Det råder stor brist på distriktssköterskor i Sverige. Hälso- och sjukvården präglas av högt tempo och stor arbetsbelastning. Även primärvården, där de flesta distriktssköterskor arbetar, visar tecken på en påfrestad arbetsmiljö. Bristande psykosocial arbetsmiljö kan leda till nedsatt hälsa hos vårdpersonal samt påverka patientsäkerhet och vårdkvalité negativt. Det är därför viktigt att öka förståelsen för hur distriktssköterskor upplever arbetsmiljön på vårdcentraler i Sverige. Syftet med studien var att undersöka hur distriktssköterskor skattar den psykosociala arbetsmiljön på vårdcentral. Genom en kvantitativ ansats genomfördes en tvärsnittsstudie med karaktär av pilotstudie. Distriktssköterskor som arbetade på vårdcentral tillfrågades att delta genom att fylla i en digital webbenkät med frågor kring psykosocial arbetsmiljö, fördelade under åtta delområden. Sjuttiosju distriktssköterskor (n=77) deltog i studien. Resultatet visar att distriktssköterskor skattar den psykosociala arbetsmiljön till 213 i totalscore (minimiscore var 67, maxscore var 268). Det delområde som skattades bäst var "Stöd", sämst skattades "Återhämtning". Genom ett Kruskal-Wallis test undersöktes om det fanns några skillnader mellan distriktssköterskornas skattning och bakgrundsfaktorerna ålder, antal år som distriktssköterska och tjänstgöringsgrad. Det fanns inga statistiskt signifikanta skillnader mellan skattningen och bakgrundsfaktorerna. Resultatet från studien visar att distriktssköterskor skattar den psykosociala arbetsmiljön på vårdcentral som relativt god. Dock var återhämtning ett tydligt område där brister fanns. Återhämtning är en faktor som kan påverka personalens upplevda hälsa negativt, vilket i förlängningen kan tänkas försämra vården för patienterna. Den identifierade bristen inom detta område är viktig kunskap till verksamhetschefer och medarbetare och kan ses som ett område för kommande förbättringsarbeten.

Bakgrund: I takt med den ökande invandringen till Sverige möter distriktssköterskor allt oftare icke-svensktalande patienter, som söker hjälp i triaget på vårdcentraler. För att kunna gör en medicinsk bedömning och avgöra vårdnivå behöver det finnas en fungerande kommunikation mellan distriktssköterskan och patienten. Distriktssköterskan behöver dessutom kunna förmedla information bland annat i form av egenvårdsråd till dessa patienter. Syfte: Att undersöka distriktssköterskors upplevelser av kommunikationssvårigheter med icke-svensktalande patienter vid triage på vårdcentral. Metod: Studien är en intervjustudie baserad på tolv intervjuer. Dataanalysen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman . Resultat: I resultatet framkom två kategorier: En utmanande kommunikation och Att kunna kommunicera på andra sätt. Distriktssköterskor berättade att de upplevde osäkerhet och oro för att missa en allvarlig åkomma på grund av språksvårigheter. De uttryckte även att bristen på tid utgjorde ett hinder i kommunikationen. Dessutom uppgavs ett antal olika kulturella faktorer som försvårade kommunikationen med icke-svensktalande. Distriktssköterskorna använde sig av uppfinningsrikedom och fantasi för att kunna kommunicera. De tog även hjälp av anhöriga som tolkade eller professionella tolkar.  Konklusion: Att kommunicera med icke-svensktalande vid triage är en utmaning för distriktssköterskor och kräver att distriktssköterskorna kan kommunicera på andra sätt. Ökade resurser i form av tid och lättare tillgång till tolk hade kunnat underlätta för distriktssköterskor som möter dessa patienter. Utbildning i transkulturell, kulturanpassad omvårdnad på grund- och specialistutbildningar inom omvårdnad skulle kunna öka förståelsen och kunskapen och därigenom leda till bättre förutsättningar för kommunikation.

Bakgrund: Sepsis är ett livshotande tillstånd som kräver snabb diagnostisering och behandling. En begynnande sepsis har ofta diffusa symtom och ett snabbt sjukdomsförlopp och kan därmed vara svår att identifiera. Sjuksköterskans roll är av stor vikt för att observera försämring hos patienten och på så sätt identifiera en sannolik sepsis i ett tidigt stadium. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera tecken på sepsis hos personer som söker vård på en vårdcentral Metod: För att besvara studiens syfte användes en kvalitativ design i form av fokusgruppsintervjuer. Data samlades in med hjälp av tekniken Stimulated Recall Interview (SRI). Data spelades in, transkriberades och analyserades med en induktiv kvalitativ innehållsanalys beskriven av Graneheim och Lundman. Resultat: I analysen framkom fyra kategorier beträffande sjuksköterskors erfarenhet av att identifiera tecken på sepsis hos personer som söker vård på en vårdcentral; Svårigheter vid identifikation, vikten av att arbeta preventivt, bedömningsstrategier underlättar identifikation och förenat med en känsla av obehag. Sjuksköterskorna beskrev att sepsis hade ett obehagligt sjukdomsförlopp och för att tillståndet skulle identifieras i ett tidigt stadium önskade sjuksköterskorna ett beslutstöd vid identifiering. Slutsats: Sepsis är ett sjukdomstillstånd som behöver en högre prioritet och fler satsningar gällande utbildning behöver göras i syfte att öka kunskapen över identifikation av tecken på sepsis och därmed skapa en säkrare vård och en bättre omvårdnad för patienterna.

No description available.

Inom svensk hälso- och sjukvård är distriktssköterska ett självständigt yrke med vetenskaplig grund och yrket styrs av olika lagar, författningar och riktlinjer. Redan på 1930-talet beskrevs stress kunna leda till allvarliga sjukdomar eller död. Efter 1980- talet visar undersökningar att stress har ökat i arbetslivet och beskrivs idag vara vanligt förekommande hos hälso- och sjukvårdspersonal. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av hur stress påverkar arbetet och arbetsmiljön på vårdcentraler. En kvalitativ design tillämpades och datainsamlingen genomfördes med halvstrukturerade intervjuer med sammanlagt femton distriktssköterskor. Datamaterialet analyserades utifrån Graneheims och Lundmans beskrivning av kvalitiativ innehållsanalys vilket resulterade i tre huvudkategorier med tillhörande underkategorier. I första kategorin Patientsäkerheten riskeras framkom det att stress ger en ökad risk för fel och slarv i distriktssköterskornas yrkesutövning. I kategorin Den psykosociala arbetsmiljön hotas framgick det att stress påverkar arbetsklimatet vilket gav en ökad risk för konflikter, samarbetssvårigheter och att distriktssköterskornas arbete blir ostrukturerat. Sista kategorin, Egna strategier för stresshantering utformas, skildrar hur stress leder till att distriktssköterskorna skapar arbetsrelaterade strategier för att klara av sitt arbete. Att ta på sig ansvar utanför sin yrkeskompetens, att välja bort återhämtning och vila samt prioritera mellan arbetsuppgifter var några av strategierna som tillämpades. Trots att distriktssköterskan är skyldig att förhålla sig till ledande styrdokument medför stress att dessa frångås för att orka och hinna utföra ålagda arbetsuppgifter, vilket leder till att både patientsäkerheten och vårdkvalitén försämras.

Telefonrådgivning av distriktssköterskor är en växande verksamhet. Att möta vårdsökande genom telefonmöten tillhör distriktssköterskans vardag. Emellertid finns det ett behov av mer kunskap om telefonmötet ur ett patientperspektiv, för att bättre kunna förstå de vårdsökandes behov och för att kunna utveckla verksamheten. Syftet med vår studie var att beskriva vårdsökandes upplevelser av mötet med telefonsjuksköterskan på vårdcentral. Studien genomfördes med hjälp av en kvalitativ intervjustudie där datamaterialet utgjordes av åtta intervjuer med vårdsökande som hade fått telefonrådgivning av vårdcentral. Datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras med fem kategorier enligt följande: Inbjudande, Interpersonellt, Professionellt, Otillgängligt och Avvisande. Resultatet kan förstås som att telefonmötet är Både inbjudande och avvisande. Slutsatsen är att det är tillfälligheter som avgör hur telefonmötet utfaller i samband med telefonrådgivning på vårdcentral. Det är den individuella telefonsjuksköterskan som sätter sin personliga prägel på telefonmötet och avgör graden av professionalitet. Det bör finnas utrymme för lyhördhet och empati för att ett gott telefonmöte skall kunna skapas. Upplevelsen påverkas vidare av hur samstämmiga de egna förväntningarna och de egna behoven är med det vårdmöte som telefonsjuksköterskan erbjuder. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Ungefär 26 miljoner personer i världen lever med diagnosen hjärtsvikt. Antalet som lever med hjärtsvikt ökar vilket främst beror på att människan blir äldre men också på förbättrad vård. Kronisk hjärtsvikt är en sjukdom med hög mortalitet som påverkar livskvaliteten då den både ger fysiska symtom och har inverkan på den mentala hälsan. Därför krävs stort stöd av sjukvården, framförallt primärvården som kan arbeta profylaktiskt. Ett sämre stöd ger inte bara ett ökat lidande utan kan även ge försämrad hållbar utveckling ekonomiskt och socialt för både samhället och individen med bland annat fler sjukhusvistelser. Syftet är att beskriva och jämföra livskvalitet hos äldre personer med kronisk hjärtsvikt hos de som möter och inte möter hjärtsviktssköterska på vårdcentral. Studien är en kvantitativ enkätstudie med deduktiv ansats. Två grupper med äldre personer med kronisk hjärtsvikt jämfördes, en som följdes av hjärtsviktssköterska (n = 8) och en som inte följdes av hjärtsviktssköterska (n = 15). Urvalet var ett bekvämlighetsurval. Mann-Whitney U-test och Chi-square test utfördes då det var en jämförande analys mellan två oberoende grupper med signifikansnivå p =.05. Slutsatser av resultatet måste göras med stor försiktighet då bortfallet var högt. Resultatet visade ingen signifikant skillnad mellan grupperna gällande livskvalitet förutom i frågan om deltagaren varit hindrad att utföra vissa arbetsuppgifter eller andra aktiviteter. Där fanns en signifikant högre begränsning i gruppen som inte följs av hjärtsviktssköterska (p=.034). Även om studien inte visade någon större effekt av hjärtsviktssköterskans betydelse för livskvalitet hos äldre med kronisk hjärtsvikt så har flera andra studier visat på det motsatta. Då hjärtsviktssköterskan kan ha en betydelse, både för personer med hjärtsvikt och för hållbar utveckling både ekonomiskt och socialt. Fler studier borde göras inom detta område för att utöka antalet hjärtsviktssköterskor inom primärvården i Sverige.

Denna studies syfte var att undersöka hälsokoordinatorernas beredskap och upplevda kompetens att arbeta med alkoholriskbruk i primärvården i Landstinget i Kalmar Län och hur de upplevde arbetet. Metodansatsen som användes var triangulering, där enkäter skickades till alla hälsokoordinatorer i länet. Därefter utfördes semistrukturerade, kvalitativa intervjuer med tre strategiskt utvalda hälsokoordinatorer Det användes deskriptiv metod för enkäterna och innehållsanalys för intervjuerna. Resultatet var att arbetet med riskbruk av alkohol var ett känsligt område där hälsokoordinatorerna upplevde att de främsta hindrande faktorerna var brist på utbildning och instruktioner på hur det rent praktiskt skulle arbetas med riskbruk av alkohol. Utbildningsnivån stod inte i proportion till beredskapen att arbeta med frågan. Alkohol rankades lägst av livsstilsområdena både i beredskap och hur viktigt det var som livsstil att arbeta med frågan. Informanternas eget förslag var att ha speciellt intresserad personal som arbetar med alkohol på samma linje som tobaksavvänjarna för att få bästa resultat. Konklusionen var att alkohol fortfarande inte har den självklara plats som efterstävas inom primärvården. Hälsokoordinatorerna upplever en saknad av utbildning och tid för att arbeta med alkoholprevention. Riskbruksprojektet har inte haft den förväntade effekten i Landstinget i Kalmar Län.

Människor rör sig idag i allt större utsträckning mellan olika vårdenheter. För att patienter ska erhålla en god, tillgänglig, säker och effektiv vård krävs det därför att olika vårdenheter samarbetar (Nationell IT-strategi, s. 4, 2008). Jönköpings läns landsting driver tillsammans med universitetet, JIBS, ett forskningsprojekt som bygger på kommunikation och samarbete mellan patienter, närstående och vårdpersonal. Ett område i projektet handlar om att effektivisera behandlingen av patienter med förmaksflimmer genom ett bättre samarbete mellan olika vårdenheter. Syftet med denna studie är att beskriva hur samarbetet mellan hjärtklinik och vårdcentral kan ökas genom att specialister vid hjärtklinik aktivt utbyter erfarenheter kring förmaksflimmer med läkare på vårdcentral. I studien presenteras även ett kunskapshanteringsverktyg i form av en kunskapsdatabas för förmedling av dessa erfarenheter. Data har samlats in genom sedan tidigare inspelat material, fokusgrupp, litteraturgranskning samt ett frågeformulär. Ett teoretiskt ramverk, aktivitetsteorin, har sedan använts genom att tillämpas på aktiviteten för specialister vid hjärtklinik respektive läkare vid vårdcentral för att beskriva hur aktiviteten ser ut och hur arbetet fördelas idag. Teorin har sedan applicerats på resultatet av insamlad data för att teoretiskt presentera hur ett aktivt utbyte av erfarenheter skulle kunna påverka aktivitetsstrukturen vid de båda vårdenheterna. Studien visar att det finns kunskap i form av erfarenheter kring förmaksflimmer som anses vara viktig att förmedla från hjärtklinik till vårdcentral och att förmedling av dessa erfarenheter kan göras möjlig genom ett kunskapshanteringsverktyg som stöd för detta.

Patienter som söker obokad vård har visat sig öka. Samtidigt har arbetsbelastningen för distriktssköterskor blivit tyngre. Detta tillsammans med att patienterna har höga krav på vården gör att det är en utmaning för distriktssköterskan att arbeta på vårdcentral och möta obokade patienter. Distriktssköterskans upplevelse av att arbeta på vårdcentral är väsentligen outforskad. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskans upplevelse av att möta patienter som kommer obokade till vårdcentralen. Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med nio informanter. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Innehållsanalysen resulterade i sex generiska kategorier: patientkomplexitet, organisationströghet, distriktssköterskans utsatthet, disharmoni i vårdrelationen, yrkeserfarenhet och omvärld och distriktssköterskans vårdande hållning. Distriktssköterskan vill gärna ge en god vård till de obokade patienterna men förutsättningarna för att göra detta varierar. Det är patienter med många olika tillstånd som kommer. Det påvisas också att kommunikationssvårigheter kan ha påverkan på vårdandet. Det framkommer att organisationen på vårdcentralen har betydelse för distriktssköterskans arbete. Även distriktssköterskornas stöd och samarbete med kollegor är viktigt. Studiens huvudkategori är: resultatet kan förstås som att distriktssköterskans möte med patienter på obokade tider är en svårlöst vårdekvation som kännetecknas av att patientkomplexitet möter en organisationströghet. Trots distriktssköterskans strävan att upprätthålla en vårdande hållning och en vilja att ge god vård samt de specifika resurser som finns, uppkommer disharmoni i vårdrelationen och distriktsköterskans