Submitted by Erika Demachki (erikademachki@gmail.com) on 2017-09-04T18:45:38Z No. of bitstreams: 2 Dissertação - Verônica Pereira Viana - 2017.pdf: 2411548 bytes, checksum: 8e96745658c9d2dc33dd1ff5e07fc1c6 (MD5) license_rdf: 0 bytes, checksum: d41d8cd98f00b204e9800998ecf8427e (MD5) / Approved for entry into archive by Luciana Ferreira (lucgeral@gmail.com) on 2017-09-15T14:13:20Z (GMT) No. of bitstreams: 2 Dissertação - Verônica Pereira Viana - 2017.pdf: 2411548 bytes, checksum: 8e96745658c9d2dc33dd1ff5e07fc1c6 (MD5) license_rdf: 0 bytes, checksum: d41d8cd98f00b204e9800998ecf8427e (MD5) / Made available in DSpace on 2017-09-15T14:13:20Z (GMT). No. of bitstreams: 2 Dissertação - Verônica Pereira Viana - 2017.pdf: 2411548 bytes, checksum: 8e96745658c9d2dc33dd1ff5e07fc1c6 (MD5) license_rdf: 0 bytes, checksum: d41d8cd98f00b204e9800998ecf8427e (MD5) Previous issue date: 2017-08-25 / This paper places itself in the History of Education, linked to the research field “State, Policies and History of Education” of the Graduate Program in Education of the Education School of the Federal University of Goiás. It is a historical research that uses the analytical strategy of the assumptions of cultural history, which proposes a renewal of objects and sources, as well as the way of approaching them, as recorded by Pesavento, Burke, Lopes and Galvão, among others. The main purpose of this study was to identify which guidelines and medical-hygienist prescriptions for the education of young children were published in the first six decades of the twentieth century. Our focus was the Goiás Journal of Education, a pedagogical publication of great importance to identify proposals and practices of regional and national educational history. The first step of the research was a bibliographical review of hygiene studies and their assumptions in Brazilian childhood education, from the second half of the nineteenth century until approximately the beginning of the second half of the twentieth century. Among the authors referenced are Gondra, Vigarello, Costa, Stephanou, Rocha, and others. Next, we contextualize the referential source of this research, the Goiás Journal of Education, composed of a series of 33 numbers, highlighting the continuities and discontinuities in the dissemination of educational, political and cultural issues, focusing on the diffusion of hygienist precepts. Regarding the use of pedagogical publications as a source in this field of research, we refer to Bastos, Luca, Biccas and others. Finally, we made a clipping of the articles of the journal, showing the diffusion of hygiene precepts aimed at the education of young children. Reaching the end of our research, we can say that the Goiás Journal of Education was one of the vehicles for the dissemination of hygienist precepts among the population of Goiás, and also that medical and hygienic actions aimed not only at health, but also at health education, focusing on the development of habits considered healthy from an early age, thus contributing to the construction of a hygienic culture in the state. / O presente estudo se inscreve no campo da História da Educação, vinculado à linha de pesquisa Estado, Políticas e História da Educação do Programa de Pós-Graduação em Educação da Faculdade de Educação da Universidade Federal de Goiás. Trata-se de uma pesquisa de caráter histórico, que se serve da estratégia analítica dos pressupostos da história cultural, a qual propõe uma renovação de objetos e fontes, bem como a forma de abordá-los, conforme registrou Pesavento, Burke, Lopes e Galvão, entre outros. O objetivo do estudo foi identificar quais orientações e prescrições médico-higienistas voltadas para a educação das crianças pequenas, nas seis primeiras décadas do século XX, foram veiculadas na Revista de Educação de Goiás (1937-1962), impresso pedagógico de suma importância para identificar propostas e práticas da história educacional regional e nacional. O primeiro passo da pesquisa foi uma revisão bibliográfica de estudos sobre higiene e seus pressupostos na educação da infância brasileira, a partir da segunda metade do século XIX até, aproximadamente, o início da segunda metade do século XX. Entre os autores que nos referendamos, estão Gondra, Vigarello, Costa, Stephanou, Rocha, além de outros. Em seguida, procedemos a uma contextualização da fonte referencial desta pesquisa, a Revista de Educação de Goiás, composta por uma série de 33 números, destacando as continuidades e descontinuidades na veiculação das questões educacionais, políticas e culturais, com foco na difusão dos preceitos higienistas. Sobre o uso do impresso pedagógico como fonte nas pesquisas da área, referendamo-nos em Bastos, Luca, Biccas e outros. Por fim, fizemos um recorte das matérias da Revista, evidenciando a difusão dos preceitos higienistas voltados para a educação das crianças pequenas. Ao concluir esta pesquisa, podemos dizer que A Revista de Educação goiana foi um dos veículos de difusão dos preceitos higienistas entre a população de Goiás e, ainda, que ações médico-higienistas visaram não somente à saúde, mas também a uma educação sanitária voltada para a construção de hábitos considerados saudáveis desde a mais tenra idade, contribuindo assim para a construção de uma cultura higiênica no estado.

Abstract This study investigates young children’s views of successful learning situations in their classroom activities and factors that contribute to their achievement in those situations. It is investigated how self-regulated learning is supported in these situations and how children appraise support as part of their success. The study consists of three different data sets that are reported in three empirical articles. The first empirical study investigated resilience displayed by young children in dyadic task performance. The second empirical study investigated views and appraisals that primary school children give to their success in classroom learning activities and how self-regulated learning is supported in the classrooms. The third empirical study investigated how primary school children appraise the reasons for their peers’ successes in learning situations. The data collection methods include video observations, stimulated recall interviews and photo elicitation interviews. The results of this dissertation indicated that success in learning activities results from individual and external factors. Among the individual assets that children bring to learning situations, the support that children receive from their teachers and peers were crucial for successful achievement. This study showed that, in general, the children’s self-regulated learning was supported in the classroom, especially through the support from a teacher and non-threatening evaluation. Children described their success through concrete actions that they took in the situations, such as the ability to accomplish the particular tasks or doing academic activities in order to achieve the task. The methodological findings indicate that it is possible to develop child-centred participatory methods in learning research. Results of this study contribute to the discussion of how successful learning experiences and self-regulated learning can be supported in the first years of primary school. / Tiivistelmä Tässä väitöstutkimuksessa tarkastellaan pienten lasten onnistumisen kokemuksia ja niiden syitä aidoissa oppimistilanteissa. Tavoitteena on selvittää, kuinka itsesäätöistä oppimista tuetaan ja kuinka lapset näkevät saamansa tuen auttavan heitä onnistumaan. Tutkimus koostuu kolmen aineiston analyyseista jotka on raportoitu kolmessa empiirisessä artikkelissa. Ensimmäinen tutkimus tarkasteli pienten lasten osoittamaa sinnikkyyttä yksilö- ja paritehtävässä. Toinen tutkimus selvitti, kuinka alakouluikäiset lapset selittivät onnistumistaan koululuokan oppimistilanteissa ja kuinka itsesäätöistä oppimista tuettiin kyseisissä tilanteissa. Kolmas tutkimus tarkasteli, kuinka alakouluikäiset oppilaat selittivät koulukavereidensa onnistumista oppimisessa. Tutkimusaineisto koostuu videohavainnoinneista sekä videoin ja valokuvin tuetuista haastatteluista. Tämän tutkimuksen tulokset osoittavat, että koululuokassa tapahtuvaan onnistumiseen vaikuttavat sekä ulkoiset että sisäiset tekijät. Sisäisiä tekijöitä ovat lasten yksilölliset taidot, kuten sinnikäs työskentely ja kyky suorittaa tehtävä onnistuneesti. Selittäessään omia ja kavereidensa onnistumisia lapset kuvailivat onnistumista konkreettisten toimien kautta. Lapset näkivät onnistumisen johtuneen toimista joita he tekivät tehtävien aikana, kuten tehtävien aktiivinen suorittaminen ja kyvykkyys suoriutua tehtävistä onnistuneesti. Ulkoisiin tekijöihin kuuluu tuki, jota lapset saavat oppimisen aikana. Tutkimuksessa havaittiin, että seuratuissa luokkahuoneissa lasten itsesäätöistä oppimista tukivat erityisesti opettajien tarjoama apu ja kannustava arviointi, jotka loivat luokkaan ymmärtävän ja rohkaisevan ilmapiirin. Metodologisesti tämä tutkimus näyttää, että oppimisen tutkimuksessa on mahdollista kehittää lapsilähtöisiä, osallistavia tutkimusmenetelmiä. Tutkimuksen tulokset lisäävät tietoa siitä, miten lasten onnistumisen kokemuksia ja itsesäätöistä oppimista voidaan tukea jokapäiväisissä luokkahuonetilanteissa.

Children across the globe today are continuously being exposed to and affected by various kinds of real-world complexities and challenges; however, research on their knowledge and practices in terms of sustainability is limited, in particular with regards to how preschool- and home-related factors are associated with their learning for sustainability. Since 1998, different types of eco-certification have been awarded by the Swedish National Agency for Education and Keep Sweden Tidy Foundation to promote education for sustainability (EfS) in all areas of education and learning. Despite certificates having been granted in Sweden since 1998, no studies have been conducted at the national level to investigate whether eco-certification has any role to play in children’s learning for environmental and sustainability issues. This knowledge is important to develop pedagogical activities to engage young children meaningfully in learning for sustainability at preschool. This study was undertaken so as to address this research gap in a Swedish context. The overall aim of this study was to enhance the existing knowledge about preschool children’s learning for sustainability in Sweden. The objectives of this study have been to investigate and compare the knowledge and self-reported practices of sustainability among children attending eco-certified and non-eco-certified preschools, respectively, and to explore the extent to which preschool- and home-related factors are associated with children’s knowledge and practices of sustainability. Further, this study explored children’s perceived sources of such knowledge. The term ‘knowledge’ in this text refers to the descriptions of children’s ideas and thoughts. Similarly, eco-certified preschool refers to a school that work explicitly with EfS. The study was designed from a "child’s perspective": this means that it was designed by adults to understand children’s perceptions and actions. Bandura’s (1977) social learning theory and Bruner’s (1961) iconic (image-based) modes of representation were applied in various stages of the study. A conceptual framework was developed within the three-interlocking-circles model of sustainability that illustrates how environmental, social and economic dimensions are interconnected. The concept of sustainability was operationalized in four themes: economic equality, resource sharing, recycling and transport use. With the use of illustrations and semi-structured questions, final-year preschool children (n=53), aged five to six years, and the directors (n=7) at six eco-certified and six non-eco-certified preschools were interviewed, while guardians (n=89) and teachers (n=74) filled out questionnaires. Qualitative and quantitative data were analyzed using content analysis and Orthogonal Partial Least Squares Discriminant Analysis (OPLS-DA), respectively. The quality and complexity of children’s responses were assessed and classified using the SOLO Taxonomy (Biggs & Collis, 1982). The results showed that by the time the children completed preschool, many had acquired some knowledge about how to use money, about the sorting of different recyclable items at home and at preschool, and about the impact of different modes of transport on the environment and people’s lives. They also had ideas about the lives of other children in the world and what it can mean to share resources with other people. There was a positive relationship between children’s declarative (understanding) and functional (practice) knowledge of sustainability issues and the involvement of teachers and guardians in sustainability-related discussions and activities. No statistically significant differences between eco-certified and non-eco-certified preschools in terms of children’s declarative and functional knowledge were found. Parents were reported to be the main sources of children’s knowledge along with the children themselves, teachers and media. The findings offer support for integrating environmental, social and economic dimensions of sustainability into the daily pedagogical activities of preschools and for giving children opportunities to participate in discussions and practical activities that concern their lives. Further studies are needed to investigate the extent to which different educational activities contribute to developing children’s understanding and behavior when it comes to a sustainable society. / Bakgrund och syfte Dagens barn växer upp i en tid med många konflikter, klimatförändringar, naturkatastrofer, sinande naturresurser, fattigdom och globala hälsohot. Barn är offer eller potentiella offer för dessa omständigheter och de kommer i framtiden att påverkas av dem både fysiskt och socialt. De förhållanden som nämns här kan kopplas samman med frågor om hållbar utveckling. I rapporten Vår gemensamma framtid (Brundtland & Hägerhäll, 1988) definieras hållbar utveckling som ’en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.’ Hållbar utveckling är ett komplext och omfattande begrepp som innefattar miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensioner. Forskare betonar vikten av att integrera lärande för hållbarhet i förskolans verksamhet (Davis, 2015; Pramling Samuelsson, 2011; Siraj-Blatchford, 2009). Studier visar att familjen och förskolan spelar en viktig roll i yngre barns utveckling av beteende och attityder (Musser & Diamond, 1999; Sigel, Stinson, & Flaugher, 1991; Sylva et al., 2004). Trots detta är forskning om föräldrars och lärares påverkan på utvecklingen av barns förståelse av och praktiserande för hållbarhet mycket begränsad. Sådan forskning är viktig för att kunna utveckla lämpliga strategier för undervisning om hållbarhetsfrågor i förskolan och för att säkerställa en hög kvalitet i utbildningen av de yngsta. Enligt den svenska läroplanen för förskolan (Skolverket, 2011) skall alla förkolor sträva efter att varje barn utvecklar respekt för alla former av liv och att de utvecklar en vilja att visa omsorg om närmiljön. För att främja hållbarhet i svensk utbildning delar Skolverket ut utmärkelsen ”Skola för hållbar utveckling” till förskolor som arbetar systematiskt med lärande för hållbar utveckling (Skolverket, 2014). Förskolor kan också certifieras med "Grön Flagg” av Håll Sverige Rent, som är en del av ett program för miljöskolor inom Foundation for Environmental Education’s (FEE) (Håll Sverige Rent, 2016). Eftersom den här typen av certifierade förskolor uttryckligen arbetar med hållbar utveckling skulle man kunna förvänta sig att arbetet också påverkar barns kunskaper och beteenden vad gäller hållbarhet. Trots att certifikat har beviljats i Sverige sedan 1998 har inga studier genomförts för att undersöka om ekocertifiering spelar någon roll för barns lärande om miljö- och hållbarhetsfrågor. Av de få tidigare studier som undersöker denna fråga har ingen fokus på förskolan. Med tanke på att hållbar utveckling också lyfts fram i den svenska läroplanen för förskolan är frågan särskilt angelägen. Det övergripande syftet med denna studie har varit att öka kunskapen om förskolebarns lärande för hållbarhet i Sverige. Studien har undersökt förskolebarns egenrapporterade kunskaper och praktiska färdigheter vad gäller miljömässiga, sociala och ekonomiska aspekter av hållbar utveckling. Studien har också undersökt samband mellan förskole- och hemrelaterade faktorer och barns kunskaper och praktiska färdigheter vad gäller hållbarhet. Bland annat har relationen till ekocertifiering studerats samt vilka källor till den egna kunskapen barnen uppger. Denna studie definierar inte termen "kunskap"; snarare används termen för att beskriva barns egenrapporterade kunskap genom verbala svar och praktiska handlingar. Begreppet "kunskap" i denna text ska förstås som barnens egna beskrivningar av sina föreställningar och tankar. Egenrapporterade handlingar avser barns egna beskrivningar av vad de gör och hur de utför olika aktiviteter på förskolan, i hemmet eller när de är med vänner och ska hållas isär från observationer av barns agerande. I denna studie kategoriseras förskolor som har fått utmärkelsen Skola för hållbar utveckling eller har Grön flagg-certfikat som ekocertifierade förskolor. Metoder Studiens syn på hållbar utveckling utgår från miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensioner. Dessa tre överlappande dimensioner har operationaliserats genom fyra teman: ekonomisk jämlikhet, dela med sig, återvinning och transportanvändning. Banduras (1977) sociala inlärningsteori och Bruners (1961) kognitiva utvecklingsteori, i synnerhet det bildbaserade sättet att förstå omvärlden, användes i olika steg i studien. Både kvalitativa och kvantitativa data samlades in under perioden februari till september 2015. Data samlades in från tolv olika förskolor varav sex var ekocertifierade. Förskolorna fanns i sex kommuner i två län i Sverige. Data om förskolebarnens kunskaper om och praktiska färdigheter vad gäller hållbar utveckling samlades in genom intervjuer och observationer av 53 barn som gick sitt sista år på förskola. Vidare besvarade 74 förskolepedagoger och 89 vårdnadshavare enkäter, och sju förskolechefer som var ansvariga för de inkluderade förskolorna intervjuades. Den regionala etikprövningsnämnden i Umeå hade inte några invändningar mot studiens upplägg som följde Vetenskapsrådets etiska riktlinjer. Data samlades in efter informerat samtycke från förskolechefer, deltagande pedagoger samt deltagande barn och deras föräldrar. Resultat och slutsatser Resultaten visar att många barn i förskolans sista år hade förvärvat viss kunskap om hur man använder pengar, om sortering av olika återvinningsartiklar hemma och i förskolan och om påverkan av olika transportsätt på miljön samt om människors hälsa och välfärd. De hade också viss uppfattning om hur livet ser ut för andra barn i världen och vad det kan innebära att dela med sig av resurser till andra människor. Det fanns ett positivt samband mellan barns deklarativa kunskaper (förståelse) och funktionella kunskaper (praktik) om hållbarhetsfrågor, samt lärarnas och vårdnadshavarnas deltagande i hållbarhetsrelaterade diskussioner och aktiviteter. Inga statistiskt signifikanta skillnader kunde påvisas mellan ekocertifierade och icke-ekocertifierade förskolor i form av barns deklarativa och funktionella kunskaper. Föräldrar rapporterades vara de viktigaste källorna till barnens kunskap tillsammans med lärare och TV. Flera barn uppgav också att deras kunskap kom från dem själva. Resultaten ger stöd för att integrera miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensioner av hållbar utveckling i förskolans dagliga pedagogiska verksamhet. I studien framträdde betydelsen av att barn ges möjlighet att delta inte bara i diskussioner utan också i praktiska aktiviteter som berör deras liv för vilken kunskap de utvecklar om hållbarhetsfrågor. Ytterligare studier behövs för att undersöka i vilken utsträckning olika utbildningsaktiviteter bidrar till att utveckla barns förståelse och beteende när det gäller ett hållbart samhälle samt hur man kan engagera dem på ett meningsfullt sätt i deras lärande för hållbarhet.

Children across the globe today are continuously being exposed to and affected by various kinds of real-world complexities and challenges; however, research on their knowledge and practices in terms of sustainability is limited, in particular with regards to how preschool- and home-related factors are associated with their learning for sustainability. Since 1998, different types of eco-certification have been awarded by the Swedish National Agency for Education and Keep Sweden Tidy Foundation to promote education for sustainability (EfS) in all areas of education and learning. Despite certificates having been granted in Sweden since 1998, no studies have been conducted at the national level to investigate whether eco-certification has any role to play in children’s learning for environmental and sustainability issues. This knowledge is important to develop pedagogical activities to engage young children meaningfully in learning for sustainability at preschool. This study was undertaken so as to address this research gap in a Swedish context. The overall aim of this study was to enhance the existing knowledge about preschool children’s learning for sustainability in Sweden. The objectives of this study have been to investigate and compare the knowledge and self-reported practices of sustainability among children attending eco-certified and non-eco-certified preschools, respectively, and to explore the extent to which preschool- and home-related factors are associated with children’s knowledge and practices of sustainability. Further, this study explored children’s perceived sources of such knowledge. The term ‘knowledge’ in this text refers to the descriptions of children’s ideas and thoughts. Similarly, eco-certified preschool refers to a school that work explicitly with EfS. The study was designed from a "child’s perspective": this means that it was designed by adults to understand children’s perceptions and actions. Bandura’s (1977) social learning theory and Bruner’s (1961) iconic (image-based) modes of representation were applied in various stages of the study. A conceptual framework was developed within the three-interlocking-circles model of sustainability that illustrates how environmental, social and economic dimensions are interconnected. The concept of sustainability was operationalized in four themes: economic equality, resource sharing, recycling and transport use. With the use of illustrations and semi-structured questions, final-year preschool children (n=53), aged five to six years, and the directors (n=7) at six eco-certified and six non-eco-certified preschools were interviewed, while guardians (n=89) and teachers (n=74) filled out questionnaires. Qualitative and quantitative data were analyzed using content analysis and Orthogonal Partial Least Squares Discriminant Analysis (OPLS-DA), respectively. The quality and complexity of children’s responses were assessed and classified using the SOLO Taxonomy (Biggs & Collis, 1982). The results showed that by the time the children completed preschool, many had acquired some knowledge about how to use money, about the sorting of different recyclable items at home and at preschool, and about the impact of different modes of transport on the environment and people’s lives. They also had ideas about the lives of other children in the world and what it can mean to share resources with other people. There was a positive relationship between children’s declarative (understanding) and functional (practice) knowledge of sustainability issues and the involvement of teachers and guardians in sustainability-related discussions and activities. No statistically significant differences between eco-certified and non-eco-certified preschools in terms of children’s declarative and functional knowledge were found. Parents were reported to be the main sources of children’s knowledge along with the children themselves, teachers and media. The findings offer support for integrating environmental, social and economic dimensions of sustainability into the daily pedagogical activities of preschools and for giving children opportunities to participate in discussions and practical activities that concern their lives. Further studies are needed to investigate the extent to which different educational activities contribute to developing children’s understanding and behavior when it comes to a sustainable society. / Bakgrund och syfte Dagens barn växer upp i en tid med många konflikter, klimatförändringar, naturkatastrofer, sinande naturresurser, fattigdom och globala hälsohot. Barn är offer eller potentiella offer för dessa omständigheter och de kommer i framtiden att påverkas av dem både fysiskt och socialt. De förhållanden som nämns här kan kopplas samman med frågor om hållbar utveckling. I rapporten Vår gemensamma framtid (Brundtland & Hägerhäll, 1988) definieras hållbar utveckling som ’en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.’ Hållbar utveckling är ett komplext och omfattande begrepp som innefattar miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensioner. Forskare betonar vikten av att integrera lärande för hållbarhet i förskolans verksamhet (Davis, 2015; Pramling Samuelsson, 2011; Siraj-Blatchford, 2009). Studier visar att familjen och förskolan spelar en viktig roll i yngre barns utveckling av beteende och attityder (Musser & Diamond, 1999; Sigel, Stinson, & Flaugher, 1991; Sylva et al., 2004). Trots detta är forskning om föräldrars och lärares påverkan på utvecklingen av barns förståelse av och praktiserande för hållbarhet mycket begränsad. Sådan forskning är viktig för att kunna utveckla lämpliga strategier för undervisning om hållbarhetsfrågor i förskolan och för att säkerställa en hög kvalitet i utbildningen av de yngsta. Enligt den svenska läroplanen för förskolan (Skolverket, 2011) skall alla förkolor sträva efter att varje barn utvecklar respekt för alla former av liv och att de utvecklar en vilja att visa omsorg om närmiljön. För att främja hållbarhet i svensk utbildning delar Skolverket ut utmärkelsen ”Skola för hållbar utveckling” till förskolor som arbetar systematiskt med lärande för hållbar utveckling (Skolverket, 2014). Förskolor kan också certifieras med "Grön Flagg” av Håll Sverige Rent, som är en del av ett program för miljöskolor inom Foundation for Environmental Education’s (FEE) (Håll Sverige Rent, 2016). Eftersom den här typen av certifierade förskolor uttryckligen arbetar med hållbar utveckling skulle man kunna förvänta sig att arbetet också påverkar barns kunskaper och beteenden vad gäller hållbarhet. Trots att certifikat har beviljats i Sverige sedan 1998 har inga studier genomförts för att undersöka om ekocertifiering spelar någon roll för barns lärande om miljö- och hållbarhetsfrågor. Av de få tidigare studier som undersöker denna fråga har ingen fokus på förskolan. Med tanke på att hållbar utveckling också lyfts fram i den svenska läroplanen för förskolan är frågan särskilt angelägen. Det övergripande syftet med denna studie har varit att öka kunskapen om förskolebarns lärande för hållbarhet i Sverige. Studien har undersökt förskolebarns egenrapporterade kunskaper och praktiska färdigheter vad gäller miljömässiga, sociala och ekonomiska aspekter av hållbar utveckling. Studien har också undersökt samband mellan förskole- och hemrelaterade faktorer och barns kunskaper och praktiska färdigheter vad gäller hållbarhet. Bland annat har relationen till ekocertifiering studerats samt vilka källor till den egna kunskapen barnen uppger. Denna studie definierar inte termen "kunskap"; snarare används termen för att beskriva barns egenrapporterade kunskap genom verbala svar och praktiska handlingar. Begreppet "kunskap" i denna text ska förstås som barnens egna beskrivningar av sina föreställningar och tankar. Egenrapporterade handlingar avser barns egna beskrivningar av vad de gör och hur de utför olika aktiviteter på förskolan, i hemmet eller när de är med vänner och ska hållas isär från observationer av barns agerande. I denna studie kategoriseras förskolor som har fått utmärkelsen Skola för hållbar utveckling eller har Grön flagg-certfikat som ekocertifierade förskolor. Metoder Studiens syn på hållbar utveckling utgår från miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensioner. Dessa tre överlappande dimensioner har operationaliserats genom fyra teman: ekonomisk jämlikhet, dela med sig, återvinning och transportanvändning. Banduras (1977) sociala inlärningsteori och Bruners (1961) kognitiva utvecklingsteori, i synnerhet det bildbaserade sättet att förstå omvärlden, användes i olika steg i studien. Både kvalitativa och kvantitativa data samlades in under perioden februari till september 2015. Data samlades in från tolv olika förskolor varav sex var ekocertifierade. Förskolorna fanns i sex kommuner i två län i Sverige. Data om förskolebarnens kunskaper om och praktiska färdigheter vad gäller hållbar utveckling samlades in genom intervjuer och observationer av 53 barn som gick sitt sista år på förskola. Vidare besvarade 74 förskolepedagoger och 89 vårdnadshavare enkäter, och sju förskolechefer som var ansvariga för de inkluderade förskolorna intervjuades. Den regionala etikprövningsnämnden i Umeå hade inte några invändningar mot studiens upplägg som följde Vetenskapsrådets etiska riktlinjer. Data samlades in efter informerat samtycke från förskolechefer, deltagande pedagoger samt deltagande barn och deras föräldrar. Resultat och slutsatser Resultaten visar att många barn i förskolans sista år hade förvärvat viss kunskap om hur man använder pengar, om sortering av olika återvinningsartiklar hemma och i förskolan och om påverkan av olika transportsätt på miljön samt om människors hälsa och välfärd. De hade också viss uppfattning om hur livet ser ut för andra barn i världen och vad det kan innebära att dela med sig av resurser till andra människor. Det fanns ett positivt samband mellan barns deklarativa kunskaper (förståelse) och funktionella kunskaper (praktik) om hållbarhetsfrågor, samt lärarnas och vårdnadshavarnas deltagande i hållbarhetsrelaterade diskussioner och aktiviteter. Inga statistiskt signifikanta skillnader kunde påvisas mellan ekocertifierade och icke-ekocertifierade förskolor i form av barns deklarativa och funktionella kunskaper. Föräldrar rapporterades vara de viktigaste källorna till barnens kunskap tillsammans med lärare och TV. Flera barn uppgav också att deras kunskap kom från dem själva. Resultaten ger stöd för att integrera miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensioner av hållbar utveckling i förskolans dagliga pedagogiska verksamhet. I studien framträdde betydelsen av att barn ges möjlighet att delta inte bara i diskussioner utan också i praktiska aktiviteter som berör deras liv för vilken kunskap de utvecklar om hållbarhetsfrågor. Ytterligare studier behövs för att undersöka i vilken utsträckning olika utbildningsaktiviteter bidrar till att utveckla barns förståelse och beteende när det gäller ett hållbart samhälle samt hur man kan engagera dem på ett meningsfullt sätt i deras lärande för hållbarhet.

The study identifies the increase in populations at risk for communication disorders world-wide and in South Africa as one the reasons for research to develop early communication intervention (ECI) services as a societal responsibility in South Africa. Since ECI is largely an unknown entity in the South African health system, but shares several mutual objectives, the dire need for data of populations at-risk validates the development of a computer-based relational data system as a 21st century research tool for ECI. Underpinnings for the development of a research database for ECI were obtained from the use of database management systems for early intervention in the USA, identified as leaders in the application of database technology in the field of Speech-Language Pathology. The aim of the study was to develop and establish a computerized database system to describe the characteristics of young children at risk for communication disorders enrolled in an existing ECI programme. Using a descriptive survey as research design, a rich description of 153 subjects and their families was obtained. The findings relating to the multiple risk profiles of the subjects revealed results not extensively described or emphasized in the literature, indicating the in-depth analysis of results that is possible when utilizing a database approach to research. The complex risk profile found in the subgroup of subjects with cleft lip and palate is an example of a need for further investigation. The results also indicated the critical importance of early identification of risk events throughout a child’s life to improve the efficacy of ECI services. Further results emphasized the important role of parents to identify the early signs of risks for communication disorders in their children, provided they are equipped with the necessary knowledge. A conceptual framework for the early identification of risks for communication disorders is proposed for best practice in ECI in South Africa. The study concluded that the CHRIB database system was successfully applied in the empirical research and is now established as a versatile 21st century research tool to be utilized in second generation research in ECI in South Africa. / Thesis (DPhil(Communication Pathology))--University of Pretoria, 2005. / Speech-Language Pathology and Audiology / Unrestricted

Although the importance of early identification and intervention of infants at risk for communication delays and disorders have been advocated and emphasized in literature, case finding and service delivery in rural areas in South Africa appears to be problematic. The implementation of early communication intervention (ECI) within public service delivery has been proposed in the past. The primary health care (PHC) package had to be considered as a possible vehicle to be utilized for the implementation of ECI functions in rural communities. Against this background the existing identification methods and referral systems, utilized in Ditsobotla sub-district, were described in the current study to determine the limitations in case finding, and the feasibility of the implementation of ECI functions in collaboration with other PHC programmes. A descriptive dominant-less-dominant model provided the design to describe the identification process and teamwork in Ditsobotla sub-district. Data triangulation was utilized to improve reliability and validity of results which entailed a rating scale, face-to-face interviews with PHC personnel (participants in Group 1) and face-to-face interviews with PHC programme managers (participants in group 2). The results indicated that the capacity of facilities and human resources to support the implementation of ECI functions vary within the sub-district. Therefore an incremental implementation of ECI functions is feasible in collaboration with the existing PHC package. The current identification methods and referral systems are limited and a great need for collaboration exists. ECI functions need to be implemented formally within the PHC package and guidelines for such an implementation are provided. Furthermore the identification process to be introduced needs to form part of the incremental implementation of ECI functions. The implications are discussed in terms of ECI service delivery in rural South Africa. The proposed process of incremental implementation of ECI functions in rural areas, i.e. Ditsobotla sub-district, within the PHC package is provided. The need to develop identification methods, referral systems and guidelines for the implementation of ECI in PHC are emphasized. Future practice-based research is recommended in order to improve ECI service delivery in rural areas in South Africa. Copyright / Dissertation (MCommunication Pathology)--University of Pretoria, 2009. / Speech-Language Pathology and Audiology / Unrestricted

Abstract This dissertation focuses on young children’s emotion and behaviour regulation in educational settings. The purpose is to explore its emergence in socio-emotionally challenging academic and social activities in order to understand the contributing individual and interactional factors. The dissertation consists of three studies conducted in two contexts, a classroom and an open day-care. The results are reported in three empirical articles. Study I explored children’s strategic activities and success in regulating emotions in challenging classroom situations. Studies II and III were performed in a day-care context. Study II focused on teachers’ perspectives and investigated their use of co-regulation strategies in challenging situations and their awareness of their strategy use. Finally, Study III investigated children’s use of emotion and behaviour regulation strategies in these same situations and the composition of children’s strategic activities in interaction with teachers and peers. Data were collected using video observations, video-stimulated recall interviews and the questionnaire assessing children’s social competence. The results indicate that the children use various emotion and behaviour regulation strategies in socio-emotionally challenging situations. In the day-care context, their strategies were mostly focused on regulating the environment, whereas in the classroom context, their strategies, especially among the more socially skilled children, were focused on regulating themselves. As well, the teachers’ co-regulation strategies were focused more on children’s activities than their emotions. Moreover, the study indicates that children’s regulatory interactions are affected not only by their different skill levels but also by peer interactions and teachers’ involvement. The study results contribute to the understanding of young children’s processes and abilities to regulate emotions in everyday challenges in educational settings and, thus, increase awareness of how teachers can support these regulatory processes. / Tiivistelmä Tässä väitöstutkimuksessa tutkitaan päiväkoti- ja peruskouluikäisten lasten tunteiden ja käyttäytymisen säätelyä koulussa ja avoimessa päiväkodissa. Tavoitteena on selvittää erityisesti, miten lasten tunteiden ja käyttäytymisen säätely ilmenee oppimiseen tai sosiaalisiin tilanteisiin liittyvissä sosio-emotionaalisissa haasteissa ja ymmärtää lasten tunteiden ja käyttäytymisen säätelyyn vaikuttavia yksilöllisiä ja vuorovaikutuksellisia tekijöitä. Tutkimus toteutettiin kahdessa kontekstissa: peruskoulussa ja avoimessa päiväkodissa. Se koostuu kolmesta empiirisestä osatutkimuksesta, joiden tulokset on raportoitu kolmessa artikkelissa. Osatutkimuksessa I selvitettiin millaisia sosio-emotionaalisia haasteita lapset kokivat peruskoulun luokkahuonetilanteissa ja miten he käyttivät tunnesäätelystrategioita näissä tilanteissa. Osatutkimus II tutki, miten opettajat säätelivät lasten tunteita ja käyttäytymistä haasteellisissa tilanteissa avoimessa päiväkodissa ja miten tietoisia he olivat käyttämistään strategioista. Osatutkimus III selvitti puolestaan, millaisia säätelystrategioita lapset käyttivät samoissa sosio-emotionaalisesti haastavissa tilanteissa. Osatutkimus selvitti myös, miten lasten käyttämät strategiat olivat yhteydessä vuorovaikutukseen opettajan ja ikätoverien kanssa. Tutkimuksen aineistona käytettiin video-taltiointeja autenttisista koulu- ja päiväkotitilanteista, opettajille järjestettyjä videostimuloituja haastatteluja ja lasten sosiaalista kompetenssia arvioivaa kyselyä. Tutkimustulokset osoittavat, että lapset käyttävät monenlaisia tunne- ja käyttäytymisen säätelystrategioita haasteellisissa tilanteissa. Päiväkoti-ikäisten lasten säätelystrategiat pyrkivät enimmäkseen vaikuttamaan muiden toimintaan, kun taas kouluikäiset, erityisesti sosiaalisesti taitavat lapset, säätelevät haasteellisissa tilanteissa enemmän itseään kuin ympäristöä. Tulosten mukaan opettajat kohdistavat säätelystrategiansa haasteellisissa tilanteissa enemmän lasten toimintaan kuin heidän tunteisiinsa. Kaiken kaikkiaan tulokset osoittavat, että lasten säätelystrategioihin vaikuttavat sekä heidän omat taitonsa että opettajien aktiivinen puuttuminen ja vuorovaikutus ikätoverien kanssa. Tutkimus korostaa opettajan tuen merkitystä lasten tunteiden säätelyprosesseissa lasten koulun ja varhaiskasvatuksen arjessa.

L'identification et l'amélioration du potentiel pro-vitaminique A des sauces accompagnant les aliments de base pourraient constituer une voie alimentaire de lutte contre la carence en vitamine A (CVA) chez les jeunes enfants au Bénin. La qualité nutritionnelle et la rétention en provitamines A des sauces lors des procédés traditionnels de préparation ont été évaluées au moyen d'une démarche itérative terrain et laboratoire. Une enquête de consommation alimentaire par pesées et mesures anthropométriques auprès de 420 enfants a permis d'évaluer l'état nutritionnel des sujets et l'adéquation des apports en fer, zinc et vitamine A (VA) et d'identifier les principales sources de VA dans l'alimentation. La mangue, les œufs, l'huile de palme rouge (HPR) ou diverses sauces légumes-feuilles (LF) constituent les principaux aliments locaux riches en VA consommés (34,2% des enfants enquêtés). Lorsqu'elles sont consommées, les sauces participent à la couverture de 71 à 129% des apports journaliers recommandés en VA des jeunes enfants. Le suivi au niveau ménage des procédés traditionnels de préparation des sauces les plus prometteuses notamment les sauces LF-amarante à base d'HPR ou de jus de noix de palme (NP), a permis d'identifier les traitements thermiques appliqués aux LF, aux NP ou à l'HPR comme des étapes critiques. Le chauffage de l'HPR à 180-200°C apparaît comme l'étape la plus préjudiciable à la VA. Elle réduit de plus de 70%, et en moins de 3 min, les teneurs en α-carotène, en β-carotène et en activité équivalent rétinol (AER). La violaxanthine, caroténoïde non pro-VA est le seul composé significativement affecté lors du blanchiment des feuilles d'amarante (100°C) mais l'AER reste élevée avec ou sans ajout de potasse traditionnelle. Les sauces formulées à base des ingrédients LF-amarante, NP ou HPR présentent une bonne acceptabilité, une AER élevée et leur consommation pourrait être promue avantageusement dans le cadre d'approches alimentaires de lutte contre la CVA. / The identification and the improvement of the potential in pro-vitamins A of sauces accompanying staple foods could constitute a food-based approach for combating vitamin A deficiency (VAD) among young children in Benin. The nutritional quality and the retention of pro-vitamins A in sauces during traditional home processing has been assessed by using a field-laboratory iterative approach. Anthropometric measurements were used to appreciate subjects' nutritional status. A food consumption survey of 420 young children was conducted to assess the adequacy of iron, zinc and vitamin A (VA) intakes, and to identify the main VA-rich foods eaten by children using the weighed food record method. Mangoes, eggs, red palm oil (RPO), various leafy vegetables (LV) and palm nut juice sauces appeared to be the main VA-rich foods consumed by 34.2% investigated children. When consumed, these LV sauces containing RPO or palm nut juice (PNJ) contributed to the meeting of 71-129% of the recommended VA intake of young children. The traditional processing method of the most promising sauces such as amaranth leaf sauces based on RPO or PNJ was monitored step by step during home visits and allowed identifying the thermal treatments applied to LV, to palm nut or to RPO as critical steps. Heating the RPO at 180-200°C appears as the more prejudicial step to VA. It decreased more than 70% and in less than 3 min, α-carotene, β-carotene and Retinol Activity Equivalent (RAE) contents. Violaxanthin, a non pro-VA carotenoid, was the only compound to be significantly affected by the thermal treatment (100°C) of amaranth leaves. RAE remained high after blanching even when alkaline traditional potash was added. The formulated sauces on the basis of the ingredients LV-amaranth, palm nut or RPO present a good acceptability, a high RAE and their consumption could be promoted favorably in food-based strategies to alleviate VAD.

Many school districts consider literacy and oral language as a top priority for pre-kindergarten students. In the district under study, pre-kindergarten English language learner (ELL) students are encouraged to attend a special summer school program to increase their oral language ability in English. This study compared three groups of children: ELL students attending summer school v. ELL students not attending summer school v. English speaking students not attending summer school. The students' primary reading inventory scores from the end of pre-kindergarten to the middle of kindergarten in the areas of reading, writing and oral language were compared. As expected, ELLs who attended summer school showed significant growth in oral language development from the beginning of summer school to the end of summer school. While it was hypothesized that ELL students attending summer school would show more improvement in oral language than other children over time, there was no significant difference between summer school and non-summer school children's scores by the middle of kindergarten.

The purpose of this study was to determine the extent to which a preschool program followed the recommendations outlined by the National Association for the Education of Young Children (NAEYC) and the National Council of Teachers of Mathematics (NCTM) in their joint position statement "Early Childhood Mathematics: Promoting Good Beginnings." Six teachers were randomly selected from three of the preschool program's six locations that are situated in an urban city in North Texas. Two parts of this program's approach to mathematics were investigated: the teachers' instructional practices and the program's curricular materials. Data came from observations using the Classroom Observation of Early Mathematics-Environment and Teaching (COEMET) protocol and field notes. Each teacher participated in three interviews over the course of this research. Analyses of these sources provided insights into teachers' instructional practices for mathematics. Reviews of curricular documents and lesson plans for mathematics instruction provided information pertaining to the math curriculum used at this preschool program. All of these data sources were analyzed using the framework presented in NAEYC and NCTM's position statement. Analysis of the data indicated that, although teachers did not have any knowledge of these guidelines, teachers followed some of these recommendations; such as presenting children with daily developmentally appropriate mathematics activities and connecting mathematics to classroom routines. Other practices did not align with NAEYC and NCTM's suggestions, such as offering children few opportunities to engage in problem-solving situations and providing an inconsistent integration of mathematics into meaningful activities related to other content areas. Several possible factors may have influenced teachers' use of these recommendations. Teachers' prior educational opportunities, the program's curriculum materials, and the teachers' prior experiences with mathematics all may have contributed to the teachers' understandings of high quality mathematics instructional practices. Results from this research help to provide the foundation for future investigations of how teachers of young children follow NAEYC and NCTM's recommendations.