Bakgrund: Studier har visat på ett samband mellan otillräcklig information preoperativt och upplevelser av höga nivåer postoperativ smärta hos kirurgpatienter. Även oro preoperativt har visats påverka postoperativ smärta i negativ riktning. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur patientgruppen skattade oro, smärta, information och smärtlindring vid kirurgi. Samt undersöka om det fanns samband mellan preoperativ information, oro och upplevelsen av smärta efter operation för patienter som genomgår laparotomisk bukkirurgi. Metod: En tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats baserad på ett konsekutivt urval. Data samlades in genom enkäter, deltagarna var kirurgiska patienter som genomgått laparotomisk bukkirurgi. Tjugo patienter deltog i studien i åldrarna 22-75 år, hälften kvinnor och hälften män. Sjuttio procent av patienterna opererades för cancerdiagnoser och 30 % för andra kolorektala diagnoser. Det externa bortfallet var stort, därför kan resultatet inte generaliseras. Resultat: Resultatet i studien visar på ett signifikant samband mellan höga nivåer av preoperativ oro och upplevelsen av postoperativ smärta. Patienter med stark oro preoperativt löper större risk att uppleva oro postoperativt och därmed även smärta. Information vid inskrivningssamtalet kan minska den preoperativa oron. Inget signifikant samband för att preoperativ information direkt kan påverka den postoperativa smärtupplevelsen kunde påvisas i undersökningsgruppen. Slutsats: Genom att i ett tidigt skede identifiera oroliga patienter kan postoperativ smärta mildras med icke-farmakologiska metoder som tillägg till den medicinska smärtbehandlingen. Det preoperativa informationssamtalet är ett viktigt verktyg för att minska oro och därmed även smärta för att kunna ge en bättre omvårdnad, återhämtning och välbefinnande för patienten. / Background: Previous studies indicate a relationship between insufficient preoperative information and experiences of high postoperative pain among surgical patients. Also, preoperative anxiety has been shown to affect postoperative pain in a negative direction. Aim: The aim of this study was to investigate how the patient group rated anxiety, pain, information and pain-management after surgery. Also, to investigate if there was an association between preoperative information, level of anxiety and experience of postoperative pain in patients undergoing laparotomic abdominal surgery. Method: A cross-sectional study with quantitative approach based on a consecutive sample. Data was collected through questionnaires; the participants were surgical patients undergoing laparotomy abdominal surgery. 20 patients participated in the study, aging 22-75 years, 10 women and 10 men. Seventy percent of the patients underwent surgery for cancer diagnoses and 30% for other colorectal diagnoses. The external loss of data was large; therefor the results cannot be generalized. Results: The results of the study show a significant association between high levels of preoperative anxiety and the experience of postoperative pain. Patients with serious preoperative anxiety are more likely to experience postoperative anxiety and thus more pain. Information from a nurse during the preoperative meeting seems to be able to reduce the preoperative anxiety. No significant correlation regarding preoperative information reducing the experience of postoperative pain could be demonstrated in the investigated group. Conclusion: By an early identification of patients with high levels of anxiety, postoperative pain can be abated with non-pharmacological methods as a complement to the medical pain management. The preoperative information is a central tool to decrease anxiety and pain, and therefore give the patients an enhanced care, recovery and well being.

Bakgrund: Ett förekommande problem i dagens sjukvård är otillräcklig smärtlindring postoperativt. Smärta är en individuell subjektiv upplevelse, vilket medför att den är svår att bedöma. Syfte: Syftet var att belysa postoperativ smärtbedömning ur ett sjuksköterskeperspektiv. Metod: Studien utfördes som en litteraturstudie med tio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Vid analysförfarandet användes en kvalitativ manifest innehållsanalys.  Resultat: Smärtbedömning bör baseras på verbal information i kombination med andra metoder som smärtskattningsskalor, klinisk observation och vitalparametrar. Sjuksköterskan måste se till den enskilda patientens upplevelse av smärta, för att skapa förutsättningar för en korrekt och individuell smärtbehandling. Slutsatser: Den postoperativa smärtbedömningen skall utgå från den enskilda patientens behov. Genom verbal kommunikation tillsammans med andra metoder för smärtbedömning kan sjuksköterskan få en uppfattning av patientens smärta. Ytterligare faktorer som är viktiga för en individanpassad smärtbehandling är god kommunikation och en väl fungerande organisation.

<p>Trots all forskning som är gjord inom området postoperativ smärta, kvarstår det faktum att många patienter upplever otillfredsställelse i sin smärtlindring. Syftet med denna studie var att beskriva och analysera aktuell forskning om vad som påverkar sjuksköterskans smärtbedömning vid postoperativ omvårdnad. Studien har genomförts som en litteraturstudie med kvalitativ ansats. I resultatet framkom fyra kategorier som tydligt beskriver de områden som påverkar sjuksköterskans smärtbedömning: (1) patientens sätt att visa smärta, (2) patientens uttalande, (3) erfarenhetsbaserad bedömning och (4) rådande normer. När sjuksköterskan smärtbedömer vägs ofta flera av dessa kategorier in, genom att man utefter tidigare erfarenhet observerar den generella framtoningen, i kombination med patientens vitala tecken. Resultatet visar att när sjuksköterskan lyssnar på det patienten säger, stämmer sjuksköterskans smärtbedömning bäst överens med patientens egen bedömning av smärtan. I resultatet framkommer också att de sociala normer som råder på arbetsplatsen har stor påverkan på hur sjuksköterskan väljer att smärtbedöma.</p> / <p>In spite of all the research done in the field of postoperative pain, the fact remains that a number of patients still experience unrelieved pain postoperatively. The aim of this study was to describe and analyse current research in the areas that affect nurses pain assessment in the care of postoperative patients. The study has been accomplished as a literature study with a qualitative approach. From the result four categories emerged that distinctly describe the areas that affect nurses pain assessment: (1) patients way of showing pain, (2) what the patient says, (3) assessment based on experience and (4) prevailing norms. In pain assessment the nurse often uses several of these categories. Using earlier experiences, the nurse observes the general appearance of the patient combined with vital signs. The result shows that when the nurse listens to the patient, her pain assessment is most consistent with the patients own assessment. The result also reveals that social patterns existing in the working unit has a big influence on nurses pain assessment.</p>

Introduktion: Smärta är en flerdimensionell, subjektiv upplevelse som endast kan tolkas av patienten själv. Sjuksköterskans roll vid handläggning av smärta är att bedöma, utvärdera och lindra smärtan i samråd med läkare och patient. Patienten ska känna trygghet i att vården som erbjuds är av hög kvalitet och minskar dennes lidande. Postoperativ smärta är ett resultat av vävnadsskada efter kirurgi, som otillräckligt behandlad kan leda till komplikationer. Syfte: Syftet var att belysa faktorer som kan inverka på sjuksköterskors handläggning (bedömning, omvårdnadsåtgärder, utvärdering) av postoperativ smärta. Metod: Denna litteraturstudie utformades efter Polit och Beck (2017) niostegsmodell för litteraturstudier. Databaser som användes var CINAHL och PubMed. Litteraturstudiens resultat baseras på tretton vetenskapliga artiklar, fem av kvalitativ metod, sex av kvantitativ metod och två stycken av mixad metod. Valda artiklar granskades enligt Polit och Beck (2017) kvalitetsgranskningsmallar. Resultat: Efter analys av data fördelades resultatet i fyra stycken huvudkategorier och fem stycken underkategorier. De fyra huvudkategorierna var arbetsmiljö, kunskap, kommunikation och attityder. Till huvudkategorin arbetsmiljö framkom tre stycken underkategorier – samarbete, tid och bemanning samt riktlinjer. Till huvudkategorin kommunikation framkom två stycken underkategorier, sjuksköterskan samt patienten. Slutsats: Flertalet faktorer inverkar både som hindrande och främjande faktorer för sjuksköterskors handläggning av postoperativ smärta.

No description available.

SAMMANFATTNING Introduktion: Postoperativ smärta är vanligt förekommande efter kirurgi och något som behöver behandlas. Obehandlad smärta leder både till kortsiktiga- och långsiktiga konsekvenser men främst utgör smärta ett lidande för patienten. Eftersom smärtan upplevs subjektiv skiljer sig upplevelserna åt mellan patienter, vilket ställer krav på en individanpassad och personcentrerad vård.  Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av smärta i den postoperativa fasen.  Metod: Denna studie utfördes som en litteraturöversikt av studier med kvalitativ metod och deskriptiv design. Efter sökningar i databaserna PubMed, CINAHL och PsycInfo inkluderades 10 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats, vilka var publicerade mellan 2008 - 2023. Inkluderade artiklar kvalitetsgranskades med SBU:s granskningsmall för att försäkra artiklarnas kvalitet. Bearbetning av insamlad data genomfördes genom noggrann inläsning och innehållsanalys. Resultat: Patienternas upplevelser kunde kategoriseras in i två huvudteman. I “Patientens resurser” speglades vilka av patientens egna upplevelser och resurser som formade patientens postoperativa smärtupplevelse. Den andra kategorin “Sjukvårdens resurser” belystes av sjukvårdens påverkan på smärta, smärtupplevelse samt relaterad omvårdnad postoperativt.  Slutsats: Resultatet visar att postoperativ smärta är en subjektiv och mångdimensionell upplevelse som formas av både patienters och sjukvårdspersonalens erfarenheter, kunskap och handlingar men också vilka resurser som finns tillgängliga för att skapa en god omvårdnadsmiljö.

Sammanfattning                        Postoperativ smärtbehandling är otillräcklig trots ökad kunskap i smärtfysiologi och utvecklandet av nya farmakologiska riktlinjer. Obehandlad postoperativ smärta kan leda till komplikationer som fördröjd mobilisering, djup ventrombos, lungemboli, hjärtinfarkt, stroke och lunginflammation, vilka leder till ett ökat lidande för patienten både fysiskt och psykiskt samt ökade kostnader för samhället. Anestesisjuksköterskan lägger grunden för den postoperativa smärtbehandlingen före och under anestesin och ska arbeta preventivt för att patientens smärtbehandling ska vara tillräcklig. Syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskans strategier för att förebygga patientens postoperativa smärta efter generell anestesi. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra anestesisjuksköterskor på ett västsvenskt sjukhus och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Anestesisjuksköterskorna strävade efter att ge en individuell smärtbehandling till patienterna. Känslan som skapades vid det preoperativa mötet med patienten, typen av ingrepp, samt användandet av andra smärtbehandlingsmetoder påverkade planeringen av de intravenösa analgetikadoserna peroperativt. Genom att använda multimodal smärtbehandlingsmetod till patienter som opereras i generell anestesi skulle postoperativ smärta kunna förebyggas och bidra till minskat lidande för patienterna samt snabbare postoperativ återhämtning. Även vårdtiderna kan förkortas vilket kan leda till en samhällsekonomisk vinst. / Abstract                                      The management of postoperative pain is insufficient despite increased knowledge of the physiology of pain and the development of new pharmacological guidelines. Postoperative pain left untreated can lead to delayed mobilization and secondary complications such as deep venous thrombosis, pulmonary embolism, cardiac infarction, stroke and pneumonia. The outcome is increased mental and physical disability for the patient and increased costs for the society. The nurse anesthesist has a crucial role in postoperative pain management before and during anesthesia and needs to work preventively to secure sufficient analgesia for the patient. The aim of this study was to enlighten the nurse anesthesist’s strategies to prevent postoperative pain after general anesthesia. Semi-structured interviews with four nurse anesthetists at a hospital in the Southwest of Sweden were analyzed with qualitative content analysis. The nurse anesthesists strived to individualize pain management. The effect of the atmosphere created at the preoperative meeting with the patient, the character of the planned procedure and the usage of other methods of pain management all affected peroperative planning of dosage of intravenous analgesics. By using multimodality analgesia in patients who have surgery under general anesthesia postoperative pain could be prevented and hence contribute to reduced patient disability and faster postoperative recovery.  Furthermore, the in-hospital care time can be reduced which could mean socioeconomic benefits.

Bakgrund: Det finns en uppfattning från författarnas erfarenheter att en positiv inställning hos patienter som genomgår kirurgi underlättar konvalescensen och påverkar tillfrisknandet. Mängden dagkirurgi ökar mer och mer i både antal och komplexitet. Vanliga problem vid dagkirurgi är postoperativt illamående och kräkning (PONV) samt smärta. Tidigare studier som har undersökt preoperativa förväntningar i förhållande till postoperativt utfall har både funnit samband och även funnit att det ej har haft betydelse. Ingen av tidigare studier har fokuserat på anestesirelaterade postoperativa komplikationer. Syftet med denna studie är att undersöka om patienters preoperativa förväntningar är relaterade till incidensen av postoperativ smärta och illamående inom dagkirurgi. Metod: Som metod användes en enkätstudie. 60 deltagare inkluderades i studien. Deltagarna svarade på enkäten när de väntade på att opererades då de befann sig på en dagkirurgisk avdelning. Utfallet hämtades postoperativt in från journaler. Deltagarna grupperades enligt positiva och negativa förväntningar och analyser genomfördes mellan dessa två grupper. Resultat: Av de 60 deltagarna hade 58,33% (n=35) negativa förväntningar gällande postoperativt illamående och smärta, 41,67% (n=25) hade positiva förväntningar. Det fanns en skillnad mellan de med negativa och positiva förväntningar gällande förekomsten av postoperativt illamående och smärta (68,6% respektive 44%, p-värde=0,057). Lång sövningstid visade sig vara en signifikant faktor för PONV och postoperativ smärta. Slutsats: Större vikt bör läggas vid postoperativ smärtlindring vid längre operationer. Det finns även tendenser att negativa förväntningar bör uppmärksammas som en riskfaktor för postoperativ smärta.

No description available.

Tidigare forskning visar att postoperativ smärta behandlas undermåligt och ibland kanske även godtyckligt. Så många som 30–80% av de patienter som genomgår kirurgi vittnar om måttlig till svår postoperativ smärta. Smärta är vida känt för att orsaka en rad negativa konsekvenser för den drabbade, både fysiskt och psykiskt. Det bidrar också till en nedsatt livskvalitet. En av anestesisjuksköterskans vårdande arbetsuppgifter är att lindra postoperativ smärta och syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskors erfarenheter av postoperativ smärtlindring. Ansatsen var kvalitativ med intervjuer som grund och analysen gjordes genom induktiv innehållsanalys. Resultatet visade att anestesisjuksköterskorna ansåg att den postoperativa smärtlindringen är beroende av att ha patienten i fokus genom att planera utifrån individuella behov och att vara patientens ombud. Förmågan att känna med patienten samt att bedöma patientens smärta ansågs också utgöra centrala delar i utfallet av den postoperativa smärtlindringen. I studiens resultat framkom det att upplevelsen av att vara styrd av arbetsplatsens värderingar samt betydelsen av att arbeta i team har påverkan på den smärtlindring patienten får. Att ha brist på tid påverkade möjligheten att utvärdera den givna behandlingen. Att ha kunskap baserad på erfarenhet beskrevs vara en förutsättning för att kunna bidra till och främja en god postoperativ smärtlindring. I diskussionen reflekteras resultatet gentemot tidigare forskning. Planering, teamarbete och ökad kunskap bland yrkeskategorierna i den perioperativa vårdprocessen lyfts som viktiga faktorer för en bra postoperativ smärtlindring.