Bakgrund: Tidigare forskning visar att patienter upplever att sjuksköterskor kan ha compassion fatigue på grund av vårdkulturen de vårdar i. Patienter upplever att sjuksköterskor som ej har compassion fatigue istället visar compassion med egenskaper som närhet, förståelse, engagemang och som gör det ”lilla extra” för dem. Patienter vågar också berätta mera om sin ohälsa för sjuksköterskor som visar compassion för dem. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors strategier för att motverka compassion fatigue. Metod: Kvalitativ litteraturstudie med beskrivande syntes baserad på 10 kvalitativa artiklar. Resultat: Sjuksköterskor upplevde att med olika strategier ta paus från sitt arbete som ett sätt att motverka compassion fatigue. Sjuksköterskor upplevde att med olika stragier skapa förståelse för sitt arbete som ett sätt att motverka compassion fatigue. Vidare använde sjuksköterskor sig av stöd från sin miljö eller engagemang i sina patienter som strategier att motverka compassion fatigue. Slutsats: Sjuksköterskor använde sig av strategier mot compassion fatigue som innefattade sociala nätverk, reflektion, intelligens, engagemang och omlokalisering.

Bakgrund: Cancer har blivit den vanligaste dödsorsaken i världen. Ungefär 60 % av alla patienter med en aktiv cancerbehandling och 86 % av patienter med avancerad cancer upplever smärta. Brister i sjuksköterskans vårdande möte kan skapa mer lidande hos cancerpatienter. Syfte: Syftet med den här studien är att belysa vuxna cancerpatienters upplevelser av sjuksköterskans vårdande möte vid smärta i livets slutskede.  Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats. Åtta artiklar mellan 2009–2021 från olika länder har analyserats.  Resultat: I resultatet framkom tre kategorier som belyser cancerpatienternas upplevelse av sjuksköterskans vårdande möte vid smärta i livets slutskede: Upplevelser av att inte bli trodd, upplevelser av kommunikation med sjuksköterskan och att uppleva sjuksköterskan har eller inte har kunskap.  Slutsats: Cancerpatienter kände sig otillfredsställda med sjuksköterskans vårdande möte. Patienterna upplevde att de inte blir förstådda samt att sjuksköterskor har brister i kommunikation och kunskap. För att cancerpatienter ska kunna uppleva hälsa är det betydelsefullt att sjuksköterskor ska respektera patientens smärtupplevelser samt visa förståelse och medkänsla.

Den psykiska ohälsan i världen ökar och vid psykisk ohälsa och sjukdom kan behovet av psykiatrisk tvångsvård finnas. Detta ifall patienten har ett behov av sådan vård. Psykiatrisk tvångsvård kan utföras genom flera olika lagar. Inom slutenvården vårdar sjuksköterskan patienter via lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Är patienten i behov av rättspsykiatrisk vård vårdas patienten via lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV). Tvångsvård är komplext då patienten vårdas ofrivilligt, vilket påverkar möjligheten till självbestämmande. Syftet är att belysa sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter under tvång inom psykiatrisk slutenvård. Metoden som använts till denna studie är en litteraturstudie där tidigare forskning granskats. Datainsamlingen skedde genom granskning av kvalitativa artiklar som alla belyste sjuksköterskans upplevelse av att vårda via psykiatrisk tvångsvård. En granskning har genomförts i enlighet med Fribergs (2017) granskningsmall för kvalitativa studier. Resultatet redovisat som två huvudteman och fyra underteman. De två huvudteman belyser sjuksköterskornas upplevelse av moralisk stress i vårdandet och vikten av vårdrelationen. Genom diskussionen diskuteras de huvudteman som belyses kopplat i relation till vårdvetenskap och dess betydelse i vårdandet. Slutsatserna betonar att sjuksköterskor som arbetar med att vårda patienter via psykiatrisk tvångsvård möter många olika etiska dilemman. Att skapa en god vårdrelation mellan sjuksköterska och patient upplevs som en viktig del i vårdandet vid tvångsvård.

Introduktion: Den legitimerade sjuksköterskan förväntas arbeta utifrån sex kärnkompetenser vilka är personcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, förbättringskunskap för kvalitetsutveckling, säker vård och informatik. Brist på sjuksköterskor leder till bemanningsbrist, hög personalomsättning och tillfällig personal vilket ger negativa konsekvenser för patientsäkerheten och vårdupplevelsen för patienten. Syfte: Syftet med studien var att undersöka patienters upplevda möjligheter och hinder med den vårdande tiden vid mötet med sjuksköterskan i somatisk vård.  Metod: Allmän litteraturöversikt med beskrivande design där 12 kvalitativa artiklar granskats. Databaserna PubMed och PsycInfo har använts för datainsamling. Artiklarna kvalitetsgranskades där poängsystem tillämpades i fyra steg. Resultat: Tre huvudteman bland patienternas upplevelser kunde identifieras: Betydelsen av kommunikation och delaktighet, Lyhördhet och delad tid som en del i den helande processen, samt Samspelet mellan människor och psykosocialt behov. Patienterna upplevde kommunikation som en av de viktigaste möjligheterna för en god vårdande tid. Sjuksköterskans förmåga att kommunicera engagerat och omtänksamt samt förmågan att kommunicera med familjemedlemmar gav patienterna en känsla av trygghet. Genom att sjuksköterskan var lyhörd och arbetade personcentrerat kunde patienterna få en upplevelse av den vårdande tiden som helande. När det personcentrerade arbetssättet saknades upplevde sig patienterna oförstådda och inte sedda som personer. Vikten av sjuksköterskans förmåga att kunna ge emotionellt stöd belystes i samtliga studier. Hinder för att uppleva en bra vårdande tid var när patienter upplevde sjuksköterskan som stressad.  Slutsats: Sjuksköterskans tid för närvaro och förmåga att arbeta personcentrerat är avgörande patientens upplevelse av tiden på sjukhus. God kommunikation med både patienter och familjemedlemmar främjar en känsla av trygghet.

För att bli sjuksköterska i Sverige krävs tre års studier på universitet eller högskola. Under dessa tre år lär sig studenterna både praktiska och teoretiska kunskaper där stor vikt läggs på att utgå från patientperspektivet samtidigt som att sammanflätningen av dessa kunskaper sker. Att bringa samman kunskaperna samtidigt som ett stort ansvar läggs på sjuksköterskorna leder många gånger till en stressig arbetsmiljö. Syftet med denna studie är att beskriva hur sjuksköterskor upplever moralisk stress. Valet av metod landade på litteraturöversikt som grundar sig på nio kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar. Dessa analyserades och tematiserades till tre teman: Emotionell överbelastning, Vikten av kommunikation och Att kämpa i motvind. Av resultatet framkom att den vanligaste orsaken till moralisk stress är arbetsrelaterad stress vilket främst relaterade till att utföra vad som ansågs vara onödiga uppgifter samt personalbrist. I diskussionen tas bland annat upp hur moralisk stress påverkar kvaliteten på vården men även att sjuksköterskorna påverkas negativt på både ett personligt och professionellt plan genom sina sätt att hantera den moraliska stressen. För att göra yrket mer attraktivt och hållbart krävs det att även sjuksköterskorna får tid till återhämtning och en chans att utföra sitt arbete på ett så bra sätt som målbilden som sjuksköterskestudent en gång varit. Något som enligt författarna skulle vara av värde att implicera i utbildningen är teoretiska kunskaper kring hanteringen av moralisk stress, som de facto även det är en stor del av yrket, inte minst på grund av att många väljer att lämna yrket på grund av bristen av densamma.

Bakgrund: Antalet personer som drabbas av demenssjukdom ökar successivt och därmed blir de närstående som vårdar en partner med demenssjukdom i hemmet allt fler. Den teoretiska referensramen är familjefokuserad omvårdnad med fokus på familjerelaterad omvårdnad som syftar till att sjuksköterskor ska sätta närstående i centrum.  Syfte: Syftet var att belysa äldre närståendes erfarenheter relaterade till att vårda en partner med demenssjukdom i hemmet.  Metod: Metoden var en integrerad litteraturstudie baserad på nio vetenskapliga artiklar som söktes fram genom en strukturerad litteratursökning i databaserna Cinahl och PubMed.  Resultat: Resultatet påvisade att närstående fann olika anledningar till att ta ansvar för vårdandet och utvecklades successivt till att bli vårdare, att närstående hade erfarenheter av att utföra olika vårdande handlingar samt att vårdandet medförde olika konsekvenser och känslor hos närstående. Det framkom även att närståendes erfarenheter av vårdandet påverkades av samhällets könsnormer, att närstående utvecklade olika strategier för att hantera vårdandet och att närståendes erfarenheter av stöd varierade.  Slutsats: Närståendes erfarenheter relaterade till att vårda en partner med demenssjukdom varierar men generellt erfars vårdandet vara påfrestande. Litteraturstudiens resultat pekar på att sjuksköterskor behöver uppmärksamma varje enskild närståendes erfarenheter relaterade till att vårda en partner med demenssjukdom för att kunna ge individanpassat stöd.

I Sverige föds ca 115 000 barn per år, varav ca 18% sker genom kejsarsnitt där oplanerade kejsarsnitt är mest förekommande. Kejsarsnitt är ett riskfyllt ingrepp som kan medföra komplikationer i olika grad för både kvinnan och barnet. Tidigare studier har visat att kvinnor som genomgår akut kejsarsnitt löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa jämfört med andra förlossningsmetoder. Forskning visar att kvinnor har stort behov av delaktighet och information för att uppleva trygghet vid oplanerat kejsarsnitt. Anestesisjuksköterskan har en viktig roll i mötet med kvinnan och genom att skapa tillit och förtroende kan kvinnans trygghet ökas. Anestesisjuksköterskan ska kunna hantera en akut situation, ta snabba beslut och samtidigt kunna ge personcentrerad vård. Genom att utforska kvinnans upplevelse kan anestesisjuksköterskan få en djupare förståelse för kvinnans behov. Syftet med litteraturstudien var att utforska den födande kvinnans upplevelser i samband med oplanerat kejsarsnitt. Genom en strukturerad integrativ litteraturstudie har både kvantitativa och kvalitativa data studerats. Datainsamling har gjorts genom vetenskapliga databaser. Kvalitetsgranskning utfördes med hjälp av CASP. Genom dataanalys kunde meningsbärande enheter finnas och kodning utfördes som genererade subkategorier och huvudkategorier. Resultatet bestod av två huvudkategorier, det vårdande mötet och det oönskade lidandet. Resultatet visade att kvinnors upplevelse av oplanerat kejsarsnitt generellt är negativ och att personalens delaktighet hade betydelse. Genom att bli medveten om kvinnans upplevelse och behov av delaktighet, kommunikation och trygghet kan anestesisjuksköterskan bidra till ett ökat välbefinnande och en mer positiv förlossningsupplevelse.

<p>Att ena dagen vara frisk och mitt i livet och nästa dag drabbas av akut och allvarlig sjukdom leder för patienten till en känsla av kaos. Under vårdtiden ska sjuksköterskan hjälpa patienten genom detta kaos och förbereda patienten för att lämna sjukhuset och fortsätta med sitt liv. Detta görs genom vårdande samtal som syftar till att informera om sjukdomen, riskfaktorer och livsstilsförändringar. Samtalen har också en stödjande funktion.</p><p>Syftet med examensarbetet är att utifrån hjärtinfarktpatienters upplevelser beskriva innebörden av det vårdande samtalet med sjuksköterskan. Det teoretiska perspektivet är det vårdande samtalet. Data utgörs av intervjuer med tio hjärtinfarktpatienter cirka två veckor efter utskrivningen. Lindseth och Norbergs (2004) fenomenologiska hermeneutiska metod användes vid analysen av berättelserna. Resultatet visar att samtalen innebär en möjlighet för patienten att få kunskap om sjukdomen men för att samtalet ska hjälpa patienten vidare kan det inte standardiseras utan det måste fördjupas. Patienten måste få känna att sjuksköterskan har tid att lyssna och vara närvarande för att delaktighet ska uppnås. Först då kan samtalet djupna och få den vårdande innebörd som är så viktig för patienten.</p> / <p>That one day be healthy and in the middle of the life and the next day suffering from acute and severe illness leads for the patient to a sense of chaos. During the time at the hospital the nurse will help the patient through this chaos and prepare the patient to leave hospital and get on with his life. This is done through caring conversation, which aims to provide information on the disease, risk factors and lifestyle changes. The caring conversations also have a supporting role.</p><p>The aim of the study is to, on the basis of the heart infarction patient’s perspective, describe the meaning of nurse’s conversation. The frame is the caring conversation. Data consists of interviews with ten heart infarction-patients two weeks after discharge from the hospital. The methodological approach was phenomenological- hermeneutic as described by Lindseth and Norberg (2004). The result showed that the conversation means an opportunity for the patient to get knowledge about the disease, but the conversation can not be standardized if the patient should get help to get on with his life. The patient must feel that the nurse have time to listen, being present and involve the patient in the conversation. At that time, and not before that, the conversation turns to the caring conversation that means so much for the patient’s recovery.</p>

Att ena dagen vara frisk och mitt i livet och nästa dag drabbas av akut och allvarlig sjukdom leder för patienten till en känsla av kaos. Under vårdtiden ska sjuksköterskan hjälpa patienten genom detta kaos och förbereda patienten för att lämna sjukhuset och fortsätta med sitt liv. Detta görs genom vårdande samtal som syftar till att informera om sjukdomen, riskfaktorer och livsstilsförändringar. Samtalen har också en stödjande funktion. Syftet med examensarbetet är att utifrån hjärtinfarktpatienters upplevelser beskriva innebörden av det vårdande samtalet med sjuksköterskan. Det teoretiska perspektivet är det vårdande samtalet. Data utgörs av intervjuer med tio hjärtinfarktpatienter cirka två veckor efter utskrivningen. Lindseth och Norbergs (2004) fenomenologiska hermeneutiska metod användes vid analysen av berättelserna. Resultatet visar att samtalen innebär en möjlighet för patienten att få kunskap om sjukdomen men för att samtalet ska hjälpa patienten vidare kan det inte standardiseras utan det måste fördjupas. Patienten måste få känna att sjuksköterskan har tid att lyssna och vara närvarande för att delaktighet ska uppnås. Först då kan samtalet djupna och få den vårdande innebörd som är så viktig för patienten. / That one day be healthy and in the middle of the life and the next day suffering from acute and severe illness leads for the patient to a sense of chaos. During the time at the hospital the nurse will help the patient through this chaos and prepare the patient to leave hospital and get on with his life. This is done through caring conversation, which aims to provide information on the disease, risk factors and lifestyle changes. The caring conversations also have a supporting role. The aim of the study is to, on the basis of the heart infarction patient’s perspective, describe the meaning of nurse’s conversation. The frame is the caring conversation. Data consists of interviews with ten heart infarction-patients two weeks after discharge from the hospital. The methodological approach was phenomenological- hermeneutic as described by Lindseth and Norberg (2004). The result showed that the conversation means an opportunity for the patient to get knowledge about the disease, but the conversation can not be standardized if the patient should get help to get on with his life. The patient must feel that the nurse have time to listen, being present and involve the patient in the conversation. At that time, and not before that, the conversation turns to the caring conversation that means so much for the patient’s recovery.

SAMMANFATTNING Bakgrund – Vårdande kommunikation är komplext och viktigt att studera eftersom den kan påverka vårdens kvalitet och patientens upplevelse av kvalitet. Syfte - Syftet med denna studie är att beskriva anestesisjuksköterskors vårdande kommunikation med patienter i preanestesifasen Metod – Metoden var kvalitativ, induktiv och beskrivande fokuserad etnografi. Fem fokuserade deltagandeobservationer med fältanteckningar och skisser av vårdandetgenomfördes. Analysen utfördes enligt kvalitativ konventionell innehållsanalys. Resultat –Anestesisjuksköterskors vårdande kommunikation sker genom att; Skapa förtroende och agera medmänskligt genom att använda ett situationsspecifikt och lämpligt kommunikationsmönster. Skapa förståelse för procedurerna i förloppet genom information och instruktioner. Skapa försäkran tillsammans med patienten genom att fokusera på säkerhet i miljön. Slutsats - Anestesisjuksköterskor bedömer patientens kliniska behov och vårdar genom att skapa förtroende, skapa förståelse, skapa försäkran. Vårdande kommunikation har sin särskilda betydelse i den här kliniska kontexten och är förankrad i anestesisjuksköterskans mycket praktiska arbete och dennes förutsättningar för vårdande. Nyckelord: Vårdande relation, Vårdande kommunikation, Personcentrerad vård, Anestesisjuksköterska, Etnografi ABSTRACT Background – Caring communication is an important object of study since the care provided may have impact on quality of care and the perceived quality of care. Aim - The purpose of this study is to describe anaesthetic nurses' caring communication with patients in the pre-anaesthetic phase Method - The method was qualitative, inductive, and descriptive focused ethnography. To describe situation-specific patterns of Caring communication, data collection was performed with sampling of field notes and hand-drawn sketches. Data analysis was performed with conventional qualitative content analysis. Results – Anaesthetic nurses caring communication was provided through; Create trust and act compassionately by communicating with care and good judgement. Create comprehension of important procedures with information and instruction. Create assurance in cooperation with the patient by focusing on safety in the environment.  Conclusion – Anaesthetic nurses assess patient´s needs and work to provide a caring communication. Create trust, create comprehension, create assurance are contextual and unique caring communication. Further interpretative research can enlighten a deeper understanding of important perspectives from patient and nurses in the preanesthetic context. Keywords: Caring Relationship, Caring Communication, Person-Centred Care, Anaesthesia Nurse, Ethnography