Antalet dagkirurgiska operationer ökar kontinuerligt, vilket bidrar till en mer kostnadseffektiv och hållbar vård. Vårdens mål är en trygg och säker personcentrerad vård, där patienten är delaktig och ses som jämlik. Postoperativa komplikationer som PONV (postoperativt illamående och kräkning) och smärta har varit problem som påverkat patienters upplevelse av den postoperativa vården. Syftet med studien var att få en fördjupad kunskap om hur patienter upplever den dagkirurgiska vården, med fokus på bemötande, delaktighet, information, PONV och smärta. Denna studie är en del av en större studie, som genomfördes som ett kvalitetsarbete på en dagkirurgisk avdelning på ett sjukhus i västra Sverige. Patienter som vårdats på den dagkirurgiska enheten besvarade postoperativt en enkät bestående av tre delar. Från enkäten valdes frågor som svarade på studiens syfte. Metoden som användes var en empirisk studie med kvantitativ ansats. Deltagandet i hela studien var stort (n=280), därav valdes två kirurgiska patientgrupper (n=30) ut; patienter som opererat hernia inguinalis (ljumskbråck), antingen via lokalbedövning eller narkos, eller genomgått en laparoskopisk cholecystectomi (galloperation). Dessa patientgrupper valdes då dessa är de största operativa ingreppen som sker dagkirurgiskt. Resultatet visar att patienternas upplevelser om bemötande, delaktighet och information till stor del var positiva. Det fanns patienter som inte upplevde sjukvården som personcentrerad och kvarstående illabefinnande postoperativt framkom i studieresultatet. Det fanns patienter som inte blev återställda, utan hade behövt söka sjukvård efter operationen. Skillnader mellan patientgrupperna uppmärksammades, men ingen statistisk säkerställd korrelation visade sig mellan nivå av smärta respektive illamående och typ av operation. Denna studie var begränsad, men kan användas i utvecklingssyfte på den dagkirurgiska enhet den utfördes på. Öppna frågor och eventuellt tillägg av intervjuer kunde inneburit tydligare och mer utvecklade svar på frågeställningarna. Tidig inbjudan till en dialog, där patienten får den tid som den unika individen behöver tillsammans med intensivvårdssjuksköterskan, kan leda till en delaktig patient och en personcentrerad vård. Det ger möjlighet att uppmärksamma patienter med ökad risk för postoperativt illamående, samt kunna förebygga och behandla postoperativ smärta och illamående i ett tidigt skede.

Bakgrund: Att förebygga och behandla postoperativ smärta är anestesisjuksköterskans ansvar genom det perioperativa förloppet. Tidigare studier har visat att förekomsten av postoperativ smärta efter laparoskopisk kolecystektomi är hög. Syfte: Syftet med studien var att beskriva postoperativ smärtskattning hos patienter som genomgått laparoskopisk kolecystektomi på en sluten operationsavdelning och en dagkirurgisk operationsavdelning. Syftet var också att undersöka skillnader i förekomst av postoperativ smärta mellan män och kvinnor, yngre och äldre patienter samt mellan patienter som opererats på sluten- respektive dagkirurgisk operationsavdelning. Metod: Studien var en retrospektiv registerstudie med kvantitativ ansats. Registerdata innehållande data från 338 patienter inhämtades från kvalitetsregistret Svenskt Perioperativt Register från år 2016–2018. Materialet analyserades med beskrivande och jämförande statistik. Resultat: Resultatet visade att 70 % av patienterna skattade måttlig till svår postoperativ smärta (NRS 4-10). Det framkom även att kvinnor samt yngre patienter (<50 år) på den dagkirurgiska operationsavdelningen skattade signifikant högre postoperativ smärta jämfört med män och äldre patienter. Slutsatser: Även om inga generella slutsatser kan dras tyder resultaten på att kvinnor samt patienter 50 år och yngre är särskilt utsatta för otillräcklig smärtbehandling i samband med laparoskopisk kolecystektomi. Eftersom alla människor har rätt till god smärtlindring behöver omvårdnaden således anpassas efter patientens individuella förutsättningar och behov. När anestesisjuksköterskan når en förtrolig relation till patienten finns goda förutsättningar för en tillfredställande postoperativ omvårdnad.

Bakgrund: Höftartroplastik är rankad som nummer 11 på listan över de mest smärtsamma kirurgiska ingreppen. Att utveckla kronisk smärta postoperativt rapporteras vara så hög som 10%. Syfte: Studera vuxna patienters upplevelser av postoperativ smärta efter planerad höftoperation samt patienternas erfarenhet av smärtbehandlingen. Metod: En litteraturöversikt baserad på 10 vetenskapliga artiklar publicerade mellan år 2000 och 2019. Fem artiklar har kvantitativ ansats och fem av artiklarna har kvalitativ ansats. Resultat: Patienters upplevelser av postoperativ smärta efter en elektiv höftoperation är individuell och beskrivs både kvantitativt med hjälp av smärtskattningsskalor och kvalitativt med egna ord. Majoriteten av studierna visar att patienterna upplever sig tillräckligt smärtlindrade av de läkemedel de får i syfte att minska den postoperativa smärtan och i andra fall där religiösa åskådningar spelar in, så förlitar sig patienterna på sin tro och med hjälp av sin familj. Slutsats: Postoperativ smärta efter elektiv höftoperation är ett faktum. Patienterna upplever sig smärtlindrade eller i andra fall står ut med smärtan av kulturella och religiösa skäl. Patienternas delaktighet under sin vårdtid, bättre uppföljning av vården efter utskrivning och ytterligare forskning kring effektivare postoperativ smärtbehandling, krävs i framtiden. / Introduction: Hip arthroplasty is ranked number 11 on the list of the most painful surgical procedures. Developing chronic pain postoperatively is reported to be as high as 10%. Aim: Study adult patients' experiences of postoperative pain after planned hip surgery and the patients' experience of pain management. Methods: A review of literature based on 10 scientific articles published between 2000 and 2019. Five articles have quantitative approach and five of the articles has qualitative approach.   Results: Patients' experiences of postoperative pain after an elective hip operation are individual and described both quantitatively by means of pain estimation scales and qualitatively in their own words. The majority of the studies show that the patients feel sufficiently pain-relieved by the drugs they receive in order to reduce the postoperative pain and in other cases where religious views are recorded, the patients rely on their faith and with the help of their family. Conclusion: Postoperative pain after elective hip surgery is a fact. The patients feel pain-relieved or in other cases stand out with the pain for cultural and religious reasons. Patients' involvement during their care period, better follow-up of care after discharge and further research in more effective postoperative pain treatment, are required in the future.

Människan har i alla tider försökt att lindra smärta och lidande på olika sätt. I Sverige visas det att postoperativ smärta inte är tillräckligt behandlad. Patienter beskriver fortfarande att de upplever svår till mycket svår smärta efter operation. Detta trots att mycket bra analgetika finns att tillgå. Smärta är en subjektiv upplevelse och patienten behöver behandlas individuellt. Det finns inget objektivt instrument att mäta smärta utan smärta kan enbart skattas. Sjuksköterskan har olika metoder för att smärtlindra patienten beroende på typ av smärta. Smärta delas in i olika grupper nociceptiv, neurogen och neuropatisk smärta. Syftet är att granska sjuksköterskans riktlinjer/PM som finns för postoperativ smärtlindring på vårdavdelning. Metoden som har använts är en litteraturöversikt där innehållet i riktlinjerna/PM har granskats för att finna likhet och skillnader. Resultat av denna studie gav olika teman som smärtskattning, läkemedel, administreringssätt, biverkningar, kontraindikationer, dokumentation och kvalitetssäkring. De riktlinje/PM som granskades visade att det fanns varierande innehåll. Vissa riktlinjer/PM gav utförlig information om smärtbehandling medan vissa gav mindre information. Det framgick att Visuell analog skala (VAS) bör användas regelbundet och att VAS- skalan bör användas både före och efter smärtbehandling. Det framkom även att för att uppnå individuell behandling är intravenösa injektioner att föredra. Det visade sig också att kontinuerlig utvärdering och dokumentation är viktig att utföra. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Trots stora förbättringar när det gäller sjuksköterskans smärtskattning och behandling av postoperativ smärta förekommer det fortfarande att patienten upplever höga till värsta tänkbara smärtor. Tidigare studier visar att adekvat postoperativ smärtlindring fortfarande är ett stort problem. Syftet med studien var att med kvalitativ metod beskriva intensivvårdsjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med postoperativ smärta. Fem intensivvårdssjuksköterskor intervjuades och intervjuerna analyserades utifrån Dahlberg (1997) fenomenologiska analysmetod. I resultatet framkom, att det fanns skillnader vid bedömning av postoperativ smärta hos vakna och icke vakna patienter. Sjuksköterskorna är positiva till att använda smärtbedömningsverktyg och orsaken till otillräcklig smärtlindring till viss del kan bero på patienten. Det framkom även att miljön och dokumentation har betydelse för smärtbehandlingen. Resultatet diskuteras i relation till tidigare forskning och Orlando (1990) omvårdnadsmodell. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Bakgrund: Att ge adekvat smärtlindring inom en rimlig tid för att minska patienters lidande är av vikt för en god omvårdnad. Att använda smärtskattningsinstrument som är individanpassat i kombination med att lyssna på patientens beskrivning av smärtan anses vara en fungerande åtgärd gällande smärthantering. Det är därför viktigt att studera hur detta fungerar i praktiken, för att kunna belysa de problem som uppstår och öka medvetenheten hos sjuksköterskor om de brister som finns i omvårdnadsarbetet hos patienter med smärtproblematik. Syfte: Syftet med studien var att utforska och beskriva sjuksköterskors omvårdnadsarbete hos patienter med akuta smärttillstånd och postoperativ smärta. Metod: Studien är en fokuserad etnografisk observationsstudie med deskriptiv design, och genomfördes med innehållsanalys med deduktiv ansats. Studien genomfördes genom deltagande observation med efterföljande intervjufrågor av 10 st sjuksköterskor på en kirurgisk vårdavdelning. Resultat: Studien resulterade i att sjuksköterskor i regel alltid gjorde en skattning och bad patienterna beskriva sin smärta vid det första mötet. Smärtskattning gjordes i de flesta fall med någon form av smärtskattningsskala, genom samtal med patienten samt vid fysiska tecken till smärta. I studien framkom att arbetsmiljön var en faktor som påverkade både sjuksköterskornas förmåga och möjlighet att bemöta patienternas smärta, samt påverkade tiden till administrering av smärtstillande läkemedel. Slutsats: Sjuksköterskor utför oftast en smärtbedömning samt ger smärtstillande läkemedel omgående. I vissa fall är dock smärtan svår att skatta då patienten ej påvisar fysiska tecken till smärta, vilket gör att sjuksköterskor ibland har svårt att tro på patienten. Samtliga sjuksköterskor ansåg att smärta var ett högprioriterat omvårdnadsbehov som behöver snabb åtgärd.

No description available.

<p>Introduktion: Patientkontrollerad epidural smärtlindring (PCEA) är idag en vedertagen metod för postoperativ smärtlindring med få komplikationer. Försök har gjorts för att titrera fram den mest gynnsamma kombinationen med fokus på att maximera smärtlindringen och minimera sidoeffekterna. Syftet med studien är att identifiera smärta, sidoeffekter och behandlingstid samt patientens subjektiva skattning av smärtlindring vid postoperativ PCEA-behandling med bupivacaine, fentanyl och epinephrine.</p><p>Metod: Studien är retrospektiv inkluderande 1088 patienter vilka postoperativt behandlats med PCEA och kombinationslösningen bupivacaine (1mg/ml), fentanyl (2μg/ml) och epinephrine (2μg/ml). Studien har undersökt skillnaden mellan kön, ålder och typ av kirurgi avseende smärta i vila respektive smärta vid mobilisering/hosta, infusionshastighet, givna och begärda bolusdoser, behandlingstid, sidoeffekter samt patientens subjektiva skattning av smärtlindringen.</p><p>Resultat: Smärta i vila och vid mobilisering/hosta var under de studerade dygnen generellt låg, smärtan kulminerade under dygn 2. De yngre patienterna visade sig skatta smärta högre under behandlingstiden. Studien visade att smärta vid mobilisering/hosta var högre vid längre behandlingstid. Kvinnor hade mer illamående och klåda, vilket inte entydigt påverkade behandlingstiden. Patienter vilka hade haft smärta både i vila och vid mobilisering/hosta skattade ett lägre betyg gällande smärtlindringen vid hemgång. Andelen patienter som avslutade PCEA-behandlingen relaterat till minskat behov var 78%.</p><p>Konklusion: Patienterna upplevde att den postoperativa smärtlindringen med PCEA med kombinationslösningen var mycket god. Typ av kirurgi, kön och smärta vid mobilisering/hosta visade sig påverka behandlingstiden. Förekomsten av sidoeffekter var hög men påverkade inte patientens betyg negativt. Smärtan hos patienterna var generellt låg.</p>

<p>Smärta är ett fenomen som inte bara påverkar patienter fysiskt utan även psykiskt. Kvinnor som genomgått mastektomi upplever att smärta påverkar deras livskvalité. Humörsvängningar, dålig sömn, depression, ångest och rörelsehinder är vanligt förekommande symtom som följd på postoperativ smärta. Syftet: Syftet med denna studie var att belysa vad sjuksköterskan kan ge för olika behandlingar och omvårdnadsåtgärder vid smärta efter mastektomi. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie där författarna granskade sexton vetenskapliga studier. Resultat: Resultatet i studien visade att god kommunikation, information och sjuksköterskans kunskap är grundförutsättningar för att kunna ge adekvat smärtbehandling. Oro förstärker den postoperativa smärtan och genom att i ett tidigt stadium få patienten trygg kan depression och ångest undvikas. Konkreta behandlingsmetoder med god effekt på smärta som framkommer i studien är individuella rehabiliteringsprogram, PCA pump och att tidig hemgång i många fall bidrar till bättre livskvalité. Det som även framkom i studien var avsaknaden av forskning kring konkreta behandlingsmetoder trots att efterfrågan är stor.</p> / <p>Pain is a phenomenon which not only affects patients physically but also mentally. Women who have undergone mastectomy feel that pain affects their quality of life. Mood swings, poor sleep, depression, anxiety and physical impairments are common symptoms that result in postoperative pain. The purpose: The purpose of this study was to illustrate what different treatments and nursing treatments the nurse can give in pain after mastectomy. Method: The study was conducted as a literature study where the authors examined sixteen scientific studies. Results: The results of the study showed that good communication, information, and the nurse's knowledge are vital to be able to provide adequate pain treatment. Concern reinforces the post-operative pain, and through early secures the patients anxiety and depression can be avoided. Concrete treatment methods with good effect on the pain that emerges in this study are individual rehabilitation, PCA pump, and that early outcomes in many cases contributes to a better quality of life. What also emerged in the study was the lack of research into practical treatments, despite high demand.</p>

No description available.