Psykiatriambulansen tillkallas när en person har psykiskt illabefinnande eller vid hot om suicid. Sjuksköterskorna som arbetar i psykiatriambulansen är alltid två stycken, en psykiatrisköterska och en ambulanssjuksköterska alternativt en grundutbildad sjuksköterska. Innan resursen inrättades fick ambulansverksamheten eller polisen ta hand om dessa larm. Vid psykisk ohälsa behövs kunskaper och erfarenhet om akut omhändertagande av personer med psykisk ohälsa. Mötet med patienterna skall utmynna i ett vårdande och ge patienterna en bättre hälsa. Sjuksköterskorna behöver förstå patientens situation och inse innebörden av ett livsvärldsperspektiv.  Tidigare forskning om ambulanssjukvård visar att bemötandet vid akut sjukdom är betydande för patienterna. Det har även visat sig att många av de patienter som träffade psykiatriambulansen kunde få hjälp på plats och inte behövde åka vidare till sjukhus vilket bidragit till en hållbar utveckling inom hälso- och sjukvård. Syftet med studien var att undersöka specialistsjuksköterskors och sjuksköterskor upplevelser av att vara först på plats – vid akutlarm i psykiatriambulansen.  Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts då sjuksköterskors upplevelser efterfrågades. Sju sjuksköterskor inom psykiatriambulansen intervjuades. Resultatet presenteras i fyra huvudkategorier och tolv underkategorier Huvudkategorierna är sjuksköterskans yrkesroll, sjuksköterskans förberedelse, det akuta mötet och anhörigstöd. Resultatet visade att sjuksköterskorna i psykiatriambulansen upplevde egna känslor i det akuta mötet men som de lade åt sidan för stunden för att behålla sitt lugn. Vidare visade det sig att sjuksköterskorna i psykiatriambulansen alltid fokuserade på patientens behov och försökte bibehålla sin professionalitet oavsett vad som hände runtomkring. Resultatet visade också att de alltid hade ett säkerhetsmedvetande med sig i mötet med patienter, samt att de ansåg att möta barn och ungdomar med psykisk ohälsa var svårt. Sjuksköterskorna upplevde att de fick fysiologiska reaktioner när de åkte på vissa typer av larm och att de ibland kunde uppleva känslor av maktlöshet i mötet med anhöriga.

Sjuksköterskans roll i den palliativa vården är avgörande och betydelsefull för att kunna ge en så god vård som möjligt. Målet med palliativ vård är att kunna främja patientens livskvalité genom att tillgodose patientens behov. Om det inte kan uppnås för att vården brister leder det till ett vårdlidande för patienten. Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelser av att vårda palliativa patienter. Metoden utfördes som en litteraturöversikt och baserades på tio vårdvetenskapliga artiklar. Resultatet bygger på kvalitativa och kvantitativa artiklar och utformade två huvudteman som var vårdande samtal och sjuksköterskans utmaningar. Vidare identifierades sex subteman. Resultatet visade samtalets och kommunikationens betydelse för att sjuksköterskan skall kunna skapa en relation med patienten och kunna ge en optimal vård. Samtidigt belyser resultatet de utmaningar sjuksköterskan ställs inför när de vårdar palliativa patienter. Hur sjuksköterskan bevarar patientens värdighet på bästa sätt men även sjuksköterskans känslomässiga utmaningar de ställs inför. Ur resultatet framkom även efterfrågan om mer kunskap och utbildning inom palliativ vård för att sjuksköterskor skall känna sig trygga i mötet med palliativa patienter. I diskussionen diskuteras hur stress påverkar mötet mellan sjuksköterskan och patienten samt att många sjuksköterskor blir känslomässigt engagerade när mötet med palliativa patienter blir påtagligt.

Kommunikation handlar om ett ömsesidigt utbyte mellan oss människor och kan ske både verbalt som icke-verbalt. I samhället såväl som inom hälso- och sjukvården är kommunikation en viktig del då den underlättar för oss människor att interagera med varandra. När samhället blir mångkulturellt kan hinder i kommunikationen uppkomma vilket kan skapa svårigheter, inte minst inom hälso- och sjukvården. En bristande kommunikation kan försvåra för sjuksköterska och patient att skapa ett vårdande samtal. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av vårdande samtal med patienter som inte talar landets språk. Författarna har utgått från Fribergs modell, en integrerad sammanställning av kvalitativ forskning och litteratursökningen utfördes i tre olika databaser. Efter att författarna analyserat och kvalitetsgranskat artiklarna resulterade litteratursökningen i totalt 9 artiklar som besvarade studiens syfte. Litteraturstudiens resultat visade att sjuksköterskor upplevde utmaningar i att skapa vårdande samtal med patienter som inte talade landets språk. Sjuksköterskor hade erfarenhet av att använda sig av olika kommunikationsverktyg för att kunna utföra dessa samtal. I diskussionen diskuterades resultatets huvudfynd genom att koppling gjordes till tidigare forskning samt relevanta vårdvetenskapliga begrepp.

<p>Att ena dagen vara frisk och mitt i livet och nästa dag drabbas av akut och allvarlig sjukdom leder för patienten till en känsla av kaos. Under vårdtiden ska sjuksköterskan hjälpa patienten genom detta kaos och förbereda patienten för att lämna sjukhuset och fortsätta med sitt liv. Detta görs genom vårdande samtal som syftar till att informera om sjukdomen, riskfaktorer och livsstilsförändringar. Samtalen har också en stödjande funktion.</p><p>Syftet med examensarbetet är att utifrån hjärtinfarktpatienters upplevelser beskriva innebörden av det vårdande samtalet med sjuksköterskan. Det teoretiska perspektivet är det vårdande samtalet. Data utgörs av intervjuer med tio hjärtinfarktpatienter cirka två veckor efter utskrivningen. Lindseth och Norbergs (2004) fenomenologiska hermeneutiska metod användes vid analysen av berättelserna. Resultatet visar att samtalen innebär en möjlighet för patienten att få kunskap om sjukdomen men för att samtalet ska hjälpa patienten vidare kan det inte standardiseras utan det måste fördjupas. Patienten måste få känna att sjuksköterskan har tid att lyssna och vara närvarande för att delaktighet ska uppnås. Först då kan samtalet djupna och få den vårdande innebörd som är så viktig för patienten.</p> / <p>That one day be healthy and in the middle of the life and the next day suffering from acute and severe illness leads for the patient to a sense of chaos. During the time at the hospital the nurse will help the patient through this chaos and prepare the patient to leave hospital and get on with his life. This is done through caring conversation, which aims to provide information on the disease, risk factors and lifestyle changes. The caring conversations also have a supporting role.</p><p>The aim of the study is to, on the basis of the heart infarction patient’s perspective, describe the meaning of nurse’s conversation. The frame is the caring conversation. Data consists of interviews with ten heart infarction-patients two weeks after discharge from the hospital. The methodological approach was phenomenological- hermeneutic as described by Lindseth and Norberg (2004). The result showed that the conversation means an opportunity for the patient to get knowledge about the disease, but the conversation can not be standardized if the patient should get help to get on with his life. The patient must feel that the nurse have time to listen, being present and involve the patient in the conversation. At that time, and not before that, the conversation turns to the caring conversation that means so much for the patient’s recovery.</p>

Hot och våld är ett problem som ökat inom den prehospitala vården. När ambulanspersonal möter hotfulla och våldsamma situationer kan det göra att dem behöver ta ett steg tillbaka. Detta kan leda till en bristande bedömning av patienten samt att ambulanssjuksköterskor går miste om viktiga symtom som kan leda till hotad patientsäkerhet samt sämre vårdrelationen med patienten. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av hur vårdrelationen påverkas av hot och våld samt hur de hanterar situationen. Studiens metod var en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats som baserades på sex stycken intervjuer med ambulanssjuksköterskor. Författarna använde sig av ett strategiskt urval. Den insamlade datan analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys som resulterade i tre kategorier; Hinder i vårdandet, Vårdandet blir ofullständigt samt Förmedla lugn. Resultatet visar att hot och våld prehospitalt påverkar vårdrelationen negativt. Olika faktorer kunde medföra att ambulanssjuksköterskorna fick överge rollen som vårdare. Ambulanssjuksköterskorna valde att inte göra mer än nödvändigt med patienter som agerade våldsamt mot dem. Omdöme och beslutsfattning påverkades av hotfulla eller våldsamma situationer vilket krävde snabba beslut. Att förstå patientens livsvärld genom ett vårdande samtal var väsentlig och skapade bra förutsättningar för en god vårdrelation. I diskussionen diskuteras studiens valda metod och resultat med fokus huvudfynden.

Bakgrund: Patienter inom psykiatrisk tvångsvård kan bli utsatta för tvångsåtgärder. Om de tillåts dela med sig av sina upplevelser relaterat till detta kan lidandet minska. Därav har uppföljande samtal efter tvångsåtgärder införts i lagen. Det kan vara svårt och känslomässigt utmanande för vårdare att samtala med patienter efter tvångsåtgärder vilket kan göra ett sådant samtal problematiskt. Syfte: Att undersöka hur vårdare upplever uppföljande samtal efter tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård. Metod: En kvalitativ metodologi användes. Åtta intervjuer med öppna frågor genomfördes på en vuxenpsykiatrisk klinik. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras utifrån tre teman. Det uppföljande samtalets innehåll och form beskriver vårdares upplevelser av samtalsmanualen som hinder och möjlighet, samtal eller en siffra i statistiken och hur relationens kvalitet gör samtalet. Det uppföljande samtalets betydelse för vårdandet visar att vårdare upplever att uppföljande samtal är en hjälp för att förstå varandra och ett möjligt bidrag till färre tvångsåtgärder. Det uppföljande samtalet – att förhålla sig till patienters misstro synliggör vårdares upplevelser av att bli kritiserad för sitt jobb, att behöva ta ställning för och emot kollegor och att känna osäkerhet om den framtida vårdrelationen. Slutsats: Det finns flera saker som vårdare upplever gynnsamma med uppföljande samtal men även saker som uttrycks vara problematiska och känslomässigt utmanande. Denna studie synliggör att ytterligare forskning behövs inom området. Förutom ytterligare forskning om vårdares upplevelser bör framtida studier även undersöka patienters upplevelser. Detta för att patientperspektivet relaterat till uppföljande samtal efter tvångsåtgärder ska belysas. Forskning om uppföljningssamtal efter tvångsåtgärder bör också ske inom kontexten rättspsykiatrisk vård eftersom även denna innefattar uppföljande samtal efter tvångsåtgärder

Obstruktiva lungsjukdomar orsakar lidande för många människor. Andningen kan bli så påverkad att människor inte får luft. För personer som lider av astma och KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom) och som dessutom röker är rökstopp av betydande vikt, eftersom båda sjukdomarna förvärras vid fortsatt rökning. Flertal forum finns som erbjuder råd och stöd att sluta röka och förbli rökfria, men många människor väljer att sluta röka på egen hand. Svårigheter med att sluta röka är att många människor upplever abstinens som gör att de faller tillbaka och börjar röka igen. Det vårdande samtalet har att främja hälsa och välbefinnande och sjuksköterskan kan inge människor hopp om att det går att sluta röka. För att kunna ingjuta hopp till människor som försöker sluta röka behöver distriktssköterskor förstå upplevelsen av att sluta röka och vad som är till stöd i processen. Distriktssköterskor behöver mer kunskap om erfarenheter av att sluta röka och förbli rökfria utifrån patientens perspektiv för att förstå det komplexa i att sluta röka. Syftet med studien är att beskriva erfarenheter av att sluta röka och förbli rökfri hos personer med obstruktiv lungsjukdom. Studien är en intervjustudie, kvalitativ metod. Sju informanter från Västra Götaland intervjuades om sina erfarenheter om att sluta röka och förbli rökfria. Analysen gjordes som en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Analysen resulterade i kategorierna; Dramatisk vändpunkt, Egen kraft, Handskas med abstinens och Framtidstro. I resultatet framkommer, att det är en dramatisk vändpunkt som informanterna kommer till när de drabbas av andnöd och sjukdomar. Informanterna erhåller fakta om vilken skada rökningen gör, men den påverkar dem inte i beslutet att sluta röka. Med hjälp av egen kraft slutar informanterna att röka och de hanterar sin abstinens på olika sätt. Slutsatsen är att det är viktigt att distriktssköterskor ingjuter hopp om att det går att sluta röka. Studien visar att distriktssköterskor bör lägga tonvikten på att försöka förstå patientens situation snarare än ge information om rökningens skadeverkan och hur personen skall sluta röka. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Runt 5% av världens befolkning drabbas av bipolär sjukdom. Sjukdomen innebär att patientens stämningsläge pendlar mellan hypomani eller mani och depression med alla därtill hörande symptom och hinder samt en livslång läkemedelsbehandling. Bipolär sjukdom innebär att i perioder befinna sig i depressionens djupaste mörker för att i andra perioder befinna sig i manins gränslöshet men också den osäkerhet och oförutsägbarhet som pendlingarna mellan de två tillstånden innebär. Bipolär sjukdom medför ett stort lidande och många hinder i vardagen för patienten. Med denna litteraturstudie belyses hur patienten upplever livet med bipolär sjukdom. Studiens resultat baseras på åtta kvalitativa artiklar och en kvantitativ. Sjukdomen medför för patienten ofta en svårighet att acceptera sin diagnos men också en vändpunkt i livet då diagnosen fastställs. Patienten tycks uppleva sina känslor på ett annat vis än den som inte lider av bipolär sjukdom. Kunskapen om sjukdomen i samhället är liten och fördomarna är många vilket leder till en stigmatisering. Patienten har ofta en strävan efter att lära sig mer om sin sjukdom och att lära sig hantera sin tillvaro med sin sjukdom. Något som är av stor vikt för patienten är relationer, såväl till anhöriga som till sjukvården. Sjuksköterskan har en stor betydelse för patienten med bipolär sjukdom och ett av de viktigaste redskap hen har i mötet med patienten är det vårdande samtalet. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Den sexuella hälsan är ofta betydelsefull för människans välbefinnande. Studier visar att det också gäller för äldre människor även om sexualiteten kan ta sig andra uttryck med åren. Forskning motbevisar stereotyper om en asexuell ålderdom och synen på äldre som en homogen grupp. Det är ofta inte åldern i sig, utan andra livs- och hälsorelaterade faktorer som påverkar upplevelsen av sexuell hälsa. Ett viktigt arbetssätt för distriktssköterskan är att kommunicera med patienter genom vårdande samtal utifrån ett helhetsperspektiv. Forskning tyder på att äldre uppfattar primärvården som den instans dit de helst skulle vilja vända sig med frågor om sexuell hälsa. Syftet med studien har varit att belysa distriktssköterskors erfarenheter av vårdande samtal med äldre om sexuell hälsa. En kvalitativ innehållsanalys utifrån induktiv ansats valdes som metod och halvstrukturerade intervjuer genomfördes med sju distriktssköterskor. Resultatet presenteras under tre kategorier. Deltagarna ansåg att sexuell hälsa kunde vara viktigt för äldre, men deras erfarenheter visade att det var ett ämne som ofta inte uppmärksammades och förknippades med osäkerhet. Bland annat vårdcentralernas uppdrag och distriktssköterskans attityder och beteenden inför ämnet påverkade om ämnet prioriterades. Oftast togs ämnet upp i förbifarten på patientens initiativ. Läkemedelsrelaterade frågor hos män fokuserades. Äldre kvinnors sexualitet var ett osynligt ämne där framtida forskningsbehov identifierades. Deltagarna efterfrågade mer utrymme för sexuell hälsa i vårdutbildningar liksom arbetsverktyg och riktlinjer för att underlätta i det vårdande samtalet. Författarna har hittat ett förslag på ett arbetsverktyg som skulle kunna tillämpas av distriktssköterskor på vårdcentraler i vårdande samtal med äldre om sexuell hälsa. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Att ena dagen vara frisk och mitt i livet och nästa dag drabbas av akut och allvarlig sjukdom leder för patienten till en känsla av kaos. Under vårdtiden ska sjuksköterskan hjälpa patienten genom detta kaos och förbereda patienten för att lämna sjukhuset och fortsätta med sitt liv. Detta görs genom vårdande samtal som syftar till att informera om sjukdomen, riskfaktorer och livsstilsförändringar. Samtalen har också en stödjande funktion. Syftet med examensarbetet är att utifrån hjärtinfarktpatienters upplevelser beskriva innebörden av det vårdande samtalet med sjuksköterskan. Det teoretiska perspektivet är det vårdande samtalet. Data utgörs av intervjuer med tio hjärtinfarktpatienter cirka två veckor efter utskrivningen. Lindseth och Norbergs (2004) fenomenologiska hermeneutiska metod användes vid analysen av berättelserna. Resultatet visar att samtalen innebär en möjlighet för patienten att få kunskap om sjukdomen men för att samtalet ska hjälpa patienten vidare kan det inte standardiseras utan det måste fördjupas. Patienten måste få känna att sjuksköterskan har tid att lyssna och vara närvarande för att delaktighet ska uppnås. Först då kan samtalet djupna och få den vårdande innebörd som är så viktig för patienten. / That one day be healthy and in the middle of the life and the next day suffering from acute and severe illness leads for the patient to a sense of chaos. During the time at the hospital the nurse will help the patient through this chaos and prepare the patient to leave hospital and get on with his life. This is done through caring conversation, which aims to provide information on the disease, risk factors and lifestyle changes. The caring conversations also have a supporting role. The aim of the study is to, on the basis of the heart infarction patient’s perspective, describe the meaning of nurse’s conversation. The frame is the caring conversation. Data consists of interviews with ten heart infarction-patients two weeks after discharge from the hospital. The methodological approach was phenomenological- hermeneutic as described by Lindseth and Norberg (2004). The result showed that the conversation means an opportunity for the patient to get knowledge about the disease, but the conversation can not be standardized if the patient should get help to get on with his life. The patient must feel that the nurse have time to listen, being present and involve the patient in the conversation. At that time, and not before that, the conversation turns to the caring conversation that means so much for the patient’s recovery.