É feito neste, um estudo da Organização Administrativa do concelho de Vila do Conde, no período referido. Analisa-se a estrutura e o funcionamento dos vários orgãos do poder político local, bem como, a sua prática governativa e incidência desta, na vida das gentes do Concelho. Aborda-se ainda, a problemática das finanças municipais, ou seja, quais as receitas e em que as gastava o Senado da Câmara(?). Todo este estudo é contextualizado por uma abordagem do quadro humano, geográfico e económico da vila, nos finais de Setecentos.

No description available.

<p>Arbetstid är en fråga som alltid varit omdebatterad, och som det hänt mycket med genom åren i många avseenden. I svensk rätt har arbetstid reglerats i många olika lagar och vissa yrkesgrupper har haft egna lagar om branschens arbetstidsregler. I dag är det i huvudsak arbetstidslagen som reglerar arbetstidsfrågorna, men som i många arbetsrättsliga lagar finns det möjlighet att göra avvikelser och mer preciserade villkor genom kollektivavtal. Sedan Sveriges inträde i EU 1995 går det dock inte att frångå de EG-direktiv om arbetstid som rådet utfärdat. Det har förändrat den svenska arbetstidsregleringen då arbetstidslagen har fått ändrats och de kollektivavtalsslutande parternas möjligheter att avtala om arbetstid harinskränkts, då EG har satt miniminivåer för vissa regler genom direktiv.     EG-rätt, svensk rätt och kollektivavtal reglerar till viss del sammaarbetstidsfrågor, men desto närmre arbetstagaren, desto mer precisa regler. EG–rätten ger förutsättningarna för hur mycket vila varje arbetstagare ska få per år, vecka och dag, samt hur mycket det är tillåtet att arbeta per vecka och dag. Arbetstidslagen föreskriver därutöver också regler om ordinarie arbetstid, övertid, mertid och jourtid. I kollektivavtalen finns ofta de mer precisa reglerna om dygnsarbetstiden och vilan.     Syftet med att arbetstidslagen och EG:s arbetstidsdirektiv finns är att trygga arbetstagarnas hälsa och säkerhet. Frågan är vad som menas med hälsa och säkerhet och hur det går att få en bättre miljö som garanterar hälsa och säkerhet genom arbetstidsreglering? Givetvis är inte arbetstiden den enda komponenten som avgör arbetsmiljön, men hur arbetstiden är utformad har effekter på arbetsmiljön, och därmed på hälsan och säkerheten. Hur syftet med arbetstidsreglerna uppfylls och vilka regler som gäller kommer att behandlas i uppsatsen.     Syftet med uppsatsen är att undersöka gällande rätt inom arbetstidsregleringen, samt att undersöka om och hur den fyller syftet att främja säkerhet och hälsa på arbetsplatsen. För att uppfylla syftet att fastställa gällande rätt har vi använt oss av traditionell juridisk metod. För att undersöka hur väl arbetstidsregleringens syfte uppfylls har vi kompletterat gällande rätt med en kvalitativ undersökning där vi intervjuat fyra arbetstagare inom den sektor vars kollektivavtal vi undersökt.     I uppsatsens första teorikapitel fastställs gällande rätt genom att medtraditionell juridisk metod behandla de tre nämnda regelverken; EG-direktiven,arbetstidslagen samt ett gällande kollektivavtal. I kapitlet därefter undersöker vi begreppen säkerhet och hälsa samt redogör för viss tidigare forskning kring dessa begrepp. Uppsatsens rättskällebearbetning kompletteras i nästa kapitel med den kvalitativa undersökningen för att belysa rätten i dess tillämpning.     I analyskapitlet presenteras först gällande rätt i en genomgång av hur de tre olika formerna av arbetstidsregleringar interagerar och kompletterar varandra. Sedan följer en diskussion om regleringens syfte där fokus ligger påhälsobegreppet och dess tillämpning.</p>

Syftet med examensarbetet var att undersöka hur vilosituationen för barn i åldern tre till fem år på förskolan såg ut miljömässigt, samt hur pedagogerna arbetade med den. En aspekt i undersökningen handlade om hur viloplatserna var utformade fysiskt. En annan aspekt var att undersöka hur pedagogerna upplevde och uppfattade vilan samt deras tankar om hur barnen kunde uppleva den. Dessutom belyses pedagogernas arbetssätt i vilosituationen. Vilan är en dagligt återkommande rutin i förskolans verksamhet. Pedagoger och barn påverkas ständigt av den omgivande miljön. Vilan kan ses ur ett miljöpsykologiskt perspektiv då miljön påverkar individen både fysiskt och psykiskt. Fysiskt på det sätt hur lokalerna är utformade och inredda och psykiskt hur miljön upplevs av individen. Förskolorna byggdes ursprungligen för barngrupper med färre antal barn än vad som råder idag vilket medför att lokalerna kan upplevas trånga. Detta kan medföra att pedagogerna blir begränsade i sitt sätt att arbeta. Pedagogik och omsorg ska finnas med i alla delar av verksamheten, inklusive vilan. Metoder som användes i undersökningen var enkäter och platsobservationer med digitalkamera. Enkäterna innehöll frågor om vilan och dess miljö. Dessa besvarades av 19 pedagoger på fyra förskolor. Platsobservationerna utfördes i de lokaler där vilorna ägde rum på dessa förskolor. Resultatet visade att vilomiljöerna anpassades till de befintliga lokalerna vilket innebar att fokus inte specifikt låg på vilomiljön. Rummen där vilomiljöerna var placerade innehöll andra aktiviteter och angränsade till andra rum. Det fanns inget som var utmärkande för vilomiljöerna och vilan var inte en prioriterad del i verksamheten. Vilan uppfattades av pedagogerna som en daglig rutin och ifrågasattes inte av dem. Något som genomsyrade undersökningen var att vilan användes som en stund då pedagogerna läste böcker för barnen, en så kallad läsvila. Pedagogerna kunde uppleva vilan som en lugn stund samtidigt som den kunde kännas stressig innan alla kommit på plats. Barnens medbestämmande i vilosituationen gällde till största del val av böcker. En slutsats av undersökningen visade att vilan var en daglig rutin i verksamheten som det varken diskuterades eller reflekterades över. Detta blev synligt både i pedagogernas enkätsvar samt i platsobservationerna.

Arbetstid är en fråga som alltid varit omdebatterad, och som det hänt mycket med genom åren i många avseenden. I svensk rätt har arbetstid reglerats i många olika lagar och vissa yrkesgrupper har haft egna lagar om branschens arbetstidsregler. I dag är det i huvudsak arbetstidslagen som reglerar arbetstidsfrågorna, men som i många arbetsrättsliga lagar finns det möjlighet att göra avvikelser och mer preciserade villkor genom kollektivavtal. Sedan Sveriges inträde i EU 1995 går det dock inte att frångå de EG-direktiv om arbetstid som rådet utfärdat. Det har förändrat den svenska arbetstidsregleringen då arbetstidslagen har fått ändrats och de kollektivavtalsslutande parternas möjligheter att avtala om arbetstid harinskränkts, då EG har satt miniminivåer för vissa regler genom direktiv.     EG-rätt, svensk rätt och kollektivavtal reglerar till viss del sammaarbetstidsfrågor, men desto närmre arbetstagaren, desto mer precisa regler. EG–rätten ger förutsättningarna för hur mycket vila varje arbetstagare ska få per år, vecka och dag, samt hur mycket det är tillåtet att arbeta per vecka och dag. Arbetstidslagen föreskriver därutöver också regler om ordinarie arbetstid, övertid, mertid och jourtid. I kollektivavtalen finns ofta de mer precisa reglerna om dygnsarbetstiden och vilan.     Syftet med att arbetstidslagen och EG:s arbetstidsdirektiv finns är att trygga arbetstagarnas hälsa och säkerhet. Frågan är vad som menas med hälsa och säkerhet och hur det går att få en bättre miljö som garanterar hälsa och säkerhet genom arbetstidsreglering? Givetvis är inte arbetstiden den enda komponenten som avgör arbetsmiljön, men hur arbetstiden är utformad har effekter på arbetsmiljön, och därmed på hälsan och säkerheten. Hur syftet med arbetstidsreglerna uppfylls och vilka regler som gäller kommer att behandlas i uppsatsen.     Syftet med uppsatsen är att undersöka gällande rätt inom arbetstidsregleringen, samt att undersöka om och hur den fyller syftet att främja säkerhet och hälsa på arbetsplatsen. För att uppfylla syftet att fastställa gällande rätt har vi använt oss av traditionell juridisk metod. För att undersöka hur väl arbetstidsregleringens syfte uppfylls har vi kompletterat gällande rätt med en kvalitativ undersökning där vi intervjuat fyra arbetstagare inom den sektor vars kollektivavtal vi undersökt.     I uppsatsens första teorikapitel fastställs gällande rätt genom att medtraditionell juridisk metod behandla de tre nämnda regelverken; EG-direktiven,arbetstidslagen samt ett gällande kollektivavtal. I kapitlet därefter undersöker vi begreppen säkerhet och hälsa samt redogör för viss tidigare forskning kring dessa begrepp. Uppsatsens rättskällebearbetning kompletteras i nästa kapitel med den kvalitativa undersökningen för att belysa rätten i dess tillämpning.     I analyskapitlet presenteras först gällande rätt i en genomgång av hur de tre olika formerna av arbetstidsregleringar interagerar och kompletterar varandra. Sedan följer en diskussion om regleringens syfte där fokus ligger påhälsobegreppet och dess tillämpning.

Med en syn på barnet som aktivt och kompetent (Kampmann, 2004) och en ny läroplan för förskolan (Skolverket, 2010) som betonar lärande framför omsorg och omvårdnad (Halldén, 2007) är frågeställningen i detta arbete vilka möjligheter till avskildhet och vila barnen erbjuds, och själva kan ta sig, under förskoledagen. Detta har studerats genom enkäter, observationer och intervjuer som sedan samanalyserats.   Resultatet visar att barnen i liten utsträckning utöver den traditionella ”vilan” erbjuds avkoppling. Det visar också att ”vilan” inte alltid är den lugnaste stunden under dagen. Många barngrupper är stora under lång tid av dagen och, framför allt på äldrebarnsavdelningar, upplevs lokalerna trånga. Barn har olika strategier för att själva söka ro, antingen i närheten av någon vuxen eller genom att avskärma sig själva i barngruppen. Ofta försvåras strategierna av strukturella skäl, till exempel stora barngrupper i trånga lokaler, men den barnsyn som de vuxna i förskolan har påverkar också vilket bemötande barnens strategier får.   Det finns flera metoder för att medvetet arbeta för att tillgodose barns behov av en lugn stund, till exempel massage och yoga, men min studie visar att de sällan används regelbundet i verksamheten.

Kroniskt Obstruktiv Lungsjukdom (KOL) är en komplex sjukdom med flera symtom som tillsammans påverkar livskvaliteten. Fatigue är ett vanligt men ofta outtalat symtom som påverkar individen i olika livssammanhang, känsloliv och på djupare existentiell nivå. Trots detta är det ovanligt att trötthet och behovet att vila tas upp som ett problem både av personen själv, närstående eller av sjukvården. Vila är ett av människans grundläggande behov och har betydelse för välbefinnandet. Syftet med studien är att beskriva betydelsen av vila och återhämtning i det dagliga livet hos personer med medelsvår KOL som upplever fatigue. Studien har utförts som en kvalitativ intervjustudie med en fenomenologisk ansats och analyserats med en beskrivande innebördsanalys. Resultatet har strukturerats och presenteras med hjälp av van Manens livsvärldsexistentialer under fyra teman; vilan och kroppen, vilan och tiden, vilan och platsen och vilan och relationerna. Studien visar att för personer med medelsvår KOL som upplever fatigue har vila och återhämtning betydelse. Vilan har flera dimensioner, den kan vara tvingande men också frivillig och läkande vilket påverkar livsvärlden på olika sätt. Sjukdomen medför att kroppen kräver vila och det dagliga livet anpassas efter kroppens förmåga. Behovet av vila varierar och samsjuklighet har stor betydelse för hur stor trötthet personen upplever. Resultatet belyser att deltagarna använder olika sätt att vila eller hämta kraft. De vilar när kroppen känns trött, vid behov av avkoppling, värk eller då tiden är långsam. Att hämta kraft sker oftast i samband med något energigivande och lustfyllt som promenader, fritidsintressen och socialt umgänge. Att ha olika strategier för vila och återhämtning är effektivt och underlättar det dagliga livet. Distriktssköterskan kan bidra med verktyg om betydelsen av rytm och rutiner för vila och återhämtning för ett ökat välbefinnande.

No description available.

This study analyzes the construction of a very specific Parisian urban space through intertextuality and self-fiction in the novel Never Any End To Paris (2003), by Spanish author Enrique Vila-Matas. Specifically, it explores a particular representation of a literary space and its narrative significance according to the theories of Michel de Certeau on spatial stories, and Frederic Jameson on cognitive mapping. It is concluded that Vila-Matas’s urban space in this novel is inextricably and fundamentally built upon other spaces from his personal literary canon. It also explores the narrator’s performative spatial itinerary to find his own voice, which represents both the narrator’s coming of age as an artist, and the author’s poetic for the novel.

No description available.