Diss. Växjö : Växjö universitet, 2007.

Syftet med den här studien är att undersöka gymnasieelevers uppfattningar om vetenskapligt skrivande samt att se om det finns några skillnader i dessa uppfattningar mellan elever i årskurs 1 och årskurs 3. Informanterna är gymnasieelever som går studieförberedande program. Datainsamlingen genomfördes genom semistrukturerade intervjuer med elever på två olika skolor i södra Sverige. Studien utgår från den sociokulturella teorin och har en fenomenologisk ansats. Resultatet visar att eleverna tycker att det vetenskapliga skrivandet är nödvändigt, men att det uppfattas som komplicerat. Ett annat resultat visar att eleverna ser olika funktioner med vetenskapligt skrivande, exempelvis inför vidare studier och i arbetslivet. Skillnaderna mellan elevernas uppfattningar i de olika årskurserna är inte så tydliga, dock skiljer det sig i hur de uttrycker sina uppfattningar. Eleverna i årskurs 3 ger mer utvecklade resonemang om begreppet vetenskapligt skrivande än eleverna i årskurs 1. Resultatet visar även att det finns skillnader mellan elevernas uppfattningar i de olika årskurserna vad gäller förförståelsen av begreppet vetenskapligt skrivande.

Syftet med föreliggande uppsats är att undersöka hur gymnasieelever närmar sig det vetenskapliga skrivandet. Studien undersöker även elevers diskursiva och kritiska kompetens. Bakgrunden till undersökningen utgörs av reformen som genomfördes i gymnasieskolan 2011 och dess nya krav på vetenskaplighet i text inom svenskämnet. Den tidigare forskningen som gjorts på området visar att gymnasieelever har en relativt låg diskursiv och kritisk kompetens. Tidigare studier visar även att elever inte har verktygen som krävs för att skriva vetenskapliga texter. Dessa studier att samtliga genomförda innan reformen 2011. Metoden i den här studien utgörs av kvalitativa fokusgruppsintervjuer och analys av elevskrivna PM. Resultatet visar att eleverna kan tillämpa regler för vedertagna referenssystem. Dock har vissa elever svårt att göra korrekta referatannonseringar vid ett par tillfällen. Eleverna kan klargöra för flera konkreta strategier för att kritiskt granska källors tillförlitlighet. De närmar sig det vetenskapliga skrivande med genomtänkta strategier och kan applicera de skriftspråkliga normer som gäller för ett PM på en mer generell nivå. I jämförelse med den tidigare forskningen visar eleverna en högre diskursiv och kritisk kompetens.

No description available.

I denna studie undersöks vetenskapligt skrivande i tre läroböcker för ämnet svenska på gymnasiet. Detta görs mot bakgrund av den debatt som pågått sedan tidigt 70-tal där elevers och studenters bristfälliga skrivförmåga diskuterats. Vilket utrymme vetenskapligt skrivande får i läroböckerna undersöks där explicitgörandet av kompetenser granskas och implicit kunskap urskiljs. Kunskap och kompetens som undersöks kategoriseras efter Asks (2007) huvudkategorier kritisk-analytisk kompetens, akademiska textkonventioner och lyhördhet för stil- och skriftspråkskonventioner. Resultatet visar att implicit kunskap förekommer i läroböckerna där tydliga förklaringar och sammanbindande resonemang ofta utelämnas samt att den kunskap som tolkas vara implicit ofta explicitgörs ju längre in i läroböckerna som läsaren kommer. Resultatet av studien visar även att det är mer vanligt att vad och hur explicitgörs beträffande kunskap och kompetens, mer ovanligt är det att varför är tydligt explicit uttryckt. I läroböckerna får både text kopplad till vetenskapligt skrivande och text som behandlar vetenskapligt skrivande olika stort utrymme. Kunskap om och utveckling av den kompetens som får störst utrymme och fokus i läroböckerna är lyhördhet för stil- och skriftspråkskonventioner. Akademiska textkonventioner och kritisk-analytisk kompetens får minst utrymme i läroböckerna. Den senare kompetensen är enligt tidigare forskning den typ av kompetens som elever och studenter har svårast att uttrycka skriftligt. I de undersökta läroböckerna förekommer träning av kompetensen till övervägande del då källkritik behandlas.

No description available.

Den här uppsatsen syftar till att belysa källhantering i underkända texter av vetenskaplig karaktär från de nationella proven i svenska 3 och svenska som andraspråk 3 på gymnasiet. Källhanteringen granskas med textuell innehållsanalys och skribentrollerna kopist, samplare, omskapare och referent används som analysverktyg (Nilsson 2002). Totalt studeras 42 elevtexter, 21 från varje ämne. Resultatet visar att de flesta elevtexterna uppvisar en blandning av flera skribentroller. I få texter uppvisas referenten, kopisten och samplaren som mest framträdande. När endast textreproduktionen är i fokus visas vidare att omskaparen är den vanligaste skribentrollen i elevtexterna totalt sett. I texter skrivna i ämnet svenska förekommer främst omskapningar. I texter skrivna i ämnet svenska som andraspråk märks större variation bland de skribentroller som är dominerande och omskaparen, blandaren och referenten visas i flest texter. Generellt synliggör resultatet dock att det finns många likheter i texter, skrivna inom de två ämnena. Resultatet tyder på att mer övning gällande att skriva med egna ord och sammanfatta är nödvändigt i undervisning i båda ämnena för att fler elevtexter främst ska visa refererande som strategi. Vidare syns ett behov av att ytterligare arbeta med textbearbetning.

Denna studie undersöker gymnasieelevers erfarenheter av och tankar om att skriva vetenskapliga texter, främst gymnasiearbetet. Syftet med undersökningen är att utreda vilken betydelse personlig förankring till skrivämne har för elevers motivation och för deras identitetsskapande. För att genomföra undersökningen genomfördes tre olika gruppintervjuer med sammanlagt åtta gymnasieelever som läser samhällsvetenskapligt program. Studien utgår från teorier om begreppen identitet, litteracitet och motivationsteorin Self-Determination Theory. Resultatet visar att en kombination av personlig förankring till skrivämnet och genomförande av empiriska undersökningar underlättar för elevernas motivation inför skrivandet av sina texter. En av slutsatserna i studien är att empiriska studier hjälper elever att ”äga” sitt eget material genom att de blir aktörer i sina egna undersökningar.

Abstract Tidigare forskning visar på att studenter som påbörjar universitetsstudier inte har tillräckliga kompetenser inom vetenskapligt skrivande. I denna studie undersöks hur fyra läroböcker, vilka är skrivna för Svenska 3 på gymnasiet, motiverar och beskriver de tre grundkompetenser som krävs för vetenskapligt skrivande, i syfte att förbereda elever för högre studier. De tre kompetenserna som undersöks är: kritisk-analytisk kompetens, akademiska textkonventioner och språklig stil. Läroböckerna har analyserats genom närläsning, och analysenheter inom varje kompetens har identifierats. Studiens resultat visar på att de fyra läroböckerna motiverar och beskriver de tre kompetenserna i olika grad, och att ingen av dem kan anses förbereda elever tillräckligt för vetenskapligt skrivande vid högre studier. Detta beror på otillräcklig information om de tre kompetenserna, brist påexempel och otydliga formuleringar som lämnar öppet för tolkning om regler. Läroböckerna innehåller också formuleringar som tonar ner vikten av vetenskapligt skrivande.

Att studera nominaliseringar i gymnasieelevers texter ger en bild av elevers skrivkunskaper inför vidare studier och tydliggör arbetet med ett vetenskapligt skrivande i kursen svenska 3 i gymnasieskolan. Nominaliseringar bidrar bland annat till att skapa informationstäta texter, vilket är något som det vetenskapliga skrivandet kan kännetecknas av. Syftet med studien är att studera det vetenskapliga skrivandet genom nominaliseringar i elevtexter och med syftet vill vi också ge en bild av gymnasielärares arbete med och uppfattning om vetenskapligt skrivande genom nominaliseringar. Metoden grundar sig i en huvudsaklig kvantitativ metod med ett kvalitativt komplement. Den kvantitativa metoden består av en beräkning och en indelning av nominaliseringar i kategorier och den kvalitativa metoden omfattas av två intervjuer. Materialet utgörs av 72 elevtexter fördelat på två uppgifter som är hämtade från två klasser i kursen svenska 3 på gymnasiet. Utöver detta har vi genomfört intervjuer med svensklärarna i de två klasser som elevtextmaterialet är hämtat ifrån. Resultatet visar att fördelningen av nominaliseringar inte skiljer sig särskilt mycket mellan de två uppgifterna och att de flesta elever använder mellan 21 och 30 nominaliseringar per text. Den mest förekommande ändelsen är -ning. Intervjuerna tydliggör att nominaliseringar får ett begränsat utrymme i undervisningen trots att de ses som en viktig del av det vetenskapliga skrivandet och att användningen av nominaliseringar sällan är ett medvetet och aktivt val av eleverna.