Studiens syfte är att ta reda på hur några mellanstadielärare ser på och säger sig arbeta med en individanpassad läsundervisning. Vi utgår, i studien, ifrån en sociokulturell syn på lärande, vilket innebär att elever lär genom kommunikation och samspel med andra. Vygotskijs teori om ”den proximala utvecklingszonen” är också något som vi tar avstamp i. Teorin handlar om att med hjälp av någon på en högre kunskapsnivå kunna ta sig an utmanande uppgifter och därmed komma vidare i utvecklingen. Metoden för vår undersökning är intervjuer med lärare på fältet. Intervjuerna har vi sedan transkriberat, analyserat och diskuterat. Resultaten visar att de intervjuade lärarna ser på en individanpassad läsundervisning på olika sätt och säger sig även använda olika metoder för att tillgodose elevernas förutsättningar och behov.

Denna uppsats handlar om laborativ undervisning i matematik i en klass 3-4. Den laborativa matematiken anses bra för att den hjälper eleven att förstå det abstrakta med hjälp av konkret material och diskussion. Syftet med uppsatsen är med hjälp av observationer undersöka den laborativa undervisningen som många undersökningar anser vara bra och hur en laborativ undervisning kan se ut. Syftet är också att se hur språket och kommunikationen mellan elev-elev eller lärare- elev bidrar till utveckling. Uppsatsen utgår från ett sociokulturellt perspektiv med Vygotkij som frontfigur. I uppsatsen visas fyra olika laborativa material som användes under mina observationer. Det viktiga med dessa material är att den som använder det ska veta syftet och målet med övningen för att tillägna sig kunskapen på rätt sätt. Utan syfte och mål är materialet dött. Diskussion och reflektion ska hjälpa eleverna framåt i utvecklingen.

Sammanfattning/ Abstract Syftet med det här examensarbetet och undersökningen är att dels ta reda på hur matematikundervisningen ser ut i de olika pedagogikerna montessori jämfört med traditionell pedagogik. Dels att undersöka hur matematiklärarna undervisar och vad pedagogiken har för betydelse för inlärningen i matematik. Samt att undersöka hur noga pedagogikerna följer den nya läroplanen. Metoden som valts för att kunna genomföra undersökningen är intervjuer med fyra matematiklärare på de två deltagande skolorna. Därtill att göra observationer i två klasser på vardera skolan. Resultatet som undersökningen har visat är att de två skolorna följer den nya läroplanen i matematikundervisningen. Matematikundervisningen ser olika ut på montessoriskolan jämfört med den traditionella skolan. Däremot har undersökningen visat att det även finns vissa likheter i undervisningen på de båda skolorna. Matematiklärarna undervisar på olika sätt i de båda pedagogikerna. Matematiklärarna följer även pedagogiken ganska noga och undervisar som de säger att de gör under intervjuerna. Ingen av de båda pedagogikerna kan ses som enbart bra eller dålig för inlärningen i matematik för elever. De två pedagogikerna har både bra och mindre bra sidor. Däremot betyder det mycket för inlärningen i matematik hur matematikläraren väljer att lägga upp sin undervisning. Att matematiklärarna varierar sin matematikundervisning utefter vad som är gångbart i pedagogiken har stor betydelse för hur bra elever lär sig matematik.

The purpose of this study was to create an environment that stimulates children’s communication via language in a preschool called “The Flower”. The environment should encourage and challenge the children to interact and communicate more with each other. That in turn will further the children’s language acquisition. The method for this study was ethnographic observations and dialogues with the teachers. A physical change was completed in the environment at “The Flower”. In the part of the Result four targets for the change in the environment is presented. The change in the environment is also described in the Result. The Result in this study shows us that a change in the environment can favor the children’s language acquisition. It also gives a positive effect on the children. The result also shows that the teacher can favor the children’s language acquisition with material and artefacts.

<p>Vårt syfte med denna undersökning var att ta reda på vilka metoder förskollärare använder för att förebygga att konflikter uppstår, hur förskollärare går till väga för att hantera konflikter mellan barn i förskolan samt se vilka skillnader och likheter det finns mellan de utvalda svenska förskolorna när det gäller konflikthantering. Undersökningen ägde rum på sex olika förskolor i mellersta Sverige. Vi använde oss av intervjuer och observationer då vi författare observerade samma konfliktsituation men skrev var för sig för att få två synsätt på vad som hände och hur det hanterades. Alltså var vi på sex förskolor och gjorde två observationer på varje ställe, vilket blev tolv observationer sammanlagt. De förskollärare som blev inblandade på något vis i konfliktsituationerna är de personer som vi sedan intervjuade. Utifrån resultatet kan man se att förskollärarna som medverkade i undersökningen hade många likartade tankar om konflikthantering och arbetade med det på olika sätt.<strong></strong></p>

<p>Detta examensarbete behandlar rollspel som undervisningsmetod inom historia på gymnasiet. Syftet var att undersöka hur denna undervisningsmetod stämmer in på pedagogiska teorier, samt vilket utrymme den har inom styrdokumenten Lpf 94 och kursplanen. De teorier som analyserades är de som representeras av Dewey, Piaget och Vygotskij. Läroplanen och kursplanen för historia A analyserades med hjälp av Blooms kunskapstaxonomi. Resultatet visar att rollspel i vissa delar passar in i pedagogiska teorier. Ingen av de för denna undersökning aktuella teorierna stämde helt in på rollspel som undervisningsmetod. Dock finns det element i teorierna som gör det. Rollspel kan skilja sig åt till form och innehåll. Därav presenteras inga generella resultat. De för denna uppsats aktuella rollspelen syftar i första hand till stegen knowedge, comprehension och application i Blooms taxonomi. Stegen högre upp kan eftersträvas beroende på hur spelet är utformat.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka förhållandet mellan ämnesintegrering och</p><p>ämnesindelning ur ett elevperspektiv. Denna undersökning bygger på en kvantitativ metod</p><p>och tar sitt empiriska avstamp i 38 tidslinjer konstruerade av två åttondeklasser. Den ena</p><p>klassen har arbetat mycket under ämnesintegrerade förhållanden och den andra har arbetat</p><p>mycket under ämnesindelade förhållanden. För att kunna jämföra klasserna valde vi ett</p><p>kontrollbegrepp – historiemedvetenhet. Historiemedvetenhet är en förmåga som alla elever på</p><p>grundskolans senare år ska tillägna sig och därför blir detta begrepp vår beröringspunkt</p><p>mellan klasserna. Vi jämför hur klassernas historiemedvetenhet tar sig uttryck för att se om</p><p>det finns likheter och skillnader, och huruvida det ämnesintegrerade alternativt ämnesindelade</p><p>förhållningssättet till undervisning kan vara en faktor i detta, genom att knyta an resultatet till</p><p>tre stora pedagogiska huvudriktningar. Dessa huvudriktningar har alla mer eller mindre haft</p><p>influens på skolans styrdokument och är de som företräds av John Dewey, Lev Vygotskij och</p><p>Jean Piaget. Vårt resultat visar att det finns en skillnad mellan klasserna avseende deras</p><p>historiemedvetande och att detta kan relateras till teorier om lärande.</p>

<p>Individualisering är ett begrepp som blivit allt vanligare i dagens skolor. I läroplanerna kan man tydligt läsa att undervisningen skall anpassas till varje elevs behov och förutsättningar vilket inte är lätt då variationen av behov och förutsättningar kan vara mycket stor i en klass. Intressant blir därför att granska hur lärarnas inställning är till individualisering och om man kan se något samband mellan inställning till individualisering och det praktiska arbetet med denna typ av undervisning i klassrummet. Vidare granskas även huruvida det finns ett samband mellan inställning till individualisering och det ämne man undervisar i. Studien grundar sig på en enkätundersökning där 45 stycken 7-9 lärare deltar. De ämnen som för studien är intressanta är matematik, samhällskunskap samt svenska. För att möjliggöra studien har en teoretisk ansats lagts där fokus ligger på teorier från Vygotskij, Dewey samt Kolb, Vidare klargörs även vad studien menar med individualisering samt vad läroplanen säger om just detta. Resultatet visar att lärarna till största del är positiva till individualisering men att en stor del upplever det som mycket svårt och även svåruppnått. Det går att se en skillnad mellan ämnesgrupperna då matematiklärarna i jämförelse med de två andra grupperna är mer negativ i allmänhet men även att det är denna grupp som an-vänder sig minst av olika individualiseringsformer. Dock är det inte helt tydligt att det finns ett samband mellan inställning till individualisering och praktiskt användande då samhällskunskapslärarna kan ses som den mest positiva gruppen till individualisering men använder sig förvånansvärt lite av de olika metoderna.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Det här arbetet utgör en studie av Piagets och Vygotskijs teorier om kunskapsutveckling hos individen. Piagets och Vygotskij teorier har i flertalet andra texter presenterats som varandras motsatser. I stället för att skapa ett huvudsakligt motsatsförhållande har den här studien försökt att om inte kombinera så åtminstone relatera Piagets och Vygotskijs teorier på området. Vygotskij har fokuserat på processer runt den lärande människan, men inte uteslutande. Piaget har fokuserat på processer inuti den lärande människan, men inte uteslutande. Studien har försökt skapa ett rum runt författarna, genom ett urval av deras texter, där texterna kan relateras till varandra. Det här rummet avspeglar ett försök till att återföra tolkningar av texterna till texternas ursprungliga sammanhang. Hos Piaget finns synen på att all kunskap är evigt föränderlig och omformbar. Om Vygotskijs syn på lärandet placeras i sitt sammanhang av dialektik, framgår det att lärandet hos individen har en del i så väl reproduktion som produktion. Här blir också Vygotskijs syn på människans kreativitet och fantasi betydelsefull i förståelsen av lärandet. Det här kan relateras till Piagets konstruktivistiska syn på lärandet, där lärandet gestaltar sig som att förstå genom att upptäcka och skapa egna samband.</p><p>KEYWORDS: Piaget, Vygotskij, Kunskap, Förståelse, Dialektik.</p> / <p>Abstract</p><p>This work constitutes a study of the respective theories concerning the individual growth and development of knowledge according to Jean Piaget and Lev Vygotsky. Piaget’s and Vygotsky’s respective views have in other works been interpreted mostly as being each others opposites. Rather than opposing the two, this study has tried to combine the two or at least relate the two to each other in looking at the construction or development of knowledge of the individual. Vygotsky on the one hand, in analysing the growth of knowledge, concentrates on the processes in the surroundings of the individual, but not exclusively. Piaget on the other hand in analysing the growth of knowledge looks at what goes on inside the individual, but not exclusively. This works has tried to focus on certain elements that would recreate some pieces of the original context for Piaget’s and Vygotsky’s respective work on the subject. In looking at Piaget’s views it becomes clear that all knowledge is in a state of perpetual evolution. By placing Vygotsky’s view on learning and the growth of knowledge of the individual within an original context of dialectics, it becomes clear that learning has two distinctive properties that cannot be overlooked: Learning is a process of production and reproduction. Here, Vygotsky’s views on the roles played by creativity and imagination within human thinking become important elements of understanding the process of learning. This can be related to Piaget’s constructivist view, that learning takes place within a process of discovery and invention.</p><p>KEYWORDS: Piaget, Vygotsky, Knowledge, Understanding, Dialectics,</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka förhållandet mellan ämnesintegrering och ämnesindelning ur ett elevperspektiv. Denna undersökning bygger på en kvantitativ metod och tar sitt empiriska avstamp i 38 tidslinjer konstruerade av två åttondeklasser. Den ena klassen har arbetat mycket under ämnesintegrerade förhållanden och den andra har arbetat mycket under ämnesindelade förhållanden. För att kunna jämföra klasserna valde vi ett kontrollbegrepp – historiemedvetenhet. Historiemedvetenhet är en förmåga som alla elever på grundskolans senare år ska tillägna sig och därför blir detta begrepp vår beröringspunkt mellan klasserna. Vi jämför hur klassernas historiemedvetenhet tar sig uttryck för att se om det finns likheter och skillnader, och huruvida det ämnesintegrerade alternativt ämnesindelade förhållningssättet till undervisning kan vara en faktor i detta, genom att knyta an resultatet till tre stora pedagogiska huvudriktningar. Dessa huvudriktningar har alla mer eller mindre haft influens på skolans styrdokument och är de som företräds av John Dewey, Lev Vygotskij och Jean Piaget. Vårt resultat visar att det finns en skillnad mellan klasserna avseende deras historiemedvetande och att detta kan relateras till teorier om lärande.