<p>Sammanfattning:</p><p>En patient som genomgått ett kirurgiskt ingrepp kan uppleva postoperativ smärta. Oavsett graden av smärta kan det vara svårt för sjuksköterskan att göra en korrekt bedömning.</p><p>Syfte: Syftet med vår systematiska litteraturstudie var att belysa hur sjuksköterskan bedömer patientens postoperativa smärta. Metod: Litteratursökningen gjordes i databaserna Cinahl, Cochrane, Elin@Kalmar, PubMed och Psychinfo. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskan använde sig av olika tillvägagångssätt i bedömningen av postoperativ smärta hos patienten. Tecken hos patienten såsom verbal kommunikation, icke-verbala-, och vitala tecken samt användning av smärtskattningsinstrument såsom VAS (Visuell Analog Skala) var vanligt förekommande sätt att bedöma patientens postoperativa smärta. Det framkom även att sjuksköterskan hade svårigheter med att bedöma patientens smärtnivå korrekt och tenderade att undervärdera patientens postoperativa smärta. Flera sjuksköterskor ansåg sig kunna göra en adekvat smärtbedömning med hjälp av yrkeserfarenhet vilken hade lärt dem vilken grad av postoperativ smärta som kunde förväntas hos patienten efter en viss operation. Avsaknaden av smärtbedömning lyftes fram i flera studier. En förklaring som angavs var att smärtbedömningen prioriterades lägre än andra arbetsuppgifter. Slutsats: Sjuksköterskan bör vara medveten om att patientens postoperativa smärta ofta tenderar att bli undervärderad. För att kunna göra en adekvat bedömning bör smärtskattningsinstrument användas tillsammans med verbala -, icke-verbala - samt vitala tecken.</p>

Regional anestesi är en uppskattad metod inom operationssjukvård för sina fördelar; patienten är vaken och kan kommunicera, operationsområdet är väl smärtlindrat och förekomst av illamående och kräkningar är minimal. Patienten kan även komma hem samma dag, vilket är både kostnadseffektivt för Hälso- och sjukvården och till fördel för patienten. Dock läggs det ett stort ansvar på patienten och egenvården blir omfattande i samband med dagkirurgiska ingrepp som innebär att patienten lämnar sjukhuset med en pågående nervblockad. Efter att en operationsmottagning i södra Sverige har börjat lägga blockader på patienter inför operation i övre och nedre extremiteter, har det blivit viktigt att utvärdera den nya metoden för postoperativ smärtlindring. Syftet med denna uppsats är att beskriva patienters erfarenheter av att lämna sjukhuset och att vara postoperativt smärtlindrad med regional anestesi. Studien genomfördes i form av ett frågeformulär som utformats av operationsmottagningen. Urvalet utgjordes av patienter (n=30) som opererats för handledsfrakturer, ligament i knäled och operationer i axel/överarm. En sjuksköterska genomförde datainsamlingen via telefonintervjuer. Analysen var kvantitativ och dataprogrammet IBM SPSS Statistic Software (SPSS) tillämpades. Resultatet visar att patienterna var nöjda och påvisar vidare att patienterna inte upplevde några större problem med illamående/kräkning, förband eller information. Emellertid framkom, att smärtlindringen var otillfredsstillande såväl vid hemgång som på första postoperativa dagen. Diskussionen fokuserar därför på bristande smärtlindring och hur smärtlindringen kan förbättras, samt tänkbara orsaker till varför patienterna förefaller acceptera postoperativ smärta. Ett förbättringsarbete i behandlingsstrateginer för postoperativ smärtlindring efter regional anestesi rekommenderas därför i yttersta syfte att stödja patientens egenvård. Urvalet av patienter (n=30) anses inte kunna ge en generaliserbar bild men är statiskt signifikant beträffande postoperativ smärta, vilket understryker vikten av att identifiera förbättringspotentialer.

Bakgrund: Inför en operation där en patient ska sövas är en fri luftväg av största betydelse för att bibehålla alla vitala funktioner. Att etablera en fri luftväg kan göras med hjälp av olika metoder, bland annat svalgtub, nästub, maskventilation, larynxmask eller endotrakeal intubation. För att hantera luftvägarna måste anestesisjuksköterskan kunna behärska olika tekniker för att assistera och helt ta över ventilationen, men även ha kunskap kring vilka komplikationer som kan uppstå i samband med detta. Postoperativa halsbesvär, eller POST, kan uppstå efter operationen vilket innebär att patienten upplever smärta i halsen samt hosta och heshet. Syfte: Syftet med studien är att undersöka om patienterna upplever postoperativ halssmärta efter säkerställande av fri luftväg med larynxmask eller endotrakealtub. Samt undersöka om det är någon skillnad i upplevd smärta mellan användandet av endotrakeal intubation och larynxmask. Metod: Studiedesignen är en kvantitativ enkätstudie. Enkäten består av sammanlagt 13 frågor, varav nio hämtades från patienternas journal. Frågorna som patienterna fick svara på är utformade med ja- eller nejsvar samt med NRS-skalan. Resultat: Nästan en fjärdedel av deltagarna uppgav smärta både 1–2 timmar och 6–8 timmar postoperativt. Vid det första frågetillfället var det signifikant skillnad mellan könen då fler kvinnor upplevde smärta men vid 6–8 timmar fanns det ingen signifikans. I användandet av endotrakealtub eller larynxmask hittades ingen statistisk skillnad i upplevelsen av smärtan. Diskussion: Tidigare forskning har gett stora variationer i antalet patienter som upplever smärta i halsen och inte heller gett någon slutsats huruvida det gör mer eller mindre ont med endotrakealtub eller larynxmask då det finns begränsad forskning kring ämnet. Skillnaden i upplevelsen av smärtan hos könen skulle kunna förklaras av anatomiska skillnader. Anestesisjuksköterskan bör arbeta aktivt för att förebygga vårdskador för att minimera risken för psykosocialt och fysiskt lidande för patienten som kan uppkomma av smärta. Detta är av stort värde för patienten då upplevelsen av smärta leder till försämrad sårläkning och att behandla smärta leder till kortare vårdtider.

Background: Acute postoperative pain goes undertreated to a large extent. Previous studies have shown that women experience more postoperative pain than men, although it’s unclear whether women receive the equivalent amount of pain relief to that of men. Multimodal pain management is recommended to optimize postoperative pain relief. This needs to be studied further, to clarify whether pain management is gender equal in outpatient surgery. Aim: To study postoperative pain from a gender equality perspective at an outpatient surgery center, and to examine whether there is any difference in pain intensity and pain management between men and women. Method: The study was a descriptive cross-sectional study with a quantitative approach, including data collection from medical records and patient data management system. The study was conducted at an outpatient surgery center in central Sweden, and included 69 patients, 37 women and 32 men, ASA 1-3. Pain was measured with NRS verbally, &lt;1 h, 2 h and 24 h postoperative. Pain management data was collected from a patient data management system. Results: Women experience statistically significant more pain within the first postoperative hour and received statistically significant less opioids than men. Women had a tendency to receive less NSAID and multimodal pain management than men. Conclusion: Postoperative pain management after outpatient surgery is not gender equal. Women should receive more opioids and NSAID when possible to optimize postoperative pain relief. / Bakgrund: Akut postoperativ smärta underbehandlas i stor utsträckning. Studier har visat att kvinnor har mer ont postoperativt än män. Dock är det oklart om kvinnor får lika mycket smärtbehandling som män. Multimodal smärtbehandling rekommenderas för att optimera smärtlindringen postoperativt. Detta bör studeras närmare för att avgöra om den dagkirurgiska vården är jämställd eller ej ur smärtbehandlingssynpunkt. Syfte: Att studera smärta postoperativt i samband med dagkirurgi ur ett jämställdshetsperspektiv samt undersöka om det föreligger någon skillnad i smärtskattning och administrerad smärtbehandling mellan män och kvinnor. Metod: En deskriptiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats, inklusive datainsamling från patientjournal och patientdatasystem. Studien genomfördes på en dagkirurgisk enhet i Mellansverige, och inkluderade 69 patienter, 37 kvinnor och 32 män, ASA-klass 1-3. Patienterna smärtskattades muntligen inom 1 h, 2 h och 24 h postoperativt enligt NRS. Data kring analgetikum samlades in från ett patientdatasystem. Resultat: Kvinnor hade statistiskt signifikant mer ont inom första timmen postoperativt samt fick statistiskt signifikant mindre mängd opioider jämfört med männen. Kvinnorna tenderade att få mindre NSAID samt mindre multimodal smärtbehandling än männen. Slutsats: Den postoperativa smärtbehandlingen efter dagkirurgi är ej jämställd. Kvinnor bör erhålla mer opioider samt NSAID när det är möjligt för att optimera smärtlindringen postoperativt.

No description available.

Bakgrund: Oro inför kirurgi och postoperativ smärta är två vanligt förekommande tillstånd som finns beskrivet i litteraturen. Dock är sambandet inte tydligt fastställt och inte heller vilka faktorer som i så fall påverkar sambandet. Både oro och smärta i samband med kirurgi kan vara svårbedömt och båda tillstånden kan komma att innebära ett onödigt lidande för patienten. Om ett samband kan fastställas mellan preoperativ oro och postoperativ smärta innebär det att anestesisjuksköterskan preoperativt kan skapa förutsättningar för att ge patienten god omvårdnad, minska postoperativ smärta och minska onödigt lidande. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att undersöka sambandet mellan preoperativ oro och postoperativ smärta och belysa vilka faktorer som påverkade sambandet. Metod: Litteraturöversikt med narrativ syntes som analysmetod. Resultat: Resultatet baserades på tjugo studier med kvantitativ ansats och visade ett samband mellan preoperativ oro och postoperativ smärta. Preoperativ oro var något som framförallt kunde härledas till att vara en av de starkaste komponenterna till högre grad av postoperativ smärta. Faktorer som sågs påverka sambandet mellan preoperativ oro och postoperativ smärta var psykologiska faktorer, kön, ålder och läkemedelsaspekter. Slutsats: Ett samband mellan preoperativ oro och postoperativ smärta kunde ses. De faktorer som sågs ha påverkan på sambandet var psykisk ohälsa, ålder, kön och läkemedelsaspekter. Det är viktigt att uppmärksamma och behandla patienters preoperativ oro också eftersom det skulle kunna innebära bättre möjligheter att förebygga patienters postoperativa smärta.

Bakgrund: Postoperativ smärta är en oundviklig följd av ett kirurgiskt ingrepp och samtidigt orsaken till lidande hos patienter. Anestesisjuksköterskan ansvarar för den perioperativa omvårdnaden kring patienten där smärtlindring och förebyggande av postoperativ smärta har en central roll. Författarna till denna studie har observerat en variation i tillämpningen av de perioperativa omvårdnadsåtgärderna som lindrar den postoperativa smärtan hos patienten.   Syfte: Syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskans uppfattningar om perioperativa omvårdnadsåtgärder för att förebygga smärta efter ett kirurgiskt ingrepp. Metod: I studien användes fenomenografisk metod. Individuella intervjuer med anestesisjuksköterskor genomfördes och analyserades med induktiv ansats. Resultat: Genom analys av datamaterialet från enskilda intervjuer kartlagges det fyra beskrivningskategorier om anestesisjuksköterskornas uppfattningar gällande omvårdnadsåtgärder som lindrar den postoperativa smärtan. Beskrivningskategorierna som bildades var att ge tydlig information och upprätthålla en bra kommunikation, att lindra oro och stress, omvårdnadsåtgärder som bidrar till fysiskt välbefinnande och planera och genomföra medicinering i rätt tid. Det har framkommit att ge tydlig information och upprätthålla en bra kommunikation har en övergripande position gentemot övriga kategorier och präglar den perioperativa omvårdnaden som syftar på att lindra den postoperativa smärtan hos patienten. Slutsats: Postoperativ smärta är ett vanligt förekommande problem till följd av ett kirurgiskt ingrepp. För att förebygga problemet och minska lidande bör anestesisjuksköterskan tillämpa både farmakologiska och icke farmakologiska omvårdnadsåtgärder. Individanpassning av smärtlindrande omvårdnadsåtgärder under det perioperativa förloppet är av stor vikt.

Background: Tonsillectomy is the most common surgery on children in Sweden. Research shows that children are suffering of postoperative complications such as pain and dehydration after this surgery.  Aim: The aim of this literature review is to examine how children experience postoperative pain after tonsillectomy, what affects the pain experience and how the pain can be relieved at home. A second aim is to examine if children get adequate pain relief after tonsillectomy. Method: A literature review based on 12 original articles. Result: The majority of the children experienced moderate to severe pain the first two days after tonsillectomy, the pain was worse than they expected and could last for up to 14 days. The children felt, among other things, afraid, worried and tired. Older children as well as children who were temperamental, easily distracted, depressed or anxious reported higher pain intensity. The children’s sleep, as well as food and fluid intake was affected negatively by the pain. Preoperative education in pain and pain management after tonsillectomy positively affected the pain experience of the children. The children used their own methods, such as distraction, sleep and cold to relieve the pain. Even specially developed methods such as "imagery" and speech therapy relieved children's pain. Children generally received too little analgetics at the hospital and at home even though they had significant pain after tonsillectomy. Conclusion: The study shows that children experience postoperative pain after tonsillectomy very different and that the pain is under treated. This imposes a requirement of personalised nursing, the nurse needs sufficient knowledge of children's experiences, pain relief methods and measures to relieve pain after tonsillectomy. The authors finally want to emphasise that in order to get better knowledge about the duration of the pain and pain patterns after a minor surgery, such as tonsillectomy, studies longer than two to three days are needed. Keywords: postoperative pain, child, tonsillectomy, experience, management

Introduktion: Postoperativ smärta uppkommer till följd att kirurgiskt ingrepp och många patienter upplever svår eller måttlig smärta efter operation. För att smärtlindra patienter krävs en smärtbedömning som sjuksköterskan har det övergripande ansvaret över. Syftet: Att beskriva sjuksköterskans bedömning av den postoperativa smärtan hos patienter. Metod: 13 vetenskapliga artiklar har anträffats genom sökningar i Pubmed och Cinahl som analyserats och sammanställts i en litteraturöversikt. Resultat: Resultatet presenteras i två huvudkategorier och visar strategier för sjuksköterskan att bedöma postoperativ smärta samt faktorer som påverkar sjuksköterskans postoperativa smärtbedömning. Diskussion: Verbala och icke-verbala strategier vid postoperativ smärtbedömning lyfts fram som viktiga, ytterligare studier visar på liknande fynd. Även kommunikationen och relationens betydelse vid smärtbedömningen diskuteras och Joyce Travelbee ger en ökad förståelse för dessa områden. Slutsats: Sjuksköterskan kan använda olika metoder för att bedöma patientens postoperativa smärta. Att se patientens i sin helhet och väva in bedömningsinstrument i bedömningen. Resultatet lyfter fram olika påverkande faktorer som kan vara bra att ta hänsyn till som sjuksköterska. / <p>Godkännnande datum: 2017-03-20</p>

Smärtkatastrofiering är ett fenomen som beskriver känslan av hjälplöshet, överdriven förstoring och ältande av smärta. Postoperativ smärta är den vanligaste komplikationen efter kirurgiska ingrepp och trots effektiva läkemedel upplever många smärta. Senare forskning har visat att smärta är ett komplext begrepp och innefattar flertalet aspekter. Psykologiska prediktiva faktorer har studerats de senaste 20 åren och flera har uppvisat en korrelation till akut postoperativ smärta. Akut smärta är en riskfaktor för att utveckla långvarig smärtproblematik vilket innebär möjligheten att förhindra den genom att undvika akut postoperativ smärta. Smärtkatastrofiering kan vara en faktor för det. Att undersöka betydelsen av smärtkatastrofiering för att förutse akut postoperativ smärta. En systematisk litteraturöversikt från databaserna CINAHL, PubMed, PsycInfo och Web of Science. Vuxna över 18 år som smärtkatastrofierat innan operation och smärtutvärderats efter. Innehållsanalys med resultatpresentation i metaanalys och text. Smärtkatastrofiering har en låg till måttligt korrelation till postoperativsmärta. Sammanställningen av regressionsanalyserna visar både samband och inte. Oddsratio (OR) visar inget samband till postoperativsmärta. Resultatet visar att mer specifik och kontrollerade studier behöver göras för att koppla smärtkatastrofiering till postoperativ smärta. Korrelationer kan påverkas av flera variabler och även om den är signifikant kan inga större slutsatser dras än. Preoperativa omvårdnadsstrategier hos de som smärtkatastrofierat högt skulle rekommenderas för att undersöka eventuella positiva effekter. Liknande studier hos de med ångest har gjorts och visat lovande resultat.