Inledning: Postoperativ smärta hos barn är fortfarande ett problem trots förbättrade arbetsrutiner och smärtbehandling. Smärtskattning på barn och speciellt barn med kognitiva nedsättningar kräver att sjuksköterskorna har kunskap om tillgängliga smärtskattningsinstrument. På så vis ges alla barn möjlighet att smärtskattas. Syfte: Att undersöka hur ofta sjuksköterskor smärtskattar barn som opereras för skolios postoperativt. Design: En retrospektiv studie. Metod: Journalgranskningen genomfördes på Universitetssjukhuset i Linköping. Alla barn som under 2008-2009 opererats för Idiopatisk eller Neuromuskulär skolios, var mellan 0-18 år och fanns med i journaldatasystemet inkluderades i studien. Resultat: Barn med Idiopatisk skolios smärtskattades oftare än barn med Neuromuskulär skolios. Barn som inte förstod instruktion smärtskattades inte lika ofta som de barn som förstod instruktion. Flickor smärtskattades oftare än pojkar inom gruppen som förstod instruktion. Konklusion: Det fanns en signifikant skillnad i frekvens smärtskattning mellan Idiopatisk skolios och Neuromuskulär skolios, utöver detta gjordes fyndet att flickor smärtskattades högre än pojkar. För att alla skall få möjlighet till lika god omvårdnad krävs att det finns tillgång till olika smärtskattningsinstrument. / Background: Despite improved guidelines and treatment of children, postoperative pain is still a problem. Painassessment in children and specially children with cognitive disibilities demands knowledge in existing pain measurement tools for nurses. Then all children have the opportunity to express their pain. Aim: To find out if there is a difference in the frequency of assessment in postoperative pain in children after surgery for scoliosis. Design: A retrospective study. Methods: The study was performed in Linköping University hospital. Children admitted 2008-2009 for Idiopatic scoliosis or Neuromuscular scoliosis surgery, in age 0-18 years and available via the data journal were included in the study. Results: Children with Idiopatic scoliosis had a higher freqvence of painassessment compared with Neuromuscular scoliosis. Children who didn´t understood verbal information had less frequence of painassesment compered with those who understood verbal information. Girls were assessed for pain significant more often as compared to boys in the group who understood verbal information. Conclusion: There was differences between children who were able to express themselves and those who weren´t in painassessment, but also gender matters and to ensure all children’s right to similar care it´s of importance to access different pain measurement tools.

Bakgrund: Smärtan är subjektiv och det innebär att det är en individuell upplevelse. Den kan upplevas olika beroende på vilka tidigare erfarenheter patienterna har. Ingen annan än patienterna själva kan beskriva den upplevda smärtan. Det är viktigt att patienternas upplevelse av smärta uppmärksammas för att sjuksköterskor ska kunna bemöta deras behov på bästa sätt och därmed minska lidande. Syfte: Syftet var att belysa patienternas upplevelser av postoperativ smärta. Metod: Studien är en litteraturöversikt som är baserad på både kvalitativa och kvantitativa artiklar. Resultat: Resultatet redovisas i fyra olika teman: Att lida av smärta, Betydelse av information och rädsla för läkemedelsberoende, Att vara osäker och inte vilja vara till besvär, Osäkerhet inför framtiden. Smärta är en individuell upplevelse och den postoperativa smärtan kan innebära ett lidande för patienten. De upplever inte alltid att sjuksköterskorna respekterar deras uttryck för smärta och känner sig bortglömda då de saknar att få ta del av information kring framtiden. Slutsats: Det är viktigt för patienterna att få vara involverade i sin vård, smärtlindring och att få tydlig information om vad som berör den postoperativa vården. De behöver stöttning av anhöriga men framförallt av sjuksköterskorna för att kunna lindra både psykiskt och fysiskt lidande. / Background: Pain is subjective and it means that it is an individual experience. It may feel different depending on the previous experience of the patient. No one other than the patient himself can describe the perceived pain. It is important that patients' experience of pain observed for nurses to be able to respond to their needs in the best way and thus reduce suffering. Purpose: The aim is to highlight patients' experience of postoperative pain. Method: The study is a literature review which is based on both qualitative and quantitative articles. Results: The results are reported in four different themes: To suffer from pain, Importance of information and fear of drug dependence, being worried and do not want to be a bother, to feel insecure in front of the future. Pain is an individual experience and postoperative pain may cause suffering for the patient. They do not always experience that nurses respect their expressions of pain and therefore feel forgotten because of their lack of access to information about the future. Conclusion: It is important for patients to be involved in their care, to receive pain relief and to get clear information about what affects the postoperative care. They need support from relatives but especially from all the nurses to decrease both mental and physical suffering.

Bakgrund: Den postoperativa smärtans utfall påverkas av en rad olika faktorer såsom kirurgins lokalisation och omfattning, barnets ålder och dess förväntningar. I mitten av 1900-talet sågs negativa konsekvenser av att barn blev lämnade ensamma på sjukhus. Detta har lett fram till en mer familjecentrerad vård där föräldrarna har en viktig roll. Vården bygger på ett nära samarbete, där föräldrarna är en bro mellan barnet och vårdpersonalen. Föräldrarna kan med sin närvaro trösta, stötta och hjälpa barnet att lindra sin smärta. Föräldramedverkan kan även innefatta att hjälpa sitt barn med dagliga sysslor samt använda sig av ickefarmakologiska smärtlindringsmetoder. Syfte: Syftet med studien är att undersöka vilka faktorer som påverkar föräldramedverkan vid barns postoperativa smärta inom slutenvården. Metod: Studien är en litteraturöversikt av fem kvantitativa och fyra kvalitativa artiklar. Artiklarna analyserades med avseende på likheter och skillnader i resultatet. Resultat: I analysen framkom två kategorier: föräldrakomponenter och omvårdnadsinterventioner. Resultatet visar att emotionella reaktioner påverkar föräldrarnas möjlighet att delta i vården. Känslorna kan antingen hämma eller främja föräldramedverkan. Sjuksköterskan kan genom omvårdnadsinterventioner påverka känslorna och således även utfallet av delaktigheten. Slutsats: Resultatet visar på en rad olika faktorer som har en direkt eller indirekt påverkan på föräldramedverkan. Sammantaget bygger föräldramedverkan på en god relation mellan föräldrarna och sjuksköterskan. Klinisk betydelse: Genom ökad kunskap om vilka faktorer som påverkar föräldramedverkan kan vårdpersonalen påverka utfallet av föräldrarnas delaktighet. En välfungerande föräldramedverkan kan förbättra vården för barn med postoperativ smärta. / Background: The postoperative pain is affected by several components: the location and extent of the surgery, the child’s age and expectations. In family-centred care parents have an important part. This care is based on a close cooperation, where the parents are used as a bridge between the child and the caregivers. By their presence parents can give comfort, support and help the child to relieve the pain. Parental involvement can also include helping the child with daily activities and use non-pharmacological pain relieving methods. Aim: The aim of this study is to investigate which factors affect parental involvement in children's postoperative pain during hospitalization. Method: The study is a literature review of five quantitative and four qualitative articles. Analysed with reference to similarities and differences in the result. Results: The analysis revealed two different categories: parental components and nursing interventions. The results show that feelings affect parental participation in the care of the child. Nursing intervention influences parent’s emotions, and therefore the outcome of parental participation. Conclusion: Results indicate a number of factors that have a direct or indirect impact on parental involvement. Overall, parental involvement is based on a good relationship between the parents and the nurse. Clinical Significance: Through increased knowledge of the factors that influence parental involvement, caregivers can affect the outcome of the parental participation. A well functioning parental involvement can benefit the care of children with postoperative pain.

Bakgrund: Studier visar att barns smärta underskattas av sjuksköterskor samtidigt som smärtskattningsskalor används i för liten utsträckning inom barnsjukvården.Syfte: Att undersöka hur smärtbedömning skedde på en postoperativ barnavdelning och hur smärtskattningsskalor användes samt barnens erfarenheter av smärtlindringen. Utöver det var syftet att undersöka hur barnens ålder påverkade dessa faktorer. Metod: Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie baserad på ett enkätunderlag och ett konsekutivt urval. Enkäter delades ut postoperativt till 30 barn i åldrarna 5-17 år som genomgått olika typer av operationer. Barnen svarade på enkäterna själva eller med stöd av sina vårdnadshavare. Resultat: Smärtskattningsskalorna Visuell Analog Skala (VAS) och Faces Pain Scale-revised (FPS-r) användes i mycket liten utsträckning (3% vardera) medan Numerisk Skala (NRS) användes i hög utsträckning (78%). Endast 20% av barnen fick information om någon smärtskattningsskala preoperativt. Barnen var generellt nöjda med hur ofta de hade blivit tillfrågade om sin smärta (73%) och majoriteten (80%) tyckte att de alltid (43%) eller oftast (37%) fått tillräckligt med hjälp mot smärtan. Inga signifikanta skillnader kunde ses utifrån ålder. Slutsats: Studiens resultat visar att NRS användes i hög utsträckning samt att barnen generellt var nöjda med hur ofta de blivit tillfrågade om sin smärta och med hjälpen de fått mot smärtan. Resultatet visar också områden där förbättringar kan göras såsom den preoperativa informationen. Studien belyser det viktiga ämnet barns smärta ur barns perspektiv och kan fungera som ett underlag för att förbättra bedömning och behandling av barns smärta. / Background: Studies show that in pediatric care, nurses underestimate children's pain and perform pain assessments too seldom.Aim: To investigate how pain measurements were performed in a postoperative pediatric care unit, how pain assessment scales were employed, and how children experienced the pain relief. Furthermore the study aimed to investigate how children's age influenced the above mentioned factors. Method: A quantitative cross-sectional study based on a survey and a consecutive sample. 30 children, undergoing surgery, aged 5-17 answered questionnaires postoperatively. The children answered the questionnaires themselves or with support from their caretakers. Results: The pain assessment scales Visual Analoge Scale (VAS) and Faces Pain Scale-revised (FPS-r) were rarely used (3% each), while Numeric Rate Scale (NRS) was frequently used (78%). Only 20% of the children received preoperative information about pain assessment scales. In general the children were pleased with how often they were asked about their pain (73%) and the majority (80%) thought they always (43%) or often (37%) received enough help with their pain. No significant difference was found regarding age. Conclusion: The study shows that NRS was frequently used, and that the children felt content with how often personnel asked about their pain and the help they received. Preoperative information about pain assessment scales was an area for improvement. The study highlights the important subject of children’s pain from a child's perspective and could be used to make improvements in children's pain measurement and treatment.

Bakgrund: Postoperativ smärta uppkommer efter operation. En obehandlad akut smärta kan utvecklas till långvarig smärta och detta är den vanligaste orsaken till att patienter söker läkarvård. Sjuksköterskans ansvar är att lindra, bedöma och skatta smärta hos patienter. Ett ömsesidigt förtroende kan underlätta arbetet, emellertid blir enbart hälften av patienterna på en avdelning delaktiga i sin smärtbehandling. Patientens egna uppfattningar, tidigare erfarenheter och beskrivning av smärta bör tas på allvar. Studiens teoretiska referensram är Joyce Travelbees teori där huvudkomponenten innefattar förståelse för vad som händer i interaktionen mellan patienten och sjuksköterskan. Vårdlidande kan uppstå om patienten förlorar kontroll, vilket är vanligt förekommande inom vården. Smärta är ett exempel på en situation när patienten tappar kontroll över situationen. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av postoperativ smärta.  Metod: Litteraturstudie av kvalitativa artiklar genomförd i databaserna Pubmed, CINAHL, PsycINFO. Totalt inkluderades 10 stycken vetenskapliga artiklar.  Resultat: Generellt upplevde patienter postoperativ smärta fysiskt. Kroppsliga förnimmelser var kopplade till smärtans karaktär, intensitet och varaktighet. Patienterna upplevde att smärtan begränsade vardagliga livet genom svårigheter att utföra aktivitet och sämre sömn. Patientens psykiska upplevelse präglades av rädsla och oro. Patienter upplevde att vårdpersonalens bemötande hade en inverkan på förtroendet. Tidigare erfarenhet och kunskap av smärta påverkade hur patienter hanterade smärta. Den farmakologiska och icke- farmakologiska smärtlindringen upplevdes positivt och negativt. Slutsats:Patienter upplever smärtans karaktär, varaktighet, intensitet och lokalisation individuellt. Förtroendet för vårdpersonal, deras bemötande och attityd har en betydelsefull inverkan på patienternas postoperativa smärtupplevelse. Tidigare erfarenheter av smärtlindring och relationen till vårdpersonal påverkar patienters inställning gentemot analgetika.  Nyckelord: lidande, postoperativ smärta, smärtbedömning, smärtlindring, upplevelse. / Background: Postoperative pain emerge after surgery. Untreated acute pain can develop into chronic pain. It’s the most common cause for patients to seek medical treatment. It’s the nurse's responsibility to ease and evaluate pain among patients. Mutual trust can help make these responsibilities easier, though only half of the patient in a caring unit gets to be involved in their pain-treatment. Patients opinions, earlier experiences and descriptions of pain must be taken seriously. The theoretical reference frame of this study is Joyce Travelbee’s theory, where the main component includes the understanding of the interaction between patients and nurses. Suffering in healthcare can develop if the patient loses control, which is common in health care. Pain is an example of a situation when a patient loses control over of the situation. Aim: To describe patients experiences of postoperative pain. Method: A literature study of 10 qualitative articles, found in Pubmed, CINAHL and PsycINFO. Results: Patients generally experienced their postoperative pain physically. The experience related to the pains character, intensity and durability. The pain was often perceived to restrict everyday-life by bringing difficulties performing exercises and resulted in deficient sleep. The physical experience where tinged by fear and anxiety. The healthcare professional’s treatment towards patients had an impact on the relationships trust-status. Earlier experiences and knowledge about pain affected how patients handled their pain. Pharmacological and nonpharmacological pain treatment were experienced as both positive and negative.  Conclusion: Patients experiences the character of the pain, as well as the intensity and durability, individually varying. Trust towards healthcare staff, their treatment and attitude, had an impact on the postoperative pain experience. Earlier experiences of pharmacological treatments and the relationship with staff impacted patients attitude towards analgesics.  Keywords: Experience, painassessment, pain relief, postoperative pain, suffering.

Intuition som begrepp används vanligtvis inte inom vårdvetenskaplig forskning i Sverige, men används internationellt såväl inom vårdvetenskap som inom annan forskning. Studiens syfte är att tydliggöra begreppet intuition och beskriva begreppets tillämpning i samband med sjuksköterskans beslutsfattande vid vård av patienter med postoperativ smärta. Den vårdvetenskapliga grunden är Benners modell om intuitivt beslutsfattande. Resultatet visar att attribut för intuition är klinisk blick, omedelbar uppfattning utan att behöva fundera, vetande utan att kunna förklara varför och direkt perception. Förutsättningarna är erfarenhet, kunskap om patienten och vårdsituationen, tillit till intuitiv förmåga och vana att använda intuition. Konsekvenser av intuition är positiva följder för patienten, tidsbesparing och yrkesstolthet. I samband med postoperativ smärta behöver intuition kombineras med att lyssna på patienten och användande av smärtskalor för att uppnå effektiv smärtlindring. Resultatet ger även en uppfattning om vad intuition inte är. I diskussionen diskuteras därför om fördomar och förutfattade meningar ibland misstolkas som intuition. I kombination med vetenskaplig underbyggd kunskap och reflektion över hur intuition yttrar sig och kan användas, blir intuition ett verktyg och hjälpmedel i sjuksköterskans yrkesutövning.

Bakgrund: Kirurgi orsakar smärta, men akut och postoperativ smärta skall behandlas skyndsamt och adekvat för att öka patientens välbefinnande och för att minska risken för komplikationer. Patienter behöver få kunskap i den preoperativa fasen för att utveckla en god förståelse för vårdprocessen. Detta ökar följsamhet med vårdplanen och ger en bra utgångspunkt för god smärtlindring och återhämtning. Teoretisk referensram utgörs av Margaretha Ekeberghs Lärande möten i vårdande kontexter som bygger på vårdvetenskaplig forskning med fokus på reflexion och lärande. Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att belysa påverkan av den preoperativa kommunikationen på den postoperativa smärtan. Metod: En systematisk litteraturstudie valdes som metod för studien där litteratursökningen genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Efter kvalitetsgranskning valdes sju artiklar ut och användes i analysen. Resultat: Tre kategorier identifierades; delaktighet, kunskapsutveckling och behovet av smärtlindring. Resultatet visade att patienters känsla av inflytande påverkades av den preoperativa kommunikationen. Preoperativ kommunikation med adekvat och patient-anpassad information ökade patientens förståelse för vikten av smärtlindring och smärthantering. Det gjorde patienten delaktig i vårdprocessen och ledde sammantaget till positiva resultat, med minskad smärta, minskat behov av smärtlindrande läkemedel, minskade postoperativa komplikationer samt snabbare återgång till aktivitet som följd. Resultatet visade också att en kombination av skriftlig och muntlig information gav mest tillfredsställda patienter. Slutsats: Utifrån resultatet dras slutsaten att postoperativ smärta kan i positiv bemärkelse påverkas av preoperativ kommunikation. Det viktiga är inte vad som avhandlas utan att kommunikationen över huvud taget sker med patientens behov som utgångspunkt. Mer forskning inom området behövs

Bakgrund: Postoperativ smärta är en subjektiv upplevelse och ett globalt, etiskt och samhällsekonomiskt problem. Alla patienter upplever smärta och smärtlindring på olika sätt och vårdpersonal anser samtidigt att postoperativ smärta är det största hindret för postoperativt välmående. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av smärta och smärtlindring i det postoperativa förloppet. Metod: Litteraturstudie med tio kvalitativa studier som identifierades via PubMed och CINAHL. Analysmetod: induktiv innehållsanalys där tre kategorier identifierades: Information, Bemötande och kommunikation samt Andra faktorer som påverkar smärta. Resultat: De flesta deltagare upplevde smärta i mer eller mindre hög utsträckning. Ett fåtal upplevde det postoperativa förloppet helt smärtfritt. Adekvat information inför och efter operation upplevdes som positivt i smärthanteringen, medan otillräcklig eller motsägelsefull information bidrog till osäkerhet och sämre hantering av smärta. Gott bemötande och god kommunikation av vårdpersonal upplevdes lindra lidandet medan dåligt bemötande och dålig kommunikation hindrade deltagarna från att be om smärtlindring. Det upplevdes som en brist att ej få tillräckligt mycket smärtlindring och att ej få smärtlindring i tid. Samtidigt kunde smärtlindring orsaka både trötthet och illamående. Delaktighet i den egna vården var individuell och upplevdes viktig för vissa och som en börda för andra. Deltagare som levt med kronisk ortopedisk smärta kunde uppleva den postoperativa smärtan som mindre svår än de föreställt sig och hade goda copingstrategier. Andra som levt med kronisk smärta upplevde den postoperativa smärtan som värre än väntad. Slutsats: Smärta i det postoperativa förloppet är en subjektiv och mångfacetterad förnimmelse som påverkar varje enskild individ på olika sätt. Hur smärtan upplevs kan både förstärkas och minskas genom ett flertal faktorer. Ej tillräckligt behandlad postoperativ smärta är idag en vanligt företeelse. Sjuksköterskan och sjukvården i stort har därför ett ansvar att kontinuerligt säkerställa kompetens om den, för individen unika företeelsen smärta, i det postoperativa förloppet och bidra till mer kunskap i ämnet genom fortsatt forskning för lindrat lidande i den postoperativa vården. / Background: Postoperative pain is a subjective experience that is a global, ethical and socio-economic problem. All patients’ experience pain and analgesia in different ways and pain is at the same time considered by health professionals to be the greatest obstacle for postoperative wellbeing. Purpose: The aim was to describe patients’ experience of pain and analgesia in postoperative care. Method: A literature study with ten qualitative studies via PubMed and CINAHL. Analysis method: inductive content analysis where three categories were identified: Information, personal treatment and communication and Other factors that affects pain. Result: Most participants experienced pain in a more or less high extent. A few experienced the time in postoperative care completely painless. Adequate information before and after surgery was experienced as positive in the pain management, whilst inadequate or contradictory information contributed to uncertainty and worse pain management. Good personal treatment and good communication with the nursing staff was experienced to relieve suffering, whilst bad personal treatment and bad communication inhibited the participants from asking for analgesia. Not getting enough pain relief and not getting pain relief in time was perceived as a flaw. At the same time, pain relief could cause both fatigue and nausea. Participation in the patients’ own self-care was individual and perceived as important so some and as a burden to others. Participants living with chronic orthopedic pain were able to experience the postoperative pain as less severe than they imagined and had good coping strategies for pain. Others who lived with chronic pain experienced the postoperative pain as worse than expected. Conclusion: Pain in the postoperative care pathway is a subjective and multifaceted experience that affects each individual in different ways. How the pain is experienced can be both enhanced and reduced by a number of factors. Inadequate post-operative pain is a common occurrence today. The nurse and the healthcare as a whole therefore have a responsibility to continuously ensure competence about pain, which is unique to the individual, the phenomenon of pain, in the postoperative care pathway and to contribute to more knowledge in the subject through further research for relieved suffering in postoperative care.

Bakgrund: Postoperativ smärta upplevs efter ett kirurgiskt ingrepp. Det är en individuell upplevelse och kan leda till olika komplikationer, bland annat kronisk smärta, sämre sårläkning och mortalitet. Det är sjuksköterskans uppgift att bedöma och lindra den postoperativa smärtan. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskornas erfarenhet och omvårdnadsåtgärder för att bedöma och lindra postoperativ smärta hos vuxna. Frågeställning: Vilka olika faktorer påverkar sjuksköterskornas omvårdnadsåtgärder vid postoperativ smärta? Metod: En litteraturöversikt genomfördes med kvalitativ och kvantitativ ansats med 16 originalartiklar. Litteratursökningen utfördes från databaserna Cinahl och Pubmed. Innehållsanalys genomfördes enligt Graneheim och Lundman (2004) och integrativ analys enligt Friberg (2017). Resultat: Resultatet presenterar sammanlagt fyra huvudkategorier och tio subkategorier. Sjuksköterskorna använde sig av värmedyna, positionsändring och god kommunikation med patienten för att lindra postoperativ smärta. Det uppstod även olika hinder för att kunna bedöma och lindra postoperativ smärta. Till exempel otydliga riktlinjer, tidsbrist och kunskapsbrist. Diskussion: Det framkom vikten av att använda omvårdnadsåtgärder för att kunna lindra postoperativ smärta, såsom massage och distrahera patienten genom att vara närvarande. Utifrån sjuksköterskornas erfarenhet är tidsbrist och kunskapsbrist ett hinder för att kunna utföra god omvårdnad. Slutsats: Omvårdnadsåtgärder är en komplettering för farmakologisk behandling. Vidare forskning behövs för att kunna ge en god omvårdnad vid postoperativ smärta. / <p>Examinationsdatum 2020-04-30</p>

Bakgrund: Opioider är en viktig del inom behandling av postoperativ smärta. Det är viktigt att patienten erhåller adekvat information om opioder för att bespara patienten lidande och för att minimera riskabelt bruk. Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av att behandlas med opioider för postoperativ smärta. Metod: Studien utfördes som en allmän litteraturstudie med induktiv ansats. Litteraturstudien består av 17 vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet genererade tre kategorier. Patienters fysiska erfarenheter innefattar patienters somatiska erfarenheter, hur de upplevde opioiders effekter och bieffekter. Patienters känslomässiga erfarenheter rymmer känslor som patienterna upplevde i samband med opioidbehandling och förutfattade meningar. Patienters erfarenheter av information omfattar vilken utbildning patienter hade erhållit av sjuksköterskan och vilka kunskapsbehov som upplevdes. Konklusion: Det var vanligt att patienterna upplevde biverkningar och uttryckte en oro över att uppleva biverkningar och att utveckla beroende. Patienterna hade även negativa föreställningar om opioider, vilket kunde resultera i att patienterna självmant reducerade sina doser eller slutade helt med sin behandling utan att rådfråga läkare. Bristfällig information om opioider resulterade i inadekvat smärtlindring. Sjuksköterskan är i behov av mer kunskap kring postoperativ opioidbehandling för att på så sätt kunna minska patienters oro, optimera smärthanteringen och minimera riskabelt handhavande av opioider. / Background: Opioids are an important part in the treatment of postoperative pain. It is important that patients receive adequate information regarding opioids to spare suffering and to minimize potentially dangerous use. Aim: The aim was to describe patients’ experiences of being treated with opioids for postoperative pain. Method: The method used was a literature review with an inductive approach, which consist of 17 scientific articles. Result: The result generated three categories. Patients’ physical experiences includes patients’ somatic experiences, how they experienced the opioids’ effects and side-effects. Patients’ emotional experiences contains emotions that patients experienced when being treated with opioids, as well as preconceptions. Patients’ experiences of information includes what education patients had received from the nurse and what knowledge they perceived to be lacking. Conclusion: It was common that patients experienced opioid-related side effects. Patients expressed fear of side effects and to become addicted. Patients’ negative views of opioids could result in poor prescription compliance. Either by reducing their dosages or quitting completely, without consulting a physician. Patients received inadequate information regarding opioids that resulted in insufficient pain treatment. The nurse is in need of more knowledge regarding postoperative opioid treatment, in order to reduce patients’ worry, optimise pain management and minimize unsafe use, storage and disposal of opioids.