The purpose of this study is to investigate how children as relatives of mentally ill parents are produced in picture books. It has been implemented through analysis of three selected picture books. The aim of this study is also to see what didactic function the literature has and how it can be applied in the pre-school activities. The study employes the ecological systems theory of child development by Urie Bronfenbrenner. The analysis has been conducted based on Dahlborg-Lyckhages analytical model and Nicolajevas model of person portrayal in picture books. The results shows that mental illness in picture books is equated with how the existing research defines mental illness. It also shows that the children's influence of mental illness is visualized through parentification and lack of attachment. The result also shows that there is a didactic function in the literature, the books are suitable to increase the knowledge about children as relatives of mentally ill parents and to increase knowledge about mental illness. / Syftet med studien är att undersöka hur barn som anhöriga till psykiskt sjuka föräldrar framställs i bilderböcker, i relation till vad existerande forskning säger om densamma. Det har genomförts genom analys av tre utvalda bilderböcker. Studien har även till syfte att se vilken didaktisk funktion litteraturen har och hur den kan tillämpas i förskoleverksamheten. Analysen har genomförts utifrån Dahlborg-Lyckhages modell för analys av berättelser samt Nikolajevas modell för bilderbokens personskildring och ses genom det utvecklingsekologiska perspektivet. Resultatet av analysen visar att den psykiska ohälsan likställs med hur den existerande forskningen definierar psykisk ohälsa och att barnens påverkan av den psykiska ohälsan synliggörs genom föräldrafiering och bristande anknytning. Resultatet visar också på att det finns en didaktisk funktion i litteraturen, böckerna lämpar sig för att öka kunskapen om barn som anhöriga till psykiskt sjuka föräldrar och för att öka kunskapen om psykisk ohälsa bland barn och pedagoger.

Att identifiera barn som omsorgsgivande anhöriga är ett nytt sätt att förstå barns verklighet, och kunskapen och medvetenheten om den här gruppen är fortfarande begränsad både i Sverige och i andra länder. Detta gäller i ännu högre grad för unga omsorgsgivare i invandrade familjer. Det finns idag få studier som belyser situationen för den här gruppen specifikt. Syftet med föreliggande studie var att analysera forskningen om unga omsorgsgivare med fokus på de med utländsk bakgrund. Detta gjordes genom en litteraturstudie där nio vetenskapliga artiklar om situationen för invandrade unga omsorgsgivare sammanställdes och analyserades, och där resultatet diskuterades utifrån ett kunskapssociologiskt perspektiv. Resultatet visar att det i de studier som granskats finns en tendens att kulturalisera unga omsorgsgivare i invandrade familjer. Situationen för de invandrade unga omsorgsgivarna, oavsett etnisk tillhörighet, beskrivs vara delvis annorlunda den för unga omsorgsgivare från majoritetssamhället. Även om faktorer såsom socioekonomiska förhållanden anges spela roll är det kulturellt färgade föreställningar om att unga vill och kan ge omsorg till närstående, och att det framför allt är en uppgift för flickor, som framställs ha en avgörande betydelse för unga omsorgsgivare i invandrade familjer. Detta synsätt får också implikationer för hur stödet till den här gruppen föreslås ska utformas. Vidare visar resultatet att det finns en tendens att fokusera på de risker som kan finnas med ungas omsorgsgivande, speciellt då de unga tar över föräldrarnas ansvar och uppgifter. I det granskade materialet lyfts möjliga positiva effekter av invandrade ungas omsorgsgivande fram, men utgångspunkten är de potentiella problem som kan uppkomma i och med de invandrade familjernas anpassning till en ny kultur, vilket i sin tur anges kunna göra unga invandrare till en riskgrupp för en stor mängd omsorgsgivande. / Identifying children as carers is a new way of understanding children's reality, and the knowledge and awareness of this group is still limited in Sweden and in other countries. This applies even more to young carers in immigrant families. There are currently few studies that highlight the situation of this group specifically. The purpose of the present study was to analyse research on young carers focusing on those with a foreign background. This was done through a literature review in which nine scientific articles on the situation of immigrant young carers were compiled and analysed. The result was then discussed from a sociological perspective on knowledge. The result shows that in the articles examined, there is a tendency to culturise young carers in immigrant families. The situation of immigrant young carers, irrespective of ethnicity, is described to be somewhat different from that of young carers from the majority community. Although factors such as socio-economic conditions are stated to play a role, it is culturally coloured beliefs that children are willing and able to give care to their family, and that it is primarily a task for girls, which is stated to play a crucial role for the caregiving of immigrant young carers. This approach also has implications for how the support for this group is proposed to be designed. Furthermore, the result shows that there is a tendency to focus on the risks that may exist with children’s caregiving, especially when children take over their parents' responsibilities and tasks. The reviewed material highlight the possible positive effects of immigrant children's caregiving, but the starting point is the potential problems that may arise with the adaptation of immigrant families to a new culture, which in turn may make young immigrants a risk group for a large amount of caregiving.

A lot of children grow up in families with a parent suffering from mental or physical illness, a substance abuse or with a diseased parent. Being a next of kin can result in various health risks, struggles in school and in social life. This study aims to examine professionals’ experiences of working with children as next of kin. The study is based on a qualitative, inductive premise with a sample of fourteen people from eight different municipalities in Sweden. The participants were chosen through means of convenience sampling and the analysis was performed using thematic analysis. The results highlight important conditions for municipalities work with children as next of kin: proper framework, organizational prerequisites, and knowledge. The study offering a new perspective on children as next of kin, which is to consider children as carers using Twigg and Atkin’s (1994) model. The study concludes that children as next of kin need to be considered as carers to be properly recognized in their role and in extension offered support. Therefore, there is a need to recognize this group of children both in law and in policies. It requires organizational commitment, intermunicipal cooperation as well as clear routines in different functions of society. Lastly, this study concludes that awareness of and knowledge regarding children as next of kin, and what support they require, need to be more comprehensive in all parts of society. / Många barn växer upp med en förälder med psykisk eller fysisk sjukdom, ett missbruk eller med en förälder som avlider. Anhörigskapet kan föra med sig risker för barnets hälsa, skolgång och sociala liv. Denna studie ämnar undersöka yrkesverksammas upplevelser och erfarenheter av arbete med barn som anhöriga. Studien utgår från en kvalitativ, induktiv ansats där fjorton personer från åtta olika kommuner i Sverige utgör urvalet. Intervjupersonerna valdes utifrån ett målinriktat bekvämlighetsurval och materialet har analyserats utifrån tematisk analys. Resultatet visar på viktiga förutsättningar för kommunernas arbete med barn som anhöriga: tydliga ramar, organisatoriska förutsättningar och kunskapsbildning. Studien bidrar med ett nytt sätt att se på barn som anhöriga, nämligen att betrakta barn som just anhöriga utifrån användandet av Twigg och Atkins (1994) teori om anhörigskap. Studien konkluderar att barn som anhöriga behöver betraktas som just anhöriga för att synliggöras och erbjudas stöd. För detta krävs ett erkännande av gruppen i lagstiftning och i styrdokument. Det krävs organisatoriskt engagemang, gränsöverskridande samverkan samt tydliga rutiner och riktlinjer för hur barn ska uppmärksammas i olika verksamheter. Slutligen fastslås att medvetenhet och kunskap om barn som anhöriga och vilket stöd de kan få behöver bli mer omfattande på alla nivåer i samhället.