No description available.

No description available.

No description available.

Although the orchestral works and operas of Richard Strauss (1864–1949) haveachieved universal acclaim, his piano music remains largely unexamined on a scholarly level. Even though Strauss’s array of piano music is diverse, it has not been thoroughly studied in its full spectrum. In fact, there is no major work in English that addresses his piano legacy. This monograph presents Strauss’s piano solo oeuvre by analyzing his stylistic features, sources of inspiration, and development as a composer. Combining all his piano works into a single analytical assessment will provide access to Richard Strauss’s musical world and shine a spotlight on this significant but neglected area of his output. Moreover, the composer’s 12 Variations in D major, TrV 68 (1878) is included and discussed in the monograph for the first time, since they have never appeared in print. It will be a valuable resource for performers and scholars, who can rediscover his music. / Music Performance

Syftet med denna kunskapsöversikt är att bidra till att ge en fördjupad förståelse av och en systematisk översikt över högläsningens olika kvaliteter som ett pedagogiskt språkutvecklingsverktyg för yngre elever. Mer specifikt ämnar jag att besvara följande frågeställningar utifrån aktuell forskning: 1) Vilka möjligheter kan högläsning som pedagogiskt språkutvecklingsverktyg innebära för elever i de tidiga skolåren? och 2) Vilka didaktiska utmaningar kan uppstå i samband med högläsning för dessa elever? Arbetet bestod av systematiska sökningar i totalt fyra internationella och svenska databaser. Denna kunskapsöversikt redovisar på ett transparent sätt de strukturerade metoder och tillvägagångsätt som användes för att identifiera, välja ut, sammanställa och analysera de tio valda vetenskapliga artiklar som ligger till grund för detta arbete.  En tematisk analys av de valda artiklarna ledde till att följande teman lyste igenom: lärare och barns uppfattningar om högläsning; effekter på ordförråd, hörförståelse och språkkunskaper; läsinlärning som en utsträckt process; lärarens kunskap om och användning av olika genrer; och den digitala högläsningens framfart.  Resultatet av denna kunskapsöversikt visar att aktuell forskning pekar på att högläsning erbjuder ett stort antal möjligheter för både yngre och äldre barn, såsom en rad kognitiva och affektiva fördelar; främjandet av social interaktion och gemensamma läspraktiker; möjliggörandet av en bredare repertoar av svårare litteratur; m.m. Från resultatet kan även utläsas ett antal didaktiska utmaningar, t.ex. kanske barn inte tycker om högläsning; högläsningsfrekvensen är otillräcklig eller att den upphör helt; högläsningen är av dålig kvalitet; läraren väljer svåra/tråkiga böcker; skönlitteratur är överrepresenterad till facklitteraturens nackdel; digital högläsning ställer nya krav på lärare; m.m.

This thesis is a collection of poems.

No description available.

In recent years, questions have risen regarding the language used to describe those who are supervised by the criminal justice system, participating in mental health services, and examined in research. This has resulted in recommendations to reduce labelling bias, as is evident from the recent editions of the APA Publication Manual (2009, 2019), editorials (Willis & Letourneau, 2018), and ethics discussions (Willis, 2018). In 2016, the United States Department of Justice adopted a policy of referring to their detainees and supervisees using person-first language, such as “individual who has offended,” rather than referring to individuals based on the nature of their offenses. With these developments, recent research has increased our focus on the way professionals identify those involved in the criminal justice system, how our labels impact these individuals, and the sociocultural implications of our language use (e.g., Denver, Pickett, & Bushway, 2017). The poster presents preliminary results of the sexual abuse terminology project, which examines professionals’ use of language to identify and describe individuals who have engaged in sexually abusive behaviors, the sexually abusive behaviors themselves, and sexual interests associated with abusive behavior, between 1981 and 2020. This poster will specifically highlight person identifiers across five-year intervals from 1981 through 2015 (as data collection from publications in 2020 will still be ongoing at the time of presentation), demonstrating trends is language use over time. For this analysis, 1,223 peer-reviewed studies were evaluated for language use. Eighty-three label categories (e.g., abusers, individuals, offenders, etc.) were identified, with 410 specific labels (e.g. intrafamilial child sexual abusers, men with sexual behavior problems, deviant patients, etc.) identified in total. While “offender” labels are the most consistently used terms across all years, trends in term use over time will be presented across five-year intervals. Trends in terminology usage will be graphically depicted, and hypotheses for changes in terminology used will be discussed.

Vårt huvudsyfte med detta arbete har varit att ta reda på barns föreställningar om genus. För att försöka skaffa oss kunskap om detta och fånga elevernas tankar på ett naturligt sätt skapade vi en pjäs om genus där vi kastade om den befintliga genusordningen. Denna pjäs framförde vi sedan för skolår 3 och skolår 6. Vår avsikt med pjäsen var att den skulle fungerasom en utgångspunkt och igångsättare för elevernas tankar om ämnet och därför intervjuade vi 12 elever parvis efter pjäsen för att fånga upp deras reaktioner. Våra frågeställningar var följande: Vilka reaktioner väcktes hos eleverna när de genom pjäsen fick se den traditionellagenusordningen omvänd? Kan man se någon skillnad i reaktionerna beroende på ålder ochkön? Identifierade de sig med rollkaraktärerna och i så fall på vilket sätt? Vad hade elevernaför tankar kring genus? Slutsatsen som vi kan dra av våra intervjuer är att de flesta av våra intervjuade elever gav uttryck för att de uppfattat att genusordningen var omvänd och det fanns en tendens att reflekterandet över detta var starkare hos flickorna än hos pojkarna. Våra intervjuade eleververkade identifiera sig med genus (socialt och kulturellt kön) och inte med kön (biologiskt kön) genom det sätt de identifierade sig med rollkaraktärerna. I vår undersökning kan vi även se att kläder, intressen och beteende verkar ha stor betydelse när det handlar om attpositionera sig rätt i genusordningen. Traditionella normer kring genus i elevernas verklighet ter sig vara väldigt stark och eleverna ger uttryck för att de själva eller omgivningen reagerar negativt när någon bryter mot den. Samtidigt finns det ett viss mått av könsblindhet hos båda könen till att se att genus existerar. Trots detta kan vi även dra några positiva slutsatser frånvår empiriska undersökning. Vi kan se att elever redan i tidig ålder mer eller mindre kan se orsakssamband mellan de könskodade val de gör och de krav och förväntningar somsamhället ställer på dem. Detta har för oss som blivande pedagoger gett en ny inblick från vilken utgångspunkt ett genusarbete skulle kunna bedrivas och förstås. / The main purpose of this essay has been to find out about children’s conception of gender.In order to achieve knowledge on the subject and to be able to capture the pupil’s own thoughts in a natural way, we set up a play where we switched the existing gender order.We then performed this play to school children in year 3 and 6. The purpose of the play was that it was supposed to work as a starting point for the pupil’s thoughts on the subject and therefore we interviewed 12 pupils after the play to capture their reactions. Our questions were the following: What reactions were raised among the pupils when they, through the play,saw the general perception of the gender order change? Are we able to see a difference in reaction depending on sex and age? Did the children identify with the characters and if so,how? What were the pupil’s own thoughts about gender? Our conclusion of the interviews is that most of the pupils reacted on the fact that the gender order was switched and that the reactions were stronger among the girls than amongthe boys. After having examined the way in which the pupils identified with the characters in the play it seems like they identify with their gender not with their sex. Furthermore we can perceive that according to our research, clothes interests and behaviour seem to be important factors when it comes to determining your sex. In the pupils reality the gender norm seems tobe deeply rooted and the pupils react in a negative way when someone breaks the rulinggender norm. At the same time there is a certain amount of “gender blindness” in both sexes to at all apprehend or see that a gender order exists. In spite of this we have also come to a few positive conclusions in our empirical studies. We notice that pupils already at a young age more or less can see the connections between the gender coded choices they make and the demands and expectations from society. This has given us, as teachers to be, a new insight infrom which starting point gender work could be pursued and understood. We have also beenstrengthened in our view that it is possible to recreate the gender order we have today and in that way reach a more gender equal society.

OBJECTIVE: Piwi-interacting RNAs (piRNAs) represent a molecular feature shared by all nonaging biological systems, including the germline and somatic cancer stem cells, which display an indefinite renewal capacity and lifespan-stable genomic integrity and are potentially immortal. Here, we tested the hypothesis that piRNA is a critical genetic determinant of aging in humans. METHODS: Expression of transcriptome-wide piRNAs (n=24k) was profiled in the human prefrontal cortex of 12 subjects (84.9±9.5, range 68-100, years of age) using microarray technology. We examined the correlation between these piRNAs' expression levels and age, adjusting for covariates including disease status. RESULTS: A total of 9,453 piRNAs were detected in brain. Including seven intergenic and three intronic piRNAs, ten piRNAs were significantly associated with age after correction for multiple testing (|r|=0.9; 1.9×10≤p≤9.9×10). CONCLUSION: We conclude that piRNAs might play a potential role in determining the years of survival of humans. The underlying mechanisms might involve the suppression of transposable elements (TEs) and expression regulation of aging-associated genes.