är nödvändig för att analysera problematiken kring utvidgningen mot Öst. Uppsatsen ger rekommendationer till hur EU kan hantera sitt gränsproblem genom att svara på tre frågeställningar gällande utvidgningsproblematiken.</p>

The two Eastern enlargements in 2004 and 2007 marked a new chapter in the EU’s history, since it was the first time that the Union turned to enlarge eastwards. This thesis examines the borderline problem that arose with Article 49 of the Maastricht Treaty on the European Union, which gave the right to any European country that respects the principles of: liberty, democracy, human and fundamental rights, and the rule of law, to apply for membership in the EU.   This thesis approaches the EU’s borderline problem by taking on three case studies consisting of Hungary, Lithuania, and Ukraine, for the purpose of analyzing the Eastern enlargement and Ukraine’s potentials of becoming a member of the EU. The reason for doing so is to compare Ukraine’s potentials of becoming a member in the EU with two Eastern states that, like Ukraine, have been involved with the Soviet Union, and that despite their degree of involvement, have been successfully integrated in the EU.   As the EU has turned to enlarge eastwards, it gradually pushes its borderline with every enlargement, closer to Russian territory. Hence, it is necessary to investigate how potential integration of a country like Ukraine can affect the EU’s relations with Russia. The crucial aspect of the current relations between the EU and Russia is the interdependence of energy, where Ukraine is as a strategically important country, since it currently serves as a corridor between East (Russia) and West (EU). This thesis therefore shows that the problematic of potential integration of Ukraine goes much deeper than that of a geographical matter, and therefore touches other problem areas related to domestic political instability in Ukraine, and Russian political influence through its gas supplies.   This thesis approaches the EU’s borderline problem from a foreign political perspective by investigating Ukraine’s potentials of becoming a member of the EU and suggesting, by the assistance of Westberg’s theoretical framework of integration theories, a third generation of integration theories to be needed in order to meet the problematic of the enlargement towards East. The thesis further gives recommendations to how the EU could deal with its borderline problem by answering three research questions related to the enlargement problematic. / De två östutvidgningarna 2004 och 2007 utgjorde ett nytt kapitel i EU:s historia då det var första gången som Unionen påbörjade utvidgningen mot Öst. Denna uppsats undersöker gränsproblematiken som uppkom i samband med Artikel 49 i Maastricht Fördraget om Europeiska Unionen, vilken gav rätten till varje Europeiskt land som respekterar principerna om: frihet, demokrati, mänskliga och fundamentala rättigheter, samt rättsstat, att ansöka om medlemskap i EU.   Denna uppsats närmar sig EU:s gränsproblem genom att ta sig an tre fallstudier bestående av Ungern, Litauen, och Ukraina, i syfte att analysera östutvidgningen och Ukrainas potential att bli medlem i EU ur ett utrikespolitiskt perspektiv. Anledningen till detta är att jämföra Ukrainas potential att bli medlem i EU med två öststater som, i likhet med Ukraina, har varit involverade i Sovjet Unionen, men som oberoende graden av involvering med Ryssland, framgångsrikt blivit integrerade i EU.   Eftersom EU påbörjat utvidgningen mot Öst så förskjuts EU:s gräns gradvis, med varje östutvidgning, nära ryskt territorium. Därmed är det nödvändigt att utreda hur potentiell integrering av ett land som Ukraina kan påverka EU:s relationer med Ryssland. Den avgörande aspekten när det gäller relationerna mellan EU och Ryssland, är det ömsesidiga beroendet kring energi, där Ukraina utgör ett strategiskt viktigt land, eftersom det för närvarande verkar som en korridor mellan Öst (Ryssland) och Väst (EU). Denna uppsats visar att problematiken kring potentiell integrering av Ukraina rör problemområden bortom geografisk natur, så som inhemskt politisk instabilitet i Ukraina, samt Rysslands politiska inflytande genom energiförsörjning till Europa.   Denna uppsats närmar sig EU:s gränsproblem från ett utrikespolitiskt perspektiv genom att utreda Ukrainas potentiella medlemskap i EU. Den föreslår, med hjälp av Westbergs integrationsteoretiska ramverk, att en tredje generation av integrationsteorier är nödvändig för att analysera problematiken kring utvidgningen mot Öst. Uppsatsen ger rekommendationer till hur EU kan hantera sitt gränsproblem genom att svara på tre frågeställningar gällande utvidgningsproblematiken.