Cette recherche apporte une contribution à la compréhension du processus de normalisation comptable par l‟IASB à travers le thème de la définition et de la présentation du résultat comptable. L‟objet de recherche se décline en deux questions : Comment se positionnent les différentes parties prenantes dans le processus de normalisation du résultat comptable en IFRS ? Comment s‟explique la pugnacité de l‟IASB à imposer une nouvelle définition du résultat comptable ? La première partie présente le cadre théorique retenu, qui emprunte à la théorie de l‟agence et la théorie néo-institutionnelle. La seconde partie expose les enjeux de la normalisation du résultat comptable. La troisième partie rend compte des trois études qualitatives menées à partir d‟un corpus d‟écrits constitué de l‟ensemble des documents publiés par l‟IASB sur le thème de la définition du résultat comptable : normes, exposé-sondage, papier de discussion, réponses reçus par l‟IASB suite à un appel à commentaires et synthèses de réunions de travail. Les principaux résultats concernent le fonctionnement du due process et la nature de l‟argumentation utilisée par le normalisateur pour imposer sa conception du résultat comptable. Il apparaît ainsi que les avis des participants au due process sont peu pris en compte par le normalisateur et que ce dernier cherche essentiellement à accroître la cohérence de son référentiel comptable en imposant une définition et un format de présentation du résultat comptable dont la pertinence pour les utilisateurs peine à être mise en évidence.

Cette recherche apporte une contribution à la compréhension du processus de normalisation comptable par l'IASB à travers le thème de la définition et de la présentation du résultat comptable. L'objet de recherche se décline en deux questions : Comment se positionnent les différentes parties prenantes dans le processus de normalisation du résultat comptable en IFRS ? Comment s'explique la pugnacité de l'IASB à imposer une nouvelle définition du résultat comptable ? La première partie présente le cadre théorique retenu, qui emprunte à la théorie de l'agence et la théorie néo-institutionnelle. La seconde partie expose les enjeux de la normalisation du résultat comptable. Deux concepts clés émergent la littérature sur le thème de la définition du résultat comptable : la pertinence pour les utilisateurs et la cohérence du référentiel comptable et des états financiers La troisième partie rend compte des trois études qualitatives menées à partir d'un corpus d'écrits constitué de l'ensemble des documents publiés par l'IASB sur le thème de la définition du résultat comptable : normes, exposé-sondage, papier de discussion, réponses reçus par l'IASB suite à un appel à commentaires et synthèses de réunions de travail. Les principaux résultats concernent le fonctionnement du due process et la nature de l'argumentation utilisée par le normalisateur pour imposer sa conception du résultat comptable. Il apparaît ainsi que les avis des participants au due process sont peu pris en compte par le normalisateur et que ce dernier cherche essentiellement à accroître la cohérence de son référentiel comptable en imposant une définition et un format de présentation du résultat comptable dont la pertinence pour les utilisateurs peine à être mise en évidence.

<p>Bakgrund: I september 2003 beslutade IASBs styrelse att organisationen ska utveckla särskilda standarder som är lämpliga att användas av små och medelstora företag då de tar fram sina finansiella rapporter. Utgångspunkterna i undersökningen är att IASB utgör en internationell institution som i huvudsak formas av sina största intressenters behov och att reglering av redovisning kan ses som en politisk process. </p><p>Syfte: att ge en beskrivning av orsaker till och målen med IASBs projekt att utveckla internationella redovisningsstandarder för små och medelstora företag. Syftet är vidare att utreda om skillnader mellan anglosaxisk och kontinental redovisningstradition kan utgöra hinder vid IASBs harmonisering av internationella redovisningsstandarder för små och medelstora företag. Metod: För att uppnå syftet har en dokumentundersökning genomförts där empirin i första hand består av vetenskapliga artiklar samt annat publicerat material som direkt eller indirekt berör IASBs projekt att utveckla internationella redovisningsstandarder för små och medelstora företag. IASBs diskussionsunderlag Preliminary Views on Accounting Standards for Small and Medium-sized Entities samt kommentarer till detta diskussionsunderlag som inkommit till IASB har utgjort särskilt viktiga källor i undersökningen. </p><p>Avgränsning: För att undersöka om skillnader mellan anglosaxisk och kontinental redovisningstradition kan utgöra hinder vid harmonisering av internationella redovisningsstandarder för små och medelstora företag har Storbritannien (anglosaxisk) och Tyskland (kontinental) studerats som representanter för respektive redovisningstradition. De faktorer som bedömts ha störst betydelse för utvecklingen inom respektive redovisningstradition är först och främst kapitalstruktur, legala system, skattekoppling samt professionaliseringsgrad i olika länder. </p><p>Resultat: Orsakerna till att IASB har beslutat sig för att utveckla speciella redovisningsstandarder för små och medelstora företag är att användare av dessa företags finansiella rapporter efterfrågar annan information än vad användare av finansiella rapporter för noterade bolag gör,fullständiga IFRS anses också för dessa typer av företag vara alltför omfattande och kostsamma att tillämpa. En annan anledning är att den ökade implementeringen av IFRS ger upphov till minskad jämförbarhet mellan olika företags rapporter på nationell nivå samt att IASB vill undvika att olika nationer själva anpassar sina nationella GAAPs mot IFRS då det kommer till små och medelstora företags redovisning och därigenom försvårar en framtida standardisering av internationella redovisningsregler. De huvudsakliga målen med projektet är att IASB vill möta behoven hos användare av små och medelstora företags finansiella rapporter samt erbjuda dessa företag globalt användbara standarder. Övriga mål är att dessa standarder ska baseras på samma ramverk som fullständiga IFRS och att rapporteringsbördan för små och medelstora företag ska reduceras. Undersökningen har visat att skillnader mellan anglosaxisk och kontinental redovisningstradition kan utgöra hinder vid harmonisering av internationella redovisningsstandarder för små och medelstora företag. Svårigheterna ligger i första hand i att harmonisera standarderna så att de tillfredställer intressenter från länder med kontinental redovisningstradition (i undersökningen representerat av Tyskland) och det starkaste observerade hindret kan hänföras till den starka koppling som finns mellan redovisning och beskattning inom den kontinentala redovisningstraditionen.</p>

<p>Goodwill accounting treatment has been a subject of heated debate for a long time in many countries around the world. Changing to international accounting standards and settings was much discussed in Sweden. International Accounting Standard Board (IASB) issued Exposure Drafts, which were related to goodwill accounting treatment in 2002. In this thesis, two respondents groups’ positions, regarding the disclosure information on goodwill impairment test, and assumption are examined by studying comment letters that submitted to the IASB. It is suggested that the two groups lobbied the proposal because the new standard has economic consequences. The result shows that, as hypothesized, non-preparer group supported more than the preparer group for disclosing variety information on goodwill impairment test and assumption. Furthermore, it would be interesting to see what kind of arguments from two different groups, and how they argue for their positions. The result is both groups used IASB framework are based on useful arguments to support their positions at the same extent, although the objects behind the lobbying activities are different from two groups.</p>

<p>Denna uppsats behandlar införandet och implementeringen av IFRS/IAS reglerna i två globala företag, Scania koncern som är ett industriföretag med mycket materiella anläggningstillgångar och lite immateriella tillgångar jämfört med WSP group, som är ett konsultföretag med lite anläggningstillgångar och mycket immateriella tillgångar. Vidare redogörs för hur Scania och WSP värderar och avskriver sina materiella anläggningstillgångar enligt den nya IAS 16. I uppsatsen undersökts även om företagens finansiella rapportering enligt IAS 16 motsvarar de kvalitativa egenskaperna det vill säga; begriplighet, relevans tillförlitlighet och jämförbarhet enligt IASB:s föreställningsram.</p><p>Metoden som används i undersökningen är en kvalitativ fallstudie. För att genomföra studien har författarna läst de senaste teorierna om IFRS/IAS, samt skriftliga källor om Scania och WSP. Dessutom har tre intervjuer och en mailinterjvu med nyckelpersoner inom IFRS/IAS utförts.</p><p>Uppsatsen utmynnar i ett resultat som säger att införandet av IFRS /IAS inte påverkade Scanias och WSP:s räkenskaper så mycket, eftersom Sverige och England tidigare hade anpassat sina rekommendationer till IAS. De största förändringarna som påverkade Scanias och WSP:s räkenskaper var finansiella instrument, pensioner och goodwill avskrivningar och för Scanias del även materiella anläggningstillgångar. Förändringarna krävde mer tidsåtgång, arbetsinsats och ökade kostnader. Tillämpningen av IFRS/IAS har gjort Scanias finansiella rapportering mer jämförbar med andra europeiska länder, medan den i WSP bara ledde till en viss grad mer jämförbarhet.</p><p>Båda företagen värderar sina materiella anläggningstillgångar enligt IAS 16 och väljer anskaffningsvärde. Verkligt värde har ingen nytta varken för Scania eller WSP eftersom det är teoretisk och förvirrar kapitalmarknaden.</p><p>Scania använder sig av olika avskrivningsmetoder; komponentavskrivning, linjär avskrivning, produktionsbaserad avskrivning och annuitetsavskrivning, medan WSP bara använder sig av linjära avskrivningar. Rapporteringen enligt IAS 16 uppfyller de kvalitativa egenskaperna för båda företag förutom i WSP som uppfyller jämförbarheten bara till en viss grad.</p>

<p> </p><p>Dagens ekonomi är i mycket större utsträckning än tidigare inriktad mot tjänst och kunskapsintensiva organisationer, vilket har lett till en genomgripande strukturell förändring, det immateriella kapitalet är på väg att konkurrera ut de fysiska kapitalen. Därför är det viktigt att synliggöra denna förändring och anpassa redovisningen för att kunna skapa väl fungerade arbetsmetoder för företagen. Målet med redovisning är att redovisningen skall ge en rättvisande bild av företagets finansiella ställning. Vilka tillgångar som skall redovisas i balansräkningen för att ge en så rättvisande bild som möjligt är en svår fråga.</p><p>Ett företags tillgångar kan vara både materiella och immateriella. Kraven för att få aktivera en utgift som en immateriell tillgång i balansräkningen är hårda. I och med att kraven är hårda för vad som får aktiveras under rubriken immateriella tillgångar i balansräkningen, kan inte intellektuellt kapital i form av personalens kompetens redovisas i balansräkningen.</p><p>Uppsatsen syftar till att se vilka möjligheter företagen har för att kunna redovisa det intellektuella kapitalet och vilka modeller som skulle kunna bli aktuella utan att bryta mot gällande redovisningsprinciper. Med utgångspunkt från syftet har vi utfört en kvalitativ undersökning där vi har studerat teorier som berör intellektuellt kapital, tillgångar och redovisningsprinciper. Därefter analyserar vi tre stycken modeller för redovisning av det intellektuella kapitalet. Vår uppfattning efter studien är att om det skall vara möjligt att inkludera företagens intellektuella kapital i det enskilda bolagets externa rapportering utan att bryta mot gällande redovisningsprinciper, måste det finnas en enhetlig redovisningsstandard. Detta för att företagen skall kunna jämföras med varandra. Att utforma en enhetlig standard anser vi är problematiskt. Tvinga företagen att följa en enhetlig standard och föra in det intellektuella kapitalet i redovisningen skulle bli både kostsamt för företagen och alltför komplext. Det skulle också behövas göra allt för stora antaganden i denna standard för att det intellektuella kapitalet skulle kunna redovisas på ett tillförlitligt sätt.</p><p>En stor anledning till att det intellektuella kapitalet inte går att redovisa är för att värdet inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt. Detta anser vi inte bara gäller det intellektuella kapitalet utan av även andra tillgångar som ska värderas till verkligt värde. Därför är vi kritiska mot värdering till verkligt värdet när det gäller alla grupperingar av tillgångar och är istället förespråkare för en redovisning som bygger på historiska kassaflöden.</p><p> </p><p> </p>

<p>Konvergerande ekonomier har gett upphov till nya behov såsom ett internationellt standardiserat redovisningssystem. I EU gäller sedan den första januari 2005 för noterade företag International Accounting Standards Boards (IASBs) system kallat IFRS. Detta regelsystem styr bland annat vilken information som företag ska lämna kring sina finansiella instrument. Just dessa regler är dock i en utvecklingsfas, vilket ledit till att företag för 2005 års årsredovisningar fått välja mellan att redovisa efter den äldre standarden IAS 32 eller den nyare vid namn IFRS 7. Svenska storbanker har genomgående valt att redovisa efter den nyare standarden.</p><p>Trots att införandet av IFRS 7 till stor del är motiverat av en strävan efter att öka användares förståelse för hur finansiella instrument påverka företags exponering för finansiella risker så varnas det för att 2005 års årsredovisningar inte alltid blir jämförbara, då bland annat på grund av den valfrihet som företag har. Hur yttrar sig då denna valfrihet? Frågan vi ställer oss är: Hur följer de företag som valt att redovisa efter IFRS 7 de nya upplysningskrav som ställts på dem?</p><p>Empiri har inhämtats från fyra svenska storbankers årsredovisningar för år 2005 med fokus på de nya upplysningskraven, som lokaliserades inom områdena kreditrisk, likviditetsrisk samt marknadsrisker. Detta har analyserats utifrån de kvalitativa egenskaper som IASB anser vara de viktigaste i finansiella rapporter vilka är begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet.</p><p>Bankernas upplysningar inom de aktuella områdena mötte i stort standardens krav väl. Anmärkningsvärt är den variation i detaljrikedom i beskrivningen av erhållna säkerheter och att två av fyra banker inte följer rekommendationer enligt IFRS 7 när det gäller löptidsanalyser för finansiella skulder. Störst likhet mellan bankenas upplysningar fanns inom området marknadsrisker.</p>

Bakgrund: I takt med att fler företag blir allt mer kunskapsintensiva ökar konkurrensen om kompetent personal. En konsekvens av detta är att lönesättningen har blivit ett konkurrensmedel, varvid olika typer av optionsprogram uppstått. Redovisningen inom området har dock inte utvecklats i samma takt, varför en rekommendation på området behövs för att redovisningen skall upprätthålla sin trovärdighet. Optionsprogrammen kan betraktas som ett substitut för lön. Utifrån detta torde därför dessa tas upp som en kostnad i årsredovisningen för att ge en mer rättvisande bild av företagets ekonomiska ställning. Syfte: Syftet med denna magisteruppsats är att utreda huruvida redovisningen av optionsprogram behöver regleras och hur en sådan reglering i så fall bör vara utformad. Vidare ämnar vi kartlägga vad IASB:s förslag till rekommendation, Accounting for Share-Based Payment, kan kommaatt innebära för bolag noterade på OM Stockholm Fondbörs. Genomförande: Vår undersökning utgörs av två olika delar. För det första består den av en teoretisk del där vi utifrån allmänt accepterade redovisningsteorier, principer och begrepp härleder den, enligt vår åsikt, mest korrekta och rättvisande lösningen. För det andra avser vi att undersöka hur svenska börsnoterade bolag ställer sig till en rekommendation liknande IASB:s Accounting for Share-Based Payment, det vill säga hur de ser på en eventuell kostnadsföring av optioners förmånsvärden. Vår empiriska undersökning genomfördes med hjälp av en e-postenkät som distribuerades ut till 55 IT-bolag noterade på OM Stockholm Fondbörs. Resultat: I vår undersökning har vi, utifrån ett teoretiskt perspektiv, kunnat konstatera att optionsprogrammens förmånsvärden är att betrakta som en kostnad. Merparten av de svenska börsbolagen är dock av uppfattningen att upplysningar om de utställda optionsprogrammen i notform är fullt tillräckligt för att ge en rättvisande bild, vilket framgått av vår empiriska undersökning. Till följd av detta anser vi att en rekommendation på området krävs för att uppnå adekvat och tillräcklig information i redovisningen. Vidare har vi kommit fram till att kostnaderna för programmen bör värderas vid den tidpunkt när värdet överförs från företaget till den anställde, då det är vid denna tidpunkt förmånsvärdet uppstår.

Bakgrund: I september 2003 beslutade IASBs styrelse att organisationen ska utveckla särskilda standarder som är lämpliga att användas av små och medelstora företag då de tar fram sina finansiella rapporter. Utgångspunkterna i undersökningen är att IASB utgör en internationell institution som i huvudsak formas av sina största intressenters behov och att reglering av redovisning kan ses som en politisk process. Syfte: att ge en beskrivning av orsaker till och målen med IASBs projekt att utveckla internationella redovisningsstandarder för små och medelstora företag. Syftet är vidare att utreda om skillnader mellan anglosaxisk och kontinental redovisningstradition kan utgöra hinder vid IASBs harmonisering av internationella redovisningsstandarder för små och medelstora företag. Metod: För att uppnå syftet har en dokumentundersökning genomförts där empirin i första hand består av vetenskapliga artiklar samt annat publicerat material som direkt eller indirekt berör IASBs projekt att utveckla internationella redovisningsstandarder för små och medelstora företag. IASBs diskussionsunderlag Preliminary Views on Accounting Standards for Small and Medium-sized Entities samt kommentarer till detta diskussionsunderlag som inkommit till IASB har utgjort särskilt viktiga källor i undersökningen. Avgränsning: För att undersöka om skillnader mellan anglosaxisk och kontinental redovisningstradition kan utgöra hinder vid harmonisering av internationella redovisningsstandarder för små och medelstora företag har Storbritannien (anglosaxisk) och Tyskland (kontinental) studerats som representanter för respektive redovisningstradition. De faktorer som bedömts ha störst betydelse för utvecklingen inom respektive redovisningstradition är först och främst kapitalstruktur, legala system, skattekoppling samt professionaliseringsgrad i olika länder. Resultat: Orsakerna till att IASB har beslutat sig för att utveckla speciella redovisningsstandarder för små och medelstora företag är att användare av dessa företags finansiella rapporter efterfrågar annan information än vad användare av finansiella rapporter för noterade bolag gör,fullständiga IFRS anses också för dessa typer av företag vara alltför omfattande och kostsamma att tillämpa. En annan anledning är att den ökade implementeringen av IFRS ger upphov till minskad jämförbarhet mellan olika företags rapporter på nationell nivå samt att IASB vill undvika att olika nationer själva anpassar sina nationella GAAPs mot IFRS då det kommer till små och medelstora företags redovisning och därigenom försvårar en framtida standardisering av internationella redovisningsregler. De huvudsakliga målen med projektet är att IASB vill möta behoven hos användare av små och medelstora företags finansiella rapporter samt erbjuda dessa företag globalt användbara standarder. Övriga mål är att dessa standarder ska baseras på samma ramverk som fullständiga IFRS och att rapporteringsbördan för små och medelstora företag ska reduceras. Undersökningen har visat att skillnader mellan anglosaxisk och kontinental redovisningstradition kan utgöra hinder vid harmonisering av internationella redovisningsstandarder för små och medelstora företag. Svårigheterna ligger i första hand i att harmonisera standarderna så att de tillfredställer intressenter från länder med kontinental redovisningstradition (i undersökningen representerat av Tyskland) och det starkaste observerade hindret kan hänföras till den starka koppling som finns mellan redovisning och beskattning inom den kontinentala redovisningstraditionen.

Konvergerande ekonomier har gett upphov till nya behov såsom ett internationellt standardiserat redovisningssystem. I EU gäller sedan den första januari 2005 för noterade företag International Accounting Standards Boards (IASBs) system kallat IFRS. Detta regelsystem styr bland annat vilken information som företag ska lämna kring sina finansiella instrument. Just dessa regler är dock i en utvecklingsfas, vilket ledit till att företag för 2005 års årsredovisningar fått välja mellan att redovisa efter den äldre standarden IAS 32 eller den nyare vid namn IFRS 7. Svenska storbanker har genomgående valt att redovisa efter den nyare standarden. Trots att införandet av IFRS 7 till stor del är motiverat av en strävan efter att öka användares förståelse för hur finansiella instrument påverka företags exponering för finansiella risker så varnas det för att 2005 års årsredovisningar inte alltid blir jämförbara, då bland annat på grund av den valfrihet som företag har. Hur yttrar sig då denna valfrihet? Frågan vi ställer oss är: Hur följer de företag som valt att redovisa efter IFRS 7 de nya upplysningskrav som ställts på dem? Empiri har inhämtats från fyra svenska storbankers årsredovisningar för år 2005 med fokus på de nya upplysningskraven, som lokaliserades inom områdena kreditrisk, likviditetsrisk samt marknadsrisker. Detta har analyserats utifrån de kvalitativa egenskaper som IASB anser vara de viktigaste i finansiella rapporter vilka är begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet. Bankernas upplysningar inom de aktuella områdena mötte i stort standardens krav väl. Anmärkningsvärt är den variation i detaljrikedom i beskrivningen av erhållna säkerheter och att två av fyra banker inte följer rekommendationer enligt IFRS 7 när det gäller löptidsanalyser för finansiella skulder. Störst likhet mellan bankenas upplysningar fanns inom området marknadsrisker.