Demenssjukdom är vanligt förekommande inom distriktsjukvård. Tidigare forskning om demenssjukdom har framförallt inriktat sig på arbetsmetoder i vården. Sjuksköterskors upplevelser av det vårdande mötet och samtalet med personer med demenssjukdom är fortfarande relativt obeforskat. Att kunna sätta sig in och förstå livsvärlden hos en person med kognitiv svikt kräver stor kunskap och lyhördhet hos distriktssköterskan. Om förståelse inte finns för sjukdomens konsekvenser och hur det nära mötet kan skapas minskar sannolikheten för att distriktsköterskan skall kunna ha ett vårdande möte eller samtal. Syftet med studien är att öka förståelsen för det vårdande mötet och samtalet med personer med demenssjukdom. Att beskriva hur distriktssköterskor upplever mötet och samtalet med dessa personer samt hur det vårdande samtalet kan ge förutsättningar för att närma sig personens livsvärld. Fyra distriktssköterskor och fyra sjuksköterskor i fyra olika kommuner verksamma inom kommunal hälso- och sjukvård intervjuades. Metoden var kvalitativ med fenomenologisk inriktning och livsvärldsfokus. De transkriberade texterna har analyserats med innebördsanalys. Fem olika teman framträdde: att se personen bakom sjukdomen, visa förståelse för personens verklighet, att skapa en nära relation, personliga resurser som möjliggör det vårdande samtalet och det positiva mötet skapar kraft. Resultatet visar att för att kunna ha det vårdande mötet och samtalet behöver distriktssköterskan närma sig personens livsvärld och se personen bakom sjukdomsdiagnosen. För ett ömsesidigt möte och en nära relation behöver distriktssköterskan visa förståelse samt bekräfta de upplevelser och känslor som personen uttrycker. Att ha kunskap om de kommunikativa begränsningar som demenssjukdom innebär, samt en förståelse för hur det vårdande mötet kan minska konsekvenser av dessa begränsningar, är av stor vikt för distriktssköterskan. Vidare visade det sig att personliga resurser såsom humor och glädje kan användas och stärka relationen mellan personen med demenssjukdom och distriktssköterskan.

Bakgrund: Tidigare studier påvisar frånvaro av forskning kring stödsamtal inom psykiatrisk öppenvård och att dessa kan upplevas som otydliga och utan bestämd utformning. Genom stödsamtal kan patienten erbjudas olika verktyg för att stärka sina egna förmågor. En god vårdrelation mellan vårdare och patient ökar förutsättningen för att säkerställa god vård. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur stödsamtal används inom psykiatrisk omvårdnad i öppenvård. Metod: Studiens insamlade material baserades på kvalitativa intervjuer med elva informanter med erfarenhet av stödsamtal. Datamaterialet diskuterades i förhållande till en teoretisk referensram bestående av perspektiv på innehåll, utformning och användning av stödsamtal. Resultat: Resultatet påvisade att stödsamtal kan ses som behandlande och utformas beroende på vem som håller i samtalet. Stödsamtalet utformas ofta individuellt utan tydliga former. Framträdande var relationens betydelse samt att patienterna blev lyssnade på. Betydelsefullt var också att patienterna fick delge sin egen berättelse och därigenom kunna påverka sin egen vård. Diskussion: I denna studie diskuterades resultatet mot Lennart Fredrikssons teori om det vårdande samtalet. Förhållningssättet under samtalet upplevdes viktigt, även att lyssna och försöka förstå vad patienten ville uttrycka. Patientens delaktighet i vården var betydelsefull för att öka motivationen till ökat egenansvar hos den enskilde. / Background: Previous studies within the field of psychiatric nursing shows an absence of research regarding support counselling, meanwhile the existing discussions can be perceived as unclear and without a definite design. Through support counselling, the patient could gain various tools to strengthen their own abilities. Furthermore, a good caring relationship between the carer and the patient increases the conditions for ensuring good care.  Purpose: The purpose of this study was to investigate how support counselling is used in outpatient psychiatric nursing.  Method: The study’s data was collected through qualitative interviews with eleven informants with experience of support counselling. The data was discussed in realation to a theoretical frame of reference consisting of perspectives on the content, design and use of support counselling.  Results: The study’s results shows that support counselling can be seen as treating and its design depends upon who´s giving the counselling. The support counselling is often designed individually without determined shapes. A prominent aspect was the importance of the relationship, that the patients felt listened to, and got the opportunity to share their own story as well as being able to influence their own care.  Discussions: The study’s results were discussed together with Lennart Fredriksson’s theory of caring counselling. The approach during the counselling was of importance, including being able to a be a good listener as well as trying to understand what the patient wanted to express. The patient’s participation when outlining the care was important in order to increase the individual’s motivation to attain personal responsibility.  Keywords: Suffering, psychiatry, relationship, support counselling, caring communication.

No description available.

Bakgrund: Den mellanmänskliga relationen, baserad på kommunikation och samtal, utgör kärnan i psykiatriskt vårdande. Denna studie utgår från det vårdande samtalets teori där vårdandets grundmotiv är caritas, en naturlig strävan efter att lindra lidande och bevara patientens värdighet i en vårdande relation. Varje sjuksköterska inom psykiatrisk vård kan förväntas möta personer med samsjuklighet i psykisk ohälsa och missbruk eller beroende. Ökad kunskap om dessa personers upplevelser av vårdande samtal förväntas dels öka förståelsen för deras lidande, dels utveckla sjuksköterskans förmåga att i samtalet kombinera etisk hållning, lyhördhet och praktiskt agerande, vilket kan bidra till att fler personer med denna typ av samsjuklighet kan erbjudas samtal som upplevs som vårdande och därmed lindrar lidande. Syfte: Syftet med denna intervjustudie är att belysa upplevelser av vårdande samtal hos personer med samtidig psykisk ohälsa och missbruk eller beroende. Metod: Studien har en fenomenologisk-hermeneutisk ansats för att möjliggöra en djupare förståelse av innebörden i informanternas levda erfarenhet. Fem personer intervjuades om sina upplevelser av vårdande samtal. Resultat: Resultatet presenteras utifrån tre innebördsteman: Där ömsesidigheten skapar trygghet och gemenskap, Ett livsrum där lidandet synliggörs och begripliggörs och Där självaktningen återupprättas. Dessa teman strålar samman i huvudtemat Den trygga fristaden där lidande lindras och värdighet och självaktning återupprättas. Slutsats:Det vårdande samtalet har i denna studie visat sig bidra till att lidande lindras och värdighet och självaktning återupprättas hos personer med samsjuklighet i psykisk ohälsa och missbruk eller beroende. Det vårdande samtalet erbjuder inte bara möjlighet att förmedla och bearbeta lidande utan ger också, med sjuksköterskans stöd, utrymme för lärande och för att hitta de egna resurserna, vilket leder till ökad hälsa, autonomi och självaktning. Genom ytterligare forskning om det vårdande samtalet ur ett patientperspektiv kan evidens samlas som gör att det i daglig klinisk verksamhet än mer kan komma att betraktas som en självklar del i vårdande som lindrar lidande. / Background: The interpersonal relationship, based on communication and conversation, is the core of psychiatric caring. This study uses the theory of the caring conversation as a starting point, where the basis for caring is caritas, an inherent endeavor to alleviate suffering and preserve patient’s dignity in a caring relationship. Every nurse within psychiatric care can expect to meet people with comorbidity in psychiatric illness and substance use disorders or dependency. Increased knowledge about these people’s experiences of the caring conversation is expected to lead to increased understanding of their suffering, as well as develop nurses’ ability to combine ethical awareness, perceptiveness and practical action in each conversation, which in turn can contribute to that more people with this kind of comorbidity can be offered conversations that are caring and thereby alleviate suffering. Aim: The aim of this interview study is to illustrate experiences of caring conversations for people with comorbidity in psychiatric illness and substance use disorders or dependency. Methods: The study has a phenomenological-hermeneutical approach to enable a deaper understanding of the meaning of the lived experience of the informants. Five people were interviewed about their experiences of caring conversations. Findings: The result is presented through three themes of meaning: Where reciprocity creates safety and communion, A lebensraum where suffering is made visible and understandable and Where self-esteem is restituted. These themes come together in the main theme The safe sanctuary where suffering is alleviated and dignity and self-esteem is restituted. Conclusion: It is apparent in this study that the caring conversation contributes to alleviated suffering and restituted dignity and self-esteem for people with comorbidity in psychiatric illness and substance use disorder or dependency. The caring conversation not only provides an opportunity to convey and process suffering, but is also, with the nurse’s support, a forum for learning and for discovering one’s own resources, which leads to increased health, autonomy and self-esteem. With more research about the caring conversation from a patient perspective, evidence can be gathered that will make the caring conversation in daily clinical practice an even more natural part of caring that alleviates suffering.

Bakgrund: Substansmissbruk är ett globalt problem och leder till negativa konsekvenser både för personen och samhället. Antal patienter som vårdats för substansmissbruk inom hälso- och sjukvården i Sverige har ökat de senaste åren. Tidigare forskning visar att substansmissbruk kan grundas i och leda till lidande. Psykiatrisjuksköterskor ger ofta omvårdnad till patienter som har substansmissbruk. Kommunikation mellan psykiatrisjuksköterska och patient sker vanligen via samtal. Forskning har visat att vårdande samtal kan lindra lidande. Syfte: Studiens syfte var att beskriva psykiatrisjuksköterskors erfarenheter av vårdande samtal med patienter som har ett substansmissbruk. Metod: Semistrukturerade narrativa intervjuer via telefon utfördes med elva psykiatrisjuksköterskor. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen mynnade ut i elva subkategorier och fyra kategorier. Kategorierna var drogfrihet som ambition, följsam närvaro, genuin människokärlek och att möta och lindra lidandets olika skepnader. Slutsats: Vårdande samtal kan ha potential att lindra patientens lidande samt tillfrisknande från substansmissbruk. Psykiatrisjuksköterskan behöver ha ett professionellt och personcentrerat förhållningssätt. Det vårdande samtalet beskrivs vara ett samtal mellan två människor vilket för psykiatrisjuksköterskan innebär utmaning i balans mellan närhet och distans till patienten. / Background: Substance abuse is a global problem that leads to negative consequences both for the person and for society. Healthcare in Sweden has the last couple of years taken care ofan increasing number of patients with substance abuse. Research shows that substance abuse can both lead to and caused suffering. Psychiatric nurses often give nursing care to patients who have substance abuse. Communication between the psychiatric nurse and the patient is often done by conversation. Research has shown that caring conversations can alleviate suffering. Aim: The aim of the study was to describe psychiatric nurses’ experiences of caring conversations with patients who have substance abuse. Method: Semi-structured narrative interviews were conducted by phone with eleven psychiatric nurses. Data is analyzed according to qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in eleven subcategories and four categories. The categories were drug freedom as ambition, compliant presence, genuine human love and to meet and alleviate the various forms of suffering. Conclusion: Caring conversations can have the potential to alleviate the patient's suffering as well as recovery from substance abuse. The psychiatric nurse needs to have a professional and person-centered approach. The caring conversation is described as a conversation between two people, which for the psychiatric nurse means a challenge in balancing closeness and distance to the patient.

Urininkontinens är ett folkhälsoproblem och förekomsten ökar med stigande ålder. Tidigare forskning visar att äldre kvinnor upplever urininkontinens som skamligt samt ser tillståndet som en oundviklig del av naturligt åldrande. Urininkontinens upplevs besvärande att prata om vilket medför att få äldre kvinnor söker vård. Distriktssköterskan har med sin kompetens om urininkontinens samt vårdande samtal möjlighet att möta den äldre kvinnans livsvärld. Syftet var att belysa äldre kvinnors erfarenheter av att leva med urininkontinens. En systematisk litteraturöversikt med induktiv ansats genomfördes och tio kvalitativa artiklar analyserades enligt Popeone, Langius-Eklöf, Stenwall och Jervaeus (2021) analysmetod. Analysen resulterade i en huvudkategori och fyra kategorier med två till tre underkategorier. Huvudkategorin var stigmatiseringen kring urininkontinens tycks påverka äldre kvinnors livsvärld och kategorierna följande: samspel av känslor kring urininkontinens, betydelsen av påverkan på det dagliga livet, betydelsen av hälso- och sjukvårdens agerande samt strategier för att hantera urininkontinens. Ur resultatet framkom det att urininkontinens är stigmatiserat och påverkar den äldre kvinnans livsvärld, främst genom en förändrad självbild och isolering. Resultatet visar vidare att vården både kan ge stöd och orsaka lidande beroende på bemötande. Sammanfattningsvis kan det konstateras att genom ett vårdande samtal med livsvärlden i fokus kan distriktssköterskan möta den äldre kvinnan ur ett holistiskt perspektiv, vilket kan leda till att värdighet och autonomi bevaras samtidigt som stöd erbjuds. Översikten kan vara av värde för fortsatt reflektion hos distriktssköterskor som möter äldre kvinnor med urininkontinens. / : Urinary incontinence is a public health problem, and the incidence increases with age. Previous research shows that older women experience urinary incontinence as shameful and see the condition as an inevitable part of natural aging. The condition is therefore perceived as troublesome to talk about, which means that few older women seek care. With the expertise in urinary incontinence and caring communication, the district nurse can meet the older women’s lifeworld. The aim was to shed light on older women's experiences of living with urinary incontinence. A systematic literature review with an inductive approach was carried out and ten qualitative articles were analyzed according to Popeone, Langius-Eklöf, Stenwall and Jervaeus (2021) analysis method. The analysis resulted in one main category and four categories with two to three subcategories. The main category was the stigma surrounding urinary incontinence seems to affect the life world of older women and the categories were as follows: interplay of feelings around urinary incontinence, the importance of the impact on daily life, the importance of the healthcare system's actions and strategies for managing urinary incontinence. The results showed that urinary incontinence is stigmatized and affects the older woman's lifeworld, mainly through a changed self-image and isolation. Healthcare can both provide support and cause suffering depending on the treatment. In summary, it can be stated that through a caring conversation with the life world in focus, the district nurse can meet the older woman from a holistic perspective, which can lead to dignity and autonomy being preserved while offering support. The results may be of value for continued reflection by district nurses who meet older women with urinary incontinence.

Bakgrund: I dagens globala samhälle lever allt fler människor längre och i flera länder har det setts en ökning i den äldre populationen. Det kan innebära att allt fler äldre patienter kommer att vårdas i hemmet. Det är viktigt att vården som ges fokuserar på att göra den äldre patienten delaktiga. När delaktigheten inte sker fullt ut kan den äldre patienten förlora förmågan att påverka vården vilket riskerar leda till en minskad känsla av välbefinnande och ett vårdlidande kan uppstå. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att belysa den äldre patientens upplevelse av delaktighet vid vård i hemmet. Metod: Studien är en litteraturöversikt där tio kvalitativa vetenskapliga artiklar granskats. Artiklarna söktes via databaserna Cinahl och Medline Resultat: Resultatet presenteras i två huvudteman och sju underteman. Upplevelse av förtroendefulla möten och känsla av självständighet med underteman: Betydelsefulla relationer, Att vara närvarande i kommunikationen, Inte vilja vara till besvär, Möjlighet att påverka, Kunskapens betydelse, självbestämmande och Att inte bli lyssnad på. Resultatet visade att en upplevelse av förtroende i mötet var viktigt för den äldre patientens delaktighet. Vidare visade resultaten att en känsla av självständighet var centralt för den äldre patientens upplevelse av delaktighet. När självständigheten begränsades gav det upphov till känslor av lidande och minskad delaktighet hos den äldre patienten. Slutsatser: Ovan nämnda huvudteman visades vara viktiga delar i upplevelsen av delaktighet hos äldre patienter som vårdas i hemmet.

Bakgrund: Patienter med bipolär sjukdom drabbas i högre grad än övriga befolkningen av metabolt syndrom och metabol kartläggning med tillhörande hälsosamtal genomförs för att minska denna risk. Syfte: Syftet med studien var att belysa erfarenheter hos patienter med bipolär sjukdom beträffande hälsosamtal och dess betydelse för välbefinnandet i samband med metabol kartläggning. Metod: Studien genomfördes som en intervjustudie med 8 respondenter och materialet bearbetades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att hälsosamtal i samband med metabol kartläggning skapar trygghet på olika sätt där den fysiska och psykiska hälsan beaktas samtidigt vilket får betydelse för välbefinnandet. Det är betydelsefullt att de egna behoven tillgodoses och medvetenhet och kunskap om livsstilens betydelse för hälsan finns hos patienterna. Två tema framträdde genom analysen: De individuella behoven uppmärksammas och kunskap ger ökad medvetenhet. Slutsats: Fokus bör inriktas på att stärka tryggheten som hälsosamtal i samband med metabol kartläggning medför samt beakta varje enskild patients behov och egen kunskap för att med respekt kunna främja och stärka hälsoprocessen mot välbefinnande. Den breda kunskap som patienterna besitter bör litas till för att tillsammans kunna arbeta mot en mer hälsosam livsstil och på så sätt främja både det fysiska och psykiska välbefinnandet. / Background: Individuals with bipolar disorder are more likely than others to be affected by metabolic syndrome which is why monitoring for metabolic anomalies and health conversations is part of treatment and can reduce the risk. Purpose: The purpose of this study was to shed light on experiences of the health conversation and its meaning for the wellbeing for individuals with bipolar disorder as part of the metabolic monitoring. Method: The study was conducted as a qualitative study with 8 individuals taking part in interviews and qualitative content analysis was used to process the data. Results: The results show that health conversations as part of metabolic monitoring can provide a sense of security taking into account both the physical and mental health which proves to be meaningful to the sense of wellbeing. To accommodate individual needs proves to be important and meaningful and individuals with bipolar disorder have both awareness and knowledge concerning the importance of a healthy lifestyle. Two themes emerged from the analysis: Highlighting individual needs and Knowledge increases awareness. Conclusion: Focus should be on strengthening the sense of security contributed by metabolic monitoring and health conversations and taking into account the needs and knowledge of each individual and with respect encourage and strengthen the experience of health and wellbeing. We need to put trust into the patients’ ability and knowledge and work together towards a healthier lifestyle thus supporting both the physical and mental wellbeing.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan ökar stadigt i Sverige. Genom folkhälsomyndighetens mätningar 2016 visade resultatet att 16 procent av befolkning lider av psykisk ohälsa. Det har framkommit att genom samtal med sjuksköterska kan den som lider av psykisk ohälsa få stöd och kraft till att egna förmågor stärks. En förutsättning för att kunna ge en god vård är att skapa en god vårdrelation mellan vårdare och patient. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa vad sjuksköterskor inom psykiatrisk öppenvård upplever som vårdande i samtal med patient. Metod: Tio semistrukturerade intervjuer har genomförts och dessa har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet redovisas i tre kategorierna; Att känna engagemang för patienten, som belyser vikten av att lyssna och hörsamma patientens berättelse och förstå patienten utifrån dennes livsvärld. Det framkom att ett syfte för samtalet ses som viktigt. Vidare beaktades respekten för patientens integritet och förmågan att anpassa samtalen utifrån varje enskild individ. Skapa och fördjupa relationen, handlar om att trygghet och tillit i vårdrelationen är en förutsättning för ett vårdande samtal. Vidare uttrycks att en stadigvarande kontakt är gynnsamt för relationen och samtalen. Utrymme för utveckling, belyser vikten av patientens önskemål i samtalet, och samtalet som möjlighet till förändring. Slutsats: Studien visar på att sjuksköterskor upplever det vårdande samtalet som betydelsefullt. För att lyckas med detta behövs insyn i det vårdande samtalets betydelse och att det får ta tid att lära känna patienten. Utifrån studien kan slutsatsen dras att sjuksköterskorna har en god värdegrund med patienten i fokus. / Background: Psychological ill health is steadily increasing in Sweden. By the Public Health Authority's measurements in 2016, the result showed that 16 percent of the population suffered from mental health. It has been found that through talks with a nurse, the person suffering from mental health can get support and power to strengthen his / her own abilities. A prerequisite for being able to provide a good care is to create a good care relationship between caregivers and patients. Purpose: The purpose of this study is to highlight what nurses in psychiatric outpatients experience as carers in conversation with patients. Method: Ten semi- structured interviews have been conducted and these have been analyzed with a qualitative content analysis. Results: The result is presented in three categories; To feel commitment to the patient, describing the importance of listening and hearing the patient's story and understanding the patient based on his life. It is described that a purpose of the caring communication is considered important. Respect for the patient's integrity and the ability to adapt the conversation from each individual is described. Create and deepen the relationship, be sure that safety and trust in the care relationship is a prerequisite for a caring communication. It is expressed that a constant contact is favorable to the relationship and the conversation. Space for development highlights the importance of the patient's wishes in the conversation. As well as the conversation as a possibility of change. Conclusion: The study shows that nurses experience the caring communication as significant. In order to succeed, insight into the importance of caring communication needs to be taken and that it may take time to get to know the patient. Based on the study, the conclusion can be drawn that nurses have a good value base with the patient in focus.

Psykisk ohälsa är ett växande folkhälsoproblem och förutspås vara den största sjukdomsbördan i världen år 2030. Första vårdkontakten för patienter med psykisk ohälsa är vanligtvis sjuksköterskor i telefonrådgivning inom primärvård. Sjuksköterskor i telefonrådgivning upplever att de bland annat saknar erfarenhet, kunskap samt rätt verktyg för att ge adekvat rådgivning när de möter patienter med psykisk ohälsa. Det är därmed relevant att undersöka sjuksköterskans upplevelse av att bedöma psykisk ohälsa vid telefonrådgivning inom primärvården. Sex sjuksköterskor med olika lång erfarenhet av arbete i telefonrådgivning intervjuades. Dataanalysen genomfördes med hjälp av Elo och Kyngäs kvalitativa innehållsanalys med en induktiv ansats. Två kategorier framträder i resultatet, ”att känna sig otillräcklig” samt ”att känna sig otrygg” följt av 7 subkategorier. Det finns behov av psykiatrisk specialistkompetens inom primärvården för att möta behoven relaterat till psykisk ohälsa i samhället. Sjuksköterskan känner sig otillräcklig vid bedömning av psykisk ohälsa i telefonrådgivning, vilket belyser vikten av tillgång till spetskompetens på arbetsplatsen. / Mental illness is a public health problem that is predicted to be the biggest burden of disease in the world by the year 2030. Telenurses in primary care are usually the first to encounter patients with mental illness. Telenurses feel that they lack experience and knowledge or the right tools to provide adequate care when they encounter mental illness. It is thus relevant to further research the nurses experience of assessing mental illness through telenursing in primary care. Six nurses with different lengths of experience in working in primary care telenursing were interviewed and the collected data were analyzed using Elo and Kyngäs qualitative content analysis with an inductive approach. Two categories appeared in the result, “to feel inadequate” and “to feel insecure” followed by seven subcategories. Feelings of inadequacy and insecurity emerged when facing mental illness and the conclusion of this study highlights the importance of access to expertise in the workplace, such as a psychiatric nurse.