Denna studie är en del i projektet Framtida kompetensförsörjning och arbetslivets längd inom Västerbottens läns landsting. Studien har syftet att kvalitativt utforska resonemang rörande pensionsintentioner hos äldre medarbetare inom landstinget, med ett specifikt fokus på påverkande faktorer inom arbetslivet. Sju semistrukturerade intervjuer har utförts med respondenter från olika yrkeskategorier. Vid analysen av intervjuerna framkom likheter i respondenternas pensionsresonemang, trots deras skilda livssituationer och tänkta pensionsåldrar. Den mest framträdande likheten var den funna kärnkategorin: möjligheten att göra ett bra arbete. Den framställdes av respondenterna som en avgörande del i hur arbetssituationen påverkade deras pensionsintentioner. Att uppleva det som möjligt att fortsätta utföra sina arbetsuppgifter på ett för en själv fullgott vis verkade vara mycket viktigt för deras fortsatta arbetsdeltagande. Faktorer i arbetet som försvårar det verkar också kunna bidra med tidigare pensionsintentioner. Samtidigt som faktorer vilka underlättar för att fortsätta göra ett bra arbete verkar bidra med senare pensionsintentioner. Kärnkategorin kan också knytas till den tänkta pensionstidpunkten. För respondenterna vekar det vara mycket viktigt att inte göra en svag arbetsinsats, varpå de överlag resonerar att arbetslivet bör avslutas innan en tänkt oförmåga manifesteras.

Uppsatsen behandlar betydelsen av näringslivsstrukturen för befolkningsutvecklingen. Utgångspunkt har varit vilken näringsstrukturen var i kommunerna i Uppsala, Västmanlands och Västerbottens län 1975. Hur har sambandet mellan andelen jordbruk och industri kontra tjänstenäringar påverkat befolkningsutvecklingen i kommunerna. Valet av län har gjorts utifrån ett typiskt industri län, Västmanland. Ett tjänstelän Uppsala och ett med tjänste- och industri struktur vid kusten och stor glesbefolkat inland, Västerbotten. Slutsatsen är att ju större tjänstesektor 1975 ju större befolkningsökning till 2010. Det motsatta har gällt för de som hade störst industrisektor 1975 där har det genomgående varit en befolkningsminskning.

No description available.

<p><strong>Abstract</strong></p><p><strong>Titel:</strong><strong> </strong>Försöken att övertala respektive konsten att övertyga.</p><p>- En retorisk argumentationsanalys av hur två landsortstidningar använder retoriken för att rikta sig till sina mottagare</p><p> </p><p><strong>Författare: </strong>Malin Björklund</p><p><strong>Handledare: </strong>Eva Ekstrand</p><p><strong>Examinator: </strong>Margareta Rönnberg</p><p> </p><p><strong>Nyckelord: </strong>Retorisk argumentationsanalys, retorik, Gefle Dagblad, Västerbottens-Kuriren, kulturhuvudstad 2014, opinion, övertala, övertyga, landsortstidning.</p><p> </p><p><strong>Problem: </strong>Retoriken kan användas på två olika sätt, både för att övertala och för att övertyga sina mottagare. Används en text för att övertala, får mottagaren själv inte skapa sig en egen uppfattning. I journalistiken kan retoriken många gånger övertala, även fast det inte alls var journalistens syfte med texten.</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Syfte: </strong>Syftet med den här undersökningen är att se hur Gefle Dagblad och Västerbottens-Kuriren använder sig av retoriken för att nå ut till sina mottagare. Vilka argument och grepp används för att övertala och vilka används för att övertyga?</p><p> </p><p><strong>Frågeställning: </strong>Den övergripande frågeställningen är om Gefle Dagblad och Västerbottens-Kuriren använder retoriken för att övertala eller övertyga sina mottagare?</p><p> </p><p><strong>Metod: </strong>Retorisk argumentationsanalys<strong> </strong></p><p> </p><p><strong>Slutsatser: </strong>Den starkaste slutsatsen är att Gefle Dagblad använder retoriken för att övertala sina mottagare, medan Västerbottens-Kuriren använder retoriken för att övertyga.</p><p> </p>

Abstract Titel: Försöken att övertala respektive konsten att övertyga. - En retorisk argumentationsanalys av hur två landsortstidningar använder retoriken för att rikta sig till sina mottagare   Författare: Malin Björklund Handledare: Eva Ekstrand Examinator: Margareta Rönnberg   Nyckelord: Retorisk argumentationsanalys, retorik, Gefle Dagblad, Västerbottens-Kuriren, kulturhuvudstad 2014, opinion, övertala, övertyga, landsortstidning.   Problem: Retoriken kan användas på två olika sätt, både för att övertala och för att övertyga sina mottagare. Används en text för att övertala, får mottagaren själv inte skapa sig en egen uppfattning. I journalistiken kan retoriken många gånger övertala, även fast det inte alls var journalistens syfte med texten. Syfte: Syftet med den här undersökningen är att se hur Gefle Dagblad och Västerbottens-Kuriren använder sig av retoriken för att nå ut till sina mottagare. Vilka argument och grepp används för att övertala och vilka används för att övertyga?   Frågeställning: Den övergripande frågeställningen är om Gefle Dagblad och Västerbottens-Kuriren använder retoriken för att övertala eller övertyga sina mottagare?   Metod: Retorisk argumentationsanalys   Slutsatser: Den starkaste slutsatsen är att Gefle Dagblad använder retoriken för att övertala sina mottagare, medan Västerbottens-Kuriren använder retoriken för att övertyga.

Background and objective: Researchers have been looking for a way to predict future emission rates, and come up with explanations on how to tackle the issue of global warming through changes in individual behavior for decades. The focus of these studies have, on the other hand, focused more on nutritional bases rather than cultural. This study’s objective is to provide a method, as a useful tool in further analysis on GHG-emission based on cultural behavioral factors such as socio-economic status as well as age, sex, etc. with diet as emission prediction factor. This could be a stepping stone toward future research on Co2e related to e.g. physiological factors such as BMI, blood pressure and diseases. Method: With the use of data obtained from the FFQ questionnaire within the VIP-program, combined with estimates of greenhouse gas-emission (Co2e) attributed to specific diets obtained from Röös, estimations of individual Co2e emission-levels were calculated using the software “R”. The dataset contained 159 687 observations and 152 different variables. The data was obtained from the Department of Public Health and Clinical Medicine at Umeå University. Portions sizes were mainly collected from the Swedish Food Composition Database. Box-plots and regression analysis were made to illustrate the main findings. Result: The result was a new dataset that could be applied to any population to estimate Co2e-emission on individual level based on an FFQ, given that the FFQ have the same structure as the one in the VIP. The variables that contributed to the highest amount of Co2e were animal products i.e. butter, milk and meat. Chicken, pork and fish were not nearly as Co2e heavy as the meat products containing beef such as “steak”, “minced meat” and “hamburgers”. The regression analysis showed that higher age had a positive effect on reducing emission, as well as being a woman. Education showed an increase in Co2e for higher education. There were some small differences among municipalities. Marital status gave a slight decrease in the regression, meaning married couples emits more than singles. Exercise showed an increase in Co2e for active individuals in the regression analysis. However, the most noticeable result were sex, yielding a relatively big decrease in Co2e-emission for women compared to men. Conclusion: People at younger ages, within the observed age groups 40-60, seemed to reduce their carbon footprint more in relation to the higher age groups over the last 20 years. Overall, the general diet-based carbon footprint in Västerbotten seems to have increased slightly during the last 17 years. A remarkable dip were noticed in 2003, however this might not have been due to any behavioral changes, since the trend broke in 2006 and instantly receded back to the normal levels. This study confirms the fact that meat and dairy products are responsible for a significant amount of the diet-based emission. This topic needs to be studied more, and with this method of applying GHG-emission measures to individual diet-based data, a gate has been opened for a new field of research.

Vapstenskonflikten

Syftet med den här uppsatsen är att se hur lokal dagspress i Västerbottens län framställer konflikten i Västerbotten samt undersöka vad detta hanterande haft för konsekvenser när det gäller konfliktens reproduktion. Detta görs genom en analys av en rad artiklar skrivna Västerbottens folkblad och Västerbottenskuriren. Fokus ligger på den rådande konflikten samt de bilder av densamma som förmedlas, detta I förhållande till hur den infallsvinkel som tidningarna själva väljer att förmedla kan tolkas utifrån ett etnicitetsperspektiv. Frågeställningar: Vilka diskurser återfinns i rapporteringen från den rådande konflikten mellan Vapstens sameby, övriga samer och övriga aktörer i Västerbottens folkblad och Västerbottenskuriren? Vad kan man, med hjälp av ovanstående, utläsa av detta I förhållande till konfliktens reproduktion? Vad kan man säga om konflikten som den framställs i Västerbottenskuriren och Västerbottens folkblad ur ett etnicitetsperspektiv? Man kan genom att studera artiklarna lingvistiskt se ett kategoriserande av samebyarna och staten som den ”andra” parten i konflikten. Detta gäller inte enbart de debattartiklarna som skrivits och analyserats utan även de artiklar skrivna av journalister. Ofta talar man i debattartiklarna om ”dem” eller ”de” och syftar på samebyn eller svenska staten medan man i journalistiska texter snarare låter ”övriga” näringar komma till tals. Här skapas därför två aktörer, samebyn och staten, som genom sin osynlighet i debatten förstås som odiskutabla sanningar, två auktoritärer svåra för den enskilda människan att konkurrera med. Det samebyn eller svenska staten bestämmer är det som råder och det är ifrågasättandet av dessa bestämmelser som har sitt forum i Västerbottens Kuriren och Västerbottens folkblad. Det finns dock undantagsfall. Rennäringsdebatten skiljer sig från övriga två i den bemärkelsen att den i vissa fall talar till en rikstäckande publik. Med detta skapas också en annan bild av den samiska befolkningen. Denna som renägande. Dessa artiklar är enbart journalistiska och väger tyngre än de debattartiklar som ifrågasätter fenomenet. Man skulle således kunna påstå att bilden över ”samebyn” i artiklar som riktar sig till en bredare publik än de inom länet antar rennäringslagens och sametingets definition av samer, alltså renägande inom samebyn. Detta kan även återknytas inom etnicitetsteorin. Denna bild innehåller den samiska befolkningen som hotad av markägare, och att dessa markägare alla är ickesamer. Vad det gäller debatten kring identitet skulle man, genom att titta på vilka artiklar som publicerats, kunna säga att debatten kring identiteten i första hand rör sig på individnivå där man som debattör pekar på statens bristande hantering av frågan och samebyns illvilja att erkänna andra än de inom samebyn samer. Dock kan man även här se en skillnad i de artiklar skrivna av individer inom samebyn då kritiken här i första hand riktas mot staten men i den bemärkelsen att staten missunnar rennäringen och därför nervärderar samerna som folk. Debatten gällande identiteten kan därför sägas att den förs på två olika plan. Dock kan man se ett mönster hos både de inom och de utom samebyn; oavsett vem man är som skriver har man redan klart för sig hur man identifierar sin etnicitet. Klarhet i vilka som i praktiken kan tillskriva sig benämningen same är dock genom dessa artiklar svårt att se, vad som dock blir tydligt är att Sametinslagen som säger ”den som upplever sig same” verkar gälla i stort. Man skulle kunna påstå att det genom detta skapats två typer av samisk etnicitet. Den ena där man menar att rennäringen är det viktigaste signumet för en samisk befolkning och den andra som menar att rennäringen bara är en del och att man istället för att se till släktskap. Genom att studera produktionsförhållandet för dessa artiklar kan man även utläsa en specifik målgrupp för tidningen. Då man genom språket begränsat tidningen till svensktalande skulle man kunna påstå att Västerbottenskuriren och Västerbottens folkblad inte i första hand riktar sig till samebyn, utan till dem i västerbotten som står utanför samebyn. I denna bemärkelse blir tidningen ytterligare ett forum för åsikter som rör samebyn eller de renägande samerna då detta är de tidningar som människor med denna typ av åsikt har möjlighet att uttrycka sig. Att intresset från samebyns sida att delta i och uttrycka sig i debatten är svalt skulle också kunna tolkas som att samebyn, med sina egna medier på samiska, finner sitt forum för diskussion där. När det gäller identitetsdebatten kan man tydligt se hur de övriga två kategorierna i konflikten speglar debatten kring identitet. Om man inom rennäringen tagit ett beslut som gynnar samebyn skapar det debattartiklar som rör identiteten. / Vapstenskonflikten

Med avstamp i dagens medielandskap och med tanke på att dagstidningar dragit ned på journalister och särskilt journalister på lokalredaktioner de senaste tio till femton åren, så har syftet med den här uppsatsen varit att studera hur de kvarvarande lokalredaktörerna i Västerbottens inland ser på sin roll, vad som driver dem samt vilka utmaningar och möjligheter de har i sitt arbetsliv på daglig basis. Kvalitativa intervjuer gjordes med alla sju lokalredaktörer som just nu arbetar i Västerbottens inland och sedan analyserades deras uttalanden genom teorier kopplade till lokala medier och demokrati, ett medielandskap i förändring samt yrkesroll och identitet. Studien visar att lokalredaktörsrollen är komplex med flera motsägelser. Deras ideal och ambitioner hamnar i konflikt med deras faktiska arbetssituation. Medan de drivs av starka demokratiska ideal i sitt arbete, så känner de att de inte har tillräckligt med tid för att göra grävande journalistik eftersom mycket av deras tid går åt att bevaka minst två kommuner var. De uttrycker också att den kommun där de inte bor inte får lika mycket bevakning som de skulle vilja och att den blir något bortglömd, hamnar i medieskugga. Flera av lokalredaktörerna är välkända på den plats de bor och jobbar och vissa människor känner en stark koppling till tidningen på grund av dem. Många av dem har också svårt att gå ur sin roll när de är lediga. Samtidigt så uttrycker lokalredaktörerna att de inte har samma kontakt med läsarna som tidigare. De är nära, men samtidigt distanserade från sina läsare. / Based on the current situation in the media and the fact that newspapers have cut down on journalists over the last ten to fifteen years, especially those located in small, remote areas, the main purpose of this thesis was to study how all the remaining local editors in rural Västerbotten think of their role and what their driving forces are as well as what challenges and opportunities they face in their everyday work life. Qualitative interviews were conducted with all the seven local editors who currently work in rural Västerbotten and then analyzed through theories of local journalism and democracy, a media landscape in constant change, journalistic profession and identity. The results showed that their role is complex and has plenty of contradictions. Their driving forces and ambitions conflict with their work situation. While they are driven by high democratic standards in their work, they feel that they don’t have enough time for investigative journalism as a lot of their time goes to reporting from at least two municipalities each. They also express that the one municipality where they don’t live doesn’t get as much coverage as they would like and is somewhat forgotten. A lot of them are well known in the place where they live and work and some people feel a close connection to the newspaper because of them. Many of them also have difficulties stepping out of their role in their spare time. At the same time, they express that they don’t have the same contact with readers like they used to. They are close but at the same time distanced from their readers.

This essay aims to contextualize the placement of deviant and atypical graves within the landscape of Västerbotten county in Sweden, in relation to the contemporary Christian cemeteries from the Middle Ages to the year 1960. To understand the need and reasoning for deviant and atypical graves from a religious standpoint several medieval laws are studied, such as the Cannon law of the Catholic church, the Swedish medieval landscape laws, and the Norwegian medieval regional laws. The revision and the annulment of the medieval laws are also taken into consideration to understand how the regulations surrounding deviant and atypical graves changes over time in Sweden and Norway. To build an understanding how deviant and atypical graves has been utilized in Västerbotten county throughout history, ethnographic and historical literature is studied. Geographical and historical contexts are also considered to contextualize the placement of the graves within the landscape. The placement of Churches and cemeteries within the landscape over time is also studied to understand how the need for atypical graves changed over time.