Partnervåld är ett stort problem och ses som ett folkhälsoproblem. Detta våld kan drabba både kvinnor och män i alla åldrar, samhällsklasser och med olika etnisk tillhörighet. Med partnervåld menas fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, där offer och förövare har eller har haft en intim relation. Statistik visar att 16 kvinnor och 4 män dör varje år i Sverige till följd av partnervåld. Syftet med studien var att belysa de faktorer som de som utsatts för partnervåld ser som betydelsefulla i mötet med hälso- och sjukvårdspersonal. Studien gjordes som en litteraturstudie där 13 artiklar användes efter att ha granskats. Det resultat som framkom var att hälso- och sjukvårdspersonal ska ställa frågan om partnervåld i mötet med patienten om frågan ingår i anamnesen diskuteras ämnet på ett naturligt sätt så att patienten inte känner sig utpekad. Information om partnervåld borde finnas bland annat i väntrum och på toaletten. Att be partnern gå ut vid sjukvårdsbesök underlättar för patienten att tala om våldet. Kroppsspråk, tid, stöd och trygghet var andra faktorer som var viktiga för hälso- och sjukvårdspersonal att tänka på vid mötet med patienten. Fortsatt forskning kring området bör innefatta både kvinnor och mäns upplevelse av partnervåld.

Syftet med studien har varit att undersöka om och i så fall hur det är något som ändras i lärarnas undervisning när elever får diagnosen ADHD. Jag ville veta om eleverna får några andra förutsättningar i och med det att de får en diagnos. Metoden som jag använt för denna studie var att genomföra kvalitativa intervjuer med lärare som haft elever både före och efter deras ADHD diagnos. Resultatet visade att de flesta förändringar var gjorda för eleven redan före det att diagnosen var ställd. Det ansågs viktigt för både föräldrar och för vissa lärare att de efter diagnosen kunde tolka barnets beteende på ett nytt sätt. Det var lättare att förstå att barnet inte var lat och elakt, utan att det handlade om en svårighet hos barnet. Det var även viktigt för barnet själv att veta sina styrkor och svagheter. Samtliga lärare ansåg också att det var av största vikt att eleven fick en assistent. En annan viktig aspekt som framkom var behovet av handledning hos lärarna. I handledningen kunde de få stöd i att känna att de gjorde rätt trots att det kändes svårt, samt i vissa fall hjälp att se vilka förändringar i bemötande eller struktur som behövde genomföras.

I det svenska samhället finns det många regler, normer och krav på hur individer skall se ut, vara och bete sig. Är någon avvikande från dessa kriterier kan personen ibland erfara att människors bemötande blir av en annan karaktär, än det bemötande som icke avvikande personer är vana vid. Denna uppsats kommer att handla om bemötandet av artonhundratalets ”idioter” eller dagens förståndshandikappade. Syftet med min uppsats är att undersöka hur sex lindrigt förståndshandikappade upplever bemötandet från sin sociala omgivning och hur detta bemötande påverkar dem. Vidare är syftet att undersöka om stigmatiseringen, som ett handikapp kan innebära, är något som lindrigt förståndshandikappade märker av i mötet med andra personer. För att ta reda på detta har jag genomfört sex intervjuer med lindrigt förståndshandikappade. I resultatdelen kommer ni att få erfara att bemötandet av lindrigt förståndshandikappade skiljer sig åt. Skillnaden beror på om den handikappade möter en okänd eller en tidigare bekant person. Ni kommer bland annat att få möta Alex som har fått uppleva att han inte är välkommen att titta på sitt favoritlag i fotboll och David som brukar skoja och skratta med sina arbetskompisar. Det förekommer även en skillnad i bemötandet beroende på om den handikappade är ute själv eller med sin gruppbostad. Särbehandlingen som kan förekomma kan uppfattas som både positiv och negativ av informanterna. Informanterna beskriver känslor som rädsla, ilska, glädje och ett behov att få en rättvis behandling.

Vårt examensarbete belyser hur pedagoger bemöter elever utifrån ett genusperspektiv. Syftet är att undersöka om det skett förändringar i pedagogers bemötande av pojkar och flickor idag jämfört med vad tidigare forskning visat. Vår studie anlägger ett perspektiv där sociala relationer formar människors normer och värderingar. I analysen av vårt resultat utgår vi från tidigare svensk forskning och några genusteorier som beskriver hur makt på olika plan skapas i samhället. Tidigare forskning visar att pedagoger bemöter flickor och pojkar olika i förskola och skolan. Pojkar får, och kräver, mer uppmärksamhet av pedagogerna vid vuxenledda aktiviteter. Flickorna får ett mjukare bemötande och förväntas vara mer ansvarsfulla. Vår undersökning är gjord utifrån en kvalitativ metod, där observationer av pedagoger som är examinerade under nuvarande läroplan, Lpo 94. I vår studie framkom att pedagogers bemötande av pojkar och flickor i viss mån har förändrats, då ett mera jämställt bemötande av eleverna visat sig hos pedagogerna. En möjlig orsak till resultatet är, att en ökad medvetenhet finns hos de observerade pedagogerna i hur de kan arbeta mer jämställt.

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor. Sjuksköterskor möter ibland patienter med nyligen diagnostiserad bröstcancer. För att dessa patienter ska få ett gott bemötande är det viktigt att veta vilka upplevelser som är framträdande. Syftet med litteraturstudien var att belysa patienters upplevelser av att leva med bröstcancer.Studien var en systematisk litteraturstudie som grundade sig på resultaten av tio vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Litteraturstudien resulterade i sex olika kategorier; Betydelsen av Socialt stöd, Krisen, Familjens betydelse, Viljan att leva/Rädslan att dö, Kroppslig förändring och Synen på livet. Resultatet visade att patienter med bröstcancer hade ett stort behov av stöd ifrån familj, vänner och vårdpersonal. I samband med bröstcancerdiagnosen upplevde många patienter att de fick en akut chock och hamnade i en kris. Trots att beskedet om att ha drabbats av bröstcancer förändrade hela livssituationen kunde det på sikt ses som en positiv erfarenhet där patienter fick en ny syn på livet. Eftersom patienter påtalar vikten av stöd även från vårdpersonal är det viktigt för sjuksköterskor att ha kännedom om patienters känslor och upplevelser efter att ha fått diagnosen bröstcancer. I den kliniska verksamheten behöver sjuksköterskor få utbildning och kunskap om patienters upplevelse för att kunna bemöta dessa patienter professionellt. Sjuksköterskor har ett ansvar att stötta patienter på ett sätt som gör att de lättare kan hantera sin situation. Det kan i sin tur kan öka möjligheten för patienter att finna mening i den upplevda erfarenheten.

Bakgrunden beskriver att HIV-infektionen är en blodsmitta och AIDS är ett följdsyndrom. Sjukvårdspersonal upplever att de inte har tillräckligt med kunskap om infektionen och patientgruppen vilket kan leda till ett bristfälligt bemötande för patienten. Omvårdnadsteoretikern Jean Watsons interaktionsteori ligger till grund för studiens teoretiska referensram. Syftet är att beskriva HIV- och AIDS-patienters upplevelser av bemötandet i en omvårdnadskontext. Metoden är en systematisk litteraturstudie baserad på tolv vetenskapliga artiklar. MeSH-termer och fritextsökning användes för att hitta relevanta artiklar i databaserna PubMed och Cinahl. Fyra artiklar hittades genom manuell sökning av författarnas namn. Modifieringar av Willman, Stoltz och Bahtsevani (2006) granskningsmallar användes vid kvalitetsgranskning av artiklar. Resultatet presenteras i tre kategorier, Bemötande, Den särbehandlade kroppen och Människovärde med respektive underkategorier. I resultatet beskrivs att patienterna upplevt hindrande föreställningar samt okunnighet om infektionen hos sjukvårdspersonalen vilket lett till brister i omvårdnaden. Patienter beskrev hur sjukvårdspersonalen undvek dem samt vidtog onödigt mycket säkerhetsåtgärder vid omvårdnad. Slutsatsen visar att bemötandet inom vården är bristfällig vid omvårdnad av HIV/AIDS-patienter. För att få en bättre omvårdnad upplever patienterna att de vill bli vårdade på specialistavdelningar för HIV eller AIDS samt att sjukvårdspersonalens kunskap om infektionen bör öka.

Antalet anmälda våldtäkter har ökat markant de senaste tio åren. År 2010 anmäldes 5960 våldtäkter mot kvinnor, män och barn jämfört med 2084 våldtäkter år 2001. När det gäller antalet anmälda våldtäkter år 2010 mot kvinnor 18 år eller äldre var siffran 3245, medan motsvarande siffra för män var 97. Kvinnan som våldtas blir kränkt och förödmjukad både sexuellt och personligt. Som andra människor i kris kan hon tappa meningen med sitt liv och fyllas av sorg och ångest. Får hon inte hjälp och stöd att dela och förstå sina känslor kan hennes självförtroende förvandlas till känslor av värdelöshet. Enligt International Council of Nurses (ICN:s) etiska kod för sjuksköterskor ligger det i vårdens natur bland annat att alla personer har rätt till liv, värdighet och att bli respektfullt behandlad. Ett kompetensområde som är viktigt vid mötet med kvinnor som blivit utsatta för våldtäkt är att främja hälsa och att förebygga ohälsa, där ingår till exempel att stötta patienter med ohälsa samt kunna identifiera olika ohälsorisker.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur pojkar och flickor bemöts av pedagoger på en förskola. Datainsamlingen har gjorts genom observationer av hur bemötandet sker vid olika situationer på tre stora avdelningar. Forskningsansatsen är kvalitativ. Datainsamlingen har även genomförts med hjälp av intervjuer med förskollärare. Undersökningen visar på en viss skillnad i hur förskollärarna bemöter barnet olika beroende på vilket kön barnet har. Förskollärarna var ofta inte medvetna om att de gör en skillnad i hur de bemöter barnen. Vidare är de översens om att jämställdhet är ett viktigt perspektiv i det pedagogiska arbetet. De anser att de måste bli medvetna om sina förutfattade meningar och sitt aggerande utifrån dessa. Det är först när man får kunskap och förståelse för genusbegreppet som det går att förändra de stereotypa könsrollerna.

No description available.

The purpose of this survey was to discern possible similarities and difference between how teachers in preschool and pre-class respond to children’s own initiative out of a power perspective. The results of this study is collect by observations that we have done in free and planned activity in both preschool and pre-class as well as a few interviews with some of the teachers. The results have shown that teacher’s responses to children’s own initiatives in preschool and pre-class to most part is similar, despite the difference in their commission. The biggest differences are that teachers in preschool prioritize children’s care before allowing the children to pursue their own initiatives, which haven’t emerged from the observations in the pre-class. Another difference is that the teachers in pre-class are more flexible during the planned activities and utilize the children’s own initiatives.