The purpose of this survey is to examine the approach teachers in primary school takes on grammar teaching. This study is based on interviews with nine qualified teachers whom are all working with children in the age span of six to nine years old. The study shows that there are uncertainties around the concept of grammar and which parts of the grammar teaching that should be prioritized when teaching younger students. It also shows that despite the uncertainty regarding the concept of grammar the teachers all agreed that teaching how we use our language to communicate, both verbally and in writing, is important. The interviewed teacher all varied the way they teach grammar depending on how they defined the concept of grammar teaching. Nevertheless, they all agreed that teaching the language structure is beneficial to language development.

No description available.

Born into a visual culture, today’s generation of learners generally prefer a visually-rich multimodal learning environment. Tapping into the potential of visuals in language pedagogy, this study was aimed at discovering the impact of a visual presentation of grammatical concepts related to sentence structure on student writing. The study used a mixed methods design to analyse the impact of the visual approach first by statistically measuring sentence variety and syntactic complexity of student pre and post intervention texts and then using interviews to explain the nature of the impact of visuals on student conceptual understanding and its effect on their writing development. Statistical findings reveal that the experimental groups of Chinese students who were taught grammatical concepts in the context of writing instruction using a visual approach outperformed the students in the control groups who were given similar lessons in the context of writing instruction but using traditional printed hand-outs. Qualitative findings suggest that the visuals seems to have increased these students’ conceptual understanding of grammatical items that were taught, and this resulted in more sophisticated and syntactically complex texts after the intervention. The study supports the theory of contextualized teaching of grammar and proposes the use of external visuals that lead to internal visualization based on the cognitive theory of multimodal learning. In so doing, it extends the use of visual learning to grammar pedagogy. However, the findings also suggest that the visual approach would not work effectively in cultures that promote rote learning and decontextualized exercises in grammar with the sole aim of passing the exams. A shift in attitude towards grammar pedagogy in China is deemed necessary.

The aim of this thesis was to study English teachers' approaches, methods and beliefs that link to teaching grammar to students in Sweden. The research has revolved around how frequently grammar is taught, what approaches are used and what methods are favored by English teachers in Swedish secondary and upper secondary schools. The respondents were 51 teachers recruited through a convenient sampling in the Facebook group “Nätverk för lärare i engelska”. The study used a mixed method with a survey as the data collection instrument. The results show that English teachers in secondary schools and upper secondary schools in Sweden occasionally use grammar teaching. On a four-grade scale ranging from Very Occasionally to Very Often the mean response was 2.36. In terms of preferred approach, the results indicated that a planned approach was preferred by a small margin. These results are in contradiction to previous research on English grammar teaching in Sweden which shows that teachers prefer an incidental approach to grammar teaching. The present study indicates that teachers favored interactive methods of grammar teaching. The two most favored methods were the Task-Based method where students complete tasks in pairs or groups, and the Communicative Language Teaching where students learn through discussions. Analyzing teachers’ beliefs on grammar teaching, the present study focused on the open-ended questions in the survey. The responses indicated that context to grammar teaching is extremely vital according to the teachers who responded to the survey. As previously mentioned, the present study contradicts previous studies in terms of preferred approach to grammar teaching. However, the present study coincides with previous research in terms of preferred methods both in international research but also in Sweden specifically, which is that teachers prefer interactive methods of grammar teaching that involve inductive learning.

The benefits of explicit knowledge for language learning is a much debated issue. In this study this question is approached from a new perspective since it focuses on the correlation between students’ concept images and their language ability. The focused concept is the subordinate clause in German. By means of a short written test the performance of 12 Swedish university-level students in three types of tasks was elicited: translating, correcting an erroneous text and commenting on grammatical differences in parallel German and Swedish texts. The students were asked to think aloud, but complementary questions were also asked if verbalizations were not lucid. A semi-structured interview that focused on school experiences, attitudes towards language learning and grammatical concepts followed. One year later the same procedure was repeated with three of the students who had successfully finished their first year of German.As for the concept images many students had only blurred conceptions of subordinate clauses, especially when they did not have access to texts to refer to. When they had the help from artefacts they often focused on visual clues such as subjunctions and verb position. Many verbalized statements were simply wrong. A common concept image described the subordinate clause as positioned after the main clause with the function of adding extra information. This led to the conclusion that the relative clause is the prototypical subordinate clause.Despite the often vague concept images, most students had no difficulty in producing subordinate clauses or in correcting a text with word order errors. Interestingly, the relative clause proved to cause the most problems.The fact that the students were able to produce subordinate clauses, but not able to explain their chosen solution indicates implicit knowledge. This in turn gives reason to believe that students have formed their own natural concepts from experience and not learned a well defined scientific concept. The students in this study could also be seen to represent stages in the concept building process that begins with a category ‘sentence’. Step by step different types of subordinate clauses break loose and form a new category ‘subordinate clause’. With time the attributes become more refined.The analysis of four Swedish grammars of German showed that three of them had content shortcomings, whereas the fourth placed too much emphasis on linguistic correctness which would leave the learners behind.In the last chapter implications for grammar writing and grammar teaching are discussed. One key point is the necessity of opportunities to verbalize your thoughts since this promotes learning / ZusammenfassungHintergrund, Ziel und ForschungsfragenDie übergreifende Frage dieser Arbeit stammt aus meinem Grammatikunterricht an einer schwedischen Universität. In dem Kontakt mit Studenten lässt sich leicht feststellen, dass sie alle individuelle Charakteristika aufweisen – auch was den Erfolg mit den theoretischen Aspekten der Grammatik als auch mit der Anwendung des Wissens. Einige Studenten haben damit große Schwierigkeiten, während andere einigermaßen korrektes Deutsch produzieren können und anscheinend auch verstanden haben, wie die deutsche Sprache aufgebaut ist, wie die grammatischen Begriffe gebildet sind, usw.Ich habe mich dann gefragt, ob vielleicht Grammatiklernen wie Mathematik¬lernen funktioniert und dass die beobachteten Schwierigkeiten auf ein mangelndes Verständnis grundlegender grammatischer Begriffe wie ,Satz‘ und ,Kasus‘ zurückzuführen sind. Nach einer Beschränkung auf ,Satz‘, aber vor allem ,Nebensatz‘ ließen sich folgende Forschungsfragen formulieren:•    Welche Vorstellungen haben schwedischsprachige Deutschstudenten vom Begriff ,Nebensatz‘?•    Wie verhalten sich die Begriffsvorstellungen eines Studenten zu seiner Fähigkeit, korrekte deutsche Nebensätze zu produzieren?Ein wichtiges Hilfsmittel beim Sprachenlernen und -lehren sind Grammatik¬handbücher. Wenn es um Grammatiken für die Schule, didaktische Gram¬matiken, geht, wird immer eine Auswahl vorgenommen und die Darstellung wird auch in anderer Weise den Schülern und ihren vermuteten Vorkenntnissen angepasst. Eine zweite Spur dieser Arbeit gilt solchen Beschreibungen der Struktur des Deutschen, und eine dritte Hauptfrage lautet:•    Wir wird der Begriff ,Nebensatz‘ in schwedischen Grammatiken für den Unterricht Deutsch als Fremdsprache beschrieben?Das Hauptziel der Arbeit ist es, einen Teil der ”Realität” zu erkunden (die Vorstellungen der Studenten von ,Nebensatz‘ und ihre Fähigkeit, solche zu produzieren, sowie Sprachbeschreibungen) und daraus folgernd mögliche Verbesserungen der Sprachbeschreibungen und des Sprachunterrichts  über¬sichtlich zu diskutieren.Theoretischer RahmenGrundlegende Fragen nach Begriffsvorstellungen betreffen kognitive Prozesse und Produkte. Der theoretische Hintergrund dieser Untersuchung setzt sich deshalb zusammen aus einerseits allgemeinen Lerntheorien sowie Theorien zu Begriffsbildung bzw. Begriffsaneignung, andererseits aus Theorien zum Fremdsprachenerwerb: wie lernen wir? Welche Wissensform ist das Ergebnis? Wie verhalten sich Wissen und Performanz zueinander? In den Gesprächen mit Studenten (s. u.) stellte sich aber heraus, dass die Gespräche an sich und die Möglichkeit, Gedanken und Hypothesen zu verbalisieren, oft zum Lernen führten.Material und MethodeMit zwölf Universitätsanfängern des Fachs Deutsch wurde ein kurzer schriftlicher Test und ein anschließendes gesprächsähnliches Interview durch¬geführt. Die Studenten lösten die Aufgaben individuell und waren aufgefordert, dabei laut zu denken. Wenn die verbalisierten Gedanken nicht aufschlussreich genug waren, wurden spezifische Fragen gestellt. Themen des Interviews waren teils Schulerfahrungen und Einstellung zum Sprachenlernen, teils explizite Fragen zu grammatischen Begriffen. Mit drei dieser Informanten wurde dasselbe Verfahren ein Jahr später wiederholt, nach erfolgreichem Abschluss des ersten Studienjahres. Bei dieser Gelegenheit wurden auch retrospektivisch ausgerichtete Fragen zum Lern- und Begriffsbildungsprozess gestellt.ErgebnisseWas die Begriffsvorstellungen betrifft, zeigte sich ein Unterschied je nach dem, ob konkrete Nebensätze zum Anschauen zugänglich waren oder nicht. Waren solche vorhanden, wurde eher auf visuell beobachtbare Charakteristika wie Einleiter und Verbletztstellung hingewiesen. Ohne die Unterstützung durch ein Artefakt standen ein Vergleich oder eine Verbindung mit einem Hauptsatz im Fokus.Eine zweite Beobachtung war, dass die Studenten häufig Merkmale anführten, die als fehlerhaft zu betrachten sind. So glauben viele, das Vorhandensein eines Kommas würde einen Nebensatz verursachen.Eine häufig vorkommende Vorstellung war, dass der Nebensatz immer dem übergeordneten Satz nachgestellt ist und inhaltlich eine Spezifizierung dazu ausmacht. Daraus lässt sich der Schluss ziehen, dass der Relativsatz der proto¬typische Nebensatz ist.Obwohl viele Studenten vage oder sogar fehlerhafte Vorstellungen vom Begriff ,Nebensatz‘ verbalisierten, hatten sie selten Probleme, deutsche Sätze mit korrekter Wortstellung zu produzieren oder Sätze mit inkorrekter Wort¬stellung zu korrigieren. Interessanterweise verursachte dabei gerade der Relativsatz Schwierigkeiten. Die Tatsache, dass die meisten Informanten also Nebensätze produzieren konnten, gleichzeitig aber Schwierigkeiten hatten, ihre Vorstellungen zu verba¬lisieren und die gewählten Lösungen im Test metasprachlich zu begründen, lässt sich als Indiz für implizites Wissen interpretieren. Das wiederum legt den Schluss nahe, dass sie eher von ihren konkreten Erfahrungen ausgehend, d. h. im Kontakt mit gesprochenem und geschriebenem Deutsch einen natürlichen Begriff gebildet haben, als dass sie sich einen fertigen, genau definierten Begriff angeeignet hätten. In diesem Fall ist es demnach nicht notwendig, im Besitz eines wissenschaftlichen Begriffs zu sein.Weiter stellte sich heraus, dass die Informanten dieser Untersuchung als Vertreter für unterschiedliche Phasen des Begriffsbildungsprozesses gesehen werden können. Dabei scheint eine Kategorie ”mening” (,Vollsatz‘) der Aus¬gangspunkt zu sein, aus dem sich schrittweise die verschiedenen Neben¬satztypen losmachen, um die Kategorie ,Nebensatz‘ zu bilden. Die Kenn¬zeichen, Attribute, die diese Mitglieder aufweisen, werden im Prozess zunehmend verfeinert.In den analysierten Grammatiken, die alle in einer ersten oder späteren Auflage in den 1990er Jahren erschienen, ließ sich eine gewisse Entwicklung von einer relativ starken Fokussierung auf Morphologie zu einer ausführlicheren Behandlung der Syntax sowie einer umfangreicheren Diskussion der Begriffe. Bei drei der Grammatiken waren inhaltliche Mängel und undeutliche Formulierungen zu verzeichnen, während die vierte in so hohem Grad eine sprachwissenschaftlich korrekte Beschreibung angestrebt hatte, dass die Anpassung an die Schüler in Frage gestellt werden musste.Didaktische ImplikationenDas abschließende Kapitel der Arbeit umfasst mögliche didaktische Implikationen der Untersuchung für Sprachbeschreibung und Sprachunterricht. Im ersten Fall werden u. a. der Einsatz der Nebensatzeinleiter als Signalwörter sowie der Gebrauch von Visualisierungen fokussiert. Wenn es um Unterricht geht,  werden die soziokulturellen Lerntheorien wieder aufgegriffen, wobei besonders ihre Betonung der Bedeutung des Gesprächs fürs Lernen thematisiert wird. Ferner wird auf die positive Wirkung eines induktiven Verfahrens hingewiesen / SammanfattningBakgrund, syfte och frågeställningarDen övergripande frågan för denna undersökning har uppstått i min under¬visning i tysk grammatik på universitetsnivå. Som vid all annan undervisning, eller kontakt med människor över huvud taget, konstaterar man ganska snart att individerna är olika. I mitt konkreta fall har vissa studenter stora svårigheter med både den teoretiska grammatiken och tillämpningen av den, medan andra både kan producera god tyska och tycks ha förstått hur tyskan är uppbyggd, hur de grammatiska begreppen är bildade och liknande. Inspirerad av forskning inom matematikdidaktik som visat att svårigheter som dyker upp kan bero på att eleverna inte förstått grundläggande begrepp som ’tal’ och ’mängd’ frågade jag mig om förhållandet kunde vara likartat här, dvs. att de som hade svårigheter inte förstått grundläggande begrepp som ’sats’ och ’kasus’. I denna undersökning inskränktes arbetet till att i någon mån behandla begreppet ’sats’ men i huvudsak omfatta begreppet ’bisats’.De konkreta forskningsfrågorna för undersökningen är:•    Vilka föreställningar har svenskspråkiga tyskstudenter av begreppet ’bisats’?•    Hur förhåller sig en students begreppsföreställning(ar) till förmågan att producera korrekta tyska bisatser?Ett viktigt hjälpmedel vid språkinlärning och -undervisning är handböcker i grammatik. När det gäller grammatikor för skolbruk, didaktiska grammatikor, har alltid ett urval gjorts och framställningen har även på annat sätt anpassats till elever och deras förmodade förkunskaper. Ett annat spår i avhandlingen gäller dessa beskrivningar av tyskans struktur och en tredje huvudfråga lyder därför:•    Hur beskrivs begreppet ’bisats’ i svenska skolgrammatikor för tysk¬undervisningen?Huvudsyftet med undersökningen är att ta reda på hur en del av verkligheten ser  ut (studenternas föreställningar om och förmåga att producera bisatser samt språkbeskrivningar) och utifrån detta diskutera hur man eventuellt kan förbättra språkbeskrivning och språkundervisning så att eleverna lär sig både mer och bättre.Teoretisk förankringDe grundläggande frågorna omkring begreppsföreställningar handlar om kognitiva processer och produkter. Den teoretiska bakgrunden till denna under¬sökning utgörs därför dels av teorier kring lärande generellt och kring begreppsbildning respektive begreppstillägnande, dels av teorier kring frågor om hur förvärvandet av ett främmande språk går till, vilken form av kunskap detta leder till samt hur kunskaper och performans hör samman. I samtalen med studenterna (se nedan) visade det sig dock att dessa samtal i sig och möjligheten att verbalisera sina tankar och hypoteser ofta ledde till lärande. Detta för¬hållande är centralt inom sociokulturella lärandeteorier varför även sådana beaktas – inte minst i diskussionerna kring didaktiska implikationer av resultaten.Material och metodFör att få svar på forskningsfrågorna sammanställdes ett kort skriftligt test. Sammanlagt tolv studenter på första terminens universitetsstudier i tyska löste testuppgifterna enskilt och ombads därvid tänka högt och motivera sina lösningar. Vissa specifika frågor kring deras svar ställdes också för att få dem att verbalisera sina föreställningar. I anslutning till testet genomfördes en lite längre semistrukturerad intervju dels kring deras erfarenheter från skolan och inställning till språkundervisning, dels kring grammatiska begrepp. Med tre av dessa studenter upprepades test och intervju ett år senare då de med framgång avslutat ett års studier i tyska. Då ställdes också frågor som syftade till att retrospektivt försöka klargöra hur begreppsbildning och -utveckling går till.Både testdelen och intervjun spelades in på video. Undersökningen bygger således på det skriftliga testet (performans) och transkriptioner av den samtals¬liknande intervjun.ResultatNär det gäller föreställningarna av begreppet ’bisats’ visade det sig att de skiljer sig åt något när studenterna hade konkreta bisatser att hänvisa till eller iaktta och när de bara besvarade frågan om vad en bisats är. I det första fallet var de visuella signalerna bisatsinledare och ordföljd viktiga, medan en jämförelse eller annan koppling till en huvudsats gjordes när inga hjälpande artefakter fanns.Ytterligare en iakttagelse var att studenterna i många fall anförde känne¬tecken hos bisatser som måste anses vara direkt felaktiga. Så tycks flera av dem utgå från att förekomsten av ett komma förorsakar en bisats. En vanlig föreställning var också att en bisats alltid står efter den över¬ordnade satsen och att den innehållsligt innebär en specificering av denna. Av detta kan man dra slutsatsen att relativsatsen är den prototypiska bisatsen. Trots att många studenter hade luddiga eller till och med felaktiga före¬ställningar av begreppet ’bisats’, hade de sällan problem att själva producera tyska bisatser eller korrigera satser med felaktig ordföljd. Intressant nog visade sig relativsatsen förorsaka mest problem i studenternas egna produktion. Det faktum att de flesta informanterna således kunde producera bisatser samtidigt som de hade svårigheter att verbalisera sina föreställningar och att motivera sina lösningar i testet i någon metaspråklig form kan ses som ett tecken på att de besitter implicit kunskap. Det i sin tur kan tolkas som att de utifrån sina konkreta erfarenheter med bisatser, det vill säga genom sin kontakt med tyskan i tal och skrift snarare bildat ett naturligt begrepp än tillägnat sig ett färdigt, väldefinierat begrepp. Att besitta en begreppsföreställning som motsvarar det vetenskapliga är alltså i detta fall inte nödvändigt.Det visade sig också att de studenter som ingår i denna undersökning kan ses som representanter för olika faser i begreppsbildningsprocessen. I denna tycks utgångspunkten vara en kategori ’mening’ från vilken olika bisatstyper stegvis lösgör sig för att bilda kategorin ’bisats’. De kännetecken, attribut, som dessa uppvisar blir med tiden allt mer förfinade.I de analyserade skolgrammatikorna, som alla utgavs i en första eller senare upplaga under olika skeden av 1990-talet, kunde en viss utveckling från en förhållandevis stark fokusering på morfologi i de äldre mot en utförligare behandling av syntax liksom ökad diskussion av begreppen. Tre av gramma¬tikorna kunde sägas uppvisa innehållsliga brister och otydliga formuleringar, medan den fjärde i så hög grad eftersträvat en språkvetenskapligt korrekt beskrivning att anpassningen till eleverna kunde ifrågasättas. Didaktiska implikationerI det avslutande kapitlet diskuteras de didaktiska implikationer som under¬sökningen har eller kan ha för språkbeskrivning och språkundervisning. I det första fallet fokuseras bland annat hur bisatsinledare kan framhävas som signalord och hur visualiseringar kan bidra till framställningen. När det gäller undervisningen återkopplas bland annat till de sociokulturella teorierna och deras betoning av samtalets betydelse för lärandet samt visas på möjligheterna med ett induktivt arbetssätt.

The master thesis describes in its introduction the deductive and inductive approach to teaching English grammar, compares them, and also lists the pros and cons of each approach. The main content of the theoretical part is the presentation of key concepts and principles of inductive teaching of English grammar. The practical part converts theoretical knowledge to real grammar teaching. Pupils learned how to express past events within four lessons. These sample lessons are examples of good practice of teaching grammar inductively. The reflection of these lessons is provided at the end of this part.

Submitted by Renata Lopes (renatasil82@gmail.com) on 2017-02-20T17:46:43Z No. of bitstreams: 1 marialuizascafutto.pdf: 575732 bytes, checksum: b5a6ac56d4eb75e4c262c4b870961563 (MD5) / Approved for entry into archive by Adriana Oliveira (adriana.oliveira@ufjf.edu.br) on 2017-02-20T19:51:59Z (GMT) No. of bitstreams: 1 marialuizascafutto.pdf: 575732 bytes, checksum: b5a6ac56d4eb75e4c262c4b870961563 (MD5) / Made available in DSpace on 2017-02-20T19:51:59Z (GMT). No. of bitstreams: 1 marialuizascafutto.pdf: 575732 bytes, checksum: b5a6ac56d4eb75e4c262c4b870961563 (MD5) Previous issue date: 2007-09-13 / Este trabalho, de natureza qualitativa, tem como objetivo conhecer a concepção que permeia a prática de 9 professoras no ensino de Português, particularizando o de Gramática, que trabalham no Ensino Fundamental, de escolas particulares, municipais e estaduais de Juiz de Fora. O foco central é a análise do discurso pedagógico destas professoras como possibilidade de evidenciar sentidos que integram a significação da sua prática pedagógica e que são indicadores de estratégias de mudanças. O processo de investigação está delineado nas sistematizações teóricas e nas reflexões sobre as concepções de língua(gem), Gramática e análise do discurso como subsídios fundamentais para a o entendimento das práticas pedagógicas dessas professoras. Para tanto, adotou-se uma perspectiva teórica que se insere na análise do discurso de linha francesa, que possibilitou analisar o discurso pedagógico dessas professoras, a fim de verificar a rede interdiscursiva que envolve a prática pedagógica das mesmas. Nessa perspectiva, a atenção dedicada às categorias analíticas: imagem do referente - ensino de Português; referente Gramática - utilização do texto; prática pedagógica implicações para o ensino de Português e de Gramática; e análise do discurso pedagógico possibilita evidenciar a prevalência da concepção normativa da Gramática, ancorada na norma padrão da língua. Há também como indicador substancial a utilização do texto nas práticas pedagógicas, considerando-se a diversidade de gêneros, embora este - o texto - que reduzido a um objeto de ensino que se confina em si mesmo, ou seja, é pretexto para o ensino de Gramática, da leitura e da escrita, tomadas como atividades não complementares. Os resultados desta investigação sugerem que nos discursos das professoras entrevistadas vêm à tona vozes que permitem evidenciar múltiplas imagens, apontando para a constituição heterogênea e, ao mesmo tempo, paradoxal do sujeito-professor. A imagem de um sujeitoprofessor pretensamente homogêneo se confronta na sua atuação com outros discursos. Verificou-se, então, que são inesgotáveis as possibilidades de se analisar o discurso pedagógico, a partir do recorte teórico-analítico proposto, pois ficou claro que todo discurso se constitui a partir de um já-dito e ressoa em outro, construindo, assim, uma cadeia interdiscursiva infinita. Vale dizer que, ao usar a palavra do outro, o sujeito-professor busca se afastar de uma heterogeneidade que o constitui e que constitui o seu discurso. O entendimento do professor como sujeito portador de uma identidade plural, forjada na relação com o outro, é um convite para a busca de mudanças, como a ampliação de cursos de capacitação que possibilitem às professoras ultrapassar a visão convencional de língua (gem), para concebê-la como uma forma de interação entre os sujeitos. É a concepção interacionista da linguagem que precisa entrar em cena no ensino de Português visando abrir espaço, em sala de aula, para o uso da linguagem em situações concretas de interlocução. Assim, o aluno por meio do desenvolvimento da capacidade comunicativa se assumirá como um sujeito produtor de discursos, que pensa, elabora, critica, constrói, cria, produz, modifica, intenciona, interage. / The object of this quality research is to know the conception that there is through of nine Portuguese teacher’s practice work in Ensino Fndamental from private schools and public ones of Juiz de Fora. The main idea is to analyze these teacher’s professional speech as a possibility to put in relief meanings that makes part of their practice as well as indicates strategies of change. This process is guided by theoretical and languages conception reflections, grammar and speech analyses. They are basic elements from which we can understand these teacher’s practices. For it we adopt a theoretical perspective which is included into the French line of speech analysis. This line of analysis makes possible to us to analyze the teacher’s professional speech in order to check out the network there is in their work. From this perspective we focusing some points such as image of the reference – Portuguese teaching; reference of grammar – the use of the text; professional practice – the relation between the grammar and Portuguese teaching; the professional speech puts on relief the prevalence of traditional conception of grammar based on the standard language. There is another indicator which is the use of the text in the professional practices related with the gender variety. However the text is reduced to an object closed in it own. It is used to teach grammar, reading and writing as complementary activities. The results of this research suggest that we can get several images from the teacher’s speech, which point to non-defined subject-teacher. We check out the countless possibilities of analyzing the professional speech from our theoretical perspective, because the speech is constituted from something said before and resound in the other, building an infinity sequence. The comprehension about the teacher as who has a plural identity forged from a relation with the other, is an invitation to look for changes such as more improvement courses which makes possible to overcome the traditional language point of view. Like that the language will be conceived as an interaction way. In class, this is the conception that needs work in Portuguese teaching in order to make possible the use of the language in authentic situations. Like this the student will developed his/her communicative ability as speakers who thinks, criticizes, creates, changes, produces and interacts as well.

This study is an investigation of Swedish junior high school students’ English grammar knowledge, based on their written production. The Swedish students’ written productions where analyzed using error analysis as a method to find the most frequent errors that the students make. The errors were identified in texts that were produced in two different ways (free and controlled), and these texts were then compared. The study was conducted through (a) identifying the most frequent grammatical errors in Swedish students’ written production, (b) analyzing what causes the errors to be made, and (c) distinguishing if there is any difference between free written or controlled written production. The students’ grammatical knowledge was discussed on the basis of the results of these procedures. The results show that the most frequent errors made by Swedish junior high school students are errors of verb tense, verb inflection and subject-verb agreement. The errors are probably caused by lack of grammatical knowledge, but also by incorrect transfer from Swedish into English. Furthermore, the results show that the students from the two target groups to some extent make the same type of errors regardless of their productions were free written or more controlled.

This research compares the grammar in English schoolbooks with the grammar teaching practisedin a Swedish secondary school classroom. It explores the grammar content of two Englishschoolbooks from two different levels, and whether the teacher uses other materials when teachinggrammar: language websites with grammar and vocabulary exercises, and listening, reading andwriting activities, that are different or similar to the ones in the schoolbooks. The study also looks atdifferent grammar teaching methods, Grammar-translation method, Direct method andAudiolingual method, used in the schoolbooks. Throughout the years, different methods have beenused for teaching grammar, which is why it is interesting to see which ones are used here. Thegrammar content of two English schoolbooks and the classroom observations of year eight and yearnine English lessons were analysed and compared in order to find out whether the grammarteaching affects the pupils proficiency level and accuracy in their essays. This investigation isrelevant since language teaching has become more and more focused on communication, whichmeans that accuracy has a tendency of being forgotten, even though fluency and accuracy are bothequally important in order to achieve a communicative competence.

This paper sets out to examine to what extent French grammar teaching contributes to the students’ practical, oral skills. Are the students familiar with the grammatical system without knowing how to apply it orally in practice? The paper contains a theoretical background and an empirical survey. One quantitative and one qualitative method have been applied in the survey. 52 questionnaires have been completed and 6 High School students’ interviews have been carried out. Only 15 % of the surveyed students state that they completely approve with the statement that they can apply their grammatical knowledge in oral production. This shows that the teaching of grammar seems to contribute to the students’ oral skills to a relatively small extent. The result also suggests that there is a larger emphasis on theoretical explanations than on practice in grammar teaching. One of the problems seems to be that the practicing of grammar mainly is in written form. To reach the aims for communicative skills set in the syllabi for modern languages a functional method is suggested, which emphasises on meaning and includes oral practice of grammar. / Detta examensarbete syftar till att undersöka i hur stor utsträckning grammatikundervisningen i franska bidrar till elevernas muntliga, praktiska, förmåga. Är eleverna förtrogna med det grammatiska systemet i franska utan att kunna tillämpa det muntligt i praktiken? Uppsatsen innehåller en teoretisk bakgrund samt en empirisk undersökning. En kvantitativ och en kvalitativ metod har tillämpats i den empiriska undersökningen. 52 enkäter har besvarats och 6 djupintervjuer med gymnasieelever i franska har genomförts. Enkätresultaten visade att endast 15 % av de tillfrågade instämde helt i påståendet att de kunde tillämpa grammatiska kunskaper i muntlig produktion. Grammatikundervisningen verkar således bidra till elevernas muntliga förmåga i relativt liten grad. Resultaten talar också för att teoretiska förklaringar ges större utrymme än praktiken i grammatikundervisningen. Ett problem tycks vara att praktiken av grammatiken huvudsakligen sker skriftligt. För att uppnå den kommunikativa förmåga kursplanerna i moderna språk eftersträvar föreslås en funktionell metod där meningsskapande står i fokus och den muntliga praktiken av grammatiken inte förbises.