I denna uppsats undersöks huruvida urban fantasy kan bidra till ett tankeskifte genom att utforska och presentera alternativ till den hegemoniska antropocentriska världs-synen. Utifrån ett ekokritiskt perspektiv analyseras de olika kategorier av varelser som befolkar universum i serien The Invisible Library. Framställningen av varelserna relateras till tre motsatspar med kopplingar till antropocentrismen: natur/kultur, kropp/sinne och känsla/förnuft. Dessutom analyseras hierarkin varelserna emellan för att utröna huruvida det finns kopplingar till motsatsparen och vad som värderas högst i berättelserna. Analysen visade att romanerna The Invisible Library och The Dark Archive belyser svårigheterna med ett tankeskifte, inte minst vad gäller tillit mellan olika kategorier av varelser och förståelse för andras levnadssätt. Människan utmålas som norm vilket är en begränsande faktor men samtidigt understryks vikten av balans mellan det som antropocentrismen utmålar som motsatser. I drakarna möts exempelvis natur och kultur och kropp och sinne, motsatserna flätas samman. Människorna är fysiskt underlägsna drakarna och psykiskt underlägsna fefolket och visar via huvudpersonen Irene rädsla för att förlora sin fria vilja. Det är dock inte mänsklig dominans Irene strävar efter utan målet är samexistens, att människan ska få leva i frihet tillsammans med andra tänkande och kännande varelser.

I arabiska berättelser är övernaturliga väsen frekvent förekommande och denna litteraturanalys syftar till att lyfta fram vilken funktion och representation de mytologiska varelser och djur har i modern arabisk litteratur. Den valda metoden för analysen har varit narratologi där textens sammansättning samt vem som presenterar berättelsen står i fokus. Resultatet av denna analys är att de övernaturliga varelserna och djuren har en koppling både till religion och kultur. Slutsatsen är att djur används oftast i ett pedagogiskt syfte där de får förmedla både religiösa och allmänt moraliska regler för hur människan bör leva, Zakariyya Tamir och Baha Tahirs verk kommer att diskuteras i detta sammanhang.

[Material:] Uppsatsen analyserar och jämför hur övernaturliga väsen gestaltas i Yamazaki Kores mangaserie The Ancient Magus' Bride och i några av de vanligast förekommande folksagorna. [Syfte:] Syftet med analysen är att undersöka vilka sammanhang dessa övernaturliga väsen ursprungligen ingått i, hur de beskrivs i sitt gamla sammanhang och sin nya kontext, samt vilken funktion de har i sin gamla respektive nya kontext. Fokus är att ställa Yamazakis' serie mot folksagorna i det här avseendet. Dessutom undersöks på vilket sätt Yamazaki använder sig av motiv från välkända folksagor för att skapa en populärkulturell produkt som kan anspela på folklore, och således diskuteras vad som skiljer mellan en sådan populärkulturell produkt och folklore. Vidare har uppsatsen även ett didaktiskt syfte där mangans legitimitet och användningsområde i skolan diskuteras. [Teori/metod:] Komparativ litterär analysmetod. Med fokus på beskrivning, sammanhang och funktion jämförs motiv kring ett antal övernaturliga väsen i Yamazakis serie, samt i olika folksagor. Med hjälp av analysens resultat, och Michael Dylan Fosters begrepp "the folkloresque" diskuteras sedan på vilket sätt Yamazaki anspelar på folklore med sina motiv, samt vad som slutligen skiljer hennes serie från folklore. [Resultat:] Yamazaki integrerar motiv från flera olika folksagor för att gestalta sina övernaturliga väsen i beskrivningar och sammanhang. I sammanhanget tillskriver hon sina väsen en ny funktion för att de ska kunna bära hennes berättelse framåt. Sammanhang och funktion förändras och väsendet blir inte det samma som i folksagorna, utan något som "verkar" vara det. De motiv Yamazaki använder är förnyade men trots allt anspelar de på folklore. Motiven representerar, eller gör en avbild av hennes egna idéer, föreställningar och värderingar kring folklore. Serien ger uttryck för författarens tankar kring folklore, och inte "riktig" folklore. Serien är således en representation eller avbild, som befinner sig nära folklore utan att vara det.Manga kan utveckla både läs- och skrivförmåga och kan användas likt skönlitteratur i en skolsituation. Manga öppnar upp för genrediskussioner, och diskussioner kring andra kulturers erfarenheter, tankar, föreställningsvärldar och livsvillkor.

Författarna av Zoopolis – A Political Theory of Animal Rights, Sue Donaldson och Will Kymlicka, anser att djurrättsrörelsen idag har stagnerat till följd av den bristfälliga utformningen av traditionell djurrättsteori. Även om vissa framgångar har uppnåtts så är avsaknaden av offentlig opinion och verkliga politiska förändringar ett avgörande problem för djurrättsrörelsen. De anser att djurrättsteorin har misslyckats med att identifiera de mest allvarliga etiska utmaningarna när det gäller våra relationer till icke-mänskliga djur. Donaldsons och Kymlickas avsikt med Zoopolis är att vidareutveckla och utvidga traditionell djurrättsteori genom att utforma ett nytt ramverk som ska kunna svara på de utmaningar som vi står inför när det gäller icke-mänskliga djurs välfärd. Genom att utgå från modern politisk teori så delar författarna in icke-mänskliga djur, härefter refererade till som ”djur” för enkelhetens skull, i tre övergripande kategorier. Dessa är baserade på djurens relationella förhållande till människor, grundat på geografiska och historiska faktorer som har påverkat hur olika grupper av människor och djur samverkar. De visar hur de olika grupperna ger upphov till olika moraliska förpliktelser och ger sedan förslag på vilken politisk status vi bör ge respektive grupp och vad denna status kan komma att betyda för oss människor och vårt politiska system. De tre kategorierna är: domesticerade djur, liminala djur (sådana djur som delar livsmiljö med människan men som lever oberoende av dessa, till exempel duvor och råttor) och vilda djur. Den sista gruppen, vilda djur, är sådana djur som flyr mänsklig kontakt och som lever utanför människans bosättningar. Dessa kan själva tillfredsställa sina behov av föda, skydd, och social struktur, de skyr människans bosättningar och upprätthåller en oberoende existens. Denna uppsats kommer att fokusera på denna kategori samt Donaldsons och Kymlickas förslag om hur vi bör förhålla oss till denna grupp. Deras förslag är att vi bör anta en generell princip om icke-ingripande för att måna om vilda djurs välfärd och att vi bäst gör detta genom att utvidga suveränitetsbegreppet och erkänna vilda djur suveränitet. Jag kommer att undersöka Donaldsons och Kymlickas suveränitetsmodell i ljuset av kritik som har formulerats av Andrée-Anne Cormier och Mauro Rossis i deras artikel ”The Problem of Predation in Zoopolis”. De anser också att vi bör följa en generell princip för icke-ingripande när det gäller vilda djur, men att denna inte kan legitimeras med hjälp av en suveränitetsmodell. De anser att Donaldsons och Kymlickas teori faller offer för vad de kallar predationsproblemet. De menar att fenomenet predation, alltså företeelsen att rovdjur måste döda andra djur för att överleva, visar att vilda djur inte har tillräcklig kompetens för att inneha suveränitet. På grund av avsaknaden av denna kompetens så kan inte en suveränitetsmodell användas som belägg för en generell princip om icke-ingripande i vilda djurs livsmiljö. Jag vill undersöka om predationsproblemet utgör ett allvarligt problem för Donaldson och Kymlickas teori om en suveränitetsmodell för vilda djur och huruvida dessa skulle kunna svara på kritiken. Detta leder oss fram till frågeställningen: Är Cormiers och Rossis kritik, att vilda djur inte kan utgöra suveräna samhällen på grund av avsaknad av kompetens, mot Donaldsons och Kymlickas teori om vilda djurs suveränitet, övertygande? Min tes är att kritiken är övertygande. Donaldson och Kymlicka verkar inte kunna svara på kritiken på ett tillfredställande sätt och samtidigt vara konsekventa mot sin teori. Det verkar som att de bedömer människan och djur olika, trots att deras teori gör anspråk på att inte göra detta.