För de patienter som behandlas för obotlig cancer har det blivit allt vanligare att vården ges i hemmet. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vilka faktorer som medverkar till att patienter med avancerad cancer kan känna trygghet i samband med vård i hemmet. Litteraturstudiens resultat utgår från 15 vetenskapliga artiklar som söktes i databaserna Pubmed och Cinahl. Resultatet beskrevs i fyra teman; hoppfullhet trots sjukdom, familjens betydelse, symtomkontroll och omvårdnad. Resultatet visade att patienter med avancerad cancersjukdom i stor utsträckning önskar att få vård i hemmet. För att möjliggöra detta krävs professionellt stöd tillsammans med närståendes insatser. Studien visar vikten av att patienterna är välinformerade om sjukdomen och behandlingen och har kunskap om symtom och symtomkontroll samt har ett socialt nätverk runt sig. Sjuksköterskan kan genom sin omvårdnad tillgodose dessa behov genom att ha specialkunskaper och kompetens inom området. Framtida forskning bör inrikta sig på dessa patienters behov i samband med vård i hemmet.

Bakgrund: Människor blir allt äldre och det innebär att antalet demenssjuka ökar och därmed även antalet anhörigvårdare. Att vara anhörigvårdare till en närstående med demenssjukdom innebär ökade påfrestningar som blir en central del i deras liv. Syfte: Studiens syfte var att belysa anhörigas upplevelser och erfarenheter av att vårda en närstående med demenssjukdom i hemmet. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats, som baseras på tio vetenskapliga artiklar. Analys av artiklarna genomfördes med Lundman och Hällgren Graneheims (2008) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Anhöriga upplevde att vårdandet av sin närstående innebar påfrestningar och att relationen förändrades. De upplevde ensamhet och menade att det var viktigt att bevara sin egen hälsa. De upplevde förluster av vänner och bekanta samt uttryckte oro inför framtiden. De utvecklade strategier och knep för att hantera svåra situationer. Stöd och information var viktigt för anhöriga men tillgången var många gånger bristfällig. Slutsats: Anhörigvårdare upplevde en förändrad livssituation i form av påfrestningar, relationsförändringar och ensamhet samt oro inför framtiden. Lidandet kunde minska och välbefinnandet öka genom att dels använda strategier i vårdandet, dels genom stödgrupper som hjälpte till att hitta strategier. Detta är betydelsefullt som sjuksköterska att ha kunskap om för att förhoppningsvis kunna öka anhörigvårdares välbefinnande.

Informella vårdare står inför en förändrad livssituation. Det är därför viktigt att sjuksköterskan får kunskap om de erfarenheter som finns av att vårda en närstående palliativt i hemmet för att veta vilket stöd som behövs. Syftet med litteraturstudien var att belysa erfarenheter av att vara informell vårdare till en närstående som vårdas palliativt i hemmet. Tio vetenskapliga artiklar valdes ut och blev grunden för studien. Dessa granskades, analyserades och bearbetades. Erfarenheterna från artiklarnas resultat kategoriserades vilket skapade möjlighet att hitta samband samt skapa övergripande teman som resulterade i dessa resultatrubriker: En påfrestande men meningsfull tid, Den informella vårdarens risk för ohälsa, Betydelsen av vårdpersonalens stöd. Viktiga erfarenheter som belystes visade att informella vårdarnas grundläggande behov inte kunde tillgodoses under vårdtiden eftersom de fokuserade på att göra vårdtagarens situation så bra som möjligt. Ansvaret och påfrestningarna de informella vårdgivarna kände kunde ge upphov till ohälsa. Informella vårdares erfarenheter är relativt väl belysta inom forskningen men ytterligare studier med andra tillvägagångssätt hade kunnat genomföras för få en djupare förståelse. Deras situation skulle kunna förbättras genom utökad information och utbildning. Fler undervisningstimmar på sjuksköterskeprogrammet inom palliativ vård bör införas då det är något sjuksköterskan kommer i kontakt med på de flesta arbetsplatser.

Bakgrund: I Sverige lever idag ca 150 000 personer med demenssjukdom vilken räknas som en av de stora folksjukdomarna. Då ett ökat antal äldre bor kvar i hemmet är det även fler närstående som vårdar personer med demenssjukdom, vilket kan leda till negativa konsekvenser för den som vårdar. Syfte: Att beskriva närståendes erfarenheter av att vårda en person med demenssjukdom i hemmet. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på 15 vetenskapliga artiklar, varav 14 kvalitativa och en kvantitativ. Textanalys utfördes på materialet. Resultat: Det övergripande temat var Livet förändrades när närstående började vårda personen med demenssjukdom - “It´s not husband-wife anymore it`s carer-caree...”. Huvudkategorierna var Relationer förändrades – “Change of roles”, Hantera situationen - “It changed and yet I tried to be positive...”, Upplevelser av formell vård - ”Spider in the net” och Upplevelser av informell vård – ”We’re like family”. Diskussion: Tre huvudfynd diskuterades utifrån familjefokuserad omvårdnad. Fynden var Könsskillnader i rollerna inom familjen, Närstående upplever sorg och förlust samt Brist på kontinuitet i vården. Slutsats: Det är viktigt att uppmärksamma närståendes behov och bemöta hela familjen ur ett familjefokuserat omvårdnadsperspektiv. Sjuksköterskan har ett ansvar för att utveckla arbetssätt och riktlinjer för att på ett bättre sätt stödja den närstående i vården av personen med demenssjukdom.

Abstrakt Bakgrund: I Sverige dör mellan 90 000 och 100 000 personer varje år och de flesta har erhållit någon form av palliativ vård. Många av dessa personer vårdas i hemmet vid sidan av sina närstående. Då allt fler vårdas i hemmet blir de närstående allt mer involverade i den palliativa vården. Då populationen växer och vi blir äldre kommer nyttjandet av den palliativa vården att öka i både Sverige och övriga världen. Syfte: Belysa närståendes erfarenheter av palliativ vård i hemmet. Metod: Studien är en litteraturstudie med induktiv ansats. Den baseras på nio vetenskapliga originalartiklar som utvärderats och granskats enligt Kristensson (2014). Resultat: I resultatet framkom det fyra kategorier vilka var kommunikationens betydelse, delaktighet, övergivenhet och trygghet.   Slutsats: Resultatet visade på att närståendes upplevelser av den palliativa vården överlag är bra men att det finns förbättringsmöjligheter till exempel bättre utbildning till de närstående som hjälper till att vårda den sjuke.

Bakgrund: Utvecklingen i Sverige går mot att fler personer med palliativ diagnos vårdas och dör i hemmet. Detta medför ofta att anhöriga får rollen som vårdare och att deras ansvar för den terminala vården i hemmet ökar. För att sjukvården ska kunna ge rätt stöd och adekvat information till anhöriga och personen med palliativ diagnos är det därför värdefullt att ta del av deras erfarenheter. Syfte: Syftet med studien var att beskriva anhörigas upplevelser av att vårda en person med palliativ diagnos i hemmet. Metod: Nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats granskades och bedömdes i en kvalitetsmodell. Den insamlade data analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Analys av artiklarna utmynnade i tre huvudkategorier, Dagliga livet förändrades för båda parter, Sjukvården både hindrade och stöttade och Döden en del av vardagen. Innehållet i huvudkategorierna genererade de sex underkategorierna, Förändrade relationer, Det egna livet i andra hand, Att få hjälp och stöd, Att inte få hjälp och stöd, Rädsla för döden och Att leva i nuet. Ett övergripande tema, En förändrad livssituation sammanfattade tolkningen av de anhörigas upplevelser.   Slutsats: Anhöriga som vårdar personer med palliativ diagnos i hemmet behöver stöd och uppmärksammas av sjukvården. Deras egna behov kommer i andra hand eftersom de sätter personen med palliativ diagnos i första hand. De kan då känna sig isolerade och ensamma.

Palliativ vård som bedrivs i hemmet har idag blivit allt vanligare i Sverige. Vård i hemmet, däribland avancerad vård, har ökat under senaste åren på grund av mindre vårdplatser på sjukhus, hospice och boenden. Vård i hemmet har orsakat att anhöriga blivit mer involverade i vården av en familjemedlem, vilket har inneburit en ny roll med ett stort ansvar. Att vara anhörigvårdare kan skapa oro, stress, utmattning och begränsningar som leder till maktlöshet och förtvivlan. Alla dessa omständigheter ökar anhörigas lidande och påverkar deras livskvalitet. Syftet med den här studien är att belysa anhörigas upplevelser och erfarenheter av att vårda en familjemedlem i livets slutskede. En litteraturöversikt utfördes där både kvalitativa och kvantitativa artiklar användes. Sjutton artiklar granskades vilka gav oss fyra huvudkategorier och nio subkategorier. Resultatet visar att anhöriga upplever en förändrad tillvaro som påverkar deras vardag där de tar ett stort ansvar för sin familjemedlem. Att invänta döden och förhålla sig till en osäker framtid ger upphov till känslor av maktlöshet och förlusten av kontroll över situationen. Den nya rollen som anhörigvårdare kan kännas väldigt främmande och få anhöriga att känna sig otillräckliga, speciellt när de inte har tillgång till den stöd de behöver. Att bli bekräftad och sedd av omgivningen, inte minst från sjukvårdspersonalen, är en förutsättning för att anhöriga ska kunna klara av den tunga bördan  med  att  vårda  sin  familjemedlem.  Att  som  sjuksköterska  jobba  med  hela familjen  i  fokus  gynnar  alla  inblandade  parter  och  kan  genom  detta  skapa  goda relationer med både anhöriga och patient.

Abstrakt   Bakgrund: Palliativ vård är en del av sjuksköterskans arbete inom kommunal hälso- och sjukvård. Målet med palliativ vård är att som sjuksköterska kunna leda och genomföra omvårdnadsåtgärder som lindrar lidandet och möjliggör en ökad livskvalitet för patient och närstående. Genom sjuksköterskans palliativa förhållningssätt möjliggörs en optimal palliativ vård.   Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av palliativ vård inom den kommunala hälso- och sjukvården.   Metod: En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer genomfördes. Fyra sjuksköterskor och fyra distriktssköterskor deltog. En kvalitativ manifest innehållsanalys användes som analysmetod.   Resultat: Studien resulterade i tre kategorier. Kompetens i palliativ vård, där sjuksköterskans erfarenhet av arbetssätt framställdes, samarbete och stöd samt brist på information och fortbildning. Utmaningar i palliativ vård, där beskrevs erfarenheter av svåra möten, hantering av egna känslor och brist på reflektion och handledning. Berikande möte återgav sjuksköterskans positiva erfarenhet av palliativ vård.     Slutsats: Sjuksköterskorna beskrev arbetet med palliativ vård som berikande men att det även innebar svåra möten, hantering av egna känslor och att de önskade tid för reflektion och handledning i arbetet. Genom sjuksköterskans erfarenhet och kompetens kunde krav och förväntningar mötas.

Bakgrund: Vård i livets slutskede i hemmet syftar till att förbättra livskvaliteten för både patienten och anhöriga, genom att förebygga och lindra lidandet. Vård i livets slutskede bygger på en tanke om att patienten ska få uppleva största möjliga livskvalitet till slutet. vård av döeende i hemmet kräver stor erfarenhet av sjuksköterskan och vana att handskas med den breda problematik som kanföreligga.  Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors uppleveler av att vårda patienter i livets slutskede i hemmet.  Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie, med kvalitativ design. Data samlades in genom tio vetenskapliga artiklar från databaserna CINAHL och PubMed. data analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans (2004) innehållsanalys för kvalitativa studier.  Resultat: Resultatet utmynnade i tre kategorier: Att bli känslomässigt påverkad, Teamets betydelse och Otillräcklighet. Sjukskötrskor upplevde att det var svårt att hantera sina egna känslor när de arbetade så nära döden. Det fanns både positiva och negativa känslor. Även tidsbrist och stress upplevdes vod vård i livets slutskede i hemmet. det beskrevs även att relationen med anhöriga var en viktig del. Stödet från kollegor ansågs vara av vikt, men fler suksköterskor upplevde brist på kunskap gällande vård av patienter i livets slutskede i hemmet.  Slutsats: Sjuksköterskornaupplevde att det vardagliga mötet med patienter i livets slutskede i hemmet frakallade många olika känslor, så som sorg, frustration och otillräcklighet. Sjuksköterskorna upplevde att ta hand om patienter vid vårs i livets slutskede i hemmet var stressigt och tidskrävande och de krävde mer kunskap. Stöd från kollegor var av vikt då det ofta ansågs vara bristfälligt.

Bakgrund: Palliativ vård handlar om att främja livskvalitén hos patienter och dess närstående. Sjuksköterskans uppgift inom palliativ vård innebär att se döden som en naturlig process som inte ska påskyndas eller fördröjas. Oavsett om patienten väljer att vårdas på sjukhus, hospice eller i hemmet ska vården vara likvärdig. Att vårdas i hemmet kan vara problematiskt och utmanande gällande regelsystem, symtomhantering, rutiner och diskontinuitet. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter inom palliativ vård i hemmet.  Metod: Litteraturstudie baserad på nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ design. Artiklarna hämtades från databaserna Cinahl och PubMed. Analysen genomfördes systematiskt genom bildandet av koder och analyser. Resultat: Tre huvudkategorier; etiska utmaningar, relationella utmaningar och teamarbetets betydelse och sex underkategorier; hemmet som arbetsplats, att känna sig otillräcklig, vårdrelationens betydelse, kommunikationens betydelse, möjligheter samt svårigheter identifierades.  Slutsats: Att arbeta inom palliativ vård i patientens hem erfors som ensamt och utmanande. Skapandet av en tillitsfull och nära relation med patient och närstående var viktigt. Samarbete från kollegor var av stor betydelse då det utvecklade sjuksköterskornas kompetens. Teamarbete ansågs därför vara en viktig grundpelare inom palliativ vård.